{"id":1111,"date":"2016-02-17T19:37:29","date_gmt":"2016-02-17T18:37:29","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1111"},"modified":"2016-03-21T10:08:18","modified_gmt":"2016-03-21T09:08:18","slug":"pa-oppet-hav-med-fiktionen-i-sikte","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1111","title":{"rendered":"P\u00e5 \u00f6ppet hav \u2013 med fiktionen i sikte (ur nummer 4\/2015)"},"content":{"rendered":"

\"jens_peter_karlsson<\/a><\/p>\n

Foto: Jacob Melnik<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Dramatikern och regiss\u00f6ren Jens Peter Karlsson g\u00f6r h\u00e4r upp med den postmoderna teatern, med sina citattecken och metalager, som han sj\u00e4lv vurmade f\u00f6r under sin tid i frigruppen Teaterrepubliken. H\u00e4r lyfter han ist\u00e4llet fram vikten av det fiktiva.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Vintern 2012 prydde min f\u00f6rest\u00e4llning \u00bbJimmie \u00c5kesson & Den utomeuropeiska invandringen\u00ab omslaget p\u00e5 Teatertidningen. Dessf\u00f6rinnan hade den blivit omskriven i n\u00e4stan samtliga dagstidningar och genererat kulturdebatt och m\u00e4ngder med hatiska kommentarer p\u00e5 n\u00e4tet. Teaterrepubliken, min d\u00e5varande teater, slog publikrekord. Jag kunde skicka e-post till teaterchefer och de svarade artigt och intresserat n\u00e4r jag ber\u00e4ttade om mina id\u00e9er. Jag var \u00e4ntligen eftertraktad.<\/p>\n

\u00c5r 2015 svarar endast n\u00e5gra f\u00e5 och jag \u00e4r s\u00e5lunda inte l\u00e4ngre eftertraktad. L\u00e4saren b\u00f6r beakta detta, d\u00e5 det \u00e4r fullt m\u00f6jligt att skribenten i det h\u00e4r fallet \u00e4r en bitter man \u2013 mycket n\u00e4ra medel\u00e5ldern \u2013 som inte har n\u00e5got kvar att erbjuda scenkonsten.<\/p>\n

Men det finns en annan anledning till det svala intresset f\u00f6r mina senaste alster. Det \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 att jag numera \u00e4r i opposition mot den r\u00e5dande estetiken inom svensk teater, en estetik som \u00e4ven var min under mina mest framg\u00e5ngsrika \u00e5r i branschen. Det \u00e4r en estetik som menar att teatern m\u00e5ste p\u00e5verka verkligheten utanf\u00f6r scenen, men som samtidigt h\u00e4vdar att samma verklighet m\u00e5ste skrivas med citattecken eftersom den \u00e4r beroende av v\u00e5ra f\u00f6rnimmelser och ord.<\/p>\n

Men l\u00e5t oss f\u00f6r ett \u00f6gonblick \u00e5terv\u00e4nda till ursprunget \u2013 mitt ursprung. Jag har mina konstn\u00e4rliga r\u00f6tter p\u00e5 Biskops-Arn\u00f6s folkh\u00f6gskola och kring millennieskiftet beundrade vi lyriker och prosaf\u00f6rfattare som dekonstruerade b\u00e5de spr\u00e5ket och romanformen. Vi l\u00e4ste filosoferna Deleuze och Guattari och jag f\u00f6rstod v\u00e4ldigt lite, eftersom jag vid den tiden saknade klassisk bildning. D\u00e4rf\u00f6r gick jag till k\u00e4llorna: jag studerade Nietzsche och Heidegger, jag l\u00e5nade alla b\u00f6cker som jag kunde komma \u00f6ver av Foucault och Derrida, jag slukade Butlers \u00bbGender Trouble\u00ab och \u00bbEmpire\u00ab av Negri och Hardt. Jag blev d\u00e4refter en postmodernistisk dramatiker.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tolkningen \u00e4r allt<\/strong><\/p>\n

Postmodernismen \u00e4r m\u00e5ngfacetterad, men t\u00e4mligen l\u00e4tt att k\u00e4nna igen. Ironi och juxtaposition (som att avsluta en tragedi med ett f\u00e4rgsprakande Broadwaynummer) \u00e4r tydliga tecken. Andra k\u00e4nnetecken \u00e4r anv\u00e4ndningen av citattecken kring \u00bbverkligheten\u00ab och \u00bbsanningen\u00ab, men ocks\u00e5 allvarligare p\u00e5st\u00e5enden som att f\u00f6rnuft och intellekt \u00e4r former av makt och d\u00e4rf\u00f6r reaktion\u00e4ra krafter. Men postmodernismens mest h\u00e4pnadsv\u00e4ckande p\u00e5st\u00e5ende \u00e4r att det inte finns n\u00e5gra fakta, bara tolkningar. Det senare har varit s\u00e4rskilt destruktivt f\u00f6r teatern, vilket jag \u00e5terkommer till snart.<\/p>\n

Postmodernismen \u00e4r intimt sammanbunden med den konceptuella konsten, d\u00e4r man ocks\u00e5 hittar de fr\u00e4msta konstverken inspirerade av detta tankegods. Det tog d\u00e4remot l\u00e5ng tid innan id\u00e9erna fick stort genomslag inom svensk teater, men n\u00e4r det v\u00e4l skedde s\u00e5 anammade vi det s\u00e5 helhj\u00e4rtat som endast senkomna konvertiter f\u00f6rm\u00e5r.<\/p>\n

V\u00e5r repertoar fylldes genast av dekonstruerade klassiker och metaf\u00f6rest\u00e4llningar som ironiserade \u00f6ver teatern som konstform. Det f\u00f6ljdes av dokument\u00e4rer d\u00e4r huvudpersonerna inte var sk\u00e5despelare, utan amat\u00f6rer som gestaltade sig sj\u00e4lva p\u00e5 scen. Sk\u00e5despelarna fick ist\u00e4llet g\u00f6ra sj\u00e4lvbiografiska monologer om sin uppv\u00e4xt eller gestalta en popikon i en semibiografisk f\u00f6rest\u00e4llning, naturligtvis fylld med metahumor. Samtidigt p\u00e5 v\u00e5ra fria scener dekonstruerades inte bara texten utan hela teaterh\u00e4ndelsen, med ambitionen att bryta ner maktstrukturen mellan scen och salong.<\/p>\n

Trots min renl\u00e4riga bildning har n\u00e5got skavt inom mig l\u00e4nge. Jag har aldrig kunnat sl\u00e4ppa tanken att det faktiskt finns objektiv kunskap om tingen, att sn\u00f6 faktiskt \u00e4r <\/em>vit, \u00e4ven utan mina f\u00f6rnimmelser och fattiga ord. Men den slutgiltiga v\u00e4ndningen kom n\u00e4r jag ins\u00e5g att jag inte ville se fler av dessa f\u00f6rest\u00e4llningar, helt enkelt f\u00f6r att jag finner dem erbarmligt tr\u00e5kiga, trots att det finns en hel generation av beg\u00e5vade scenkonstn\u00e4rer som f\u00f6rm\u00e5r att skickligt gestalta det torftiga materialet. Jag vill se n\u00e5got annat \u2013 en stor ber\u00e4ttelse som tar sig sj\u00e4lv p\u00e5 allvar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Vi adderar s\u00e4llan konstn\u00e4rligt v\u00e4rde, men ofta underh\u00e5llningsv\u00e4rde, till det dramatiserade materialet. D\u00e4remot utarmar vi v\u00e5r egen originalitet och l\u00e5ngsamt g\u00f6r vi v\u00e5r konstart mindre och mindre relevant.<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r\u00f6dande tes<\/strong><\/p>\n

Jag f\u00f6rst\u00e5r att m\u00e5nga inom svensk teater inte inser att de arbetar i postmodernistisk tradition och d\u00e4rf\u00f6r inte k\u00e4nner sig tr\u00e4ffade av denna text, men det f\u00f6r\u00e4ndrar inte faktumet att deras f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r fyllda av ironi och avobjektifiering: den f\u00f6r\u00f6dande tesen att endast tolkningar existerar.<\/p>\n

Jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 att p\u00e5st\u00e5endet att sn\u00f6 \u00e4r vit kan te sig t\u00e4mligen banalt och att de viktiga fr\u00e5gorna handlar om n\u00e5got helt annat. \u00bbMen f\u00f6rh\u00e5ller det sig verkligen s\u00e5?\u00ab undrar filosofen Maurizio Ferraris i \u00bbManifest f\u00f6r en ny realism\u00ab (Daidalos, 2014) och l\u00e5ter Primo Levi svara: \u00bb\u2026 den skam som tyskarna inte k\u00e4nde, den som den r\u00e4ttf\u00e4rdige k\u00e4nner inf\u00f6r det or\u00e4tta andra har beg\u00e5tt, samtidigt som det pl\u00e5gar honom att den alls finns, att den o\u00e5terkalleligen inf\u00f6rts i de existerande tingens v\u00e4rld, och att hans goda vilja knappast eller alls har funnits, och inte dugt till att f\u00f6rhindra den\u00ab.<\/p>\n

Ferraris forts\u00e4tter sj\u00e4lv: \u00bbDet finns en obruten linje som leder fr\u00e5n det faktum att sn\u00f6 \u00e4r vit, om och endast om sn\u00f6 \u00e4r vit, till det faktum att det var i den sn\u00f6n som soldaterna fr\u00e5n R\u00f6da arm\u00e9n gick in i Auschwitz den 27 januari 1945, och d\u00e4rifr\u00e5n till \u203askammen som tyskarna inte k\u00e4nde\u2039. Visst kan man besluta<\/em> sig f\u00f6r att introducera en diskontinuitet men priset skulle vara mycket h\u00f6gt, f\u00f6r om linjen som leder fr\u00e5n att sn\u00f6 \u00e4r vit till F\u00f6rintelsen bryts n\u00e5gonstans, s\u00e5 skulle all slags f\u00f6rnekelse vara m\u00f6jlig.\u00ab<\/p>\n

Historiska h\u00e4ndelser \u00e4r o\u00e5terkalleliga; h\u00e4ndelserna kan visserligen bed\u00f6mas p\u00e5 olika s\u00e4tt, men F\u00f6rintelsen \u00e4r hur som helst ett faktum. H\u00e4r \u00e5terv\u00e4nder vi till postmodernismens felslut att det inte finns n\u00e5gra fakta, bara tolkningar \u2013 och dess destruktiva inverkan p\u00e5 svensk teater, som har en genuin ambition att f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet till det b\u00e4ttre. Men om allt \u00e4r \u00f6ppet f\u00f6r tolkning och fakta inte existerar har vi inget att st\u00f6dja oss mot.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ljer teatern att i allt h\u00f6gre utstr\u00e4ckning dramatisera reportage- och faktab\u00f6cker, eller vad som helst egentligen som redan har publicerats och granskats i offentligheten, f\u00f6r att d\u00e4r kan vi finna st\u00f6d. Men f\u00f6r s\u00e4kerhets skull l\u00e4gger vi till ironiska citattecken runt v\u00e5ra utsagor f\u00f6r vi \u00e4r s\u00e5 \u00e4ngsliga att publiken kommer att tolka verket fel. Vi adderar s\u00e4llan konstn\u00e4rligt v\u00e4rde, men ofta underh\u00e5llningsv\u00e4rde, till det dramatiserade materialet. D\u00e4remot utarmar vi v\u00e5r egen originalitet och l\u00e5ngsamt g\u00f6r vi v\u00e5r konstart mindre och mindre relevant.<\/p>\n

 <\/p>\n

Trendigt med interaktivitet<\/strong><\/p>\n

Den senaste trenden \u00e4r interaktivitet, d\u00e4r ambitionen \u00e4r att komplicera relationen mellan subjektet, det som betraktar, och objektet, det som blir betraktat. Upphovspersonerna verkar vara n\u00f6jda med f\u00f6rvirringen som uppst\u00e5r, men jag har sv\u00e5rt att se det som n\u00e5got annat \u00e4n ett defensivt drag, en retr\u00e4tt fr\u00e5n det ansvar som ber\u00e4ttaren b\u00f6r axla ensam. Vi har v\u00e4ntat p\u00e5 Godot, den f\u00f6rsta postmodernistiska f\u00f6rest\u00e4llningen, sedan 1953 och det \u00e4r ber\u00e4ttarens ansvar att se till att han slutligen dyker upp, ett halvt sekel f\u00f6rsenad.<\/p>\n

Det finns dessutom all anledning att tvivla p\u00e5 postmodernismens l\u00f6fte om emancipation. Postmodernismen har, som f\u00e5 andra str\u00f6mningar, realiserats fullt ut politiskt och socialt, genom en massmedial populism. V\u00e4nsterfilosofernas teser har, trots sina beundransv\u00e4rda frig\u00f6relsestr\u00e4vanden, indirekt gett underst\u00f6d till den h\u00e4r utvecklingen. Kanske \u00e4r det inte s\u00e5 \u00f6verraskande n\u00e4r man bet\u00e4nker anf\u00e4derna Nietzsches och Heideggers politiska hemvist, den senare aktiv nazist fram till 1934 \u2013 ett obestridligt faktum, trots senare f\u00f6rs\u00f6k att bagatellisera hans koppling till nazismen.<\/p>\n

Teatern f\u00e5r g\u00e4rna fly in i verkligheten, men d\u00e5 m\u00e5ste vi v\u00e5ga g\u00e5 utanf\u00f6r det sj\u00e4lvupplevda och g\u00f6ra samma grundliga arbete som journalisterna Svetlana Aleksijevitj och Susan Faludi, om vi vill uppn\u00e5 betydande resultat. Men jag tror att v\u00e4gen fram\u00e5t ligger i fiktionen d\u00e4r teatern alltid har utm\u00e4rkt sig, inte p\u00e5 grund av tradition, utan p\u00e5 grund av konstformens inbyggda styrkor och svagheter. Teatern l\u00e4mpar sig helt enkelt v\u00e4l f\u00f6r en fiktiv ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Jag har sent omsider byggt en instabil flotte och nu paddlar jag ut p\u00e5 \u00f6ppet hav. Jag hoppas att fler vill f\u00f6lja med.<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Ett slags frig\u00f6relse<\/strong><\/p>\n

Jag har under m\u00e5nga \u00e5r ironiserat \u00f6ver samh\u00e4llets tillst\u00e5nd och tillsammans med Teaterrepubliken firat massmediala triumfer. Jag var postmodernist: ett obestridligt faktum. Men mina senaste f\u00f6rest\u00e4llningar, \u00bbNattvak\u00ab och \u00bbEiger\u00ab hos Teaterrepubliken och \u00bbNoll sekundmeter\u00ab p\u00e5 Radioteatern (\u00e4nnu inte s\u00e4nd), grundar sig helt p\u00e5 en fiktion som tar sig sj\u00e4lv p\u00e5 fullaste allvar \u2013 och jag upplever f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge en k\u00e4nsla som \u00e5tminstone p\u00e5minner om frig\u00f6relse.<\/p>\n

Jag avf\u00e4rdar \u00e5sikten att en klassisk dramaturgi med en b\u00f6rjan och ett slut, och en trov\u00e4rdig utveckling av figurerna dessemellan, m\u00e5ste vara konservativ. Den kan lika g\u00e4rna vara radikal, och det finns gott om litteratur och film som p\u00e5visar det faktumet. Dramaturgi \u00e4r naturligtvis inte ett neutralt k\u00e4rl f\u00f6r f\u00f6rfattarens \u00e5sk\u00e5dning, men den klassiska varianten \u00e4r baserad p\u00e5 en sann observation av m\u00e4nniskan. V\u00e5ra liv f\u00f6ljer n\u00e4mligen liknande b\u00e5gar \u2013 och det \u00e4r h\u00f6gmod att tro att f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4r omv\u00e4nt.<\/p>\n

Ferraris lilla manifest inleds med ett citat av Paolo Bozzi: \u00bbOm det p\u00e5 en \u00f6 finns en stor svart sten och alla inv\u00e5nare \u00e4r \u00f6vertygade \u2013 genom l\u00e5ng erfarenhet och stor \u00f6vertalningsf\u00f6rm\u00e5ga \u2013 att stenen \u00e4r vit, f\u00f6rblir stenen svart och inv\u00e5narna p\u00e5 \u00f6n f\u00f6rblir idioter.\u00ab Jag har sent omsider byggt en instabil flotte och nu paddlar jag ut p\u00e5 \u00f6ppet hav. Jag hoppas att fler vill f\u00f6lja med.<\/p>\n

Jag formulerar inget manifest, men jag vet numera att sn\u00f6 \u00e4r vit och stenen svart, \u00e4ven om jag inser att det finns specifika omst\u00e4ndigheter d\u00e5 detta inte \u00e4r sant. (Om sn\u00f6n faller i totalt m\u00f6rker eller n\u00e5gon beslutar sig att m\u00e5la den f\u00f6rbannade stenen.) Jag lovar dock att fr\u00e5n och med 2016 skriva stora ber\u00e4ttelser. Kvaliteten kan jag inte garantera, endast upps\u00e5tet. Det \u00e4r min frig\u00f6relse fr\u00e5n postmodernismen \u2013 och jag ska f\u00f6rs\u00f6ka att inte bli en bitter man, \u00e4ven om det skulle visa sig att jag \u00e4r den ende som l\u00e4mnade \u00f6n.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jens Peter Karlsson<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 4\/2015 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Tips:<\/strong> \u00bbJimmie \u00c5kesson & Den utomeuropeiska invandringen\u00ab finns att l\u00e4sa i nummer 5\/2012 av Teatertidningen. I nummer 1\/2016\u00a0forts\u00e4tter dramaturgen Stellan Larsson diskussionen och v\u00e4cker\u00a0n\u00e5gra fr\u00e5gor kring tankarna i\u00a0denna debattartikel och Jens Peter Karlsson\u00a0ger\u00a0sin slutreplik. Numret kommer ut i mitten av mars.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Jacob Melnik   Dramatikern och regiss\u00f6ren Jens Peter Karlsson g\u00f6r h\u00e4r upp med den postmoderna teatern, med sina citattecken och metalager, som han sj\u00e4lv vurmade f\u00f6r under sin tid i frigruppen Teaterrepubliken. H\u00e4r lyfter han ist\u00e4llet fram vikten av det fiktiva.   Vintern 2012 prydde min f\u00f6rest\u00e4llning \u00bbJimmie \u00c5kesson & Den utomeuropeiska invandringen\u00ab omslaget […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1111"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1111"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1111\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1165,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1111\/revisions\/1165"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1111"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1111"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1111"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}