Jens Peter Karlssons pj\u00e4s \u00bbSamfundet\u00ab, med Teaterrepubliken, beskriver han sj\u00e4lv som ett typexempel p\u00e5 det han kallar f\u00f6r en \u00bbstympad triad\u00ab; tv\u00e5 sk\u00e5despelare p\u00e5 scen och dessutom \u00bben artificiell tredje part\u00ab som aldrig blir synlig p\u00e5 scenen, som ett yttre hot. Pj\u00e4sen var en best\u00e4llning d\u00e4r det skulle ing\u00e5 tv\u00e5 sk\u00e5despelare. P\u00e5 bilden syns Andrea Edwards och Ester Claesson.<\/em><\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
Simmel lade fram sin tes f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan och hans observation visade sig vara s\u00e5 skarp att nutida sociologer studerar grupper av tre f\u00f6r att kunna dra slutsatser om hur m\u00e4nniskor agerar i samh\u00e4llet i stort. Det borde inte f\u00f6rv\u00e5na teaterarbetare det minsta, eftersom vi har erfarit detta varje g\u00e5ng vi arbetat med en f\u00f6rest\u00e4llning med tv\u00e5 eller f\u00e4rre p\u00e5 scen. Vi begr\u00e4nsar d\u00e5 kraftigt v\u00e5ra m\u00f6jligheter att sceniskt skildra vad det inneb\u00e4r att vara en m\u00e4nniska tillsammans med andra.<\/p>\n
<\/p>\n
Det \u00e4r v\u00e4rt att beakta varje g\u00e5ng vi prioriterar v\u00e5ra knappa resurser i en tid d\u00e4r inflationen \u00e4ter upp stagnerade bidrag, samtidigt som teaterns administration v\u00e4xer och nya yrkesgrupper, som aldrig tidigare varit del av verksamheten, kr\u00e4ver plats i v\u00e5ra produktioner. N\u00e4stan alla best\u00e4llningar f\u00f6r scen som jag har f\u00e5tt under 10-talet har varit f\u00f6r tv\u00e5 sk\u00e5despelare \u2013 och jag \u00e4r inte den enda som upplevt detta. Den tredje betraktas allt oftare som en lyx som vi inte har r\u00e5d med.<\/p>\n
<\/p>\n
I repsalen k\u00e4mpar tv\u00e5 sk\u00e5despelare ofta med fr\u00e5gorna: Varf\u00f6r g\u00e5r jag inte bara h\u00e4rifr\u00e5n? Varf\u00f6r stannar jag kvar och tar den andres skit? Det \u00e4r inte konstigt, eftersom konflikter i tv\u00e5samhet \u2013 i brist p\u00e5 gruppstruktur \u2013 tenderar att utmynna i att den ena st\u00e4nger av emotionellt eller g\u00e5r d\u00e4rifr\u00e5n. Eller s\u00e5 slutar det mer drastiskt i ett mord. F\u00f6r de tv\u00e5 som br\u00e5kar kvarst\u00e5r i slut\u00e4ndan bara f\u00f6rsoning eller ett liv utan den andre.<\/p>\n
<\/p>\n
Den tredje personen tar med sig en otalig m\u00e4ngd andra alternativ \u2013 och det \u00e4r just m\u00e4ngden som driver ett dramatiskt f\u00f6rlopp. Den tredje \u00e4r m\u00f6jligg\u00f6raren till detta. Vi ser det allra tydligast n\u00e4r vi arbetar med en dialog och uppfinner ett hot utifr\u00e5n \u2013 en artificiell tredje part, fadern p\u00e5 ovanv\u00e5ningen eller publiken i salongen \u2013 f\u00f6r att ge n\u00e4ring \u00e5t dramatiken, det jag kallar en \u00bbstympad triad\u00ab.<\/p>\n
<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r tror jag att Simmel r\u00e5kat snubbla \u00f6ver en demarkationslinje mellan tv\u00e5 konstn\u00e4rliga territorium. Det finns en kvalitativ skillnad mellan en scenisk dyad och en triad, som g\u00f6r det relevant att beskriva dem som tv\u00e5 skilda ting, tv\u00e5 olika konstformer. Jag menar att triaden, tre m\u00e4nniskor som interagerar, \u00e4r sj\u00e4lva definitionen av dramatik. Det andra, det \u00e4r n\u00e5got helt annat.<\/p>\n
<\/p>\n
Det \u00e4r extra betydelsefullt idag att dra dessa gr\u00e4nser, n\u00e4r verk efter verk p\u00e5 landets scener utmanar dramatikens grundl\u00e4ggande form. Vad \u00e4r det egentligen som skiljer dramatiken fr\u00e5n en performance eller en offentlig installation, n\u00e4r det \u00e5tminstone formm\u00e4ssigt blir allt sv\u00e5rare att skilja dem \u00e5t? Svaret blir d\u00e5 att dramatiken, genom triaden, gestaltar m\u00e4nniskan i relation<\/em> till samh\u00e4llet.<\/p>\n <\/p>\n
Den definitionen svarar ocks\u00e5 p\u00e5 kritiken att det klassiska triangeldramat saknar politisk spr\u00e4ngkraft. Men vi ser nu att det i sj\u00e4lva verket frig\u00f6rs en enorm politisk potential n\u00e4r den tredje personen kliver in p\u00e5 scen och l\u00e5ter oss f\u00e5 syn p\u00e5 m\u00e4nniskan och hennes komplicerade f\u00f6rh\u00e5llande till alla oss andra, det vi kallar v\u00e5rt samh\u00e4lle.<\/p>\n
<\/p>\n
\n <\/p>\n
Samtliga best\u00e4llningar f\u00f6r scen som jag har f\u00e5tt under 10-talet har varit f\u00f6r tv\u00e5 sk\u00e5despelare \u2013 och jag \u00e4r inte den enda som upplevt detta. Den tredje betraktas allt oftare som en lyx som vi inte har r\u00e5d med.<\/p>\n<\/blockquote>\n
<\/p>\n
Den kvalitativa skillnaden mellan en dyad och en triad \u00e4r allts\u00e5 inte en uppdelning mellan bra och d\u00e5lig konst, utan ist\u00e4llet skillnaden mellan olika former<\/em> av konst. Enligt min definition \u00e4r dramatiken en form f\u00f6r att sk\u00e5da m\u00e4nskliga interaktioner. Som medk\u00e4nnande varelser har vi ofta sv\u00e5rt f\u00f6r att l\u00e4sa en annan m\u00e4nniska p\u00e5 djupet. Till och med f\u00f6r\u00e4ldrar och livspartner kan stundtals vara mysterium f\u00f6r oss. Men gruppstrukturen, den kan vi omedelbart avl\u00e4sa och f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n <\/p>\n
Vi ser genast vad som h\u00e4nder om en tredje, en konkurrent till exempel, kommer in och avbryter ett f\u00f6rtroligt samtal mellan tv\u00e5 parter. Vi k\u00e4nner laddningen i rummet och den pl\u00f6tsliga f\u00f6r\u00e4ndringen mellan dem. Det \u00e4r en f\u00f6rm\u00e5ga vi har som sociala varelser, och dramatiken som konstform f\u00f6rm\u00e5r att utnyttja denna f\u00f6rm\u00e5ga till fullo. Vi kan blixtsnabbt ber\u00e4tta om komplicerade f\u00f6rh\u00e5llanden mellan m\u00e4nniskor genom att helt enkelt visa hur de interagerar med varandra.<\/p>\n
<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att veta vad vi v\u00e4ljer bort n\u00e4r vi prioriterar bort en tredje sk\u00e5despelare till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en kommunikat\u00f6r eller en curator. Det f\u00e5r inte ske av enbart ekonomiska sk\u00e4l. Vi m\u00e5ste vara medvetna om att vi v\u00e4ljer n\u00e5got annat, n\u00e5got som \u00e4r scenkonst, javisst \u2013 men inte<\/em> dramatik. Full\u00f6dig dramatik, det kr\u00e4ver en triad. Och dramatiken, den \u00e4r o\u00f6vertr\u00e4ffad som form f\u00f6r att ber\u00e4tta om m\u00e4nniskan i relation<\/em> till andra m\u00e4nniskor.<\/p>\n <\/p>\n
Jens Peter Karlsson<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 1\/2018 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r: https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Foto: Jacob Melnik Vad \u00e4r det egentligen som utg\u00f6r dramatikens k\u00e4rna? Det resonerar dramatikern och regiss\u00f6ren Jens Peter Karlsson kring, genom att utg\u00e5 fr\u00e5n sociologen Georg Simmels tankar om triaden och \u00f6verf\u00f6ra det p\u00e5 teaterns v\u00e4rld. Karlsson skriver att full\u00f6dig dramatik kr\u00e4ver minst tre sk\u00e5despelare p\u00e5 scen. Georg […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1639"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1639"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1639\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1653,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1639\/revisions\/1653"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1639"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1639"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"jens_peter_karlsson,](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/jens_peter_karlsson-foto-Jacob-Melnik1.jpg\")
<\/a><\/p>\n