{"id":1210,"date":"2016-03-30T10:32:39","date_gmt":"2016-03-30T08:32:39","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1210"},"modified":"2016-03-30T10:38:57","modified_gmt":"2016-03-30T08:38:57","slug":"detta-ar-inte-politisk-teater-ur-nummer-12016","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1210","title":{"rendered":"Detta \u00e4r inte \u00bbpolitisk teater\u00ab (ur nummer 1\/2016)"},"content":{"rendered":"

\"Arbete<\/a><\/p>\n

\u00a0Foto: Alexander Tenghamn<\/em><\/p>\n

Bild fr\u00e5n arbetet med \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab, som Henrik Bromander och John Hanse b\u00e5da har skrivit manus till och regisserat. P\u00e5 bilden syns Sanne Ahlqvist Boltes, Oskar Stenstr\u00f6m, Olof M\u00e5rtensson och Sofia Snahr.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Dramatikern Henrik Bromander och regiss\u00f6ren John Hanse ifr\u00e5gas\u00e4tter i sin debattartikel, utifr\u00e5n arbetet med scenkonstverket \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab, begreppet politisk teater. De efterfr\u00e5gar scenkonstn\u00e4rer som v\u00e5gar vara obekv\u00e4ma och granska grunden de sj\u00e4lva st\u00e5r p\u00e5.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e5ld \u00e4r ett laddat \u00e4mne, p\u00e5 vissa s\u00e4tt tabu. Politiskt v\u00e5ld, det vill s\u00e4ga att genom mer eller mindre v\u00e5ldsamma metoder framtvinga f\u00f6r\u00e4ndring eller f\u00f6rsvara framsteg, \u00e4r \u00e4nnu mer laddat i en tid d\u00e5 demokratin b\u00e5de tas f\u00f6r given och upplevs vara hotad. Att s\u00e4ga att man vill unders\u00f6ka det politiska v\u00e5ldet utan att p\u00e5 f\u00f6rv\u00e4g ta st\u00e4llning f\u00f6r eller emot kan upplevas som provocerande, men det \u00e4r den v\u00e4g vi har valt i arbetet med scenkonstverket \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab.<\/p>\n

N\u00e4r Bertolt Brecht satte upp sin pj\u00e4s \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab 1930 skapade den rabalder. Av liberala kritiker s\u00e5gs den som ett fundamentalistiskt f\u00f6rsvarstal f\u00f6r blodiga utrensningar, och socialistiska kritiker rynkade p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t Brechts uppriktighet, att han sa f\u00f6r mycket om det revolution\u00e4ra v\u00e5ldets praktikaliteter. Pj\u00e4sen g\u00e5r i korthet ut p\u00e5 att fyra agitatorer fr\u00e5n Moskva st\u00e4lls till svars f\u00f6r sina handlingar under sina f\u00f6rs\u00f6k att sprida revolutionen i Kina. Under dessa str\u00e4vanden har agitatorerna d\u00f6dat en av sina egna, Den unge kamraten. Pj\u00e4sen \u00e4r ett \u00e5terber\u00e4ttande av ett antal incidenter d\u00e4r Den unge kamraten l\u00e5ter hj\u00e4rtat snarare \u00e4n hj\u00e4rnan styra, d\u00e4r han g\u00f6r vad som i stunden verkar vara r\u00e4tt men rent strategiskt \u00e4r helt fel och sumpar chanserna till en revolution\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndring. Till slut ser agitatorerna inget annat alternativ \u00e4n att skjuta Den unge kamraten och kasta honom i en kalkgrop, vilket han ger sitt medgivande till efter att ha blivit \u00f6vertalad om sitt \u00bbfelaktiga\u00ab agerande.<\/p>\n

\u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab \u00e4r ett s\u00e5 kallat l\u00e4rostycke, ett bland flera som Brecht skrev med tanken att de som framf\u00f6r dem ska l\u00e4ra sig genom att delta. Ursprungligen skrevs det som ett k\u00f6rverk f\u00f6r de stora och livaktiga socialistiska arbetark\u00f6rer som existerade i Tyskland p\u00e5 20- och 30-talet. Under 70-talet \u00e5teruppt\u00e4cktes l\u00e4rostyckena och kom att anv\u00e4ndas som ett slags rollspel med konfliktl\u00f6sning som m\u00e5l. I Sverige \u00e4r nog den mest k\u00e4nda upps\u00e4ttningen av \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab Teater Tribunalens fr\u00e5n \u00e5r 2000. D\u00e5 arrangerades ocks\u00e5, vid ett tillf\u00e4lle, ett p\u00e5f\u00f6ljande seminarium p\u00e5 teatern mellan bland annat moderaten Gunnar H\u00f6kmark och DDR:s f\u00f6rre spionchef Marcus Wolf.<\/p>\n

\u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab \u00e4r i sig en v\u00e4ldigt t\u00e4t och drabbande text som bjuder p\u00e5 m\u00e5nga tolkningsm\u00f6jligheter. P\u00e5 s\u00e4tt och vis bland det intressantaste som skrivits om politiskt v\u00e5ld, samtidigt som den \u00e5terskapande formen, n\u00e4rmast som en brottsplatsrekonstruktion, inbjuder till stora m\u00f6jligheter och experiment.<\/p>\n

 <\/p>\n

Attackerade demonstranter<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r vi f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan arbetade med att g\u00f6ra scenkonst av den fascistiska ideologin i form av \u00bbSm\u00e5lands m\u00f6rker\u00ab (Regionteatern Blekinge Kronoberg, 2014) f\u00f6ddes id\u00e9n att \u00e4ven unders\u00f6ka den autonoma v\u00e4nstern, med \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab som utg\u00e5ngspunkt, vilket s\u00e5 sm\u00e5ningom mynnade ut i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab. Den autonoma eller utomparlamentariska v\u00e4nstern \u00e4r en politisk r\u00f6relse som \u00e4r m\u00e4rkligt fr\u00e5nvarande fr\u00e5n svensk litteratur, med f\u00e5 undantag som Salka Sand\u00e9ns \u00bbDeltag\u00e4nget\u00ab (Vertigo, 2007). Delvis beror detta p\u00e5 den slutenhet och det s\u00e4kerhetst\u00e4nk som pr\u00e4glar v\u00e4nsterns grupperingar och g\u00f6r det sv\u00e5rt f\u00f6r utomst\u00e5ende att f\u00e5 insyn. Vi sj\u00e4lva har dock p\u00e5 olika s\u00e4tt bakgrunder inom aktivistkretsar och kunde via kontakter knyta de n\u00f6dv\u00e4ndiga band som kr\u00e4vdes f\u00f6r att p\u00e5b\u00f6rja ett omfattande researcharbete.<\/p>\n

Vi valde att ta fasta p\u00e5 Brechts tankar kring l\u00e4rostyckena d\u00e4r publiken\/deltagarna l\u00e4r sig genom att handla. V\u00e5r tanke var att publiken tillsammans med fyra sk\u00e5despelare \u00e5terskapar ett antal h\u00e4ndelser, f\u00f6r att sedan kunna ta st\u00e4llning till en st\u00f6rre helhet. I en scen deltar publiken i en demonstration mot rasism som pl\u00f6tsligt blir attackerad av nazister. De kastar stenar gjorda av skumgummi p\u00e5 publiken, som av sk\u00e5despelarna uppmanas att f\u00f6rsvara sig och kasta tillbaka stenarna. Scenen \u00e4r talande f\u00f6r v\u00e5rt arbete. H\u00e4r har publikens val ingen avg\u00f6rande roll f\u00f6r h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet, publiken ska bara hj\u00e4lpa till med att visa hur n\u00e5got \u00e4gde rum, i det h\u00e4r fallet demonstranter som f\u00f6rsvarade sig mot ett angrepp tills polis kom till platsen. Den enskilde deltagaren kan v\u00e4lja att testa att kasta en sten eller avst\u00e5, handlandet har ingen p\u00e5verkan p\u00e5 det st\u00f6rre f\u00f6rloppet. Det \u00e4r inte valfriheten som \u00e4r viktig, utan den kroppsliga erfarenheten av att f\u00f6rsvara sig mot fascister. Vi vill inte bjuda publiken p\u00e5 falsk interaktivitet utan \u00e4r fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan tydliga med att det handlar om ett gemensamt \u00e5terskapande. Vi \u00e4r kritiska till hur publiken i vissa f\u00f6rest\u00e4llningar erbjuds att g\u00f6ra aktiva val som p\u00e5verkar det stora f\u00f6rloppet och hur pj\u00e4smakarna d\u00e4rmed p\u00e5st\u00e5r att det \u00e4r s\u00e5 verkligheten fungerar. Det bygger p\u00e5 en individualistisk m\u00e4nniskosyn d\u00e4r var och en anses vara herre \u00f6ver sitt eget \u00f6de, vilket vi tycker visar p\u00e5 en ignorans f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l klassamh\u00e4llet som sexistiska och rasistiska strukturer.<\/p>\n

Under v\u00e5rt f\u00f6rarbete har vi genomf\u00f6rt ett antal provf\u00f6rest\u00e4llningar. Publiken har best\u00e5tt av m\u00e4nniskor med blandade erfarenheter, dels har personer fr\u00e5n den utomparlamentariska v\u00e4nstern deltagit, dels publik utan gatupolitisk erfarenhet. Under diskussionerna efter\u00e5t fick vi m\u00e5nga intressanta reaktioner, allt fr\u00e5n de som tyckt det var obehagligt till en i publiken som k\u00e4nt att det var s\u00e5 kul att kasta skumgummistenarna att hen inte ville sluta. En aktivist beskrev det som \u00bbatt delta i en kravall i slow motion\u00ab medan ett par husockupanter fr\u00e5n Warszawa, med erfarenheter av v\u00e5ldsamma nazister, uppskattade k\u00e4nslan av kontroll, att det var en slags lekfull terapi.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

 <\/p>\n

Genom att s\u00e4ga att man som scenkonstn\u00e4r skapar politisk teater g\u00f6rs en falsk distinktion gentemot resten, vissa frias fr\u00e5n ansvar samtidigt som man positionerar sig sj\u00e4lv.\u00a0<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r\u00e4nderlig pj\u00e4s<\/strong><\/p>\n

I h\u00f6stas f\u00f6rdjupade vi v\u00e5rt arbete under ett seminarium kring Brechts l\u00e4rostycken i samtida form. N\u00e4rvarande p\u00e5 seminariet i Varberg var Kent Sj\u00f6str\u00f6m, forskare och r\u00f6relsel\u00e4rare p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6, Michael Wehren, doktorand i Brechts l\u00e4rostycken vid universitetet i Leipzig, Ebba Petr\u00e9n, scenkonstn\u00e4r och medlem i scenkonstkollektivet Nyxxx samt sk\u00e5despelaren Ester Claesson, som deltagit i en upps\u00e4ttning av \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab och som spelade en av aktivisterna i v\u00e5r provf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Michael Wehren pratade om den experimentella karakt\u00e4r som \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab har, om hur f\u00f6rest\u00e4llningen inte var f\u00e4rdig vid urpremi\u00e4ren utan s\u00e5gs som ett test. Vid senare upps\u00e4ttningar under 30-talet arbetade Brecht om texten och den existerar idag i flera versioner d\u00e4r ingen ses som den definitiva, snarare finns idag \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab som en intertextualitet mellan de olika versionerna. Att inte se pj\u00e4sen som en f\u00e4rdig produkt utan n\u00e5got som kan f\u00f6r\u00e4ndras i m\u00f6tet med publiken och i de p\u00e5f\u00f6ljande diskussionerna \u00e4r n\u00e5got vi vill ta med oss i v\u00e5rt arbete med \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab.<\/p>\n

Vi pratade ocks\u00e5 om olika lager av undervisning i \u00bb\u00c5tg\u00e4rden\u00ab. Visst \u00e4r det en f\u00f6rest\u00e4llning som vill undervisa sin publik om det korrekta marxistiska agerandet, men det \u00e4r ocks\u00e5 en pj\u00e4s som handlar om undervisning, d\u00e4r de fyra agitatorerna f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4ra Den unge kamraten att agera \u00bbr\u00e4tt\u00ab, vilket han st\u00e4ndigt misslyckas med. D\u00e4rmed handlar pj\u00e4sen ocks\u00e5 om att inte l\u00e4ra sig. Vi diskuterade vidare skillnaden mellan att undervisa och att l\u00e4ra ut, och hur Brecht p\u00e5 sin tid verkade i en historisk och politisk position d\u00e4r han trodde sig kunna ge sin publik svar p\u00e5 hur samh\u00e4llet skulle f\u00f6r\u00e4ndras, medan vi idag, med allt som h\u00e4nt sedan 30-talet, enbart kan st\u00e4lla fr\u00e5gor. V\u00e5r pedagogik blir d\u00e4rf\u00f6r av naturliga sk\u00e4l mer utforskande och pr\u00f6vande \u00e4n Brechts. Vi vill varken f\u00f6rd\u00f6ma eller omfamna, vi vill med konstens hj\u00e4lp unders\u00f6ka potentiellt farliga situationer i ett tryggt rum, situationer d\u00e4r vi sj\u00e4lva saknar svar.<\/p>\n

Sk\u00e5despelaren Ester Claesson beskrev under seminariet sina erfarenheter fr\u00e5n provf\u00f6rest\u00e4llningen. Skillnaden fr\u00e5n annat sk\u00e5despeleri var att man h\u00e4r mer fungerade som en guide eller kanske regiss\u00f6r av publiken. Sk\u00e5despelarna utf\u00f6rde handlingarna ihop med publiken, en publik som i vissa fall var mer \u00bbexperter\u00ab \u00e4n sk\u00e5despelarna i s\u00e5dant som att st\u00e5 i kedja och frita kamrater som gripits av polisen. Ester menade att det vanligtvis \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00e5 publiken att agera i pj\u00e4ser med interaktivitet, men h\u00e4r var det snarare sv\u00e5rt att f\u00e5 dem att sluta. En annan intressant notering Ester gjorde var att de i publiken som fick agera nazister spelade \u00f6ver, genom gester och minspel distanserade de sig medvetet genom \u00bbd\u00e5ligt sk\u00e5despeleri\u00ab fr\u00e5n den roll de tilldelats. Detta skedde inte n\u00e4r de deltog i andra scener, som \u00e5terskapandet av en socialistisk demonstration.<\/p>\n

 <\/p>\n

In\u00e5tv\u00e4nt gruppbygge<\/strong><\/p>\n

Under arbetet har vi diskuterat det som av vissa beskrivits som en trend av politisk teater p\u00e5 svenska scener. F\u00f6rst och fr\u00e4mst v\u00e4nder vi oss mot termen \u00bbpolitisk teater\u00ab. Antingen \u00e4r all teater politisk eller s\u00e5 \u00e4r ingen teater politisk. Genom att s\u00e4ga att man som scenkonstn\u00e4r skapar politisk teater g\u00f6rs en falsk distinktion gentemot resten, vissa frias fr\u00e5n ansvar samtidigt som man positionerar sig sj\u00e4lv. Vi menar att det inte g\u00e5r att g\u00f6ra teater utan att vara en del av samh\u00e4llsstrukturerna. \u00c4ven ett underh\u00e5llande men harml\u00f6st revystycke \u00e4r politiskt d\u00e5 det blir ett indirekt uppmanande till ett bevarande av status quo eller ett upph\u00e4vande av detsamma.<\/p>\n

Vidare \u00e4r det ett allvarligt problem att de pj\u00e4ser som kallar sig f\u00f6r \u00bbpolitiska\u00ab oftast predikar f\u00f6r de redan fr\u00e4lsta genom det tilltal som anv\u00e4nds och vilka grupper f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e5r ut till. Det blir till ett bekr\u00e4ftande av de egna \u00e5sikterna, en uppmuntran som kanske kan vara v\u00e4rdefull f\u00f6r en intern krets men som aldrig kommer leda till reell f\u00f6r\u00e4ndring trots att det \u00e4r detta som basuneras ut. Kanske borde man vara \u00f6ppen med att det snarare handlar om in\u00e5tv\u00e4nd teambuilding. Inget fel i det, och n\u00e5got som vi sj\u00e4lva d\u00e5 och d\u00e5 sysslar med, men om det finns en \u00e4rlighet och transparens blir det l\u00e4ttare att se resultatet eller bristen p\u00e5 resultat.<\/p>\n

Vi ser p\u00e5 teater och annan konst som en verktygsl\u00e5da som m\u00f6jligg\u00f6r ett unders\u00f6kande och is\u00e4rmonterande av samtiden, som debattartiklar eller vetenskapliga texter saknar. Genom att gestalta fiktiva situationer och l\u00e5ta folk stiga in i denna fiktivitet skapas nya erfarenheter. Kanske, men bara kanske, kan dessa erfarenheter sedan anv\u00e4ndas i faktiskt politiskt arbete. Men f\u00f6r att dessa verktyg ska fungera m\u00e5ste vi v\u00e5ga vara obekv\u00e4ma, v\u00e5ga ifr\u00e5gas\u00e4tta den grund vi sj\u00e4lva st\u00e5r p\u00e5. Mycket av den \u00bbpolitiska teatern\u00ab pekar ut olika f\u00f6reteelser som \u00e4r d\u00e5liga i samh\u00e4llet. Upphovspersonerna s\u00e4ger sig vara mot dessa f\u00f6reteelser, och indirekt p\u00e5st\u00e5r man sig vara b\u00e4ttre sj\u00e4lv. Det \u00e4r en extremt bekv\u00e4m och ofarlig position att inta. Ist\u00e4llet tycker vi att man borde ta tillvara p\u00e5 teaterrummet som en plats d\u00e4r vi kan blotta v\u00e5ra egna svagheter och visa p\u00e5 fiendens styrkor. Helt enkelt vara \u00e4rlig med den allvarliga situation vi st\u00e5r inf\u00f6r vad g\u00e4ller den v\u00e4xande fascismen b\u00e5de p\u00e5 hemmaplan och ute i Europa.<\/p>\n

De f\u00f6rest\u00e4llningar vi sett som kommenterat politiskt v\u00e5ld har haft ett utifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 politiska r\u00f6relser som dramatikerna verkar ha liten eller ingen f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r. Vi arbetar tv\u00e4rtom. V\u00e5rt material bygger p\u00e5 intervjuer med aktivister och under processen forts\u00e4tter vi diskutera med personer med vitt skilda erfarenheter av politisk kamp. Vi vill inte erbjuda kulturkonsumenter en kittlande inblick i en hemlig v\u00e4rld, vi vill bidra till ett p\u00e5g\u00e5ende samtal om strategier och dr\u00f6mmar. V\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning blir p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en del av en p\u00e5g\u00e5ende kamp.<\/p>\n

Vi hoppas att vi med v\u00e5r artikel och v\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning kan bidra till att h\u00f6ja ribban inom de delar av Teatersverige som anser sig syssla med samh\u00e4llskritik, och f\u00f6rhoppningsvis spr\u00e4cka h\u00e5l p\u00e5 n\u00e5gra ballonger.<\/p>\n

 <\/p>\n

Henrik Bromander och John Hanse<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Fakta:<\/strong> \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab hade premi\u00e4r den 23 mars p\u00e5 Inkonst i Malm\u00f6 och kommer sedan turnera i landet samt till Tyskland och Storbritannien. F\u00f6r turn\u00e9plan, se www.valdochpedagogik.se<\/a>.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tips:<\/strong> I nummer 2\/2016 av Teatertidningen \u00e5terkommer John Hanse f\u00f6r att medverka i en st\u00f6rre artikel kring hur scenkonst f\u00f6r barn och unga skildrar och tacklar fr\u00e4mlingsfientlighet och rasism. Hur bem\u00f6ts de h\u00e4r tendenserna fr\u00e5n teaterns sida? John Hanse kommer ber\u00e4tta om sina erfarenheter fr\u00e5n upps\u00e4ttningen \u00bbSm\u00e5lands m\u00f6rker\u00ab, som n\u00e4mns i denna artikel.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 1\/2016 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0Foto: Alexander Tenghamn Bild fr\u00e5n arbetet med \u00bbV\u00e5ld och pedagogik\u00ab, som Henrik Bromander och John Hanse b\u00e5da har skrivit manus till och regisserat. P\u00e5 bilden syns Sanne Ahlqvist Boltes, Oskar Stenstr\u00f6m, Olof M\u00e5rtensson och Sofia Snahr.     Dramatikern Henrik Bromander och regiss\u00f6ren John Hanse ifr\u00e5gas\u00e4tter i sin debattartikel, utifr\u00e5n arbetet med scenkonstverket \u00bbV\u00e5ld och […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1210"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1210"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1210\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1221,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1210\/revisions\/1221"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1210"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1210"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1210"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}