<\/a>
![\"Portr\u00e4tt,](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Portr\u00e4tt-foto-Andrew-Higgins.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
Foto: Andrew Higgins<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Alan Ayckbourns pj\u00e4ser spelas s\u00e4llan i Sverige, men d\u00e4r finns en skatt att \u00f6sa ur. Det menar sk\u00e5despelaren Andreas T Olsson som tar oss med till denne produktive dramatikers hemstad Scarborough f\u00f6r att uppt\u00e4cka det Ayckbourn ben\u00e4mner som teaterns liveness<\/em>.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n \u00bbAyckbourn, lever han?\u00ab<\/p>\n Sk\u00e5despelare, regiss\u00f6rer, dramaturger, teaterfolk i allm\u00e4nhet och synnerhet h\u00f6jer unisont p\u00e5 \u00f6gonbrynen n\u00e4r jag ber\u00e4ttar att jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till Scarborough f\u00f6r att se ett par nya pj\u00e4ser av Alan Ayckbourn. N\u00e4r jag sedan upplyser om att Ayckbourn inte bara lever utan fortfarande skriver minst en pj\u00e4s om \u00e5ret och regisserar, ackompanjeras de h\u00f6jda \u00f6gonbrynen av omsorgsfullt gapande munnar.<\/p>\n Ayckbourn lever, men kanske \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt att m\u00e5nga g\u00e5r runt och tror motsatsen. Som dramatiker \u00e4r han bevisligen stend\u00f6d i Sverige. Om Ayckbourn till \u00e4ventyrs hamnar p\u00e5 repertoaren brukar det vara n\u00e5gon av hans pj\u00e4ser fr\u00e5n 70-talet som dammas av i hopp om en s\u00e4ker publikdragare: \u00bbFamiljens Don Juan\u00ab, \u00bbS\u00e4ngkammarfars\u00ab eller \u00bbEn fr\u00f6jdefull jul\u00ab. Det blir s\u00e4llan s\u00e4rskilt lyckat och den f\u00f6rv\u00e4ntade succ\u00e9n brukar utebli eftersom pj\u00e4serna i \u00e4rlighetens namn passerat sina b\u00e4st-f\u00f6re-datum och bara under s\u00e4llsamt lyckliga omst\u00e4ndigheter kan ge ifr\u00e5n sig n\u00e5got mer \u00e4n underh\u00e5llande d\u00f6dsryckningar.<\/p>\n Ayckbourn har alltid varit en m\u00e4stare p\u00e5 att l\u00e4gga \u00f6rat mot samtiden och avlyssna den samtidigt som den p\u00e5g\u00e5r. Han skriver inte f\u00f6r evigheten, utan f\u00f6r ett absolut h\u00e4r och nu. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nns det tr\u00e5kigt men helt naturligt att de flesta av hans pj\u00e4ser fr\u00e5n 60-talet fram till 00-talet \u00e4r hj\u00e4lpl\u00f6st pass\u00e9 och tappat Z<\/em>eitgeisten. <\/em>Desto roligare d\u00e5 att kunna ber\u00e4tta att Ayckbourn inte bara lever utan \u00e4r still going strong<\/em> vid 77 \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n I varenda intervju numera, senast i BBC Radio 4:s program \u00bbFront row\u00ab i somras, upprepar Ayckbourn att \u00bbtheatre must get back it\u2019s liveness\u00ab. Han \u00e4r uppriktigt oroad \u00f6ver att teaterkonsten inte p\u00e5 allvar tar upp kampen med film och tv-serier genom att odla sin absoluta s\u00e4rart, sin liveness<\/em>. Jag konsulterar min livligaste fantasi, men f\u00e5r inget uppslag till ett svenskt ord som rymmer vad det ayckbournskt konstruerade liveness<\/em> st\u00e5r f\u00f6r. L\u00e5t oss kalla det liveness<\/em>. Det som Ayckbourn \u00e4r p\u00e5 jakt efter. Det som jag m\u00e5ste \u00e5ka till Scarborough f\u00f6r att uppleva.<\/p>\n <\/p>\n Sm\u00e5stadstristess<\/strong><\/p>\n Jag \u00e4r uppvuxen i Den Svenska Sm\u00e5staden s\u00e5som den g\u00e4rna tedde sig under 80-talet: en nedlagd storindustri, kommunalr\u00e5d i illasittande kostymer, bildningskomplex, ih\u00e5llande duggregn och ett framv\u00e4xande k\u00f6pcentrum utanf\u00f6r staden. I mitt fall var det Uddevalla, i n\u00e5gon annans fall var det S\u00e4ffle eller Oskarshamn.<\/p>\n Alldeles f\u00f6r tidigt f\u00f6r mitt eget b\u00e4sta b\u00f6rjade jag kv\u00e4vas av sm\u00e5stadstristessen och f\u00f6rmodligen var det syrebristen som fick mig att f\u00e5ngas av teatern. N\u00e4r den lokala riksteaterf\u00f6reningen inte r\u00e4ckte till (det var lite f\u00f6r m\u00e5nga operetter med Berit Carlberg) tog jag bussen till G\u00f6teborg f\u00f6r att svalka mig i andra k\u00e4llor. D\u00e4r kom jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i kontakt med en pj\u00e4s av Ayckbourn: \u00bbDubbeld\u00f6rrar\u00ab p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater, 1995. Bakom den l\u00e4ttsinniga svenska titeln \u2013 p\u00e5 engelska heter den \u00bbCommunicating doors\u00ab \u2013 dolde sig ett stycke teater som inte liknande n\u00e5gonting jag sett tidigare. Ayckbourns f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00e5ta tragedi och komedi samsas i samma pj\u00e4s var n\u00e5got alldeles oerh\u00f6rt, n\u00e4stan ot\u00e4nkbart. Dessutom l\u00e4t han handlingen utspelas i ett hotellrum 1974, 1994 och 2004. Samtidigt.<\/p>\n <\/p>\n Ayckbourn lever, men kanske \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt att m\u00e5nga g\u00e5r runt och tror motsatsen. Som dramatiker \u00e4r han bevisligen stend\u00f6d i Sverige.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Fritt spelrum f\u00f6r fantasin<\/strong><\/p>\n Nu \u00e4r det september 2016 och jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till Scarborough, den lilla badorten p\u00e5 den engelska \u00f6stkusten d\u00e4r Ayckbourn bott och verkat i sextio \u00e5r. Jag har varit h\u00e4r en g\u00e5ng tidigare och mitt f\u00f6rsta bes\u00f6k f\u00f6r precis ett \u00e5r sedan, var mycket omtumlande. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag \u00e4r h\u00e4r igen och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag kommer vara h\u00e4r om ytterligare ett \u00e5r. \u00c4nda sedan den pl\u00f6tsliga ton\u00e5rsf\u00f6r\u00e4lskelsen i Ayckbourns dramatik har jag f\u00f6ljt hans f\u00f6rfattarskap med stigande intresse, men ocks\u00e5 med stigande f\u00f6rv\u00e5ning \u00f6ver det faktum att hans nya pj\u00e4ser inte l\u00e4ngre \u00f6vers\u00e4tts och spelas i Sverige. Det \u00e4r helt enkelt till Stephen Joseph Theatre i Scarborough man m\u00e5ste bege sig f\u00f6r att f\u00e5 sig en ny Ayckbournpj\u00e4s till livs. N\u00e4r jag kom hit f\u00f6rsta g\u00e5ngen var det dock inte den nyskrivna pj\u00e4sen, alla sina f\u00f6rtj\u00e4nster till trots, som blev det mest inspirerande, utan sj\u00e4lva teatern. Jag hade l\u00e4st mycket om Ayckbourn och f\u00f6rst\u00e5tt att han helst vill att hans pj\u00e4ser ska spelas som arenateater med publiken runt om spelplatsen.<\/p>\n Ett ord betyder s\u00e5 mycket. Arenateater leder fantasin fel. Colosseum? Friends arena? Det l\u00e5ter stort. Stephen Joseph, som var Ayckbourns l\u00e4rom\u00e4stare och mentor, var brittisk pionj\u00e4r f\u00f6r arenateater eller som han hellre kallade det: theatre in the round<\/em>. N\u00e4r Joseph hastigt dog 1967 kom Ayckbourn inte bara att ta \u00f6ver och f\u00f6rvalta hans teater utan hans teatersyn. In the round<\/em>. Smaka p\u00e5 orden: en intim, rund spelplats med minimala scenografiska m\u00f6jligheter och maximalt utrymme f\u00f6r fantasin. Det \u00e4r s\u00e5 Ayckbourn t\u00e4nker sig att hans pj\u00e4ser ska framf\u00f6ras. Det \u00e4r s\u00e5 alla hans pj\u00e4ser har sett ut vid sin urpremi\u00e4r i Scarborough. In the round<\/em>. N\u00e4r de sedan letat sig vidare till West End eller Sergels torg har det i regel blivit tittsk\u00e5psteater av dem, eller f\u00f6r att anv\u00e4nda \u00e4nnu ett talande engelskt uttryck: end stage<\/em>. Det \u00e4r m\u00f6jligen en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r hans pj\u00e4ser s\u00e4llan kommer till sin r\u00e4tt i Sverige.<\/p>\n F\u00f6rst n\u00e4r jag kom till Stephen Joseph Theatre i Scarborough f\u00f6rstod jag rent fysiskt Ayckbourns dramatik. P\u00e5 ytan \u00e4r hans pj\u00e4ser oerh\u00f6rt realistiska och utspelas ofta i vardagsrum, k\u00f6k och sovrum men d\u00e4r finns inga b\u00e4rande v\u00e4ggar som st\u00e5r i v\u00e4gen, varken i texten eller rent scenografiskt. Ayckbourns pj\u00e4ser blir till i m\u00f6tet med publiken och n\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen tog plats in the round <\/em>i Scarborough upplevde jag det som att texten, publiken och sk\u00e5despelarna var en ouppl\u00f6slig enhet av liveness<\/em>.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00bbConsuming passions\u00ab, skriven och regisserad av Alan Ayckbourn, hade urpremi\u00e4r 2016 p\u00e5 Stephen Joseph Theatre i Scarborough. P\u00e5 bilden syns Louise Shuttleworth och Rachel Caffrey.<\/p>\n Foto:\u00a0Tony Bartholomew<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Tragiskt skratt<\/strong><\/p>\n Ayckbourn har ett stort problem som dramatiker. \u00c5tminstone i puritanernas \u00f6gon. Han \u00e4r alldeles f\u00f6r rolig. Och Ayckbourn vet att ju m\u00f6rkare situationer han f\u00f6rs\u00e4tter sina rollfigurer i, desto mer os\u00e4krar han publiken som pl\u00f6tsligt inte kan l\u00e5ta bli att b\u00f6rja skratta mitt i sorgen.<\/p>\n \u00bbKomedi \u00e4r en v\u00e4sentlig del av varje pj\u00e4s. Utan ljus – hur skulle vi d\u00e5 kunna skapa skugga?\u00ab, skriver Ayckbourn i sin handbok \u00bbDen listiga konsten\u00ab (Ordfront 2005). Det \u00e4r egentligen det enda som beh\u00f6ver s\u00e4gas om den l\u00f6jev\u00e4ckande dragkampen mellan tragedi och komedi. Det andra som b\u00f6r s\u00e4gas \u00e4r att p\u00e5 alla klassiska bilder av de b\u00e5da teatermaskerna \u00e4r tragedins och komedins mask lika stora. Att sedan den tragiska masken lagt sig \u00f6ver och tycks vilja kv\u00e4va den komiska, \u00e5tminstone i svensk teater, \u00e4r s\u00e5 tragiskt att man nog m\u00e5ste skratta \u00e5t det.<\/p>\n \u00bbEn av de behagliga sidorna av den m\u00e4nskliga naturen \u00e4r att vi i allm\u00e4nhet inte kan f\u00f6rh\u00e5lla oss allvarliga alltf\u00f6r l\u00e5nga stunder \u00e5t g\u00e5ngen. Var tacksam f\u00f6r det. Om vi kunnat det s\u00e5 skulle vi f\u00f6rmodligen ha varit utd\u00f6da f\u00f6r l\u00e4nge sedan.\u00ab (\u00bbDen listiga konsten\u00ab).<\/p>\n <\/p>\n Pj\u00e4s efter pj\u00e4s efter pj\u00e4s<\/strong><\/p>\n Sedan m\u00e5nga \u00e5r f\u00f6ljer Ayckbourn ett strikt schema: han skriver en ny pj\u00e4s varje h\u00f6st, som sedan f\u00e5r sin premi\u00e4r i juni \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5. Regisserad av honom sj\u00e4lv. Omedelbart efter premi\u00e4ren b\u00f6rjar han och ensemblen fr\u00e5n den nya pj\u00e4sen att repetera en av hans \u00e4ldre pj\u00e4ser som f\u00e5r premi\u00e4r i augusti. Den nya och den gamla pj\u00e4sen spelas sedan i repertoar fram till oktober, f\u00f6r att d\u00e4refter turnera runt om i England. Ayckbourns produktivitet \u00e4r lika h\u00e4pnadsv\u00e4ckande som den \u00e4r rastl\u00f6s. I \u00e5r har han skrivit och regisserat tv\u00e5 nya pj\u00e4ser: \u00bbConsuming passions\u00ab och \u00bbKaraoke theatre company\u00ab, vid sidan av en revival av \u00bbHenceforward\u00ab fr\u00e5n 1987, som \u00e4r den f\u00f6rsta pj\u00e4s jag ser n\u00e4r jag anl\u00e4nder till Scarborough. I \u00bbHenceforward\u00ab m\u00f6ter vi en desillusionerad komposit\u00f6r som spelar in och samplar verkligheten f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den; en framtidsdystopi som g\u00e5tt och blivit en samtidsanalogi.<\/p>\n \u00bbConsuming passions\u00ab best\u00e5r av de tv\u00e5 enaktarna \u00bbPremonitions\u00ab och \u00bbRepercussions\u00ab. I \u00bbPremonitions\u00ab m\u00f6ter vi Melanie som sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 sin make p\u00e5 en restaurang. Servit\u00f6ren som just serverat henne visar pl\u00f6tsligt in ett par som han placerar vid Melanies bord; paret och servit\u00f6ren ignorerar henne fullst\u00e4ndigt. Snart f\u00f6rst\u00e5r Melanie och vi i publiken hur det ligger till: hon \u00e4r d\u00e4r p\u00e5 en m\u00e5ndag, paret \u00e4r d\u00e4r p\u00e5 en tisdag. Hon ser allts\u00e5 in i framtiden, vilket kompliceras av att paret planerar ett mord som ska se ut som en olycka. I \u00bbRepercussions\u00ab befinner vi oss en vecka fram i tiden, i den framtid som Melanie kan p\u00e5verka, eller \u00e5tminstone tror sig kunna p\u00e5verka. \u00c4r hon galen eller \u00e4r det v\u00e4rlden som \u00e4r galen? I all sin enkelhet \u00e4r \u00bbConsuming passions\u00ab, <\/em>Ayckbourns \u00e5ttionde pj\u00e4s, stor teater i det lilla formatet med hitchcockska drag d\u00e4r publiken tror sig veta mer \u00e4n dem som st\u00e5r p\u00e5 scenen, men ocks\u00e5 tvingas g\u00f6ra mentala kullerbyttor f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur det m\u00f6jligen h\u00e4nger ihop.<\/p>\n Den som kan sin Ayckbourn vet att hans intresse f\u00f6r liveness<\/em> f\u00f6ljt honom genom alla \u00e5r; han har tagit varje ny pj\u00e4s som ett tillf\u00e4lle att \u00f6verraska publiken, b\u00e5de avseende form och dramaturgi, och i nyskrivna \u00bbKaraoke theatre company\u00ab har Ayckbourn gjort sitt yttersta f\u00f6r att det d\u00e4r med liveness<\/em> ska uppst\u00e5 och k\u00e4nnas rent fysiskt hos publiken. \u00bbKaraoke theatre company\u00ab best\u00e5r av fyra korta pj\u00e4ser i olika genrer (fars, viktorianskt drama, deckarg\u00e5ta och gotisk skr\u00e4ck) d\u00e4r publikens medverkan accelererar under kv\u00e4llen. Vi i publiken delas omedelbart in i olika grupper och dirigeras att g\u00f6ra ljudeffekter i den inledande farsen. Det forts\u00e4tter i det viktorianska dramat d\u00e4r en man bakom mig f\u00e5r g\u00f6ra ljudet av en klocka som sl\u00e5r och en man p\u00e5 f\u00f6rsta b\u00e4nk tilldelas en butlerreplik. N\u00e4r det viktorianska dramat \u00e4r slut f\u00e5r en dam i publiken v\u00e4lja vilken roll hon skulle vilja spela och s\u00e5 g\u00f6rs det hela igen, nu med damen ur publiken som suffleras av den sk\u00e5despelare som just gjort rollen. Det l\u00e5ter m\u00f6jligen lite f\u00e5nigt, men \u00e4r faktiskt ganska f\u00f6rtjusande och fram till paus \u00e4r jag oerh\u00f6rt entusiastisk \u00f6ver den ober\u00e4kneliga formen och det gener\u00f6sa tilltalet. S\u00e4llan har en lyckligare publik k\u00f6at till kaffe och toaletter. Andra akten forts\u00e4tter i samma anda, men dessv\u00e4rre utan att n\u00e5 ytterligare niv\u00e5er. Helheten l\u00e4mnar mig d\u00e4rf\u00f6r aningen snopen; pj\u00e4serna i pj\u00e4sen var inte tillr\u00e4ckligt engagerande i sig, utan var fr\u00e4mst pastischer som helt stod och f\u00f6ll med de improvisatoriska elementen, ljudeffekterna och publikmedverkan. Livenessen<\/em> var d\u00e4r, men den ayckbournska finessen \u2013 som jag n\u00e5gra timmar tidigare sett i \u00bbConsuming passions\u00ab \u2013 l\u00f6s med sin fr\u00e5nvaro. Att publiken var n\u00f6jd gick dock inte att ta miste p\u00e5. Av sorlet efter\u00e5t f\u00f6rst\u00e5r jag att en del varit d\u00e4r flera g\u00e5nger. Och det \u00e4r vackert s\u00e5.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00bbKaraoke theatre company\u00ab, skriven och regisserad av Alan Ayckbourn, hade urpremi\u00e4r 2016 p\u00e5 Stephen Joseph Theatre. P\u00e5 bilden syns Rachel Caffrey, Louise Shuttleworth, Leigh Symonds, Andy Cryer och Jessie Hart.<\/p>\n Foto:\u00a0Tony Bartholomew<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Stad p\u00e5 dekis<\/strong><\/p>\n Vid detta mitt andra bes\u00f6k i Scarborough var det varken Ayckbourns uppfinningsrikedom eller in the round<\/em> som f\u00f6rv\u00e5nade mig. Jag f\u00f6rv\u00e4ntade mig b\u00e5da och blev rikligt bel\u00f6nad. Ist\u00e4llet var det sj\u00e4lva Scarborough som \u00f6verraskade mig. F\u00f6rra g\u00e5ngen hann jag i stort sett bara se den charmiga t\u00e5gstationen och det inte s\u00e4rskilt charmiga hotellet mittemot t\u00e5gstationen, som i sin tur ligger mittemot Stephen Joseph Theatre. Jag r\u00f6rde mig inom en mycket liten triangel d\u00e4r teaterupplevelserna stod i centrum och den stenh\u00e5rda s\u00e4ngen p\u00e5 Victoria Hotel inte ens hann bli en plump i protokollet.<\/p>\n Nu hade jag tre dagar till mitt f\u00f6rfogande och s\u00e5g mycket fram emot att uppt\u00e4cka Scarborough, som var ett popul\u00e4rt utflyktsm\u00e5l f\u00f6r vikingar redan p\u00e5 900-talet. Det var dock p\u00e5 1800-talet som Scarborough etablerade sig som kur- och badort. D\u00e5 uppf\u00f6rdes det imposanta Grand Hotel som jag den h\u00e4r g\u00e5ngen bytt upp mig till. Det ligger p\u00e5 en h\u00f6jd med bed\u00e5rande utsikt \u00f6ver piren. Hotellet i sig har en dramaturgisk id\u00e9 som vore den p\u00e5hittad av Ayckbourn: fyra torn representerar de fyra \u00e5rstiderna, tolv v\u00e5ningar m\u00e5naderna, femtiotv\u00e5 skorstenar veckorna och 365 sovrum \u00e5rets dagar.<\/p>\n Men skenet bedrar. Fasaden \u00e4r illa sk\u00f6tt. Personalen har den d\u00e4r s\u00e4rskilda blandningen av stolthet och f\u00f6rdom som Basil Fawlty excellerar i. Och rummet, som kostar tredubbelt det p\u00e5 Victoria hotel, \u00e4r visserligen st\u00f6rre men lika dragigt, s\u00e4ngen lika h\u00e5rd och badrummet lika underm\u00e5ligt. Frukosten l\u00e5ter jag b\u00e5de bli att \u00e4ta och att kommentera.<\/p>\n Scarborough visar sig i stort och sm\u00e5tt vara en stad p\u00e5 dekis. Man kan l\u00e4tt f\u00f6rest\u00e4lla sig att det var ett popul\u00e4rt resm\u00e5l under den viktorianska eran. D\u00e4rom vittnar alla gamla hus som nu vittrar bort och f\u00f6rfaller. Staden skriker arbetsl\u00f6shet och vibrerar av friterade kolhydrater. Scarboroughs centrum best\u00e5r uteslutande av l\u00e5gprisbutiker, second hand-butiker och l\u00e5gprisbutiker med second hand-varor. Det \u00e4r inte h\u00e4r det h\u00e4nder. Jobben \u00e4r n\u00e5gon annanstans. Det enda som finns kvar \u00e4r pension\u00e4rer p\u00e5 permobiler, strykarkatter och en pub i varje gath\u00f6rn. Nere vid piren ligger ett casino, n\u00e5gra karaokeklubbar och ett tivoli som \u00e4r s\u00e5 nedg\u00e5nget att man inte ens skulle placera sin v\u00e4rsta ov\u00e4n i pariserhjulet. Det k\u00e4nns overkligt, men samtidigt m\u00e4rkligt bekant \u2026<\/p>\n Ayckbourn f\u00f6ddes i London 1939, men kom till Scarborough 1957 och har i princip tillbringat hela sitt arbetsliv h\u00e4r. Och p\u00e5 samma s\u00e4tt som man m\u00e5ste \u00e5ka till Scarborough f\u00f6r att uppleva Ayckbourns dramatik in the round<\/em>, m\u00e5ste man nog ocks\u00e5 \u00e5ka till Scarborough om man p\u00e5 allvar \u00e4r intresserad av att f\u00f6rst\u00e5 bottensorgen i Ayckbourns dramatik. F\u00f6r det \u00e4r trots allt h\u00e4r det h\u00e4nder: f\u00f6r honom och f\u00f6r rollfigurerna i hans pj\u00e4ser. Ayckbourn \u00e4r ingen Noel Coward, han skriver inte salongskomedier med drinkvagnar och sirliga oneliners. P\u00e5 Stephen Joseph Theatre sitter publiken in the round<\/em> och ser sig sj\u00e4lva. B\u00e5de p\u00e5 scenen och i den publik mittemot i vilken de speglar sig. Det \u00e4r en insikt som kommer till mig n\u00e4r jag g\u00e5r i den bl\u00e5siga stadsk\u00e4rnan och f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6ker hitta n\u00e5gonstans att fika. Den andra insikten kommer lika pl\u00f6tsligt som ov\u00e4ntat n\u00e4r jag f\u00f6rst\u00e5r vad som m\u00e5ste drabbat mig hos Ayckbourn i min ungdom.<\/p>\n Jag sitter p\u00e5 caf\u00e9et med det sv\u00e5rslagna namnet Eat me och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 i mig n\u00e5got som kanske \u00e4r en cappuccino. Och jag t\u00e4nker p\u00e5 att jag flugit fr\u00e5n Stockholm till Manchester, bilat genom den engelska landsbygden f\u00f6r att hamna i \u2026 Uddevalla.<\/p>\n <\/p>\n Ayckbourn har ett stort problem som dramatiker. \u00c5tminstone i puritanernas \u00f6gon. Han \u00e4r alldeles f\u00f6r rolig.\u00ab<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Snegla \u00e5t Ayckbourn<\/strong><\/p>\n Det talas om en teaterkris i Sverige den h\u00e4r h\u00f6sten. Att publiken sviker. Eller \u00e4r det kanske publiken som \u00e4r sviken? Publiken har v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt att kr\u00e4va en repertoar som den k\u00e4nner sig inspirerad av och engagerad i? Och nog \u00e4r det tankev\u00e4ckande att en gammal st\u00f6t som Ayckbourn tycks mer intresserad av publiken \u00e4n betydligt yngre och p\u00e5 ytan mer engagerade personer. Jag menar naturligtvis inte att l\u00f6sningen \u00e4r att alla pl\u00f6tsligt ska spela Ayckbourn, men att \u00e5tminstone kasta ett get\u00f6ga \u00e5t hans h\u00e5ll vore ett medel och en metod p\u00e5 v\u00e4gen. Ayckbourns teatersyn \u00e4r inkluderande och utg\u00e5r fr\u00e5n f\u00f6ruts\u00e4ttningen att publiken ska k\u00e4nna igen sig i hans pj\u00e4ser, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inget annat \u00e4n tj\u00e4nstefel att spela hans \u00e4ldre pj\u00e4ser n\u00e4r han v\u00e4l spelas och helt bortse fr\u00e5n hans senare dramatik. Ist\u00e4llet f\u00f6r den evigt repriserade \u00bbEn fr\u00f6jdefull jul\u00ab kunde man spela \u00bbLife & Beth\u00ab (2008), en svart julkomedi om Beth vars man har d\u00f6tt vilket betyder att hon ska tillbringa helgerna ensam; alla \u00e4r nerv\u00f6sa f\u00f6r det, utom hon sj\u00e4lv som \u00e4r glad \u00f6ver att hon \u00e4ntligen slipper den man hon varit r\u00e4dd f\u00f6r ett helt liv. Eller \u00bbNeigbourhood watch\u00ab (2011), som sk\u00e4r rakt in i v\u00e5r samtid, d\u00e4r en manisk grannsamverkan skapar problem som inte finns och sp\u00e5rar ur totalt. Det finns hur m\u00e5nga pj\u00e4ser som helst \u2026 P\u00e5 snart tjugo \u00e5r har inte en enda nyskriven pj\u00e4s av Ayckbourn spelats i Sverige och eftersom han skriver minst en om \u00e5ret kan ju var och en l\u00e4gga ihop tv\u00e5 och tv\u00e5.\u00a0\u00a0<\/p>\n <\/p>\n En Moli\u00e8re f\u00f6r v\u00e5r tid<\/strong><\/p>\n Efter att jag sett \u00bbDubbeld\u00f6rrar\u00ab p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater skrev jag en uppsats om Ayckbourn. Vi skulle v\u00e4lja en valfri f\u00f6rfattare att skriva om. De andra i min gymnasieklass valde Selma Lagerl\u00f6f eller Jan Guillou. Min svenskl\u00e4rare gapade med \u00f6gonbrynen n\u00e4r jag ville skriva om Alan Ayckbourn. \u00bbV\u00e5r tids Moli\u00e8re\u00ab, f\u00f6rklarade jag. Det var n\u00e4mligen rubriken p\u00e5 en text om Ayckbourn i programbladet.<\/p>\n Jag hittade uppsatsen h\u00e4rom\u00e5ret n\u00e4r jag t\u00f6mde gamla l\u00e5dor. Tyv\u00e4rr var den inte s\u00e4rskilt bra. N\u00e4r jag skrev den hade jag knappt sett n\u00e5got annat av Ayckbourn, ist\u00e4llet l\u00e4ste jag om andras upplevelser av hans pj\u00e4ser. F\u00f6rmodligen borde jag ha v\u00e4ntat med att skriva den. Kanske borde jag skriva den nu \u2026 Eller inte. B\u00e4ttre att uppmana dig som l\u00e4ser det h\u00e4r att l\u00e4sa Ayckbourn. Nej, f\u00f6rresten. Uppleva Ayckbourn. In the round<\/em>. Skynda dig. Hans senaste pj\u00e4ser \u00e4r snart pass\u00e9, men \u00e5 andra sidan kan man vara s\u00e4ker p\u00e5 att han redan \u00e4r p\u00e5 spaning efter den liveness<\/em> som flyttat.<\/p>\n <\/p>\n Andreas T Olsson<\/strong><\/p>\n Sk\u00e5despelare som tillh\u00f6r Dramatens fasta ensemble. \u00c4ven verksam som dramatiker och f\u00f6rfattare.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Referenser och l\u00e4stips:<\/strong><\/p>\n Ayckbourn, Alan, \u00bbDen listiga konsten\u00ab. <\/em>Ordfront 2005. \u00d6vers\u00e4ttning: Johan Huldt.<\/p>\n Elsam, Paul, \u00bbStephen Joseph. Theatre Pioneer and Provocateur\u00ab.<\/em> Bloomsbury 2014.<\/p>\n Alan Ayckbourns officiella hemsida: www.alanayckbourn.net<\/a>. F\u00f6red\u00f6mligt informativ och v\u00e4lsk\u00f6tt av Ayckbourns arkivarie Simon Murgatroyd.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n\n
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n\n