![\"RolandSchimmelpfennig](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/RolandSchimmelpfennig-\u00c2\u00a9js-2500px-kopia-foto-Johan-Sj\u00f6vall.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
Foto: Johan Sj\u00f6vall<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Vad h\u00e4nder n\u00e4r teatrarna st\u00e4nger och konstn\u00e4rer liksom publik blir h\u00e4nvisade till sig sj\u00e4lva? Den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig reflekterar kring detta, i en artikel som tidigare har publicerats i <\/strong>S\u00fcddeutsche Zeitung.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n En ensam man st\u00e5r p\u00e5 teaterscenen. Scenen \u00e4r tom. I fonden, p\u00e5 scenhusets h\u00f6gt murade bakv\u00e4gg, lyser en skylt \u00f6ver en brands\u00e4ker metalld\u00f6rr: \u00bbN\u00f6dutg\u00e5ng\u00ab \u2013 men d\u00f6rren \u00e4r st\u00e4ngd och l\u00e5st. N\u00e5gra scenografidelar st\u00e5r lutade till v\u00e4nster mot fondv\u00e4ggen, kanske var det Romeo och Julia<\/em> som spelades h\u00e4r ig\u00e5r. Eller Den s\u00f6nderslagna krukan<\/em> eller n\u00e5gon annan pj\u00e4s, kanske en av mina till och med, f\u00f6r fram till nu \u00e4r det s\u00e5 jag har f\u00f6rs\u00f6rjt mig: genom att mina pj\u00e4ser spelas.<\/p>\n <\/p>\n Fr\u00e5n arbetsbryggorna till h\u00f6ger och v\u00e4nster h\u00f6gt ovanf\u00f6r scenen h\u00e4nger otaliga str\u00e5lkastare. Numrerade ling\u00e5ngar g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6ger och v\u00e4nster sida upp till teaterns tak, till den s\u00e5 kallade \u00bbt\u00e5gvinden\u00ab, och d\u00e4rifr\u00e5n kan stora fonder hissas ner: Just p\u00e5 den h\u00e4r scenen var tills alldeles nyss allt m\u00f6jligt, rummet h\u00e4r kunde f\u00f6rvandlas till ett hedlandskap i Skottland som i Macbeth<\/em> eller till Fausts studerkammare eller till en abstrakt vit kub som f\u00f6rest\u00e4ller v\u00e4rlden, p\u00e5 den h\u00e4r scenens tiljor var allt, allt m\u00f6jligt, eftersom hela v\u00e4rlden \u00e4r en scen, som Shakespeare s\u00e4ger \u2013 men det enda ljus som fortfarande brinner \u00e4r nu bara ett par lysr\u00f6r, det s\u00e5 kallade arbetsljuset. Kanske \u00e4r det till och med s\u00e5 att det enda ljus som nu lyser p\u00e5 scenen, liksom i salongen, \u00e4r den dunkla n\u00f6dutg\u00e5ngsskylten.<\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n Den ensamme mannen p\u00e5 scenen \u00e4r i 50-\u00e5rs\u00e5ldern. Mannen svettas l\u00e4tt och har samtidigt frossa, mannens gester \u00e4r fladdriga, nerv\u00f6sa, mannen kan inte st\u00e5 till, och g\u00e5r fram och tillbaks, och drar samtidigt hela tiden h\u00e4nderna genom det svettiga h\u00e5ret. Mannen hostar l\u00e4tt, han f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla tillbaks hostan, men irritationen i halsen sl\u00e4pper inte, den ensamme mannen p\u00e5 scenen skulle g\u00e4rna dricka lite vatten, han g\u00e5r fram till scenkanten och riktar sig ut mot salongen: \u00bbFinns det n\u00e5n\u00ab, t\u00e4nker mannen s\u00e4ga, \u00bbfinns det n\u00e5n som har lite vatten\u00ab \u2013 men s\u00e5 drabbas mannen av en hostattack igen, han f\u00f6rs\u00f6ker i sista stund h\u00e5lla en hand f\u00f6r munnen, men hostattacken \u00e4r s\u00e5 v\u00e5ldsam, hostan sliter n\u00e4stan s\u00f6nder honom, och samtidigt m\u00e5ste mannen dessutom nysa. Han omv\u00e4xlande hostar och nyser, mannen p\u00e5 scenen tappar helt kontrollen \u00f6ver sig sj\u00e4lv.<\/p>\n <\/p>\n S\u00e5 fort mannen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga n\u00e5got, m\u00e5ste han nysa eller hosta, och publiken skrattar mer och mer.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Det h\u00e4r skulle kunna utvecklas till ett stort komiskt nummer. N\u00e5gra av publiken i salongen f\u00f6rst\u00e5r att allt det h\u00e4r bara \u00e4r ett makabert, fullst\u00e4ndigt \u00f6verdrivet spel. En skr\u00e4ckf\u00f6rest\u00e4llning om droppsmitta, som p\u00e5 den ber\u00f6mda Le Th\u00e9\u00e2tre du Grand Guignol. Spridda skratt. Spridda gapskratt fr\u00e5n publiken.<\/p>\n <\/p>\n S\u00e5 fort mannen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga n\u00e5got, m\u00e5ste han nysa eller hosta, och publiken skrattar mer och mer.<\/p>\n <\/p>\n \u00bbDet h\u00e4r \u00e4r ju otroligt smakl\u00f6st, d\u00e4rute d\u00f6r m\u00e4nniskor \u2013 och d\u00e4rute riskerar folk livet f\u00f6r att r\u00e4dda oss!\u00ab, ropar nu en \u00e5sk\u00e5dare p\u00e5 rad sju, reser sig, l\u00e4mnar salongen och sl\u00e5r igen d\u00f6rren efter sig. Men resten av publiken i den till sista plats uts\u00e5lda teatern skrattar bara mer och mer, skrattar befriat, n\u00e4stan hysteriskt, m\u00e5nga skrattar till och med s\u00e5 de gr\u00e5ter \u2013 s\u00e5 hade det i alla fall kunnat vara.<\/p>\n <\/p>\n Men s\u00e5 \u00e4r det inte, f\u00f6r det finns \u00f6verhuvudtaget ingen publik d\u00e4r. Salongen \u00e4r m\u00e4nniskotom. Teatrarna \u00e4r st\u00e4ngda, i Tyskland och Europa, kanske snart i hela v\u00e4rlden. Pandemi.<\/p>\n <\/p>\n Men om det hade funnits publik som skulle ha kunnat sitta p\u00e5 parketten, d\u00e5 skulle mannen i 50-\u00e5rs\u00e5ldern p\u00e5 scenen \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga:<\/p>\n <\/p>\n \u00bbJag \u00e4r r\u00e4dd. Jag befinner mig i fritt fall. Och jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r kraschen. Jag \u00e4r s\u00e5 r\u00e4dd att jag knappt kan formulera det i ord\u00ab, och med de orden skulle det bli tyst i den fullsatta teatern, som i verkligheten \u00e4r utd\u00f6d. Ingen skrattar l\u00e4ngre.<\/p>\n <\/p>\n \u00bbJag befinner mig i fritt fall\u00ab, s\u00e4ger mannen som pl\u00f6tsligt st\u00e5r i skenet fr\u00e5n en enda str\u00e5lkastare, som en st\u00e5upp-komiker, \u00bbvi befinner oss alla i fritt fall\u00ab. N\u00e4r han kommit hit i texten str\u00e4cker han ut armarna, som om han skulle falla fr\u00e5n himlen \u2013 eller mannen skulle kanske g\u00f6ra det om den h\u00e4r teaterkv\u00e4llen verkligen kunde \u00e4ga rum, men det kan den inte l\u00e4ngre. \u00bbIngen vet vad som kommer att h\u00e4nda\u00ab, s\u00e4ger mannen i str\u00e5lkastarljuset. \u00bbJag har inga inkomster l\u00e4ngre. Allt faller ihop. Om jag inte f\u00e5r n\u00e5n hj\u00e4lp kan jag klara mig i 90 dar, och vad h\u00e4nder sen? Och vad h\u00e4nder \u00f6verhuvudtaget? Vad h\u00e4nder om hela stan st\u00e4ngs? Vad h\u00e4nder om det blir uteg\u00e5ngsf\u00f6rbud? Naturligtvis kommer det att bli uteg\u00e5ngsf\u00f6rbud. Vad h\u00e4nder med oss? Och vad ska vi leva p\u00e5?\u00ab<\/p>\n <\/p>\n Alla f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 repertoaren st\u00e4lls in. Rid\u00e5n som skiljer salongens realitet fr\u00e5n scenens magi f\u00f6rblir nere. Och samtidigt g\u00e4ller en enda regel f\u00f6r teaterm\u00e4nniskor liksom f\u00f6r cirkusartister liksom f\u00f6r alla andra gestaltande konstn\u00e4rer i v\u00e4rlden: rid\u00e5n m\u00e5ste g\u00e5 upp, the show must go on<\/em> \u2013 \u00e4ven om vi precis har trillat ner fr\u00e5n linan. Den regeln \u00e4r nu satt ur spel. Stillest\u00e5nd. No show anymore.<\/em> Varje teaterarbetares mardr\u00f6m \u00e4r h\u00e4r.<\/p>\n <\/p>\n Denna plats, denna ur\u00e5ldriga institution som utg\u00f6r en avg\u00f6rande del av v\u00e5r kulturella identitet, har vi nu, tills vidare, f\u00f6rlorat.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Alla dessa \u00bbfria\u00ab konstn\u00e4rer, alla dessa oberoende m\u00e4nniskor p\u00e5 teatrarna, p\u00e5 musik- och dansscenerna, p\u00e5 cirkusar eller variet\u00e9er eller vad det nu kan vara, som hittills arbetat p\u00e5 och bakom scenen utan fastanst\u00e4llningar och som levt p\u00e5 tidsbest\u00e4mda tillf\u00e4lliga kontrakt och f\u00f6rest\u00e4llningsers\u00e4ttningar, har \u00f6ver en natt f\u00f6rlorat sina existensvillkor och blir mycket, mycket, mycket snabbt, redan inom ett par veckor, h\u00e4nvisade till statligt underst\u00f6d. Hyra och f\u00f6rs\u00e4kringar och telefon m\u00e5ste fortfarande betalas, f\u00f6r att inte tala om mat till familjen.<\/p>\n <\/p>\n Till skillnad fr\u00e5n i filmer eller i romaner finns det inte mycket plats f\u00f6r dystopier p\u00e5 teatern. Det utbryter s\u00e4llan pandemier i pj\u00e4ser, vilket det g\u00f6r i filmer. Filmer har sedan l\u00e4nge fyllts av korkade zombies och globala virusutbrott. Varf\u00f6r har inte den genren n\u00e5tt teatern? F\u00f6r att teatern inte handlar om de od\u00f6da, utan om de levande, om oss, med alla v\u00e5ra r\u00e4dslor och f\u00f6rhoppningar och beg\u00e4r. Teatern \u00e4r en plats f\u00f6r frihet, f\u00f6r dialog, f\u00f6r m\u00f6ten. Teatern \u00e4r, f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga den med ett enkelt ord, kort och gott stor.<\/p>\n <\/p>\n Denna plats, denna ur\u00e5ldriga institution som utg\u00f6r en avg\u00f6rande del av v\u00e5r kulturella identitet, har vi nu, tills vidare, f\u00f6rlorat.<\/p>\n <\/p>\n Teatern, som alltid verkat n\u00e4rmast of\u00f6rst\u00f6rbar, eftersom knappt n\u00e5gonting beh\u00f6vs, det beh\u00f6vs inget tak och ingen el, teater \u00e4r i motsats till radio, tv, film och internet inget mindre \u00e4n en analog dinosaurie och samtidigt paradisf\u00e5gel, charmant, fr\u00e4ck, ouppfostrad, f\u00e5f\u00e4ng, ibland uppbl\u00e5st och tom, men d\u00e5 och d\u00e5 \u00e4ven skr\u00e4mmande uppriktig och \u00e4rlig och n\u00f6dv\u00e4ndig, very old school<\/em> i sin grundl\u00e4ggande konstruktion, men ofta ocks\u00e5 ledande i det st\u00e4ndiga \u00e5teruppfinnandet av det moderna.<\/p>\n <\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rvandla en teater till en str\u00f6mlinjeformad verksamhet som genererar stora vinster. Teatern kan dra in pengar, men den m\u00e5ste ocks\u00e5, som samh\u00e4llets spegel, till\u00e5ta sig att ta risker, annars f\u00f6rfaller den. Teatern beh\u00f6ver skyddas, och alla som skapat teater beh\u00f6ver skyddas, annars landar v\u00e5rt samh\u00e4lle i entertainment-\u00f6knen, och det \u00e4r just den \u00f6knen covid-19 nu skickar ut oss i.<\/p>\n <\/p>\n Viruset tar makten, och den nya maktens regler inneb\u00e4r ett slut p\u00e5 det liv vi k\u00e4nner i v\u00e5rt land. Viruset skickar hem oss. Till ensamheten, om inte direkt i karant\u00e4n. Fr\u00e5n och med nu r\u00e5der samlingsf\u00f6rbud.<\/p>\n <\/p>\n Alla scrollar p\u00e5 sina telefoner, och alla v\u00e4ntar p\u00e5 de f\u00f6rsta symptomen: halsont och feber.<\/p>\n <\/p>\n Slut med fotboll. Fotbollsklubbarna st\u00e4ngs, varf\u00f6r gjordes inte det f\u00f6r flera veckor sedan? Kurvan med smittade stiger. V\u00e4rldsviruskrisen konkurrerar ut alla andra \u00e4mnen. Nyss pratade vi om klimatkatastrofen och den v\u00e5ldsamma h\u00f6gerextremismen i detta land. Nyss handlade det om massakern i Hanau.<\/p>\n <\/p>\n Alla \u00e4r r\u00e4dda, n\u00e5gra mer, andra mindre, m\u00e5nga beter sig trotsigt och ironiskt, hos andra handlar det just nu om inget mindre \u00e4n liv och d\u00f6d.<\/p>\n <\/p>\n Och alla st\u00e5r pl\u00f6tsligt inf\u00f6r det helt personliga: Vad h\u00e4nder om. <\/em>Vad h\u00e4nder om det blir tomt i aff\u00e4rerna, nej, nej, nej, ingen orsak till oro, f\u00f6rs\u00f6rjningssituationen \u00e4r of\u00f6r\u00e4ndrad, baslivsmedelsf\u00f6rs\u00f6rjningen \u00e4r s\u00e4krad till hundra procent. Fl\u00e4sk och potatis finns och kommer alltid att finnas, s\u00e5 kanske det \u00e4r, ja, men: Hyllorna i aff\u00e4ren var ganska tomma nyss. Den enda produkt som ingen vill ha, ens under en viruskris, \u00e4r en sorts korta \u00e4ggnudlar.<\/p>\n <\/p>\n Alla f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 repertoaren st\u00e4lls in. Rid\u00e5n som skiljer salongens realitet fr\u00e5n scenens magi f\u00f6rblir nere.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Fattigdomsskr\u00e4ck \u00e4r absolut inget ovanligt bland fria teaterarbetare. Alla g\u00f6r upp n\u00f6dplaner f\u00f6r den stund n\u00e4r reserverna tagit slut. Frilansare och egna f\u00f6retagare f\u00e5r ingen arbetsl\u00f6shetsers\u00e4ttning. Alla fr\u00e5gar sig: Vad h\u00e4nder n\u00e4r kontot \u00e4r tomt?<\/p>\n <\/p>\n Teatrarna \u00e4r st\u00e4ngda.<\/p>\n <\/p>\n De som kan ska stanna hemma. \u00bbSt\u00e4ngt\u00ab st\u00e5r det p\u00e5 d\u00f6rrarna till bion om h\u00f6rnet. V\u00e4rlden f\u00f6rvandlas till en arkipelag av ensamhet. Viruset skickar ut oss alla i streamingtj\u00e4nsternas entertainment-\u00f6ken. \u00d6verallt framf\u00f6r allt m\u00e4n med vapen. Ben Affleck och Mark Wahlberg skjuter s\u00f6nder eller r\u00e4ddar v\u00e4rlden samtidigt, Jean-Luc Picard \u00e4r lite trevligare, men han var redan trevlig, en \u00bbtroglodyt\u00ab sk\u00e4r upp Kurt Russells mage med en kniv gjord av ben och k\u00f6r en gl\u00f6dande het flaska r\u00e4tt in i hans lever. Vi beh\u00f6ver vara f\u00f6rsiktiga, mycket till och med.<\/p>\n <\/p>\n Helt tyst i den fullsatta salongen. Men ibland h\u00f6rs en d\u00e4mpad hostning.<\/p>\n <\/p>\n \u00bbTack\u00ab, s\u00e4ger mannen till publiken, i skenet av den enda str\u00e5lkastaren, \u00bbtack f\u00f6r allt. Det har varit trevligt att ha er h\u00e4r. Jag hoppas vi ses snart igen. Ta hand om er.\u00ab<\/p>\n <\/p>\n Och s\u00e5 h\u00f6rs det en rasande, trotsig, modingivande, livshyllande, solidarisk, stark appl\u00e5d, men inte f\u00f6r mannen p\u00e5 scenen, utan f\u00f6r teatern och dess publik. Eller: D\u00e5 skulle det h\u00f6ras en rasande, trotsig, livshyllande appl\u00e5d, men i den i verkligheten m\u00e4nniskotomma teatern \u00e4r det tyst. Och det kommer att vara tyst d\u00e4r l\u00e4nge till. Den f\u00f6rtvivlade mannen st\u00e5r p\u00e5 en sp\u00f6kteater. Ingen \u00e4r d\u00e4r. Inte ens han sj\u00e4lv.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Roland Schimmelpfenig<\/strong><\/p>\n <\/p>\n \u00d6vers\u00e4ttning av Magnus Lindman<\/p>\n <\/p>\n\n
\n
\n