{"id":1479,"date":"2017-08-15T16:36:47","date_gmt":"2017-08-15T14:36:47","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1479"},"modified":"2017-11-10T10:21:20","modified_gmt":"2017-11-10T09:21:20","slug":"kulturens-roll-i-trumpland-ur-nummer-2-32017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=1479","title":{"rendered":"Kulturens roll i Trumpland (ur nummer 2-3\/2017)"},"content":{"rendered":"

\"Photo<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

\u00bbEn druva i solen\u00ab, Arena Stage, bygger p\u00e5 Lorraine Hansberrys roman fr\u00e5n 1959 som handlar om familjen Youngers dr\u00f6mmar om ett b\u00e4ttre liv och hur de motarbetas av ett strukturellt rasistiskt system. P\u00e5 bilden syns Emmanuel Epongo Junior, Dawn Ursula och Will Cobbs.<\/p>\n

Foto: C. Stanley Photography<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Identitetspolitiken p\u00e5verkar det amerikanska kulturlivet i h\u00f6g grad, precis som i Sverige. Vad kommer Trumps presidentskap inneb\u00e4ra f\u00f6r de landvinningar inom kulturlivet som identitetspolitiken gjorde under Obamas tid? Vem kommer nu f\u00e5 ber\u00e4tta om USA och kalla sig amerikan? Det fr\u00e5gar sig Stefan Hansen i sin artikel.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag cyklar fr\u00e5n teaterscen till teaterscen genom ett v\u00e5rdoftande Washington D.C., d\u00e4r k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4den precis slagit ut medan Trump spurtar ur sig den ena exekutiva ordern efter den andra. USA:s huvudstad har n\u00e4rmare \u00e5ttio teatrar och repertoaren p\u00e5 dessa scener visar en flora av identiteter och politik, i k\u00f6lvattnet av att Trump s\u00e4gs ha vunnit valet utifr\u00e5n minoriteternas frammarsch de senaste \u00e5ren. P\u00e5 National Museum of African History and Culture spelas \u00bbFly\u00ab, av Trey Ellis och Ricardo Khan, som handlar om de fyra unga m\u00e4n, de f\u00f6rsta afroamerikanerna n\u00e5gonsin, som deltog i flygvapnet under andra v\u00e4rldskriget. P\u00e5 Forum Theatre ges tv\u00e5 nyskrivna verk med den gemensamma titeln \u00bb#NastyWomen\u00ab, h\u00e4r med det uttalade syftet att utmana den politiska styrningen av kvinnors liv. P\u00e5 Kennedy Center, landets nationalscen f\u00f6r scenkonst, framf\u00f6rs balett med m\u00e4n som dragqueens. M\u00e5nga av teatrarna har s\u00e4rskilda fredagskv\u00e4llar under epitet Gay Pride, d\u00e4r stadens mingelsugna fr\u00e5n framf\u00f6rallt den manliga gaykresten samlas f\u00f6r l\u00e4ttkl\u00e4dda farser eller nyskrivna musikaler med champagne och mingelmottagningar. Stadens teatrar jobbar noggrant med m\u00e5lgruppsarbetet, men exemplen \u00e4r ocks\u00e5 m\u00e5nga p\u00e5 hur scenkonsten i Washington D.C., denna politikens Mecka, organiserar sig tematiskt utifr\u00e5n identiteter.\u00a0<\/p>\n

Vad \u00e4r egentligen identitetspolitik i en amerikansk kontext och hur yttrar den sig p\u00e5 de amerikanska scenerna j\u00e4mf\u00f6rt med de svenska? Under mina m\u00e5nader h\u00e4r i USA – jag flyttade hit dagen f\u00f6re Trumps installation – har majoriteten av det jag sett p\u00e5 teaterscenerna kretsat kring just identitetspolitik. Teatrarna presenterar genom konstn\u00e4rliga iscens\u00e4ttningar st\u00e5ndpunkter och unders\u00f6kanden utifr\u00e5n s\u00e4rintressen f\u00f6r en s\u00e4rskild befolkningsgrupp \u2013 indelad utifr\u00e5n genus, etnicitet eller kultur \u2013 d\u00e4r pj\u00e4serna reflekterar, snarare \u00e4n attackerar, sin grupps position i den hierarkiska samh\u00e4llstrappan. F\u00f6rest\u00e4llningarna synligg\u00f6r diskrimineringen och efterfr\u00e5gar bek\u00e4nnelser fr\u00e5n samtiden och erk\u00e4nnande fr\u00e5n samh\u00e4llet. Pj\u00e4sernas texter och ber\u00e4ttelserna som framf\u00f6rs \u00e4r skrivna utifr\u00e5n upphovsm\u00e4nnens och de medverkandes egna erfarenheter: utifr\u00e5n identitetspolitikens syns\u00e4tt \u00e4r livserfarenheter \u00f6verordnade ideologier och ger tolkningsf\u00f6retr\u00e4de.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Dessa kulturella framg\u00e5ngar f\u00f6r identitetspolitiken st\u00e5r i stark kontrast till den r\u00e5dande politiska administrationen, som g\u00f6r allt f\u00f6r att ist\u00e4llet kv\u00e4va den.<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Identitetspolitik och representationsfr\u00e5gor har diskuterats och manifesterats livligt inom kulturen i USA. Ett av m\u00e5nga exempel \u00e4r \u00e5rets Oscarsgala. Efter Oscarsgalan 2016 startades hashtagen #oscarssowhite, som en motreaktion till att de nominerade och pristagarna p\u00e5 galan i princip alla var vita. Kampanjen visade sig bli framg\u00e5ngsrik och p\u00e5 Oscarsgalan tidigare i \u00e5r vann \u00bbMoonlight\u00ab titeln f\u00f6r b\u00e4sta film, en film av, med och om afroamerikaner. Dessa kulturella framg\u00e5ngar f\u00f6r identitetspolitiken st\u00e5r i stark kontrast till den r\u00e5dande politiska administrationen, som g\u00f6r allt f\u00f6r att ist\u00e4llet kv\u00e4va den. Det producerades naturligtvis ber\u00e4ttelser som \u00bbMoonlight\u00ab \u00e4ven innan Obama blev president, men de till\u00e4ts inte breda ut sig i offentligheten p\u00e5 samma s\u00e4tt d\u00e5. Obamas \u00e5tta \u00e5r som USA:s f\u00f6rsta afroamerikanska president har f\u00f6r\u00e4ndrat f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r identitetspolitiken inom kulturen i USA. Villkoren f\u00f6r vem som f\u00e5r ber\u00e4tta om USA och vem som f\u00e5r kalla sig amerikan har f\u00f6r\u00e4ndrats. N\u00e4r nu Donald Trump tar vid presidentskapet, hur kommer det att p\u00e5verka scenkonsten?\u00a0<\/p>\n

Identitetspolitiken i USA och Sverige b\u00e4r m\u00e5nga likheter men ocks\u00e5 stora skillnader, det g\u00e4ller ocks\u00e5 n\u00e4r vi j\u00e4mf\u00f6r hur l\u00e4nderna arbetar minoritetspolitiskt. Sverige har tagit stort intryck av debatten i USA och f\u00f6rs\u00f6kt \u00f6verf\u00f6ra vissa begrepp. Men USA har sin historia med slavsystemet, en stark rassegregation, ett d\u00f6dligt polis\u00f6verv\u00e5ld som drabbar fr\u00e4mst vissa grupper (unga, afroamerikanska m\u00e4n) och en minimal v\u00e4lf\u00e4rdspolitik. USA \u00e4r en federal republik som innefattar en enorm landyta med en massiv och demografiskt spridd befolkning. Av USA:s befolkning \u00e4r 13 procent afroamerikaner och 77 procent vita. I landets f\u00e4ngelser, vilka till stora delar \u00e4r privatiserade, sitter d\u00e4remot fler afroamerikaner \u00e4n vita. I genomsnitt l\u00f6per en afroamerikansk man fem g\u00e5nger st\u00f6rre risk att hamna i f\u00e4ngelse j\u00e4mf\u00f6rt med en vit man.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"Soyica<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Soyica Colbert, professor vid scenkonstinstitutionen vid Georgetown University och frilansande dramaturg, har f\u00f6ljt och analyserat\u00a0det amerikanska maktskiftets\u00a0p\u00e5verkan inom teaterlivet.\u00a0<\/p>\n

Foto: Georgetown University<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

USA har ett kulturliv i allm\u00e4nhet och en scenkonstbransch i synnerhet som finansieras och styrs till stora delar utan kulturpolitik. Medan Sveriges statliga kulturmyndighet Kulturr\u00e5det sedan ett par \u00e5r tillbaka f\u00f6rfogar \u00f6ver s\u00e4rskilda bidrag riktade till landets fem nationella minoriteter, l\u00e4gger den nuvarande amerikanska administrationen fram budgetf\u00f6rslag som helt vill slopa den amerikanska kulturpolitikens finansiella m\u00f6jligheter till st\u00f6d f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l den fria som den institutionella konsten. I Sverige k\u00e4mpar minoriteter och identiteter som inte tillh\u00f6r majoritetssamh\u00e4llet med att ta plats och h\u00e4vda sig, med visst skattefinansierat kulturpolitiskt st\u00f6d. I USA, d\u00e4r skattefinansierade projektst\u00f6d \u00e4r minimala, \u00e4r diskursen idag att dessa ber\u00e4ttelser och identiteter \u00e4r en del av den nya ber\u00e4ttelsen om USA:s historia och nationsbeskrivning, yttringar som \u00e4r v\u00e4l synliga s\u00e5v\u00e4l inom allm\u00e4npolitiken som p\u00e5 teaterscenerna.<\/p>\n

Men identitetspolitikens framg\u00e5ngar v\u00e4cker l\u00e5ngt ifr\u00e5n sympatier hos alla. I Sverige menar vissa att v\u00e4nstern \u00e4gnar sig enbart \u00e5t identitetspolitik, att det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r man tappat kontakten med \u00bbverklighetens folk\u00ab. Republikanerna i USA beskriver raljerande identitetspolitiken som en ideologi som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 majoriteten att anpassa sig efter minoriteternas ideal om feminism, antirasism och HBTQ-r\u00e4ttigheter. Soyica Colbert, professor vid scenkonstinstitutionen vid Georgetown University och frilansande dramaturg, har noga f\u00f6ljt och analyserat utg\u00e5ngen av maktskiftet i USA och dess p\u00e5verkan inom teaterlivet. Hon menar att teaterscenerna \u00e5terspeglar identitetspolitiken genom att utmana stereotypa bilder av minoriteter, med syfte att f\u00f6rnya och uppdatera bilden av vem som \u00e4r amerikan.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga amerikanska scenkonstn\u00e4rer presenterar identitet likt en konstruktion som har en s\u00e4rskild historia och som p\u00e5verkas av denna. Teaterarbetare funderar kring hur publiken intellektuellt sett kan f\u00f6rst\u00e5 att identiteten \u00e4r en konstruktion, och samtidigt ha en \u00f6nskan om att f\u00e5 se framst\u00e4llningar av ras och k\u00f6n som de k\u00e4nner sig bekanta med, s\u00e4ger Soyica Colbert.<\/p>\n

Polariseringen \u00f6kar i s\u00e5v\u00e4l USA som Sverige. De h\u00f6gerextrema krafterna har de senaste \u00e5ren f\u00e5tt stark vind i seglen, samtidigt som en allt st\u00f6rre befolkning medvetet genomanalyserar maktstrukturer, representationsfr\u00e5gor och identiteter. I USA m\u00e4rktes det s\u00e4rskilt i mitten av januari, d\u00e5 Donald Trump ena dagen svors in som USA:s 45:e president och dagen d\u00e4rp\u00e5 genomf\u00f6rdes landets hittills st\u00f6rsta demonstration – Women\u2019s March. Miljontals demonstranter manifesterade m\u00e4nniskors l\u00e4ngtan efter och hopp om m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och j\u00e4mst\u00e4lldhet, inte bara i Washington D.C. och andra amerikanska st\u00e4der, utan ocks\u00e5 runt om i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

– Trumps valvinst \u00f6ver Hillary Clinton kan ses i ljuset av en backlash efter identitetspolitikens framg\u00e5ngar, p\u00e5 alla niv\u00e5er: fr\u00e5n r\u00f6relser som Black Lives Matter till Barack Obamas presidentskap, s\u00e4ger Soyica Colbert. Majoritetssamh\u00e4llet verkar ha g\u00e5tt till val p\u00e5 uppmaningen: \u00bbKan alla minoriteter ta ett steg tillbaka, vi vill inte f\u00f6rlora v\u00e5r mark.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Trumps valvinst \u00f6ver Hillary Clinton kan ses i ljuset av en backlash efter identitetspolitikens framg\u00e5ngar, p\u00e5 alla niv\u00e5er.<\/p>\n

Soyica Colbert<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Washington D.C. \u00e4r en stad som pr\u00e4glas av sin president. Staden skiftar i karakt\u00e4r beroende p\u00e5 vem som bor i Vita huset. Under \u00e5ren med Barack Obama beskrevs Washington D.C. som festlig och varm. Det \u00e5terst\u00e5r att se hur Donald Trump s\u00e4tter sin pr\u00e4gel p\u00e5 staden, men vi vet redan att delar av hans familj v\u00e4grar bos\u00e4tta sig h\u00e4r och likt de tre systrarna i Tjechovs pj\u00e4s hellre dr\u00f6mmer om storstaden en bit bort (l\u00e4s New York City och inte Moskva). Av Washingtons inv\u00e5nare r\u00f6stade endast fyra procent p\u00e5 sittande president. St\u00e4mningen verkar redan vara d\u00e4mpad s\u00e5v\u00e4l hos allm\u00e4nheten som inom kulturen. Men ur betongen pyr nu en m\u00e4ngd energiska kulturarbetarn\u00e4tverk och kluster har skapats utifr\u00e5n den enkla, men tidstypiska, fr\u00e5gest\u00e4llningen: How to Take Action \u2013 and Stay Sane \u2013 in the Trump Era.<\/p>\n

Obamas tid som president bidrog till ett radikalt skifte i den amerikanska kulturen, h\u00e4vdar de flesta jag samtalat med fr\u00e5n olika teatrar i Washington D.C. Inte minst som ett symbolv\u00e4rde f\u00f6r en ny tid d\u00e4r minoriteter har samma tilltr\u00e4de till h\u00f6gsta styrande \u00e4mbete som majoriteten. Maktskiftet mellan Obama och Trump \u00e4r i sig ett radikalt kliv d\u00e4r politiken n\u00e4rmar sig det f\u00f6rdomsfulla och fr\u00e4mlingsfientliga, men ocks\u00e5 en p\u00e5minnelse om identitetspolitikens k\u00e4rna: vilken extra anstr\u00e4ngning det \u00e4r f\u00f6r personer som inte ing\u00e5r i gruppen vita, heterosexuella m\u00e4n att n\u00e5 samma position som dem. De f\u00f6r\u00e4ndringar och reformer Obama drev igenom, s\u00e4rskilt under sina tv\u00e5 f\u00f6rsta \u00e5r, har Trump lagt all energi p\u00e5 att riva upp under v\u00e5ren. Men identitetspolitikens inflytande p\u00e5 kulturen \u00e4r v\u00e4l grundad i Washingtons betong: Trump kan upph\u00e4va bist\u00e5ndslagar om informationsspridning om abortr\u00e4tt och regler som till\u00e5ter transgender personer egna toaletter, men i grunden har det redan skett ett skifte inom kulturen som inte g\u00e5r att backa ifr\u00e5n. De id\u00e9er som Obama f\u00f6rkroppsligat \u00e4r numer f\u00f6rankrade i kulturen, honom f\u00f6rutan.<\/p>\n

– Det vi har sett de senaste \u00e5ren \u00e4r hur exempelvis afroamerikanska ber\u00e4ttelser till\u00e5tits och tagit platsen som amerikanska ber\u00e4ttelser, s\u00e4ger Renee Elise Goldberry, en av artisterna bakom publik- och kritikersucc\u00e9n \u00bbHamilton\u00ab.<\/p>\n

Denna amerikanska musikal (som Teatertidningen skrev om i nummer 3\/2016) beskrivs som ett kulturellt fenomen som handlar om hur landet har byggts av immigranter. F\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttar om de amerikanska grundarna och iscens\u00e4tts av en f\u00e4rgblind casting. Ist\u00e4llet f\u00f6r att enbart vita m\u00e4n spelar huvudrollerna, gestaltas exempelvis en av USAs grundare av en afroamerikansk kvinna.<\/p>\n

– \u00bbHamilton\u00ab \u00e4r en ber\u00e4ttelse om USA, och det vackraste med musikalen \u00e4r att den gestaltas av en s\u00e5 diversifierad ensemble med en s\u00e5dan musikalisk bredd, f\u00f6rklarar Renee Elise Goldberry. Vi har m\u00f6jligheten att \u00e5terta en historia som vissa av oss inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis tror \u00e4r v\u00e5r egen.<\/p>\n

\u00a0N\u00e4r jag fr\u00e5gar Soyica Colbert om hur identitetspolitiken har manifesterats under de senaste \u00e5ren inom scenkonsten p\u00e5 de amerikanska scenerna, lyfter hon fram pj\u00e4sexempel som \u00bbAn Octoroon\u00ab av Brandon Jacobs-Jenkin, \u00bbSmart People\u00ab av Lydia Diamond och \u00bbVenus\u00ab av Suzan-Lori Parks.<\/p>\n

– Dessa f\u00f6rest\u00e4llningar har ruckat p\u00e5 de konventionella framst\u00e4llningarna av stereotyper genom att ber\u00e4tta historier som utmanar hur vi ser p\u00e5 k\u00f6n och ras i USA, till exempel v\u00e5r historia n\u00e4r det g\u00e4ller slaveriet. Teatern ger en komplexare bild, den demonstrerar och analyserar v\u00e5ra f\u00f6rdomar om svarthet. Vi f\u00f6rst\u00e5r idag att det inte g\u00e5r att s\u00f6ml\u00f6st \u00f6vers\u00e4tta v\u00e5ra historiska skildringar och nidbilder av svarta till v\u00e5r egen tid: tiderna f\u00f6r\u00e4ndras och vi m\u00e5ste radikalt uppdatera v\u00e5r sj\u00e4lvbild eftersom den inte \u00e4r sann och korrekt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

De id\u00e9er som Obama f\u00f6rkroppsligar \u00e4r numer f\u00f6rankrade i kulturen, honom f\u00f6rutan.<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Jag fr\u00e5gar Soyica Colbert om huruvida vi kommer se f\u00f6r\u00e4ndringar fram\u00f6ver p\u00e5 de amerikanska teaterscenerna p\u00e5 grund av den nya presidenten och hans administration. Finns det en r\u00e4dsla hos HBTQIA-grupper, kvinnoorganisationer och Black Live Matters-r\u00f6relsen f\u00f6r vad Trumps politik kommer inneb\u00e4ra och planerar dessa grupper n\u00e5gra f\u00f6r\u00e4ndringar i sina strategier?<\/p>\n

– V\u00e4ljarna godk\u00e4nde den nya administrationens retorik under valkampanjen n\u00e4r det g\u00e4llde svarta, kvinnor och muslimer, det kommer s\u00e4kert p\u00e5verka hur vi g\u00f6r teater i USA fram\u00f6ver. Huvudfr\u00e5gan och tematiken fr\u00e5n Lorraine Hansberrys klassiska pj\u00e4s fr\u00e5n 1959, \u00bbEn druva i solen\u00ab, som Arena Stage \u00e5terupplivar nu den h\u00e4r v\u00e5ren, handlar om huruvida familjen som avbildas i pj\u00e4sen kommer att kunna f\u00f6rverkliga sina dr\u00f6mmar eller inte. Visioner som \u00e4r kopplade till fundamentala amerikanska framtidsdr\u00f6mmar om att ha ett hem och att uppn\u00e5 frihet fr\u00e5n f\u00f6rtryck och ekonomiska hinder. Kraften hos den h\u00e4r typen av grundl\u00e4ggande amerikanska dr\u00f6mmar st\u00e4mmer inte \u00f6verens med de f\u00f6r\u00e4ndringar som den nya administrationen f\u00f6r med sig, d\u00e4r politiken \u00f6kar polariseringen mellan m\u00e4nniskor boerende p\u00e5 ursprung, k\u00f6n, religionstillh\u00f6righet och identiteter. Publiken kommer att tvingas konfrontera de p\u00e5g\u00e5ende utmaningar som Hansberrys pj\u00e4s s\u00e4tter fingret p\u00e5, n\u00e4r det g\u00e4ller skillnader i vilka f\u00f6ruts\u00e4ttningar och m\u00f6jligheter olika grupper har i samh\u00e4llet. Teaterv\u00e4rlden har inte svarat den nya administrationen med r\u00e4dsla utan genom att g\u00f6ra politiskt engagerad och angel\u00e4gen teater som p\u00e5visar konstens roll n\u00e4r det g\u00e4ller att f\u00f6rverkliga och uppfylla demokrati.<\/p>\n

 <\/p>\n

Stefan Hansen<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 2-3\/2017 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  \u00bbEn druva i solen\u00ab, Arena Stage, bygger p\u00e5 Lorraine Hansberrys roman fr\u00e5n 1959 som handlar om familjen Youngers dr\u00f6mmar om ett b\u00e4ttre liv och hur de motarbetas av ett strukturellt rasistiskt system. P\u00e5 bilden syns Emmanuel Epongo Junior, Dawn Ursula och Will Cobbs. Foto: C. Stanley Photography     Identitetspolitiken p\u00e5verkar det amerikanska kulturlivet […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1479"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1479"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1479\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1498,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1479\/revisions\/1498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1479"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1479"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1479"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}