![\"FRIDA3](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/FRIDA3-Foto-Jenny-Kronberg.jpg\")
<\/a><\/p>\nFoto: Jenny Kronberg<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Frida R\u00f6hl menar att en relevant addering till Ingmar Bergmans jubileums\u00e5r skulle vara en diskussion om klass och genus. Och om vems blick som dikterar vad som anses vara fin konst och vad som anses vara ful konst. <\/strong><\/p>\n <\/p>\n Vi \u00e5ker fr\u00e5n V\u00e4llingby med skolan in till stan. Vi ska f\u00e5 se Peter Stormare spela \u00bbHamlet\u00ab p\u00e5 Dramaten. Det \u00e4r Ingmar Bergman som har regisserar. Inget av allt detta s\u00e4ger oss n\u00e5gonting. Jag tror inte m\u00e5nga av oss vet vad en regiss\u00f6r \u00e4r. <\/p>\n De \u00e4r f\u00f6r evigt centrum och jag \u00e4r f\u00f6r evigt periferi. F\u00f6r jag \u00e4r kvinna och de \u00e4r m\u00e4n.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n \u00bbMed Ingmar \u00e4r det som om han kommer in i mig\u00ab har en sk\u00e5despelerska sagt om regiss\u00f6ren Bergman. Han ing\u00f6t ett inre liv i sina sk\u00e5despelare. Och de talade d\u00e4rmed hans spr\u00e5k. Jag har t\u00e4nkt mycket p\u00e5 den formuleringen n\u00e4r jag sj\u00e4lv blivit regiss\u00f6r. Jag har ocks\u00e5 haft liknande upplevelser med regiss\u00f6rer som kommit in i mig. Som har gjort sig synliga genom mig. N\u00e4stan s\u00e5 att deras r\u00f6st blev starkare i mig \u00e4n min egen. Och l\u00e4nge hyste jag den st\u00f6rsta respekt f\u00f6r det jag uppfattat som Bergmans arv. Det innebar som kvinna att vara sinnlig och komplex, att b\u00e4ra en g\u00e5ta och arbeta med tystnaden. Och sj\u00e4lvklart att vara vacker.<\/p>\n \u00a0 \u00a0 <\/p>\n Det fina h\u00f6r hemma i Bergmans v\u00e4rld. Det fula i komedin, i det tydliga, det uttalade. I br\u00f6tigheten och kaoset.<\/p>\n<\/blockquote>\n Det h\u00e4r \u00e4r inte en recension av vare sig Ingmar Bergman eller Ruben \u00d6stlund. Det \u00e4r tankar om hur sv\u00e5rt den borgerliga konsten har haft att n\u00e5 utanf\u00f6r sig sj\u00e4lv. Och kanske ska den inte g\u00f6ra det. Kanske ska den bara kompletteras med en annan konst. Till Ingmar Bergmans jubileums\u00e5r skulle en relevant addering vara en diskussion om klass och genus. Och om vems blick som dikterar vad som \u00e4r fin konst och vad som \u00e4r fult. Om vilka ber\u00e4ttelser och vilka ber\u00e4ttare som ges tilltr\u00e4de till det privilegierade rum Ingmar Bergman \u00e5tnj\u00f6t. Jag \u00f6nskar en teater- och filmv\u00e4rld d\u00e4r r\u00f6ster och konstn\u00e4rliga uttryck som g\u00e5r p\u00e5 tv\u00e4rs ocks\u00e5 betraktas med v\u00f6rdnad och respekt. F\u00f6r teaterkonsten beh\u00f6ver vara i bruk. S\u00e5 l\u00e5t oss fira Bergman genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta det borgerliga filter som fortfarande ligger som ett t\u00e4cke \u00f6ver konsten. L\u00e5t oss bredda ber\u00e4ttelserna och skapa konstn\u00e4rliga centrum i periferin.<\/p>\n <\/p>\n Frida R\u00f6hl<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n
Under f\u00f6rest\u00e4llningen spottar Stormare ut sina repliker s\u00e5 att saliven haglar. Vi sitter skr\u00e4ckslagna och h\u00e5ller fram v\u00e5ra h\u00e4nder som skydd. G\u00f6r han det h\u00e4r med flit? Det \u00e4r ju heeelt sjukt!!! I efterhand har jag f\u00f6rst\u00e5tt att det ans\u00e5gs vara en legendarisk upps\u00e4ttning. Men f\u00f6r oss var hela f\u00f6reteelsen n\u00e5got mycket fj\u00e4rran. En v\u00e4rld som tillh\u00f6rde andra m\u00e4nniskor, d\u00e4r kids fr\u00e5n V\u00e4llingby oroade hela st\u00e4mningen i rummet trots att vi satt tysta och r\u00e4dda med v\u00e5ra h\u00e4nder framf\u00f6r ansiktet och skrattet inombords som inte fick komma ut.
\u00a0
N\u00e5gra \u00e5r senare. Jag och min pappa sitter p\u00e5 tredje raden h\u00f6gst upp p\u00e5 samma teater, Dramaten. Den h\u00e4r g\u00e5ngen har Ingmar Bergman regisserat \u00bbPeer Gynt\u00ab. Vi ser de sm\u00e5 figurerna p\u00e5 scen hoppa runt l\u00e5ngt, l\u00e5ngt d\u00e4r nere. Det \u00e4r B\u00f6rje Ahlstedt, Lena Endre. Stj\u00e4rnor. B\u00f6rje \u00e4r Peer Gynt. Lena \u00e4r Solveig. Det \u00e4r b\u00e5de d\u00f6tt och levande. Det finns en outtalad respekt i rummet som bubblar av liv och f\u00f6rv\u00e4ntningar. Sk\u00e5despelarna b\u00e4r runt p\u00e5 ett inre allvar, eller en inre vetskap som jag upplever saknar liv. I pausen smyger vi ner och snor ett par tomma parkettplatser. Solveig g\u00e5r ut p\u00e5 en l\u00e5ng cat walk<\/em> i salongen. Jag minns inte n\u00e4r eller var i f\u00f6rest\u00e4llningen, men hon tittar l\u00e4nge p\u00e5 Peer.
Hon st\u00e5r precis bredvid mig. Sedan b\u00f6jer hon p\u00e5 huvudet och tittar ner p\u00e5 sina f\u00f6tter. Och den enkla r\u00f6relsen drabbar mitt unga sk\u00e5despelarhj\u00e4rta. Det inre f\u00e5r en form. Det \u00e4r den d\u00e4r lilla r\u00f6relsen jag tar med mig. En blick som sakta s\u00f6ker sig mot golvet, framf\u00f6rt s\u00e5 koncentrerat att allt tystnar.<\/p>\n\n
Min ambition med teaterregi \u00e4r en annan. Och d\u00e4rmed min relation till sk\u00e5despelare. Jag letar efter deras v\u00e4rldar och associationer och dr\u00f6mmer om ensembler d\u00e4r f\u00e4rgstarka personligheter leker tillsammans. D\u00e4r akt\u00f6rerna \u00e4r subjekt. Jag s\u00f6ker en kollektiv r\u00f6st och en dynamik i m\u00f6tet med en text. Och jag \u00e4lskar det som skaver, det som \u00e4r ofullbordat. Det blir ofta en blandning mellan det fina och det fula. Det fina h\u00f6r hemma i Bergmans v\u00e4rld. Det fula i komedin, i det tydliga, det uttalade. I br\u00f6tigheten och kaoset. I det fula \u00e4r ingen kvinna en g\u00e5ta. Och det finns ingen underf\u00f6rst\u00e5dd mening. What you see is what you get<\/em>.<\/p>\n
Ingmar Bergmans v\u00e4rld \u00e4r en v\u00e4rld som ger rymd \u00e5t karakt\u00e4rernas g\u00e5tfullhet, d\u00e4r det outtalade mellan m\u00e4nniskor blir synligt och f\u00e5r en form. Han hade modet att stretcha tiden, att ta oss i anspr\u00e5k genom tystnader som kryper innanf\u00f6r huden. Vi fick ta del av hans \u00f6verklassbakgrund och hans blick p\u00e5 verkligheten. Det \u00e4r en manlig blick som uppfattar sig som allm\u00e4ngiltig. Eller m\u00e4nsklig. Och den blicken lever kvar. Den formulerar sig som \u00bbbra\u00ab konst. Den f\u00e5r hela v\u00e4rlden att studera en liten detalj i tillvaron. Som Solveigs blick ner i golvet. Eller som i Ruben \u00d6stlunds film \u00bbDe ofrivilliga\u00ab n\u00e4r l\u00e4raren, spelad av Cecilia Milocco, fr\u00e5gar: \u00bbVarf\u00f6r tittar ni aldrig p\u00e5 mig n\u00e4r ni pratar?\u00ab I den enklaste av handlingar, en blick, en liten r\u00f6relse med huvudet, bor det stora dramat. Och det \u00e4r n\u00e4r de enkla handlingarna f\u00e5r kropp som teater eller film kallas genialt och storartat, vilket det i flera bem\u00e4rkelser ocks\u00e5 \u00e4r. Men det handlar ocks\u00e5 om vem som tittar. Och dessa tv\u00e5 manliga, privilegierade filmregiss\u00f6rer f\u00e5r s\u00e4llan ifr\u00e5gas\u00e4ttande fr\u00e5gor. De beh\u00f6ver s\u00e4llan svara p\u00e5 hur det k\u00e4nns att f\u00e5 jobba med film, eller hur de hanterar att l\u00f6sa b\u00e5de f\u00f6r\u00e4ldra- och konstn\u00e4rskap. Och deras konst l\u00e4ses som intelligent, allvarlig och komplex. De \u00e4r f\u00f6r evigt centrum och jag \u00e4r f\u00f6r evigt periferi. F\u00f6r jag \u00e4r kvinna och de \u00e4r m\u00e4n.<\/p>\n\n