![\"Bertolt](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Bertolt-Brecht-foto-Wikimedia-Commons-J\u00f6rg-Kolbe.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
Foto: Wikimedia Commons, J\u00f6rg Kolbe<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Identitet och representation debatteras livligt idag \u2013 b\u00e5de i samh\u00e4llet i stort och p\u00e5 v\u00e5ra teatrar. I h\u00f6stas kom Kent Sj\u00f6str\u00f6m, docent vid Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6, ut med sin ess\u00e4samling R\u00f6karens blick \u2013 sk\u00e5despelarens Brecht<\/em><\/strong>, d\u00e4r han bland annat diskuterar dessa \u00e4mnen ur ett brechtianskt perspektiv.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Varje rollbes\u00e4ttare av en pj\u00e4s, oftast en regiss\u00f6r eller en teaterchef, st\u00e4lls idag inf\u00f6r dilemman d\u00e4r olika syn p\u00e5 representation st\u00e5r p\u00e5 spel. Vem ska spela vilken roll? Diskussionen har alltid varit laddad, och att rollbes\u00e4ttas \u00e4r f\u00f6r sk\u00e5despelare ett handfast besked om var man befinner sig i sin karri\u00e4r och vilken yttre blick som finns p\u00e5 den egna identiteten och f\u00f6rm\u00e5gan, samt \u00e4ven p\u00e5 ens marknadsv\u00e4rde. Ocks\u00e5 i den mest triviala rollbes\u00e4ttning \u2013 och rollbes\u00e4ttningar kan vara mer eller mindre intressanta, mer eller mindre tankev\u00e4ckande och mer eller mindre triviala \u2013 avsl\u00f6jas en r\u00e4cka v\u00e4rderingar. Representation, s\u00e5 som vi ser den p\u00e5 teaterscenen, b\u00e4r p\u00e5 en kunskapssyn, men ocks\u00e5 p\u00e5 en uppfattning om vad som konstituerar en social situation. Det handlar om vilken kunskap, erfarenhet eller identitet som anses kunna tr\u00e4da in i fiktionen och gestalta en ber\u00e4ttelse.<\/p>\n <\/p>\n I varje diskussion om teaterns arbetsmetoder och sk\u00e5despeleri finns underliggande \u2013 men ofta oformulerade \u2013 sociologiska, filosofiska och psykologiska antaganden om vad som konstituerar ett jag<\/em>. H\u00e4r finns ocks\u00e5 v\u00e4rderingar och grundantaganden om hur sk\u00e5despelarens erfarenhet och kunskap samspelar med rollens perspektiv, samt etiska \u00f6verv\u00e4ganden. Diskussionen \u00e4r inte begr\u00e4nsad till regiss\u00f6rers och andra rolls\u00e4ttares dom\u00e4ner, eller till den traditionella teaterns rollframst\u00e4llningar. Den uppst\u00e5r alltmer ofta ocks\u00e5 i samband med ett breddat scenkonstbegrepp och vid de flesta tillf\u00e4llen d\u00e4r ett narrativ av n\u00e5got slag ska presenteras.<\/p>\n <\/p>\n Ser man till den intensiva diskussion om representation som f\u00f6rs idag \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt ofta teaterpubliken m\u00f6ter en traditionell eller oreflekterad rollbes\u00e4ttning. En sk\u00e5despelare rollbes\u00e4tts i linje med sitt utseende, sin \u00e5lder och allm\u00e4nna apparition \u2013 ofta stereotypt och med en t\u00e4nkt personlighetstyp som bas. Andra f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt finns i den samtida tradition som ibland ben\u00e4mns som postdramatisk, d\u00e4r rollfigurerna kan vara uppl\u00f6sta, eller varje roll framburen av flera olika sk\u00e5despelarr\u00f6ster. Den enskilda rollens psykologi \u00e4r inte ett b\u00e4rande element i denna tradition, utan rollen \u00e4r reducerad till funktion: den \u00e4r vad den g\u00f6r i \u00f6gonblicket. Ytterligare flera m\u00f6jligheter i samtida scenkonst \u00e4r att sk\u00e5despelaren framtr\u00e4der som sig sj\u00e4lv och tar funktionen att kommentera v\u00e4rlden, en klassisk text eller sina egna upplevelser. Det traditionella rolltagandet, vare sig det g\u00e4ller 1900-talets realistiska tradition eller avantgardeteatern, har blivit alltmer ifr\u00e5gasatt genom en m\u00e4ngd grepp, bland annat genom att karakt\u00e4rens d\u00f6d har deklarerats, eller genom en dramaturgi som inte bygger p\u00e5 namngivna roller som b\u00e4rs fram av skriven dialog.<\/p>\n <\/p>\n Sk\u00e5despelarens s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till rolltagandet har sedan millennieskiftet allts\u00e5 vidgats radikalt. H\u00e4r finns en omf\u00f6rhandling om vad en sk\u00e5despelare \u00e4r, g\u00f6r eller representerar, och kanske rentav en uppluckring mellan dokument\u00e4r och fiktion. Men synen p\u00e5 vad varje sk\u00e5despelare b\u00f6r eller kan representera, i kraft av sin identitet, har samtidigt problematiserats alltmer.<\/p>\n <\/p>\n I linje med dessa krav tvekar idag m\u00e5nga sk\u00e5despelare inf\u00f6r att gestalta roller som anses mindre priviligierade \u00e4n dem sj\u00e4lva, men ofta med ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt undantag: klass.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Under senare tid har speciellt en aspekt i sk\u00e5despelarens rolltagande uppm\u00e4rksammats: kan eller b\u00f6r en sk\u00e5despelare av en viss identitet \u2013 detta kan inneb\u00e4ra bland annat sexuell l\u00e4ggning, etnicitet, funktion eller klass \u2013 spela en roll av en annan identitet? H\u00e4r finns en maktaspekt, och en term som ofta anv\u00e4nds \u00e4r privilegier<\/em>. De kritiska debatter som uppst\u00e5tt har genomg\u00e5ende handlat om hur grupper som anses falla utanf\u00f6r samh\u00e4lls- eller majoritetsnormen har gestaltats, och av vem. I diskussionen har h\u00e4vdats att roller som invandrare, flyktingar, rasifierade, sexuella minoriteter, \u00f6verviktiga eller funktionsvarierade b\u00f6r vara representerade av sk\u00e5despelare fr\u00e5n den egna gruppen. I linje med dessa krav tvekar idag m\u00e5nga sk\u00e5despelare inf\u00f6r att gestalta roller som anses mindre priviligierade \u00e4n dem sj\u00e4lva, men ofta med ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt undantag: klass. Ett grundantagande \u00e4r att den egna identiteten eller den egna gruppens erfarenheter av utsatthet \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6rst\u00e5elsegrund f\u00f6r rollgestaltningen. H\u00e4r finns ocks\u00e5 en diskussion om kulturell appropriering, d\u00e4r gester, dialekter eller kl\u00e4dsel inte b\u00f6r brukas av n\u00e5gon i besittning av andra privilegier. Ur denna aspekt ses det allts\u00e5 som ett v\u00e4rde att avst\u00e5ndet mellan roll och sk\u00e5despelare \u00e4r s\u00e5 litet som m\u00f6jligt. Sk\u00e5despeleri \u00e4r enligt detta resonemang jag-uttryckande, och man ska inte ikl\u00e4da sig en alltf\u00f6r fr\u00e4mmande kl\u00e4dnad, eller med Jagos ord till Othello: \u00bbMan ska vara det man synes vara\u00ab. Argumenten f\u00f6r denna st\u00e5ndpunkt, som jag vill kalla ett identitetsbaserat rolltagande, h\u00e4mtar idag inspiration fr\u00e5n bland annat post-kolonial teori och diskussioner om representation i ett demokratiskt samh\u00e4lle.<\/p>\n <\/p>\n Det finns en historisk tradition av misstroende gentemot teaterns och sk\u00e5despelarens lek med fiktiva representationer. Hos Platon finner man \u00e5sikten att sk\u00e5despelarens lek med identiteter hotar statens stabilitet och fortbest\u00e5nd. De kristna kyrkof\u00e4derna under medeltiden, liksom de engelska puritanerna under 1600-talet, menade att m\u00e4nniskan inte kan ikl\u00e4da sig en annan roll \u00e4n den Gud givit en. Filosofen Jean-Jacques Rousseau var p\u00e5 filosofiska grunder misst\u00e4nksam mot m\u00e4nniskan som framtr\u00e4der som n\u00e5gon annan \u00e4n den hon \u00e4r. Ist\u00e4llet f\u00f6r teater f\u00f6respr\u00e5kade Rousseau den folkliga festen: d\u00e4r kan m\u00e4nniskan framst\u00e5 i sin sanna och ideala skepnad \u2013 som sig sj\u00e4lv. Ocks\u00e5 idag h\u00f6rs \u00e5sikten att man ska vara det man synes vara och inte ikl\u00e4da sig andras identiteter, men sj\u00e4lvklart baserad p\u00e5 andra argument \u00e4n i ovanst\u00e5ende historiska exempel. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e5nande m\u00f6te mellan delar av den samtida teaterns diskussion om representation och en historisk kritik av sk\u00e5despelarens rolltagande. Det \u00e4r inte bara i samh\u00e4llet i stort som representationens kris<\/em> diskuteras, utan diskussionen \u00e4r lika intensiv och angel\u00e4gen inom scenkonsten.<\/p>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Sommaren 1945 hade Bertolt Brechts pj\u00e4s Tredje rikets fruktan och el\u00e4nde<\/em> premi\u00e4r i New York p\u00e5 Theatre of All Nations<\/em>. Pj\u00e4sen, som skildrar den framv\u00e4xande nazismen i 1930-talets Tyskland, skrevs 1938 i samarbete med Margareta Steffin, under exilen i danska Svendborg. Brecht, som befunnit sig i USA sedan 1942, s\u00e5g till att ha inflytande \u00f6ver rollbes\u00e4ttningen och upps\u00e4ttningen, \u00e4ven om han inte sj\u00e4lv regisserade den<\/em>.<\/em> Den afro-amerikanske sk\u00e5despelaren Maurice Ellis spelade ber\u00e4ttaren, som i upps\u00e4ttningen tillika var nazistsoldat, och i f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6r han en white-face<\/em>, han har allts\u00e5 vitsminkat sitt ansikte. Just detta s\u00e4tt att markera rolltagandet, med distans och teatral lekfullhet, v\u00e4ckte kritikernas undran och irritation; en kritiker fr\u00e5gade sig varf\u00f6r Ellis, f\u00f6r att spela arier, hade vitkalkat panna och kinder och l\u00e4mnat resten av sin m\u00f6rka hy synlig. Ocks\u00e5 i andra roller anv\u00e4ndes teatralt tydliga tecken f\u00f6r att visa p\u00e5 det tillf\u00e4lliga i gestaltningen: en arbetare sminkades helt enkelt med att kinderna sotades med br\u00e4nd kork, en domare utm\u00e4rktes genom att ha markerat buskiga \u00f6gonbryn, och s\u00e5 vidare. De amerikanska kritikernas avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n Brechts experimentella och provocerande h\u00e5llning kan ses mot bakgrund av den starka position Method Acting-traditionen, med sin inriktning p\u00e5 psykologisk trov\u00e4rdighet och emotionellt sanningss\u00f6kande, alltmer hade f\u00e5tt under amerikanskt 1940-tal.<\/p>\n <\/p>\n N\u00e4r Brecht intervjuas om produktionen och rollbes\u00e4ttningen i v\u00e4nstertidningen The People\u2019s Voice<\/em> framh\u00e5ller han att en afro-amerikansk sk\u00e5despelare kan spela vilka roller som helst, det \u00e4r talangen som r\u00e4knas. Brecht beklagar den amerikanska konventionalismen och anser att fr\u00e5gan om vilka roller svarta ska spela \u00e4r idiotisk; de kan spela i allt fr\u00e5n Shakespeare till Ibsen och O\u00b4Neill: \u00bbOm han spelar Hamlet, l\u00e5t honom vara en dansk prins, om det \u00e4r Ibsen, l\u00e5t det vara en tolkning av en norrman, och om det \u00e4r O\u00b4Neill, l\u00e5t honom vara amerikan.\u00ab Men detta ska inte uppfattas som att Brecht f\u00f6rf\u00e4ktade \u00e5sikten att alla sk\u00e5despelare kan spela allt, att rollbes\u00e4ttningen skulle pr\u00e4glas av en karnevalistisk yra \u2013 tv\u00e4rtom. Brecht framh\u00e5ller genomg\u00e5ende kravet p\u00e5 sk\u00e5despelarnas kunskap som grund f\u00f6r en viss rollbes\u00e4ttning. Hans st\u00e5ndpunkt om scenisk representation var vid denna tid och p\u00e5 denna plats minst sagt provocerande, men den bars troligen inte fram av ett r\u00e4ttvisepatos. Styrande f\u00f6r Brechts inst\u00e4llning var snarare hans str\u00e4van efter att sk\u00e5despelarens gestaltning ska pr\u00e4glas av distans och skapa f\u00f6rv\u00e5ning.<\/p>\n <\/p>\n\n