{"id":1423,"date":"2017-05-08T15:21:10","date_gmt":"2017-05-08T13:21:10","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1423"},"modified":"2017-05-08T15:22:34","modified_gmt":"2017-05-08T13:22:34","slug":"oppna-ogon-for-dova-oron-ur-nummer-12017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1423","title":{"rendered":"\u00d6ppna \u00f6gon f\u00f6r d\u00f6va \u00f6ron (ur nummer 1\/2017)"},"content":{"rendered":"

\"IMG_2362<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Teckenspr\u00e5kstolken Inga-Lena Aigner och regiss\u00f6ren Suzanne Osten under inspelning av \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab.\u00a0<\/p>\n

Foto: Henrietta Hult\u00e9n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Att v\u00e4lja en d\u00f6v sk\u00e5despelare till att gestalta en d\u00f6v roll kan tyckas sj\u00e4lvklart, men handlar det om radiodrama, d\u00e4r publiken enbart h\u00f6r sk\u00e5despelarnas r\u00f6ster och inte ser dem agera, inneb\u00e4r det ocks\u00e5 vissa konstn\u00e4rliga utmaningar. Anna Hedelius unders\u00f6ker h\u00e4r arbetet bakom SR Dramas upps\u00e4ttning av \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Upprinnelsen. Ett bortgl\u00f6mt och aldrig uppsatt Bergmanmanus dyker upp ur g\u00f6mmorna. Skrivet 1969 och med en tematik som \u00f6verraskar. Huvudkarakt\u00e4ren Rebecka \u00e4r d\u00f6vstuml\u00e4rare med ett h\u00e4mmat k\u00e4nsloliv, vid tidpunkten f\u00f6r dramat \u00e4r hon gravid. Hon skildras under n\u00e5gra intensiva dagar \u2013 bilolyckor, slagsm\u00e5l, sexklubbar. Vid hennes sida finns den d\u00f6va 13-\u00e5riga flickan Anna, som blir en spegel f\u00f6r Rebeckas existentiella funderingar.<\/p>\n

\u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab var t\u00e4nkt att bli en av tre episoder i en l\u00e5ngfilm, d\u00e4r de \u00f6vriga tv\u00e5 delarna skulle skrivas och regisseras av Federico Fellini och Akira Kurosawa.<\/p>\n

Filminspelningen var planerad sedan l\u00e4nge, med den amerikanska sk\u00e5despelaren Katharine Ross som Rebecka, men blev av olika anledningar aldrig av. Bergman stoppade manuset i byr\u00e5l\u00e5dan och donerade det s\u00e5 sm\u00e5ningom tillsammans med sina \u00f6vriga utkast och anteckningar till Stiftelsen Ingmar Bergman.<\/p>\n

\u00c5ren g\u00e5r. N\u00e4r det b\u00f6rjar dra ihop sig till Ingmar Bergman-jubileum bl\u00e5ser stiftelsens Jan Holmberg bort dammet fr\u00e5n manuset och g\u00e5r med det till SR Drama, som rakt inte vill v\u00e4nta till n\u00e5got jubileum, utan genast s\u00e4tta upp det. Fr\u00e5gan att regissera g\u00e5r till Suzanne Osten. Den tidigare Bergmanantagonisten blir mot alla odds f\u00f6rtjust!<\/p>\n

\u2013 Det var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ett f\u00f6rv\u00e5nande manus, bland annat eftersom den d\u00f6va flickan \u00e4r s\u00e5 central, ber\u00e4ttar hon. Bergman var v\u00e4ldigt tidig med att f\u00f6rst\u00e5 motst\u00e5ndet mot att l\u00e4ra sig det gamla talspr\u00e5ket hos den h\u00e4r unga, kroppsliga ton\u00e5ringen med ett eget spr\u00e5k, som inte \u00e4r erk\u00e4nt. Pj\u00e4sen handlar mycket om att Rebecka s\u00f6ker meningen med sitt liv och genom sin elev Anna finner n\u00e5gon slags f\u00f6rst\u00e5else. Det \u00e4r f\u00f6re sin tid och radikalt. Med sin egen integritet skriver Bergman n\u00e5gonting som han varken har skrivit f\u00f6rr eller senare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett eget spr\u00e5k<\/strong>
Innan vi g\u00e5r vidare \u00e4r det p\u00e5 plats med lite historiska fakta. Vid tidpunkten f\u00f6r manusets tillblivelse var det inte en sj\u00e4lvklar r\u00e4ttighet f\u00f6r d\u00f6va att anv\u00e4nda teckenspr\u00e5k eller handspr\u00e5k, som det heter hos Bergman.<\/p>\n

D\u00f6vas kamp f\u00f6r ett erk\u00e4nnande av teckenspr\u00e5ket och r\u00e4tten att anv\u00e4nda det hade redan p\u00e5g\u00e5tt l\u00e4nge. I f\u00f6rl\u00e4ngningen handlar det om en kamp ocks\u00e5 f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter, d\u00e5 r\u00e4tten till ett eget spr\u00e5k \u00e4r en m\u00e4nsklig r\u00e4ttighet. I 1969 \u00e5rs l\u00e4roplan f\u00f6r h\u00f6gstadiet framlades f\u00f6rslag om att teckenspr\u00e5ksundervisning skulle ing\u00e5 i \u00e4mnet svenska \u00bbmed m\u00f6jlighet till befrielse f\u00f6r elever som ej \u00f6nskar detta\u00ab. Det s\u00e4gs vidare att \u00bbteckenspr\u00e5ket\u00ab kan \u00bbaccepteras endast under f\u00f6ruts\u00e4ttning att det beledsagar talet\u00ab.\u00a0<\/p>\n

Officiellt erk\u00e4nt blev teckenspr\u00e5ket f\u00f6rst 1981, d\u00e5 riksdagen fastst\u00e4llde d\u00f6vas r\u00e4tt till teckenspr\u00e5k som modersm\u00e5l, vilket innebar att det d\u00e5 ocks\u00e5 i l\u00e4roplanen kom att st\u00e5 att barnen har r\u00e4tt till tv\u00e5spr\u00e5kighet samt att teckenspr\u00e5k ska vara det f\u00f6rsta spr\u00e5k som anv\u00e4nds i undervisningen. Sverige var i och med detta f\u00f6rsta land i v\u00e4rlden att officiellt erk\u00e4nna teckenspr\u00e5ket som spr\u00e5k och blev p\u00e5 s\u00e5 vis en f\u00f6rebild f\u00f6r m\u00e5nga andra l\u00e4nder, som efter hand har f\u00e5tt teckenspr\u00e5ket legaliserat i olika former.<\/p>\n

\u00c4n i dag \u00e4r teckenspr\u00e5ket inte fullt likst\u00e4llt med Sveriges fem nationella minoritetsspr\u00e5k, finska, jiddisch, me\u00e4nkieli, romska och samiska. Men eftersom svenskt teckenspr\u00e5k uppfyller flera viktiga kriterier f\u00f6r vad som kan betraktas som nationellt minoritetsspr\u00e5k har statsmakterna flera g\u00e5nger uttalat att teckenspr\u00e5ket b\u00f6r ha en st\u00e4llning i det svenska samh\u00e4llet \u00bbsom motsvarar de officiella minoritetsspr\u00e5ken\u00ab.<\/p>\n

\n

 <\/p>\n

Den mest radikala och helt riktiga positionen idag \u00e4r att d\u00f6va inte \u00e4r funktionsnedsatta, de har ett eget spr\u00e5k.<\/p>\n

Suzanne Osten<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Krock mellan v\u00e4rldar<\/strong><\/p>\n

Suzanne Osten har varit intresserad av d\u00f6v- och teckenspr\u00e5ksv\u00e4rlden l\u00e4nge.<\/p>\n

\u00ad\u2013 Jag har en d\u00f6v v\u00e4n som l\u00e4rt sig tala p\u00e5 det s\u00e4tt som Anna i pj\u00e4sen g\u00f6r, jag har lyssnat p\u00e5 program som \u00bbFunk\u00ab och f\u00f6ljt Josette Bushell-Mingos arbete med Tyst Teater. Den mest radikala och helt riktiga positionen i dag \u00e4r att d\u00f6va inte \u00e4r funktionsnedsatta, de har ett eget spr\u00e5k.<\/p>\n

F\u00f6r Suzanne Osten var d\u00e4rf\u00f6r utg\u00e5ngspunkten i rolls\u00e4ttningen sj\u00e4lvklar. D\u00f6va Annas roll skulle ocks\u00e5 spelas av en d\u00f6v sk\u00e5despelare.<\/p>\n

\u00ad\u2013 Egentligen var det min dotterdotter som sa det. \u00bbNi tar v\u00e4l inte en h\u00f6rande till den rollen?\u00ab fr\u00e5gade hon. F\u00f6r en ung m\u00e4nniska \u00e4r en s\u00e5dan r\u00e4ttighet sj\u00e4lvklar.<\/p>\n

\u00ad\u00ad\u00ad\u2013 Suzanne \u00e4r stark, modig, vision\u00e4r, s\u00e4ger Henrietta Hult\u00e9n, producent p\u00e5 SR Drama f\u00f6r \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab. Vi diskuterade hur vi skulle l\u00f6sa rolls\u00e4ttningen och hade lite olika id\u00e9er, men landade i att v\u00e4lja en d\u00f6v sk\u00e5despelare. Jag tycker att det var ett dj\u00e4rvt val av Suzanne.
Men vem skulle d\u00e5 vilja axla rollen som Anna, vem skulle v\u00e5ga f\u00f6rs\u00e4tta sig i en situation d\u00e4r det inspelade resultatet inte blir m\u00f6jligt att sj\u00e4lv ta del av?<\/p>\n

Osten gick med fr\u00e5gan till Simon Norrthon, prefekt p\u00e5 Stockholms dramatiska h\u00f6gskola och ansvarig f\u00f6r den teckenspr\u00e5ksutbildning som gavs 2011-2014. N\u00e4r jag ringer upp Norrthon skrattar han vid fr\u00e5gan om han tyckte att \u00e4rendet var kontroversiellt.<\/p>\n

\u2013 Haha, hade n\u00e5gon annan \u00e4n Suzanne fr\u00e5gat hade jag kanske gjort det. D\u00e5 hade jag nog st\u00e4llt fr\u00e5gan tillbaka: Hur ska sk\u00e5despelaren anv\u00e4ndas, hur har du t\u00e4nkt dig vad g\u00e4ller r\u00f6stanv\u00e4ndningen? Men med Suzanne f\u00f6resv\u00e4vade det mig inte. Jag var trygg med att det var konstn\u00e4rligt grundat. Jag f\u00f6reslog Rebecca eftersom jag vet att hon har varit bekv\u00e4m med att anv\u00e4nda sin r\u00f6st. Hon \u00e4r vuxen och kan sj\u00e4lv v\u00e4lja om hon vill eller inte.<\/p>\n

Fr\u00e5gan gick allts\u00e5 vidare till Rebecca Drammeh. Jag talar med henne via teckenspr\u00e5kstolk \u00f6ver telefon och undrar om hon n\u00e5gonsin tvekade inf\u00f6r att s\u00e4ga ja.<\/p>\n

\u2013 Visst\u00a0\u00f6verv\u00e4gde\u00a0jag\u00a0det, men det k\u00e4ndes sp\u00e4nnande\u00a0att f\u00e5 arbeta med Suzanne Osten, som var kreativ och or\u00e4dd i kontakten med mig redan fr\u00e5n b\u00f6rjan. Visst var allt nytt och utmanande, men kommunikationen med henne\u00a0gjorde att jag k\u00e4nde mig trygg\u00a0genom hela\u00a0arbetet. Till vardags anv\u00e4nder jag\u00a0inte r\u00f6sten, i\u00a0teckenspr\u00e5k beh\u00f6vs den inte. Talat spr\u00e5k \u00e4r f\u00f6r \u00f6rat och\u00a0beroende av betoning samt nyanser\u00a0i styrka. I teckenspr\u00e5k finns motsvarande nyanser i ansiktsuttrycken och i hur tecknen framf\u00f6rs i relation till kroppens positioner.<\/p>\n

D\u00f6va har genom tiderna utsatts f\u00f6r mycket f\u00f6rtryck, och d\u00e5 det tidvis inte\u00a0har varit\u00a0till\u00e5tet att anv\u00e4nda\u00a0teckenspr\u00e5k, har de ist\u00e4llet p\u00e5tvingats de kommunikationsregler\u00a0som g\u00e4ller f\u00f6r det h\u00f6rande\u00a0\u00f6rat. Jag funderade\u00a0d\u00e4rf\u00f6r \u00f6ver hur d\u00f6va\u00a0skulle reagera p\u00e5 att jag\u00a0gjorde\u00a0detta, men valde att sl\u00e4ppa det och g\u00e5 in i rollen och samarbetet ist\u00e4llet.\u00a0Rollen som Anna var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande, hon \u00e4r vild, busig, nyfiken och vetgirig. Hon vill att det ska h\u00e4nda saker och\u00a0har inga begr\u00e4nsningar. Det var en utmanande roll och samtidigt en utmaning f\u00f6r mig att anv\u00e4nda min\u00a0r\u00f6st offentligt, \u00e4ven om jag delvis\u00a0har gjort det tidigare.\u00a0<\/p>\n

Hur k\u00e4ndes arbetet n\u00e4r du v\u00e4l gick in i det?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det var\u00a0som i en dr\u00f6m, jag fick n\u00e4stan nypa mig sj\u00e4lv i armen. Jag arbetade mycket\u00a0med\u00a0Frida \u00d6sterberg som spelade manusets Rebecka, vilket\u00a0var v\u00e4ldigt\u00a0givande.\u00a0Det var\u00a0fantastiskt och upplevelserikt att f\u00e5 vara\u00a0med\u00a0i\u00a0radiostudion, det var en ny erfarenhet f\u00f6r mig.
Vad var det sv\u00e5raste under inspelningen?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det var\u00a0att ta kontroll \u00f6ver hur min r\u00f6st\u00a0l\u00e5ter. Jag \u00e4r utbildad till\u00a0sk\u00e5despelare p\u00e5\u00a0svenskt teckenspr\u00e5k, och \u00e4r inte van vid att anv\u00e4nda enbart\u00a0min r\u00f6st som uttryck. Jag har ju egentligen\u00a0ingen\u00a0uppfattning om den, \u00e4ven om jag har haft mycket\u00a0taltr\u00e4ning.\u00a0Dessutom k\u00e4nns det mycket privat f\u00f6r mig att anv\u00e4nda r\u00f6sten,\u00a0d\u00e5 jag endast anv\u00e4nder den tillsammans\u00a0med mina n\u00e4ra och k\u00e4ra.\u00a0Trots utmaningen var det enda jag kunde g\u00f6ra att sl\u00e4ppa kontrollen och k\u00f6ra. Det fungerade tack vare det fantastiska st\u00f6d jag hade av min familj och\u00a0av de andra medverkande.<\/p>\n

Vilken var den st\u00f6rsta skillnaden mot att spela p\u00e5 teckenspr\u00e5k?<\/strong>
<\/strong>\u2013 Det \u00e4r mycket stor skillnad, men i varje ny roll\u00a0avg\u00f6r\u00a0den karakt\u00e4r\u00a0jag\u00a0ska spela\u00a0hur\u00a0jag ska\u00a0uttrycka mig. F\u00f6r mig g\u00e5r det inte riktigt att j\u00e4mf\u00f6ra teckenspr\u00e5k, som \u00e4r visuellt, med att enbart\u00a0agera med\u00a0min\u00a0r\u00f6st, som \u00e4r auditiv, eftersom jag inte h\u00f6r den. Teckenspr\u00e5k\u00a0\u00e4r mitt f\u00f6rsta spr\u00e5k, det \u00e4r det\u00a0spr\u00e5ket\u00a0jag fantiserar p\u00e5, lever med och\u00a0uttrycker mig p\u00e5. Teckenspr\u00e5k\u00a0\u00e4r en sj\u00e4lvklar del av mig. N\u00e4r jag ska anv\u00e4nda enbart\u00a0r\u00f6sten\u00a0f\u00e5r jag\u00a0h\u00e4mta mod och styrka i mitt inre\u00a0och\u00a0ta sats\u00a0f\u00f6r att komma f\u00f6rbi\u00a0sp\u00e4rren av os\u00e4kerhet och k\u00e4nslan av f\u00f6rbud, vilket\u00a0\u00e4r skr\u00e4mmande men\u00a0ocks\u00e5 sp\u00e4nnande!\u00a0Det \u00e4r viktigt f\u00f6r mig\u00a0att jag som d\u00f6v f\u00e5r anv\u00e4nda r\u00f6sten p\u00e5 mina villkor.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"IMG_2369\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Rebecca Drammeh och Frida \u00d6sterberg under inspelning.<\/p>\n

Foto: Henrietta Hult\u00e9n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Ta vara p\u00e5 det s\u00e5rbara<\/strong><\/p>\n

Frida \u00d6sterberg, manusets Rebecka, var ocks\u00e5 debutant i radioteatersammanhang. Hon upplevde att arbetss\u00e4ttet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt var nytt och sp\u00e4nnande.<\/p>\n

\u2013 Rebecca och jag delade erfarenheten av viss nervositet inf\u00f6r f\u00f6rstag\u00e5ngsupplevelsen, men Suzanne arbetar s\u00e5 emotionellt och kroppsligt att vi nog inte hann bli intellektuella kring n\u00e5gonting. I sammanhanget var det inget avvikande att Rebecca inte h\u00f6rde.<\/p>\n

Teckenspr\u00e5kstolken Inga-Lena Aigner h\u00f6ll sig hela tiden t\u00e4tt intill Rebecca i spelscenerna.<\/p>\n

\u2013 Hon var v\u00e4ldigt n\u00e4ra, ber\u00e4ttar Frida \u00d6sterberg. Jag kommunicerade med Rebecca och Inga-Lena var d\u00e4r f\u00f6r hennes skull, f\u00f6r att hon skulle uppfatta mina repliker. Men Rebecca och jag spelade mot varandra.<\/p>\n

\u2013 Inga-Lena var v\u00e4ldigt k\u00e4nslig och kul, intygar ocks\u00e5 producent Henrietta Hult\u00e9n. Det slutade med att hon fick en roll i upps\u00e4ttningen.<\/p>\n

Inga-Lena Aigner sj\u00e4lv vill med anledning av tystnadsplikten inte tala om specifika tolktillf\u00e4llen, men \u00e4ven Suzanne Osten bekr\u00e4ftar att hon var en viktig l\u00e4nk i arbetet. Tack vare Aigner kunde Osten arbeta med regin p\u00e5 i stort sett samma s\u00e4tt som hon alltid g\u00f6r. Hon ber\u00e4ttar:<\/p>\n

\u2013 Vid mitt och Rebeccas f\u00f6rsta m\u00f6te f\u00f6rklarade jag vad jag ville g\u00f6ra, precis som jag g\u00f6r med alla sk\u00e5despelare. \u00bb<\/strong>Den h\u00e4r svagheten, s\u00e5rbarheten hos dig vill jag anv\u00e4nda. \u00c4r du med p\u00e5 det? H\u00e4r \u00e4r texten, hur kan vi underl\u00e4tta v\u00e5r kommunikation kring den?\u00ab<\/strong> Rebeccas talr\u00f6st existerar ju inte upptr\u00e4nad. R\u00f6sten \u00e4r som en muskel, och den som inte har tr\u00e4nat sin r\u00f6stmuskel m\u00e5ste ju arbeta med den, det skulle g\u00e4lla vilken m\u00e4nniska som helst som inte har jobbat med r\u00f6sten. Det som \u00e4r specifikt med Rebecca \u00e4r att hon inte h\u00f6r sin r\u00f6st, s\u00e5 det f\u00f6rtroendet beh\u00f6vde vi arbeta upp. I motsats till andra sk\u00e5despelare kunde hon allts\u00e5 inte kontrollera sin s\u00e5rbarhet.<\/p>\n

Bergmans text bearbetades f\u00f6r att matcha rolls\u00e4ttningen. Dramaturg Magnus Lindman skrev ett fonetiskt manus f\u00f6r Rebeccas repliker samt flyttade en del viktig information till n\u00e4rliggande repliker.<\/p>\n

\u2013 Po\u00e4ngen i v\u00e5rt arbete var inte att Rebecca skulle prata bra, ber\u00e4ttar Suzanne Osten. Hon spelade en ung m\u00e4nniska, en ton\u00e5ring som inte alls \u00e4r ambiti\u00f6s. Dramat handlar om en l\u00e4rare som tvingar sin elev att l\u00e4ra sig tala. D\u00e4rf\u00f6r tillf\u00f6r det en extra dimension att h\u00f6ra en person som inte \u00e4r van att anv\u00e4nda r\u00f6sten. F\u00f6rutom replikerna spelade vi in Rebecca d\u00e5 hon improviserade med s\u00e5ng, med utg\u00e5ngspunkt i en id\u00e9 kring att hennes jag finns i hennes andningar, ljud, gr\u00e5t och s\u00e5ng. Musikduon Niki & the Dove gjorde sedan ett ljudkollage av detta. F\u00f6r mig och ljuddesignern Lena Samuelsson var arbetet med alltsammans en otroligt intressant l\u00e4roprocess.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning som djupl\u00e4sning<\/strong><\/p>\n

\u00c4ven p\u00e5 Stockholms dramatiska h\u00f6gskola har m\u00f6tet med d\u00f6vv\u00e4rlden varit en betydelsefull \u00f6gon\u00f6ppnare i och med deras sk\u00e5despelarutbildning p\u00e5 teckenspr\u00e5k. Utbildningen som kunde ges tack vare bidrag fr\u00e5n Jacob Wallenbergs stiftelse, var internationell och av sextiotalet s\u00f6kande valdes sju studenter fr\u00e5n Finland, Danmark, Norge och Sverige ut att delta.<\/p>\n

\u2013 Vi m\u00f6tte m\u00e5nga utmaningar, ber\u00e4ttar Simon Norrthon. F\u00f6r det f\u00f6rsta talade studenterna olika spr\u00e5k, det \u00e4r ju olika teckenspr\u00e5k i varje land. Dessutom var studenternas bakgrund varierande, n\u00e5gra hade varit h\u00f6rande under delar av sitt liv, n\u00e5gon kunde h\u00f6ra lite grann, och de befann sig p\u00e5 olika niv\u00e5er vad g\u00e4llde att l\u00e4sa och skriva. Till detta h\u00f6r att det material sk\u00e5despelare traditionellt arbetar med \u00f6verv\u00e4gande \u00e4r skrivet. Hur \u00f6vers\u00e4tter man det skrivna till teckenspr\u00e5k p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt?<\/p>\n

Just fr\u00e5gan om \u00f6vers\u00e4ttning fick en extra dimension p\u00e5 en skola som arbetar med konstn\u00e4rlig tolkning.<\/p>\n

\u2013 Som sk\u00e5despelare sysslar vi alla i n\u00e5gon m\u00e5n med \u00f6vers\u00e4ttning. Vi \u00f6vers\u00e4tter det skrivna ordet till talspr\u00e5k eller kroppsspr\u00e5k. \u00d6vers\u00e4ttningen blir ett slags djupl\u00e4sning, som det f\u00f6r h\u00f6rande sk\u00e5despelare \u00e4r l\u00e4ttare att slarva med. Om en tecknande sk\u00e5despelare exempelvis ska gestalta Shakespearestrofen \u00bb<\/strong>Kom, ljuva natt\u00ab <\/strong>m\u00e5ste hen best\u00e4mma sig f\u00f6r om det handlar om d\u00f6den, om natten eller om erotik. I Shakespeares texter finns m\u00e5nga betydelser parallellt. Hur tecknar jag f\u00f6r att lyfta fram \u00e5tminstone tv\u00e5 betydelser? Den tecknande sk\u00e5despelaren anv\u00e4nder sig av storleken och intensiteten i gesten, samt ansiktsuttrycket, f\u00f6r att uttrycka om repliken s\u00e4gs ironiskt eller om det kanske \u00e4r ett barn som s\u00e4ger den.<\/p>\n

Inneh\u00f6ll utbildningen n\u00e5gon r\u00f6sttr\u00e4ning?<\/strong><\/p>\n

\u2013 De som ville fick undervisning i r\u00f6stgestaltning av v\u00e5ra r\u00f6stl\u00e4rare, men alla var inte lika bekv\u00e4ma med det, och det var inte ett obligatoriskt moment. Det var en m\u00f6jlighet f\u00f6r dem som ville utforska sin r\u00f6st i ett tryggt rum, utan att beh\u00f6va redovisa det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.<\/p>\n

Anser du att det finns ett r\u00e4tt och fel vad g\u00e4ller anv\u00e4ndandet av r\u00f6st p\u00e5 scenen?
<\/strong>\u2013 Jag kan absolut f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r laddat att anv\u00e4nda r\u00f6sten f\u00f6r en person som inte h\u00f6r och inte vet hur han eller hon framst\u00e5r. Det \u00e4r dessutom en politisk fr\u00e5ga. Ska de d\u00f6va anpassa sig till den h\u00f6rande publikens behov, n\u00e4r de har slagits s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6r att det egna spr\u00e5ket ska f\u00e5 en status? Samtidigt f\u00f6rblir spr\u00e5ket litet om inte den h\u00f6rande publiken kan ta del av det. I slut\u00e4ndan m\u00e5ste varje student och varje sk\u00e5despelare vara fri att gestalta vad hon eller han vill, utan att beh\u00f6va representera n\u00e5gon annan \u00e4n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

D\u00f6va har genom tiderna utsatts f\u00f6r mycket f\u00f6rtryck, och d\u00e5 det tidvis inte har varit till\u00e5tet att anv\u00e4nda teckenspr\u00e5k, har de ist\u00e4llet p\u00e5tvingats de kommunikationsregler som g\u00e4ller f\u00f6r det h\u00f6rande \u00f6rat.<\/p>\n

Rebecca Drammeh<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Att pressa gr\u00e4nserna<\/strong><\/p>\n

Josette Bushell-Mingo \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Tyst Teater, den professionella ensemble som grundades 1970 och sedan 1977 finns under Riksteaterns paraply. P\u00e5 Tyst Teater arbetar man med det svenska teckenspr\u00e5ket som grund och v\u00e4nder sig till b\u00e5de d\u00f6va\u00a0och h\u00f6rande\u00a0i alla \u00e5ldrar, fr\u00e4mst till de teckenspr\u00e5kiga.<\/p>\n

I sitt yrke har Bushell-Mingo under drygt tio \u00e5r brottats med utmaningen att rucka p\u00e5 invanda t\u00e4nkes\u00e4tt inom scenkonsten och f\u00f6rb\u00e4ttra tillg\u00e4ngligheten till teater p\u00e5 teckenspr\u00e5k.<\/p>\n

\u2013 Vi jobbar p\u00e5 olika s\u00e4tt i varje upps\u00e4ttning, men den enklaste sammanfattningen f\u00f6r v\u00e5rt arbete \u00e4r \u00bb<\/strong>stor teater p\u00e5 svenskt teckenspr\u00e5k\u00ab<\/strong>, s\u00e4ger hon. Med det f\u00f6ljer mycket styrka och inspiration, men ocks\u00e5 m\u00e5nga utmaningar. En av dem \u00e4r att n\u00e5 b\u00e5de teckenspr\u00e5ks- och icke teckenspr\u00e5kspubliken. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng \u00e5terkommer vi d\u00e4rf\u00f6r till k\u00e4rnfr\u00e5gan \u2013 hur ska vi kommunicera med v\u00e5r publik av d\u00f6va och h\u00f6rande? Vi vill att Tyst Teater ska bli en m\u00f6tesplats f\u00f6r alla, s\u00e5 vi m\u00e5ste hitta en v\u00e4g att g\u00f6ra det p\u00e5 b\u00e5da s\u00e4tt. Hade vi bara spelat f\u00f6r teckenspr\u00e5kspubliken hade vi inte haft samma fokus, men vi vill anv\u00e4nda Tyst Teater till att lyfta kraften i teckenspr\u00e5kig scenkonst. Genom att visa f\u00f6r alla att vi existerar visar vi \u00e4ven den h\u00f6rande scenkonstv\u00e4rlden v\u00e5r styrka och leder dem in i en v\u00e4rld de normalt sett inte ramlar \u00f6ver. Vi k\u00e4mpar hela tiden f\u00f6r tillg\u00e4nglighet, v\u00e4l medvetna om att den h\u00f6rande v\u00e4rldens kultur inte \u00e4r tillg\u00e4nglig f\u00f6r m\u00e5nga av v\u00e5ra kolleger.<\/p>\n

Hur g\u00f6r ni det rent konkret i f\u00f6rest\u00e4llningssituationen?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Vi l\u00f6ser det olika i olika produktioner. Det g\u00e5r att texta, ha en talande sk\u00e5despelare som \u00f6vers\u00e4tter eller gestalta visuellt. Det g\u00e5r ocks\u00e5 att l\u00e5ta replikerna h\u00f6ras i ljudsystemet, men det har vi provat och det g\u00f6r vi nog inte om igen. Till h\u00f6sten s\u00e4tter vi upp \u00bb<\/strong>Bernardas hus\u00ab<\/strong>. I den kommer det att ing\u00e5 sex teckenspr\u00e5kssk\u00e5despelare fr\u00e5n olika l\u00e4nder (varav Rebecca Drammeh \u00e4r en, redaktionens anm\u00e4rkning) p\u00e5 scenen och en r\u00f6stsk\u00e5despelare. Vi kommer att arbeta p\u00e5 svenskt teckenspr\u00e5k, med norska ord n\u00e4r vi spelar i Norge. Den h\u00f6rande sk\u00e5despelaren \u00e4r integrerad som en karakt\u00e4r. Hon \u00e4r inte d\u00e4r som en tolk, utan vi f\u00f6rs\u00f6ker skapa en dynamisk, scenisk situation. Den \u00f6vers\u00e4ttning hon g\u00f6r skriver vi in i hennes rolls repliker, i stil med: \u00bb<\/strong>Varf\u00f6r fr\u00e5gar du mig vad klockan \u00e4r? Jag vet inte vad klockan \u00e4r.\u00ab<\/strong> Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 ett medvetet val att anv\u00e4nda en klassiker, som m\u00e5nga k\u00e4nner till \u2013 det ger lite mer frihet. Vi g\u00f6r dessutom en avv\u00e4gning kring vad publiken beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5. Ofta g\u00e5r det att f\u00f6rst\u00e5 mycket bara med hj\u00e4lp av \u00f6gonen, men m\u00e5nga blockeras i tron att de inte g\u00f6r det. F\u00f6r den h\u00f6rande publiken handlar det om att vara beredd p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5. Det \u00e4r en utmaning f\u00f6r alla, men det f\u00f6r kulturerna samman.<\/p>\n

Hur mycket anv\u00e4nder ni ljud i Tyst Teater?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Ibland arbetar vi med ljud eller vibrationer. I \u00bb<\/strong>Bernardas hus\u00ab<\/strong> ska vi arbeta med flamenco, rytmer och puls, men f\u00f6rest\u00e4llningen ska inte vila p\u00e5 musiken. Tyst Teater \u00e4r inte tyst, men hos oss l\u00e5ter vi inte d\u00f6va tala p\u00e5 scenen. Om vi anv\u00e4nder r\u00f6ster p\u00e5 scenen sker det inte samtidigt som det talas teckenspr\u00e5k. De som talar teckenspr\u00e5k anv\u00e4nder aldrig sin r\u00f6st.<\/p>\n

Finns det n\u00e5got fel och r\u00e4tt vad g\u00e4ller anv\u00e4ndande av r\u00f6sten i scenkonst p\u00e5 teckenspr\u00e5k? <\/strong><\/p>\n

\u2013 Varje individ m\u00e5ste v\u00e4lja vad som \u00e4r r\u00e4tt eller fel f\u00f6r dem sj\u00e4lva men vara beredd p\u00e5 konsekvenser, d\u00e5 det handlar om b\u00e5de politik och konst. Det \u00e4r det enda svar jag har p\u00e5 den fr\u00e5gan. Alla m\u00e5ste ha m\u00f6jlighet att expandera, ta mer ansvar, kanske k\u00e4nna sig ensamma ibland, pl\u00f6ja v\u00e4gen f\u00f6r n\u00e4sta, ta plats och s\u00e4ga: \u00bbDet h\u00e4r \u00e4r jag och jag har r\u00e4tt att g\u00f6ra detta, jag g\u00f6r det inte f\u00f6r alla andra utan f\u00f6r mig. Jag f\u00f6rst\u00e5r att andra kanske inte tycker om det, men jag g\u00f6r det f\u00f6r mig sj\u00e4lv.\u00ab Ur det kan det f\u00f6das fr\u00e5gor och id\u00e9er som ingen annan kan komma p\u00e5, och i s\u00e5 fall \u00e4r det en g\u00e5va.
Josette Bushell-Mingo \u00e4r van att ifr\u00e5gas\u00e4tta och att bli ifr\u00e5gasatt. D\u00e5 hon under f\u00f6rra \u00e5ret regisserade \u00bbEn druva i solen\u00ab p\u00e5 Riksteatern med en h\u00f6rande ensemble ville hon anv\u00e4nda just Rebecca Drammeh som regiassistent. Hon fick mothugg b\u00e5de i och utanf\u00f6r huset.<\/p>\n

\u2013 Alla tyckte att det var m\u00e4rkligt. \u00bbBeh\u00f6ver du inte n\u00e5gon som f\u00f6rst\u00e5r vad sk\u00e5despelarna s\u00e4ger?\u00ab fr\u00e5gade de. I det h\u00e4r huset! Jag blev s\u00e5 arg och f\u00f6rol\u00e4mpad. Men vi var envisa och fick igenom v\u00e5rt f\u00f6rslag och det blev sedan Rebecca som arbetade med de h\u00f6rande sk\u00e5despelarna fysiskt. Hon kunde se saker p\u00e5 ett fantastiskt s\u00e4tt, hon var en briljant medregiss\u00f6r, som f\u00f6rstod allt som h\u00e4nde i pj\u00e4sen, ibland b\u00e4ttre \u00e4n jag.<\/p>\n

\u2013 Det var i den produktionen dessutom en stor tillg\u00e5ng att hon \u00e4r afrosvensk, forts\u00e4tter Bushell-Mingo. Rebecca h\u00f6r till tre minoriteter, kvinna, svart, teckenspr\u00e5kig. Det g\u00f6r henne komplex, men ocks\u00e5 extremt rik. Hennes s\u00e4tt att f\u00f6rflytta sig mellan den h\u00f6rande och den d\u00f6va v\u00e4rlden, med ett krav gentemot den h\u00f6rande v\u00e4rlden, men ocks\u00e5 mot den d\u00f6va v\u00e4rlden genom att s\u00e4ga: \u00bbDet h\u00e4r \u00e4r min r\u00e4tt\u00ab \u2013 det \u00e4r v\u00e4ldigt dynamiskt.<\/p>\n

Som konstn\u00e4rlig ledare ser Josette Bushell-Mingo som sin viktigaste uppgift att se till att fler teckenspr\u00e5kstalande m\u00e4nniskor kan f\u00e5 vara i scensammanhang, b\u00e5de p\u00e5 scenen och bakom. Samma dag som vi ses st\u00e5r det klart att Riksteaterns nya verksamhetsledare heter Mindy Drapsa. Hon \u00e4r f\u00f6rsta d\u00f6va, teckenspr\u00e5kiga person p\u00e5 posten.<\/p>\n

\u00ad\u2013 I dag har historia skrivits, jublar Bushell-Mingo. Det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r jag vill bli ih\u00e5gkommen, f\u00f6r att inspirera till viktig f\u00f6r\u00e4ndring, pressa gr\u00e4nserna och tills\u00e4tta den positionen med en person som tillh\u00f6r den h\u00e4r communityn<\/em>. I den h\u00f6rande v\u00e4rlden finns fortfarande en stor of\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5 styrkan och makten som d\u00f6vsamh\u00e4llet har, det finns en fortsatt ignorans f\u00f6r att de d\u00f6vas historia \u00e4r en del av svensk historia. En stor del av mitt jobb har best\u00e5tt av att br\u00e5ka med det d\u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Genom att visa f\u00f6r alla att vi existerar visar vi \u00e4ven den h\u00f6rande scenkonstv\u00e4rlden v\u00e5r styrka och leder dem in i en v\u00e4rld de normalt sett inte ramlar \u00f6ver<\/p>\n

Josette Bushell-Mingo<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Patriarkala l\u00e4rdomar
<\/strong>Suzanne Osten gr\u00e4ver vidare i \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab. F\u00f6r n\u00e4rvarande arbetar hon tillsammans med manusf\u00f6rfattaren \u00c5sa Linder med att bryta ned Bergmans manus och krocka det med sin egen tid i kvinnor\u00f6relsen. M\u00e5let \u00e4r att l\u00e5ngfilmen \u00bbLove Duet\u00ab ska f\u00e5 premi\u00e4r under Bergman\u00e5ret 2018.<\/p>\n

\u2013 Jag fick en vision av hans manus, att det aldrig hade kunnat skrivas om inte hela det gamla samh\u00e4llet h\u00f6ll p\u00e5 att st\u00f6rtas i gruset och ett annat h\u00f6ll p\u00e5 att byggas upp. Han skrev det 1969, samma \u00e5r som vi startade Grupp 8. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r jag just nu inne i ett livsskede n\u00e4r jag funderar mycket p\u00e5 vad jag har l\u00e4rt mig av patriarkatet. Jag har jobbat med otroligt m\u00e5nga konstn\u00e4rliga m\u00e4n \u2013 f\u00f6rfattarna Lars Nor\u00e9n och Erik Uddenberg, filmfotografen G\u00f6ran Nilsson, men det \u00e4r v\u00e4ldigt konstigt att s\u00e5 m\u00e5nga manliga konstn\u00e4rer stoltserar med att de inte l\u00e4ser b\u00f6cker av kvinnor eller inte k\u00e4nner till kvinnliga filmare. Bergman var en person som kvinnor\u00f6relsen inte hade mycket till \u00f6vers f\u00f6r, men jag har en f\u00f6rnimmelse av att jag kan g\u00f6ra en intressant fusion av Osten och Bergman.<\/p>\n

Hur t\u00e4nker du kring Annas roll i filmen?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag ska nog provfilma Rebecca, jag gillade henne mycket, men kanske \u00e4r hon f\u00f6r gammal f\u00f6r den rollen p\u00e5 film. Det var en bra kontakt och hon hade s\u00e5 m\u00e5nga roliga uttryck som det inte g\u00e5r att se i radio.<\/p>\n

Vi \u00e5terkommer till Rebecca Drammeh. Hon som ju inledningsvis tvekade vid fr\u00e5gan om hon ville kliva in i rollen som d\u00f6va Anna. En av anledningarna var att hon oroade sig f\u00f6r hur d\u00f6vv\u00e4rlden skulle reagera.
Hur blev det d\u00e5? Fick du n\u00e5gra reaktioner?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Nej, men det beror nog p\u00e5 att inte s\u00e5 m\u00e5nga k\u00e4nner till pj\u00e4sen. Pj\u00e4sen \u00e4r inte \u00f6versatt till teckenspr\u00e5k. Inga d\u00f6va har \u00e4nnu kunnat ta del av den.<\/p>\n

 <\/p>\n

Anna Hedelius<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Tips:<\/strong><\/p>\n

Se en video fr\u00e5n inspelningen av \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab h\u00e4r: https:\/\/www.facebook.com\/dramasverigesradio\/videos\/1388429241184742\/<\/p>\n

ps:\/\/www.facebook.com\/dramasverigesradio\/videos\/1388429241184742\/<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 1\/2017 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Teckenspr\u00e5kstolken Inga-Lena Aigner och regiss\u00f6ren Suzanne Osten under inspelning av \u00bb64 minuter med Rebecka\u00ab.\u00a0 Foto: Henrietta Hult\u00e9n     Att v\u00e4lja en d\u00f6v sk\u00e5despelare till att gestalta en d\u00f6v roll kan tyckas sj\u00e4lvklart, men handlar det om radiodrama, d\u00e4r publiken enbart h\u00f6r sk\u00e5despelarnas r\u00f6ster och inte ser dem agera, inneb\u00e4r det ocks\u00e5 vissa konstn\u00e4rliga […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1423"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1423"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1423\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1430,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1423\/revisions\/1430"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1423"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1423"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1423"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}