![\"MoaBackman_FG11871](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/MoaBackman_FG11871-foto-Fotografica.jpg\")
<\/a><\/p>\nFoto: Fotografica<\/em><\/p>\n <\/p>\n I pj\u00e4sen \u00bbN\u00e4r knoppar brister\u00ab hittar tv\u00e5 unga tjejer varandra genom Karin Boyes dikter. Dramatikern och dramaturgen Moa Backman sammanf\u00f6r i sin pj\u00e4s denna v\u00e4lk\u00e4nda lyrik med ton\u00e5rsv\u00e4rldens internetuttryck och ber\u00e4ttar p\u00e5 det s\u00e4ttet en historia om att s\u00f6ka sig sj\u00e4lv, hitta tr\u00f6st och att \u00f6verbrygga ensamhet. Vi publicerar pj\u00e4sen och har mejlintervjuat Moa Backman.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n Ber\u00e4tta lite om din bakgrund. <\/strong><\/p>\n Jag b\u00f6rjade inom teater som produktions- och regiassistent, och har l\u00e4rt mig allt jag kan genom att jobba. Under tiden jag var p\u00e5 Unga Tur fick jag med mig alla delar n\u00e4r det g\u00e4ller att sk\u00f6ta en teater, fr\u00e5n kassan och toaletterna, via sufflering och administration, till repertoarkoncept och bidragsans\u00f6kningar. N\u00e4r jag kom till Ung scen\/\u00f6st, d\u00e4r jag nu \u00e4r dramaturg, f\u00f6rsta g\u00e5ngen och regiassisterade Malin Axelsson l\u00e4rde jag mig att t\u00e4nka p\u00e5 teaterupplevelsen som en present till publiken, inte minst den unga. Den tiden har pr\u00e4glat min smak och syn p\u00e5 scenkonst j\u00e4ttemycket. Jag l\u00e4rde mig om andra format \u00e4n scen\/salong, om omsorg och omt\u00e4nksamhet i arbetet, och om v\u00e4rdet i ett samk\u00f6rt och formstarkt konstn\u00e4rligt team. Saker som jag v\u00e4rderar j\u00e4tteh\u00f6gt ocks\u00e5 nu, till exempel i mitt samarbete med Anne Jonsson, som regisserar urpremi\u00e4ren av \u00bbN\u00e4r knoppar brister\u00ab.<\/p>\n <\/p>\n Du \u00e4r inte bara dramatiker och dramaturg utan \u00e4ven teatervetare med inriktning p\u00e5 barnkultur. Vill du ber\u00e4tta lite om det? <\/strong><\/p>\n Jag s\u00f6kte mig till Centrum f\u00f6r barnkulturforskning, till stor del p\u00e5 grund av Karin Helander, som jag haft som f\u00f6rel\u00e4sare p\u00e5 teatervetenskapen. Hon s\u00e4tter ord p\u00e5 s\u00e5 mycket i relationen mellan scen och publik n\u00e4r hon pratar om barnteater, och de l\u00e4rdomarna \u00e4r ju s\u00e5klart applicerbara p\u00e5 all scenkonst och har gett mig m\u00e5nga insikter. Sedan tycker jag om att arbeta med skolpubliken, mycket f\u00f6r att de inte v\u00e4ljer sj\u00e4lva att se teater, utan det sker ofta under skolplikten. Vi har liksom allt att bevisa i f\u00f6rh\u00e5llande till dem, och det l\u00e5ter verket st\u00e5 f\u00f6r sig sj\u00e4lv i h\u00f6gre grad \u00e4n n\u00e4r det g\u00e4ller teater f\u00f6r vuxna. Det ger en uppriktighet i relationen mellan den unga publiken och verket \u2013 jag k\u00e4nner mig befriad fr\u00e5n prestige, trender och branschtyckande n\u00e4r jag arbetar med barn och unga.<\/p>\n <\/p>\n Hur fick du id\u00e9n att sammanf\u00f6ra Karin Boyes dikter med ton\u00e5ringars v\u00e4rld p\u00e5 sociala medier och internet?<\/strong><\/p>\n Jag har nog l\u00e4nge, utan att t\u00e4nka p\u00e5 det, fascinerats av flickors och kvinnors texter p\u00e5 internet, och r\u00f6rt mig bland pinterestboards<\/em>, inspirationscitat och bevingade ord, kommentarstr\u00e5dar fyllda av systerskap, syskonskap och gemensamma n\u00f6rdintressen. N\u00e4r Ung scen\/\u00f6st s\u00f6kte efter projekt till sitt klassiker\u00e5r b\u00f6rjade jag och regiss\u00f6ren Anne Jonsson f\u00f6rst prata om vad vi saknade i de klassiska ber\u00e4ttelserna, och ins\u00e5g att detta ofta fanns p\u00e5 internet ist\u00e4llet. Fr\u00e5n internets flickrum, med rimmade \u00bbinspirational quotes\u00ab<\/em> p\u00e5 akvarellbakgrund och tjejers hyllande av varandra som unicorns<\/em>, mermaids<\/em> och queens<\/em>, blev steget inte alls l\u00e5ngt till Karin Boyes dramatiska bildv\u00e4rld av m\u00e4ktiga hav, blommande tr\u00e4dkronor, sk\u00f6ra knoppar och blodiga slagf\u00e4lt. Jag t\u00e4nker mig att den rimmade lyriksamlingen och den egna dag- eller skrivboken med citat och egna dikter \u00e4r en n\u00e4stan evig ton\u00e5rsrumspraktik f\u00f6r tr\u00f6st och kamp \u2013 som lever kvar, men i digital form.<\/p>\n <\/p>\n Det \u00e4r ju ingen slump att rimmade verser, ordspr\u00e5k, ramsor, v\u00e4vda bonader och korsstygnstavlor, och deras digitala motsvarigheter i memes och pinterestquotes<\/em>, alla sorteras under begrepp som \u203afulkultur\u2039, \u203amasskultur\u2039, \u203al\u00e4ttsm\u00e4lt\u2039, \u203akitsch\u2039, och s\u00e5 vidare.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Hur skulle du beskriva Carro och Alva, de tv\u00e5 rollerna i din pj\u00e4s?<\/strong><\/p>\n Alva och Carro \u00e4r som alla ton\u00e5ringar, och kanske som alla m\u00e4nniskor, helt utom sig. De vill bort och de vill fram\u00e5t, de vill slippa allt och k\u00e4nner att de missar allt. Alva \u00e4r en v\u00e4ldigt intelligent och v\u00e4ldigt ensam person som \u00e4gnar sig \u00e5t att v\u00e4nta tills h\u00f6gstadiet \u00e4r \u00f6ver, som s\u00e4tter en prestige i sin stoiskhet och uppgivenhet. Carro \u00e4r st\u00e4ndigt omgiven av bekanta, p\u00e5passad av kompisar, men k\u00e4nner att hon \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att fastna, att bli n\u00e5gon det inte \u00e4r meningen att hon ska vara. I Karin Boye har de b\u00e5da hittat en storslagenhet som de saknar i vardagen, en slags befrielse i det vackra, pampiga, storvulna, melodramatiska. Och inte minst \u2013 en vetskap om att \u00e5tminstone en person till, \u00e4ven om hon tog livet av sig f\u00f6r 77 \u00e5r sedan, t\u00e4nkte som de t\u00e4nker.<\/p>\n <\/p>\n Vad har du sj\u00e4lv f\u00f6r relation till Karin Boyes dikter?<\/strong><\/p>\n Som m\u00e5nga, m\u00e5nga andra hade jag ett pocketexemplar av hennes samlade dikter i min bokhylla, som jag f\u00f6rmodligen f\u00e5tt i present typ n\u00e4r jag gick ut nian eller s\u00e5. Men innan detta arbete hade jag nog inte mer \u00e4n bl\u00e4ddrat i samlingen. N\u00e4r jag sj\u00e4lv var ton\u00e5ring tror jag att jag f\u00f6rknippade den, och s\u00e4rskilt de rimmade dikterna, med n\u00e5got sv\u00e5rdefinierat pinsamt, lite kletigt, n\u00e5got jag inte borde associeras med. Nu kan jag se att det i stora delar hade med v\u00e5rt samh\u00e4lles nedv\u00e4rderande av traditionellt feminint kodade egenskaper och attribut att g\u00f6ra. Det \u00e4r ju ingen slump att rimmade verser, ordspr\u00e5k, ramsor, v\u00e4vda bonader och korsstygnstavlor, och deras digitala motsvarigheter i memes och pinterestquotes<\/em>, alla sorteras under begrepp som \u00bbfulkultur\u00ab, \u00bbmasskultur\u00ab, \u00bbl\u00e4ttsm\u00e4lt\u00ab, \u00bbkitsch\u00ab, och s\u00e5 vidare. Det \u00e4r ju f\u00f6r att det \u00e4r texter som i mycket h\u00f6r till barns, flickors och kvinnors v\u00e4rldar, till queera v\u00e4rldar, och f\u00f6r att de ofta utg\u00e5r fr\u00e5n k\u00e4nsla och omsorg, snarare \u00e4n intellekt och \u00bbbildning\u00ab. S\u00e5 i detta arbete har jag velat uppv\u00e4rdera och hylla de uttrycken, framh\u00e5lla de texterna som storslagna, magiska, eviga och fyllda av visdom. Som en ny kanon.<\/p>\n Vilka \u00e4r dina drivkrafter som dramatiker? <\/strong><\/p>\n Jag \u00e5terkommer nog ofta till tanken p\u00e5 scenkonstupplevelsen som en present till publiken. En present som kan best\u00e5 av en ny k\u00e4nsla, eller en k\u00e4nsla som man inte k\u00e4nt p\u00e5 l\u00e4nge och n\u00e4stan gl\u00f6mt bort. Eller som kan best\u00e5 av en p\u00e5minnelse om viktiga saker, till exempel om fantasins revolution\u00e4ra potential. Och s\u00e5 \u00e4gnar jag mig v\u00e4ldigt ofta \u00e5t att ber\u00e4tta om systerskap p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det \u00e4r fortfarande l\u00e5ngt kvar tills det finns nog med ber\u00e4ttelser om det, s\u00e4rskilt f\u00f6r barn och unga. Det \u00e4r ocks\u00e5 en viktig drivkraft f\u00f6r mig att texten ska f\u00e5 m\u00f6ta scenkonstens andra konstn\u00e4rliga element p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt, s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker alltid skriva i och f\u00f6r sammanhang d\u00e4r regiss\u00f6ren och g\u00e4rna hela det konstn\u00e4rliga teamet finns med tidigt, s\u00e5 att vi kan dela processer med varandra och d\u00e4rmed hitta sp\u00e5r vi aldrig hade hittat annars.<\/p>\n <\/p>\n Det k\u00e4nns viktigt att st\u00e4ndigt p\u00e5minna om konstupplevelsen som ett v\u00e4rde i sig, bortom pedagogik och nytta.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Du sitter i juryn f\u00f6r \u00e5rets Bibu. Hur m\u00e5r svensk barn- och ungdomsteater idag, enligt dig? <\/strong><\/p>\n Jag tror att den m\u00e5r bra. Att det g\u00f6rs otroligt mycket och att det finns en stor experimentlust, rent formm\u00e4ssigt. Att det l\u00e5ngsamt blir b\u00e4ttre n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e5ngfalden av ber\u00e4ttelser och perspektiv, men att det fortfarande beh\u00f6ver h\u00e4nda mycket vad g\u00e4ller representation, framf\u00f6r allt vad g\u00e4ller upphovspersoner och konstn\u00e4rliga team. Det kan oroa mig ibland att mycket av den scenkonst f\u00f6r barn och unga som g\u00f6rs \u00e4r s\u00e5 beroende av skolan, och av dess pedagogiska ing\u00e5ng till vad scenkonst tj\u00e4nar till. Kanske finns det en risk att teatrar som prim\u00e4rt riktar sig till skolpublik, det vill s\u00e4ga till de l\u00e4rare som bokar, anpassar b\u00e5de form och tematik utifr\u00e5n denna ing\u00e5ng. Det k\u00e4nns viktigt att st\u00e4ndigt p\u00e5minna om konstupplevelsen som ett v\u00e4rde i sig, bortom pedagogik och nytta.<\/p>\n Vad har du f\u00f6r planer fram\u00f6ver?<\/strong><\/p>\n Jag jobbar p\u00e5 nya projekt tillsammans med Anne Jonsson, ett som kommer att bli en forts\u00e4ttning p\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llning \u00bbDu vet havsdjupen\u00ab (Unga Tur 2015), och ett annat som vi just b\u00f6rjat prata om som ska rikta sig till f\u00f6rskolan. Och s\u00e5 \u00e4r jag j\u00e4ttesugen p\u00e5 att samarbeta n\u00e4ra och fr\u00e5n start med andra konstn\u00e4rliga funktioner, till exempel med en ljuddesigner eller scenograf.<\/p>\n <\/p>\n Fr\u00e5gest\u00e4llare: Birgitta Haglund<\/p>\n <\/p>\n\n
\n