{"id":1437,"date":"2017-06-15T22:08:41","date_gmt":"2017-06-15T20:08:41","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1437"},"modified":"2017-08-14T21:21:04","modified_gmt":"2017-08-14T19:21:04","slug":"amerikanska-dramatikers-vapendragare-ur-nummer-12017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1437","title":{"rendered":"Amerikanska dramatikers vapendragare (ur nummer 1\/2017)"},"content":{"rendered":"

\"Adam_Greenfield_105,<\/a><\/p>\n

Foto: Zack DeZon<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Playwrights Horizons i New York v\u00e4rnar varmt om amerikansk nyskriven dramatik, de vill st\u00f6tta och fr\u00e4mja dramatikers utveckling och f\u00e5 syn p\u00e5 nya beg\u00e5vningar. Birgitta Haglund har tr\u00e4ffat regiss\u00f6ren Adam Greenfield, en av dem som leder teatergruppen.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Times Squares blinkande neonskyltar med k\u00e4nda musikaltitlar och \u00e4nnu k\u00e4ndare sk\u00e5despelaransikten, Off-Broadway, n\u00e5gra hundra meter v\u00e4sterut p\u00e5 42nd Street, huserar Playwrights Horizons \u2013 ett v\u00e4xthus f\u00f6r amerikansk dramatik.<\/p>\n

– V\u00e5r teaters uppdrag \u00e4r att producera pj\u00e4ser av nu levande amerikanska dramatiker och st\u00f6dja deras utveckling i olika stadier av deras karri\u00e4r, s\u00e4ger Adam Greenfield, som \u00e4r Associate Artistic Director f\u00f6r gruppen, det vill s\u00e4ga ett slags vice konstn\u00e4rlig ledare, och \u00e4ven dramaturg.<\/p>\n

Vi har slagit oss ner i hans kontorsrum, efter att jag just sett Adam Bocks pj\u00e4s \u00bbA Life\u00ab p\u00e5 deras scen och d\u00e4refter lyssnat p\u00e5 ett publikt seminarium som Greenfield ledde och d\u00e4r Adam Bock medverkade.<\/p>\n

– Det finns v\u00e4ldigt f\u00e5 amerikanska teatrar som fokuserar p\u00e5 att enbart spela amerikanska pj\u00e4ser, d\u00e4rf\u00f6r tycker vi som grupp att det beh\u00f6vs. Men f\u00f6r mig personligen handlar det om, och det l\u00e5ter kanske pretenti\u00f6st \u2026<\/p>\n

Adam Greenfield g\u00f6r en paus, s\u00f6ker efter de r\u00e4tta orden:<\/p>\n

– \u2026 men jag tycker det \u00e4r viktigt att kommande generationer ska kunna f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r den tid vi lever i idag, hur vi lever v\u00e5ra liv och hur vi g\u00f6r v\u00e5ra val, genom de pj\u00e4ser vi producerar. Att dessa dramatikers historier och r\u00f6ster ska bli h\u00f6rda. Vi kan skapa ett slags kanon av pj\u00e4ser f\u00f6r framtiden. Det \u00e4r min personliga mission.<\/p>\n

Gruppen s\u00f6ker dels f\u00e4rdigskrivet material, men de samarbetar ocks\u00e5 med dramatiker f\u00f6r att f\u00e5 fram nya pj\u00e4ser. Idealet f\u00f6r Adam Greenfield \u00e4r att h\u00e4lften av deras sex produktioner per \u00e5r ska vara skrivna av dramatiker som de redan har startat ett samarbete med.<\/p>\n

– Vi har byggt l\u00e5ngvariga relationer med dramatiker och vi vill vara lojala med dem och s\u00e4tta upp deras pj\u00e4ser \u00e4ven fram\u00f6ver. Det g\u00e4ller exempelvis Adam Bock, som vi har producerat tv\u00e5 pj\u00e4ser av tidigare.<\/p>\n

 <\/p>\n

Prima liv<\/strong><\/p>\n

Adam Greenfield kommer till h\u00f6sten att regissera p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm. Pj\u00e4sen \u00bbMarjorie Prime\u00ab, av Jordan Harrison, har tidigare spelats p\u00e5 Playwrights Horizons och f\u00e5r Sverigepremi\u00e4r den 27 september, med titeln \u00bbPrima liv\u00ab.<\/p>\n

– Det \u00e4r en underbar pj\u00e4s, och det s\u00e4ger jag delvis beroende p\u00e5 att min man har skrivit den, skrattar Adam Greenfield.<\/p>\n

Harrisons pj\u00e4s v\u00e4cker fr\u00e5gor kring artificiell intelligens. Den unders\u00f6ker v\u00e5r m\u00e4nskliga identitets mysterier och om det finns n\u00e5gra begr\u00e4nsningar f\u00f6r vad teknologin egentligen kan ers\u00e4tta i v\u00e5ra liv.<\/p>\n

Bj\u00f6rn L\u00f6nner, som leder Playhouse Teater tillsammans med Elisabet Klason, beskriver Adam Greenfield som en central figur i New Yorks teaterliv.<\/p>\n

– Han har en enorm erfarenhet, dels som regiss\u00f6r, men \u00e4ven i sitt arbete som chefsdramaturg och konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Playwrights Horizons d\u00e4r han bidragit till att m\u00e5nga nya, sp\u00e4nnande dramatiker utvecklats och slagit igenom.<\/p>\n

Playwrights Horizons \u00e4r kanske USA:s ledande scen f\u00f6r nyskriven dramatik, bekr\u00e4ftar Bj\u00f6rn L\u00f6nner.<\/p>\n

– De vill se dramatiker f\u00f6das, utvecklas och sl\u00e5 igenom \u2013 vilket de ocks\u00e5 lyckas med om och om igen. N\u00e4r man bes\u00f6ker dem f\u00f6rst\u00e5r man direkt varf\u00f6r \u2013 det finns en atmosf\u00e4r av nyfikenhet, gl\u00e4dje och respekt f\u00f6r teaterns alla konstn\u00e4rer d\u00e4r.<\/p>\n

Id\u00e9n om att ordna f\u00f6rdjupande seminarier p\u00e5 teatern, som det med Adam Bock, kommer fr\u00e5n Adam Greenfield. Enligt honom \u00e4r den typen av kringaktiviteter inte s\u00e5 vanliga i USA. Kortare publiksamtal \u00e4r det d\u00e4remot, d\u00e4r publiken f\u00e5r st\u00e4lla fr\u00e5gor till regiss\u00f6ren och dramatikern efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– Jag har tagit intryck av museernas publika program och f\u00f6rel\u00e4sningar, det finns s\u00e5 m\u00e5nga ing\u00e5ngar f\u00f6r publiken att f\u00f6rdjupa sig i hos dem och jag tycker att amerikanska teatrar h\u00e4r har n\u00e5got att l\u00e4ra av museiv\u00e4rlden.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Jag tror att toleransen f\u00f6r nya r\u00f6ster \u00e4r l\u00e5g idag. Folk vill helst se s\u00e5dant som de redan k\u00e4nner igen.<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Dramatiken blomstrar<\/strong><\/p>\n

Enligt Adam Greenfield m\u00e5r den amerikanska dramatiken f\u00f6r tillf\u00e4llet v\u00e4ldigt bra, det har kommit fram m\u00e5nga intressanta dramatiker. Han tror att USA nu b\u00f6rjar se utdelningen p\u00e5 alla de skrivarverkst\u00e4der som skapades under 80- och 90-talet f\u00f6r att f\u00e5 fram nyskriven dramatik. Playwrights Horizons driver sj\u00e4lva en s\u00e5dan skrivarverkstad \u2013 New Works Lab, som Greenfield leder. D\u00e4r f\u00e5r dramatiker m\u00f6jlighet att utveckla sina skrivprojekt, under skrivprocessens alla olika stadier. Det kan handla om allt fr\u00e5n readings under en dag, till veckol\u00e5nga workshops. De flesta teatrar i USA som producerar nyskrivet material har, enligt Greenfield, en liknande verksamhet.<\/p>\n

Samtidigt med den positiva utvecklingen f\u00f6r dramatik tycker han sig se en minskad hunger p\u00e5 nyskrivna pj\u00e4ser i den amerikanska kulturen. Och han tycker att teatern idag \u00e4r ganska konservativ, j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6r hundra \u00e5r sedan.<\/p>\n

– \u00c5tminstone i USA. Jag tror att toleransen f\u00f6r nya r\u00f6ster \u00e4r l\u00e5g idag. Folk vill helst se s\u00e5dant som de redan k\u00e4nner igen. S\u00e5 en av v\u00e5ra ambitioner p\u00e5 Playwrights Horizons \u00e4r att skapa m\u00f6jlighet f\u00f6r publiken att diskutera pj\u00e4serna de ser p\u00e5 nya s\u00e4tt, s\u00e5 att vi kan v\u00e4cka en stark nyfikenhet hos publiken gentemot nya r\u00f6ster, nya verk och sj\u00e4lva skrivprocessen. Om du kan tala om en pj\u00e4s ur olika perspektiv kommer du f\u00f6rbi konstaterandet att n\u00e5got bara \u00e4r bra eller d\u00e5ligt, och kan b\u00f6rja titta p\u00e5 hur du sj\u00e4lv konfronteras med verket och engagerar dig i det.<\/p>\n

Han vill ge publiken v\u00e4gledning, men samtidigt inte peka med hela handen.<\/p>\n

– Jag vill angripa det lite fr\u00e5n sidan. Och det \u00e4r vad seminarieserien handlar om \u2013 att s\u00e4ga att h\u00e4r finns ett s\u00e4tt att se p\u00e5 pj\u00e4sen som du kanske inte har t\u00e4nkt p\u00e5 tidigare.<\/p>\n

I de h\u00e4r seminarierna kan det \u00e4ven ing\u00e5 medverkande fr\u00e5n andra yrkeskategorier \u00e4n de konstn\u00e4rliga, s\u00e5 l\u00e4nge som det finns en koppling till pj\u00e4sens tematik och som det kan bredda samtalet.<\/p>\n

– Vid ett tillf\u00e4lle ville dramatikern till exempel ha med en nunna i panelen, det blev v\u00e4ldigt intressant.<\/p>\n

I seminariet med Adam Bock ingick \u00e4ven f\u00f6rfattaren Susan Cheever och dramatikern Ren Dara Santiago. Samtalet k\u00e4ndes \u00f6verlag uppsluppet och opretenti\u00f6st, det var Bocks f\u00f6delsedag och panelen bj\u00f6ds p\u00e5 chokladbakelser. Vinkeln var sj\u00e4lvbiografiskt skrivande eftersom \u00bbA Life\u00ab utg\u00e5r fr\u00e5n Bocks eget liv. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r humoristisk, l\u00e4ttsam, dialogen rapp och witty<\/em>, men tematiken har tvekl\u00f6st tyngd. Pj\u00e4sen st\u00e4ller fr\u00e5gor kring liv och d\u00f6d, k\u00e4rlekens v\u00e4sen och vad sanning egentligen \u00e4r. Panelen diskuterade bland annat vad det medf\u00f6r f\u00f6r moraliska och etiska problem att skriva om sitt eget liv och d\u00e4rmed \u00e4ven om andras. Sj\u00e4lv sa Adam Bock att han alltid s\u00e4tter konsten i det fr\u00e4msta rummet, inte etiken.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"A<\/a><\/p>\n

Foto: Joan Marcus<\/em><\/p>\n

\u00bb<\/span><\/span>A Life\u00ab, Playwrights Horizons, med David Hyde Pierce i huvudrollen som Nate Martin. Pj\u00e4sen \u00e4r skriven\u00a0av\u00a0Adam Bock och regisserad av Anne Kauffmann.<\/p>\n

 <\/p>\n

Dystopiska skildringar<\/strong><\/p>\n

Vad \u00e4r det d\u00e5 f\u00f6r typ av dramatik som Playwrights Horizons s\u00f6ker? Adam Greenfield uppskattar pj\u00e4ser som \u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbara, d\u00e4r han f\u00e5r en k\u00e4nsla av att han inte har sett n\u00e5got liknande tidigare. Han s\u00f6ker efter dramatiker med en unik r\u00f6st och f\u00f6rklarar att han \u00bbf\u00f6ljer de konturer som dramatikerna skriver ner p\u00e5 pappret, den karta de ritar\u00ab.<\/p>\n

– Ofta reflekterar deras pj\u00e4ser tillst\u00e5ndet i v\u00e4rlden. Som under den tid d\u00e5 George W. Bush var president, d\u00e5 var det m\u00e5nga pj\u00e4ser som under en period speglade en mycket dyster v\u00e4rldsbild. M\u00e5nga skrev om v\u00e4rldens underg\u00e5ng. Det var apokalyptiska och m\u00f6rka pj\u00e4ser om dystopiska samh\u00e4llen d\u00e4r m\u00e4nniskor var ov\u00e4nliga och inte litade p\u00e5 varandra, d\u00e4r det fanns mycket misst\u00e4nksamhet i luften. Men n\u00e4r Obama valdes som president, tv\u00e5 \u00e5r senare, f\u00f6r\u00e4ndrades tonen i de pj\u00e4ser vi spelade. De inneh\u00f6ll mycket mer optimism och hopp. Det \u00e4r s\u00e5klart f\u00f6rsvunnet nu, s\u00e4ger han, med ett skratt.<\/p>\n

Vi tr\u00e4ffas veckan innan det amerikanska presidentvalet och Donald Trumps seger.<\/p>\n

– Vinden har \u00e4ndrats och vi \u00e4r som ett segel som f\u00f6ljer den riktning som vinden bl\u00e5ser i.<\/p>\n

Adam Greenfield vill helst att pj\u00e4serna de spelar ska f\u00f6rmedla eller p\u00e5st\u00e5 n\u00e5got farligt. Han n\u00e4mner \u00bbClybourne Park\u00ab av Bruce Norris, som de satte upp 2010 och som f\u00e5tt b\u00e5de Pulitzer-priset f\u00f6r b\u00e4sta drama (2011) och Tony Awards f\u00f6r b\u00e4sta pj\u00e4s (2012). Pj\u00e4sen handlar om gentrifiering och om rasismen i USA, ber\u00e4ttar Adam Greenfield.<\/p>\n

– M\u00e5nga upplevde det som en kontroversiell pj\u00e4s. Det var ett angel\u00e4get \u00e4mne och det k\u00e4ndes som att n\u00e5got f\u00f6rl\u00f6stes i rummet n\u00e4r jag s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– \u00bbA Life\u00ab p\u00e5st\u00e5r inte n\u00e5got farligt till inneh\u00e5llet, men formen, pj\u00e4sens struktur, k\u00e4nns farlig.<\/p>\n

Udda nog avlider huvudpersonen Nate Martin, gestaltad av David Hyde Pierce, mitt i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– N\u00e4r jag l\u00e4ste pj\u00e4sen f\u00f6rsta g\u00e5ngen t\u00e4nkte jag att s\u00e5h\u00e4r f\u00e5r man inte g\u00f6ra, det bryter mot alla dramaturgiska regler. Hur ska publiken reagera p\u00e5 detta? Det k\u00e4ndes sp\u00e4nnande.<\/p>\n

Vi i publiken f\u00e5r ta del av Nates inre r\u00f6st \u2013 han sitter ihopsjunken och livl\u00f6s p\u00e5 golvet, men hans sj\u00e4l tycks ha stannat kvar. Allting forts\u00e4tter runt honom, med samma trafikbrus fr\u00e5n gatan och samma ljud fr\u00e5n grannarna som vi i publiken h\u00f6rde i inledningen. Det \u00e4r som om ingenting har h\u00e4nt. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r allt f\u00f6r\u00e4ndrat.<\/p>\n

– Adam Bocks pj\u00e4ser b\u00e4r alltid p\u00e5 en stor \u00f6verraskning. Det finns alltid flera lager, du tror att du vet vad som p\u00e5g\u00e5r, men under ytan p\u00e5g\u00e5r n\u00e5got helt annat, hela tiden. Och detta s\u00e4tter han ljuset p\u00e5.<\/p>\n

 <\/p>\n

Den prim\u00e4re skaparen<\/strong><\/p>\n

Vi b\u00f6rjar tala om amerikansk teater i stort och hur amerikansk och europeisk teater skiljer sig \u00e5t. St\u00f6rsta skillnaden \u00e4r, menar Adam Greenfield, synen p\u00e5 vem som \u00e4r \u00bbden prim\u00e4re skaparen\u00ab av f\u00f6rest\u00e4llningen, som han uttrycker det.<\/p>\n

– I europeisk teater har regiss\u00f6ren stor makt och r\u00e4knas oftast som den prim\u00e4re skaparen av verket. Det \u00e4r vanligt att amerikanska dramatiker som ser europeiska upps\u00e4ttningar av sina pj\u00e4ser blir f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver vilka friheter regiss\u00f6rerna tar sig med dem.<\/p>\n

I USA \u00e4r det ist\u00e4llet dramatikern som har den mest framh\u00e5llna rollen i en teaterproduktion.<\/p>\n

– Ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar med dramatikern som skriver och regiss\u00f6rens roll, s\u00e5 som jag ser det, \u00e4r att tolka materialet. Sedan finns det luckor i texten d\u00e4r du som regiss\u00f6r f\u00e5r fylla i. Sett ur mitt perspektiv \u00e4r det dramatikern som \u00e4r den prim\u00e4re skaparen.<\/p>\n

Amerikanska teaterarbetare \u00e4r vana vid ganska korta repetitionsperioder. \u00bbA Life\u00ab repeterade de under en och en halv m\u00e5nad.<\/p>\n

– I Europa har ni ofta mycket mer civiliserade repetitionsprocesser \u00e4n h\u00e4r \u2026 V\u00e5ra finansiella strukturer \u00e4r s\u00e5 annorlunda, vi har inga statliga subventioner.<\/p>\n

De f\u00e5r f\u00f6rlita sig p\u00e5 sponsorer och privata donationer. Men gruppen drar ocks\u00e5 in medel p\u00e5 flera andra s\u00e4tt. De har ett eget biljettsystem, Ticket Central, d\u00e4r de s\u00e4ljer biljetter och erbjuder marknadsf\u00f6ring \u00e5t exempelvis andra Off-Broadway-teatrar. De driver en teaterskola som \u00e4r kopplad till universitetet i New York, d\u00e4r utbildningen fokuserar p\u00e5 processen att skriva dramatik. De erbjuder \u00e4ven skrivarkurser, vanligtvis sommartid, ledda av dramatiker. Dessutom ut\u00f6var de mentorskap och v\u00e4gledning varje s\u00e4song f\u00f6r tio till tolv studenter, eller f\u00f6r dem som just klivit ut i yrkeslivet, i omr\u00e5den som rollbes\u00e4ttning, scenteknik, marknadsf\u00f6ring med mera.<\/p>\n

Playwrights Horizons testar g\u00e4rna sina f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 sin publik och ger d\u00e4rf\u00f6r ett antal publika genomdrag fr\u00e5n tre och en halv vecka innan premi\u00e4ren och fram\u00e5t. P\u00e5 sj\u00e4lva premi\u00e4rkv\u00e4llen finns, till skillnad fr\u00e5n i Sverige, inga kritiker p\u00e5 plats. Dessa sl\u00e4pps in f\u00f6rst n\u00e4r gruppen har spelat ytterligare tre och en halv vecka och hunnit bli varma i kl\u00e4derna.<\/p>\n

– Det beror bland annat p\u00e5 att kritikerna i New York kan uttrycka sig s\u00e5 h\u00e5rt. Vi vill inte bjuda in dem f\u00f6rr\u00e4n vi k\u00e4nner att pj\u00e4sen verkligen har hittat sin r\u00e4tta form.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Jag tror att m\u00e5nga dramatiker k\u00e4nner att amerikansk teater har levt under realismens tyranni under de senaste hundra \u00e5ren<\/p>\n

 <\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Likriktad teater<\/strong><\/p>\n

Jag undrar hur Adam Greenfield skulle beskriva amerikansk teater rent formm\u00e4ssigt, hur trenderna ser ut.<\/p>\n

– Jag tror m\u00e5nga dramatiker k\u00e4nner att amerikansk teater har levt under realismens tyranni under de senaste hundra \u00e5ren. Problemet med att utmana detta och bryta upp realismen \u00e4r att publiken gillar realism och att det \u00e4r l\u00e4ttare att producera den typen av teater \u00e4n mer experimentell. Det finns ocks\u00e5 m\u00e5nga kritiker som bygger sina v\u00e4rderingar utifr\u00e5n om de tycker f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r trov\u00e4rdig eller inte. Men det k\u00e4nns som att realismen b\u00f6rjar utmanas nu av dramatiker som efterstr\u00e4var n\u00e5got annat.<\/p>\n

Det mest nedsl\u00e5ende med amerikansk teater idag, enligt Adam Greenfield, \u00e4r dess likriktning. Den g\u00f6r honom uppr\u00f6rd.<\/p>\n

– I centrum av de flesta amerikanska st\u00e4der ser du samma butikskedjor, samma restauranger, samma banker \u2026 Alla centrum ser likadana ut. Det \u00e4r resultatet av kapitalismen med sina monopol, men det har ocks\u00e5 att g\u00f6ra med att vi konsumenter g\u00e5r till de st\u00e4llen d\u00e4r vi k\u00e4nner oss hemtama, som \u00e4r familj\u00e4ra f\u00f6r oss. Det betyder att varje stad f\u00f6rlorar sin egen identitet. Samma sak h\u00e5ller p\u00e5 att h\u00e4nda med den amerikanska teatern, menar jag. Varje stad har sin egen stadsteater och om man tittar p\u00e5 deras repertoarer s\u00e5 spelar alla teatrar ungef\u00e4r samma pj\u00e4ser. Jag skulle snarare vilja att alla st\u00e4der hade sina egna dramatiker som skrev f\u00f6r deras teatrar.<\/p>\n

M\u00e5nga mindre k\u00e4nda men v\u00e4ldigt intressanta pj\u00e4ser f\u00e5r s\u00e4llan en chans, enligt honom, medan kritikerhyllade pj\u00e4ssucc\u00e9er fr\u00e5n Broadway dyker upp \u00f6verallt p\u00e5 amerikanska scener.<\/p>\n

– De blir pj\u00e4sernas Starbucks. Teaterchefers repertoarval borde handla mindre om att v\u00e4lja s\u00e4kra kort och mer om att ha modet att chansa och s\u00e4tta upp en ok\u00e4nd pj\u00e4s, om de sj\u00e4lva tycker om den.<\/p>\n

Att publiken d\u00e5 skulle utebli tror han inte p\u00e5, och det \u00e4r ocks\u00e5 Playwrights Horizons ett bra exempel p\u00e5.<\/p>\n

Birgitta Haglund<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Fakta:<\/strong><\/p>\n

Playwrights Horizons bildades 1971. Tim Sanford \u00e4r idag konstn\u00e4rlig ledare och Adam Greenfield vice konstn\u00e4rlig ledare. Gruppen har genom \u00e5ren f\u00e5tt m\u00e5nga utm\u00e4rkelser f\u00f6r pj\u00e4ser de har spelat och plockat hem b\u00e5de Pulitzerpriset och Tony Awards.<\/p>\n

Under v\u00e5ren spelar de \u00bbThe Light Years\u00ab, av Hannah Bos och Paul Thureen, \u00bbThe Profane\u00ab av Zayd Dohrn och \u00bbAn American Tall Tail\u00ab av Kirsten Childs. F\u00f6r mer information, se: www.playwrightshorizons.org<\/a>.<\/p>\n

Adam Greenfield \u00e4r denna h\u00f6st Sverigeaktuell d\u00e5 han regisserar pj\u00e4sen \u00bbPrima liv\u00ab, av Jordan Harrison, p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm, med premi\u00e4r den 27 september.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r en l\u00e4nk till seminariet med Adam Bock: https:\/\/www.playwrightshorizons.org\/shows\/trailers\/symposium-adam-bock\/<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 1\/2017 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Zack DeZon   Playwrights Horizons i New York v\u00e4rnar varmt om amerikansk nyskriven dramatik, de vill st\u00f6tta och fr\u00e4mja dramatikers utveckling och f\u00e5 syn p\u00e5 nya beg\u00e5vningar. Birgitta Haglund har tr\u00e4ffat regiss\u00f6ren Adam Greenfield, en av dem som leder teatergruppen.   Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Times Squares blinkande neonskyltar med k\u00e4nda musikaltitlar och \u00e4nnu k\u00e4ndare […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1437"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1437"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1437\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1492,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1437\/revisions\/1492"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1437"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1437"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1437"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}