{"id":2248,"date":"2020-11-25T18:56:39","date_gmt":"2020-11-25T17:56:39","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2248"},"modified":"2020-11-25T19:04:11","modified_gmt":"2020-11-25T18:04:11","slug":"aven-ett-gudomligt-nonsens-ar-politiskt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2248","title":{"rendered":"\u00c4ven ett gudomligt nonsens \u00e4r politiskt (ur nummer 4\/2020)"},"content":{"rendered":"

\"01_NilsPoletti_FOTOKlaraG_3000px\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Foto: Klara G<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Som konstn\u00e4r var Nils Poletti inte s\u00e4rskilt intresserad av publiken, men som teaterchef har publiken blivit hans st\u00f6rsta intresse. Sara Beer har intervjuat honom om hans bakgrund, hans teatersyn och om att vara chef f\u00f6r landets st\u00f6rsta l\u00e4nsteater.<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e4llan Nils Poletti \u00e4r sugen p\u00e5 att g\u00e5 p\u00e5 teater. Det mesta verkar tr\u00e5kigt. Han \u00e4r v\u00e4l en \u00bbs\u00e5dan d\u00e4r elitist\u00ab, som vill att det ska vara lite \u00bbedgy\u00ab, s\u00e4ger han sj\u00e4lv i alla fall. Teatern \u00e4r feg och tr\u00e5kig, menar han. Institutionerna v\u00e5gar inget. Det sp\u00e4nnande samtalet om teatern \u00e4r i b\u00e4sta fall konformistiskt, men oftast helt fr\u00e5nvarande. Han \u00e4r den frustrerade \u00bbska det bli n\u00e5got gjort, f\u00e5r man g\u00f6ra det sj\u00e4lv\u00ab-killen som b\u00f6rjade regissera f\u00f6r att han tyckte regiss\u00f6rer var dumma i huvudet, som drev sina egna projekt under tiden p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan i Stockholm f\u00f6r att han tyckte den konstn\u00e4rliga utbildningen var underm\u00e5lig, som glatt utropade att han skiter i publiken och sedan blev teaterchef f\u00f6r landets st\u00f6rsta l\u00e4nsteater.<\/p>\n

 <\/p>\n

Jag pratar f\u00f6rsta g\u00e5ngen med Nils Poletti mitt i hans f\u00f6r\u00e4ldraledighet och i b\u00f6rjan av covid 19-v\u00e5ren, i slutet av mars. Han \u00e4r lite sjuk, hemma med sin elvam\u00e5naders b\u00e4bis och orolig \u00f6ver vad som h\u00e4nder p\u00e5 teatern. F\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r inst\u00e4llda och uppskjutna. Det \u00e4r kanske inte den b\u00e4sta tiden f\u00f6r att g\u00f6ra en intervju med en teaterchef, men vi g\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nils Poletti, f\u00f6dd 1981, \u00e4r uppvuxen i Tyres\u00f6, s\u00f6der om Stockholm, och b\u00f6rjade sin teaterbana p\u00e5 Krusbodaskolan i \u00e5rskurs 2 som \u00bb\u00e4lg med replik\u00ab i en skolupps\u00e4ttning av barnl\u00e5ten \u00c4lgarna demonstrerar<\/em>. Inte l\u00e5ng tid efter det promenerade han med sin mamma f\u00f6rbi Dramaten och f\u00f6rklarade att d\u00e4r skulle han jobba. B\u00e4sta kompisens mamma, sk\u00e5despelaren Marie Ahl, tog med honom till Turteatern d\u00e4r han fick se b\u00e5de barn- och vuxenteater. Det h\u00e4r tidiga m\u00f6tet med scenkonsten och frigruppsv\u00e4rlden blev uppenbarligen viktigt f\u00f6r hans fortsatta teaterg\u00e4rning. Efter h\u00f6gstadiet med dans och teater p\u00e5 schemat, teaterprogrammet p\u00e5 S:t Eriks gymnasium och n\u00e5gra \u00e5r av ans\u00f6kningar till Teaterh\u00f6gskolan, varvat med egna projekt p\u00e5 Unga Tur, p\u00e5b\u00f6rjade han sin turbulenta utbildning p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 En d\u00e5lig skola \u00e4r ocks\u00e5 en skola, p\u00e5pekar han n\u00e4r han ber\u00e4ttar om sin tid p\u00e5 och sin kritik mot sk\u00e5despelarutbildningen p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan i Stockholm, d\u00e4r han gick 2004-2008.<\/p>\n

 <\/p>\n

Utan tvekan verkar mycket av hans energi komma ifr\u00e5n att ta spj\u00e4rn mot konservativ teaterpraktik, konstn\u00e4rlig feghet och brist p\u00e5 konstn\u00e4rlig riktning. Upplevelserna fr\u00e5n tiden p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan har p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt skapat den scenkonstn\u00e4r han \u00e4r idag.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det var ett sm\u00f6rg\u00e5sbord av ingenting. Var det inne att jonglera, s\u00e5 skulle man ha en kurs i det. Ingen st\u00e4llde fr\u00e5gan: Hur ska vi f\u00f6r\u00e4ndra Teatersverige? s\u00e4ger han.<\/p>\n

 <\/p>\n

Han upplevde ocks\u00e5 att han hamnade i begr\u00e4nsande rollfack under utbildningen. I en tid strax innan projektet \u00bbAtt gestalta k\u00f6n\u00ab (som han i och f\u00f6r sig ocks\u00e5 menar blev en fluga) beskriver han att det r\u00e5dde en konservativ syn p\u00e5 hur man g\u00f6r teater.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det jag fick g\u00f6ra i skolan var v\u00e4ldigt enformigt. Jag fick spela drivande m\u00e4n. Det var mitt rollfack. Den f\u00f6rsta rollen jag fick spela n\u00e4r jag kom ut fr\u00e5n skolan var en l\u00e5gstatusroll som bara f\u00f6ljde med, men jag hade inga nycklar till att g\u00f6ra den. Jag hade alltid spelat passionerat manlig med n\u00e5gon sexuell undertext. Det var det jag fick l\u00e4ra mig p\u00e5 skolan under fyra \u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"1<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Foto: Klara\u00a0 G<\/em><\/strong><\/p>\n

Den svenska apans 100 r\u00f6da dr\u00f6mmar<\/em>, Turteatern, d\u00e4r Nils Poletti stod f\u00f6r bearbetning och regi av Joakim Pirinens noveller. P\u00e5 bilden syns Sara Redlaff.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Som scenkonstn\u00e4r ville Nils Poletti tidigt ta ett helhetstag om teatern och skapa sina egna sammanhang f\u00f6r det konstn\u00e4rliga arbetet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Eftersom jag under skoltiden alltid fick spela exotisk \u00e4lskare ville jag styra mer sj\u00e4lv i mitt konstn\u00e4rskap. N\u00e4r jag blev kallad till audition skulle jag spela gangster eller italiensk magnetis\u00f6r \u2013 rasprofilerat och v\u00e4ldigt tr\u00e5kigt. Jag ans\u00e5gs b\u00e4st som sk\u00e5despelare n\u00e4r jag var en uppumpad, svullen kuk. Jag som ville vara svag, vek och \u00f6m. Rollerna var alltid en funktion och jag var aldrig aktuell f\u00f6r att vara subjekt i n\u00e5got sammanhang. D\u00e5 ville jag g\u00f6ra teater sj\u00e4lv. Jag hade ocks\u00e5 som sk\u00e5despelare v\u00e4ldigt sv\u00e5rt med regiss\u00f6rer och tyckte att de aldrig f\u00f6rstod vad pj\u00e4serna handlade om. S\u00e5 jag b\u00f6rjade regissera i hopp om att bli en b\u00e4ttre sk\u00e5despelare. Och visst fick jag en b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad det \u00e4r att vara regiss\u00f6r. Det \u00e4r ensamt och utsatt. Sk\u00e5despelare kan bli ett kollektiv, medan regiss\u00f6ren \u00e4r ensamt ansvarig. Jag l\u00e4rde mig att om en regiss\u00f6r f\u00f6resl\u00e5r n\u00e5gonting s\u00e5 ska man prova det, \u00e4ven om man tycker att de har fel. Det utvecklade mig mycket som sk\u00e5despelare. Samtidigt blev jag beroende av att styra och skapa sj\u00e4lv, att skapa mina egna universum, mina regler. Jag b\u00f6rjade driva frigrupp f\u00f6r att slippa l\u00e4gga mig p\u00e5 slaktb\u00e4nken f\u00f6r andras metoder och organisationss\u00e4tt. Jag ville inte v\u00e4nta p\u00e5 att bli uppbjuden. Uppbjudningen \u00e4r alltid villkorad.<\/p>\n

 <\/p>\n

Efter utbildningen blev det tio \u00e5r som en av de konstn\u00e4rliga ledarna p\u00e5 Turteatern. Poletti var under den h\u00e4r perioden med och skapade inflytelserika f\u00f6rest\u00e4llningar och samarbeten som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt definierade den svenska frigruppsv\u00e4rlden och d\u00e4rmed svensk teater i stort. Tillsammans med andra teatrar som till exempel Moment:teater och Teater Galeasen satte Turteatern upp f\u00f6rest\u00e4llningar \u00a0med ett sp\u00e4nnande samspel mellan klassiker och nyskrivet, formexperiment och innovativt publiktilltal, som skapades b\u00e5de av starka regiss\u00f6rer och starka kollektiv.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"2.<\/a>\u00a0<\/p>\n

Foto: Markus G\u00e5rder<\/em><\/strong><\/p>\n

Rocky Horror Show<\/em>, \u00d6stg\u00f6tateatern, med id\u00e9 och koncept av RAMAJ och i regi av Nils Poletti. P\u00e5 bilden syns Camilo Ge Bresky, David Sigfridsson, Elin Skarin och Viktor Bj\u00f6rkberg.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Vilka \u00e4r d\u00e5 Nils Polettis inspirat\u00f6rer och f\u00f6rebilder? Han tycker att det \u00e4r en sv\u00e5r fr\u00e5ga eftersom \u00e4ven de svaren kan visa sig vara begr\u00e4nsande. Med det i \u00e5tanke ber\u00e4ttar han att han tidigt m\u00f6tte och blev gymnasialt f\u00f6r\u00e4lskad i tysk teater, efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningar av regiss\u00f6ren Frank Castorf. Men de viktigaste inspirat\u00f6rerna \u00e4r konstn\u00e4ren och regiss\u00f6ren Tadeucz Kantor (1915-1990), en banbrytande scenkonstn\u00e4r som arbetade i gr\u00e4nslandet mellan konst och teater, och f\u00f6rfattaren och dramatikern Witold Gombrowicz (1904-1969), k\u00e4nd f\u00f6r sina absurdistiska och politiska verk. Turteatern \u00e4gnade ocks\u00e5 ett helt spel\u00e5r \u00e5t hans texter, bland annat med Vigseln<\/em> (premi\u00e4r 2008) och en adaption av en av hans mest k\u00e4nda pj\u00e4ser, Ferdydurke<\/em> (av Emma Bostr\u00f6m, premi\u00e4r 2009).<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag fr\u00e5gar om det \u00e4r n\u00e5gra nu verksamma scenkonstn\u00e4rer som s\u00e4rskilt inspirerar har han mycket l\u00e4ttare att svara. Han n\u00e4mner direkt sin eftertr\u00e4dare som konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Turteatern, norska Marie Nikazm Bakken.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Hennes f\u00f6rest\u00e4llning Vikingarna p\u00e5 Helgeland<\/em> var det b\u00e4sta jag sett p\u00e5 svensk teater p\u00e5 l\u00e4nge. Jag beundrar henne oerh\u00f6rt mycket. Jag \u00e4r en ganska f\u00e5f\u00e4ng sk\u00e5despelare som inte vill ge mig till vem som helst, men hon \u00e4r en av f\u00e5 som jag skulle vilja jobba med. Jag vill vara med i det universum som hon \u00e4r med och bygger upp. Jag \u00f6nskar att jag var lika bra som hon \u00e4r. En annan sp\u00e4nnande norsk regiss\u00f6r \u00e4r Lisa Lie. Jag k\u00e4nner ett v\u00e4ldigt sl\u00e4ktskap med henne och jag skulle g\u00e4rna vilja arbeta med henne. Hon skulle g\u00e4rna f\u00e5 best\u00e4mma \u00f6ver mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Jag \u00e4r nog en bra teaterchef, men jag k\u00e4nner mig inte s\u00e5. Oftast har jag v\u00e4ldigt d\u00e5ligt samvete, k\u00e4nner att jag tappar bollen, eller inte hinner.<\/p>\n

Nils Poletti<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Under tiden som konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Turteatern bildade Nils Poletti scenkonstn\u00e4rskollektivet RAMAJ, tillsammans med kostymdesignern Lena Lindgren och ljusdesignern Markus Granqvist. De har under \u00e5ren gjort tio produktioner p\u00e5 Turteatern, Dramaten (Carolus Rex<\/em> 2014) och p\u00e5 Ung scen\/\u00f6st (Baba Yaga<\/em> 2016). De av hans egna produktioner eller konstn\u00e4rliga processer som s\u00e4rskilt har p\u00e5verkat honom \u00e4r alla kopplade till samarbetet med RAMAJ, ber\u00e4ttar han.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Jag var p\u00e5 v\u00e4g att sluta med teater. Det k\u00e4ndes som om teatern bara var gamla matrester som pumpas in och ut ur mikron. Jag sa att jag bara ville g\u00f6ra n\u00e5got om det var kul \u2026 Det blev Den svenska apans 100 r\u00f6da dr\u00f6mmar<\/em> (2013). Vi dramatiserade 32 av Joakim Pirinens noveller p\u00e5 lika m\u00e5nga formspr\u00e5k och det var avg\u00f6rande att vi gjorde det med RAMAJ. Jag blev lite skadad efter den produktionen. Jag tyckte att all teater borde inneh\u00e5lla genrebyten.<\/p>\n

 <\/p>\n

Deras kanske mest omtalade och kritiskt framg\u00e5ngsrika produktion var \u00c4ldreomsorgen i \u00f6vre K\u00e5gedalen<\/em>, som hade premi\u00e4r 2015 i en specialbyggd salong med bara ett 30-tal publikplatser. F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 Nikanor Teratologens roman om elva\u00e5riga Pyret och hans incestu\u00f6sa relation med sin groteska och politiskt extrema morfar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det var ekonomiskt sett katastrofalt men konstn\u00e4rligt sett otroligt givande \u2013 att g\u00f6ra den hemska boken ber\u00f6rande och f\u00e5 publiken att tycka om morfar. Varje g\u00e5ng vi har tagit oss an n\u00e5gonting i RAMAJ s\u00e5 har mitt s\u00e4tt att se p\u00e5 teatern f\u00f6r\u00e4ndrats. Dessutom har m\u00e5nga konstn\u00e4rliga upplevelser i olika processer kommit ur personliga kriser. Till exempel gjorde vi Baba Yaga<\/em> efter att jag g\u00e5tt i analys och var sur p\u00e5 min terapeut f\u00f6r att han aldrig sa n\u00e5gonting. Han bara satt d\u00e4r och lyssnade och jag betalade en massa pengar. Pj\u00e4sen handlade om sagov\u00e4sen som gick i gruppterapi som leddes av en elak h\u00e4xa.<\/p>\n

 <\/p>\n

B\u00e5de \u00c4ldreomsorgen i \u00f6vre K\u00e5gedalen<\/em> och Baba Yaga<\/em> blev mycket framg\u00e5ngsrika f\u00f6rest\u00e4llningar och Nils Poletti vann Svenska Dagbladets Thaliapris 2016.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Foto: Klara G<\/em><\/strong><\/p>\n

\u00c4ldreomsorgen i \u00f6vre K\u00e5gedalen<\/em>, Turteatern, fritt efter Nikanor Teratologens roman med id\u00e9 och koncept av RAMAJ och i regi av Nils Poletti. P\u00e5 bildens syns Hans Sandquist och Albin Grenholm.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Han tilltr\u00e4dde som teaterchef f\u00f6r \u00d6stg\u00f6tateatern den 1 augusti 2018 och b\u00f6rjade d\u00e5 \u00e5terigen arbeta tillsammans med produktionschefen Fanny Twardomanski, som tidigare varit verksamhetschef p\u00e5 Turteatern.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur har din roll som scenkonstn\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndrats?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r negativt att jag har mindre tid till konsten. Ibland k\u00e4nner jag att jag \u00e4r mycket b\u00e4ttre p\u00e5 konst \u00e4n p\u00e5 att leda en teater. Varf\u00f6r ska jag sitta h\u00e4r och prata v\u00e4rdegrund eller ha budgetf\u00f6rhandlingar? Men det finns ocks\u00e5 f\u00f6rdelar. Som g\u00e4stande regiss\u00f6r kom jag till en arbetsplats med min metod, mitt s\u00e4tt att jobba, och s\u00e5 kanske man hamnar i luven p\u00e5 n\u00e5gon och det blir konflikt men s\u00e5 kommer man till premi\u00e4r och det blir fest och kram och sedan \u00e5ker man d\u00e4rifr\u00e5n. Som teaterchef \u00e4r jag kvar, med alla konflikter och d\u00e5liga st\u00e4mningar. Men ocks\u00e5 med det positiva. Man kan dra l\u00e4rdomar och l\u00e4ra k\u00e4nna folk b\u00e4ttre och f\u00f6rst\u00e5 teatern. Varje teater \u00e4r en egen organism. Jag l\u00e4r k\u00e4nna den h\u00e4r organismen \u00d6stg\u00f6tateatern b\u00e4ttre, ist\u00e4llet f\u00f6r att bara g\u00e4sta som regiss\u00f6r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Idag handlar det mest om \u00bbteatercheferi\u00ab och inte s\u00e5 mycket om regi. Och \u00e4ven om Nils Poletti drabbats av m\u00e5nga sm\u00e4rtsamma insikter om sina brister vad g\u00e4ller planering, organisationsf\u00f6rm\u00e5ga och budgetering, s\u00e5 har han l\u00e4nge haft en id\u00e9 om att han tillsammans med Fanny Twardomanski skulle vilja applicera deras id\u00e9er p\u00e5 en institution.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tycker du att du \u00e4r en bra chef?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Fr\u00e5gan \u00e4r om man kan vara en bra teaterchef och en bra regiss\u00f6r samtidigt. N\u00e4r jag gjorde Rocky Horror Show<\/em> k\u00e4nde jag att jag inte hann g\u00f6ra n\u00e5got av jobben bra. Jag hann knappt regissera. Jag hann knappt vara teaterchef. Jag har aldrig fattat hur folk kan regissera en g\u00e5ng per \u00e5r och vara teaterchef samtidigt f\u00f6r en st\u00f6rre institution. Jag har i och f\u00f6r sig ett fem\u00e5rskontrakt. Kanske kan vi sk\u00f6rda frukterna av den organisation vi byggt upp under det fj\u00e4rde \u00e5ret. Men just nu handlar det om att bygga en struktur som genererar en kreativ milj\u00f6 som sedan ska generera konst och en utveckling. Jag \u00e4r nog en bra teaterchef, men jag k\u00e4nner mig inte s\u00e5. Oftast har jag v\u00e4ldigt d\u00e5ligt samvete, k\u00e4nner att jag tappar bollen, eller inte hinner.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men g\u00e5r det egentligen att vara en bra teaterchef? Den ekvationen f\u00f6rs\u00f6ker han hela tiden komma underfund med. Jobbet handlar mycket om att h\u00e5lla sig till avtal, f\u00f6lja processer och skapa v\u00e4rdegrund.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r inte bara ansvarig f\u00f6r teatern utan ocks\u00e5 repertoaren. Att inom institutionen v\u00e5ga ta risker \u00e4r sv\u00e5rt. Det \u00e4r klart att jag vill att det ska komma publik, annars blir styrelsen ledsen p\u00e5 mig och s\u00e5 f\u00e5r jag kanske inte beh\u00e5lla mitt jobb. Samtidigt har man som en skattefinansierad institution ett ansvar f\u00f6r att ta risker. P\u00e5 Turteatern m\u00e5ste vi lyckas, annars fick vi inte l\u00f6n i december. Det var begr\u00e4nsande men ocks\u00e5 en ing\u00e5ng. Om vi d\u00e4remot ska ta v\u00e5rt ansvar att utveckla scenkonsten p\u00e5 en institution m\u00e5ste vi ta oss an saker som vi inte riktigt vet hur de blir. Det \u00e4r ganska f\u00e5 institutionschefer som v\u00e5gar driva den id\u00e9n. Det finns en ben\u00e4genhet att \u2026 kanske inte att bli bekv\u00e4m, men att bli r\u00e4dd. Och den r\u00e4dslan sl\u00e5ss jag ocks\u00e5 med. Och nu f\u00f6rlorar vi j\u00e4ttemycket pengar med coronan och publiktappet. Som konstn\u00e4r var jag inte s\u00e5 intresserad av publiken. Jag har sagt att \u00bbjag skiter i publiken\u00ab och andra t\u00f6ntiga saker. Men som teaterchef \u00e4r det mitt st\u00f6rsta intresse.<\/p>\n

 <\/p>\n

Den h\u00e4r problematiken finns f\u00f6rst\u00e5s inom teatern generellt. Det \u00e4r m\u00e5nga teaterchefer och konstn\u00e4rliga ledare som brottas med mots\u00e4ttningen mellan konstn\u00e4rlig utveckling, publiksiffror och, inte minst, personalansvar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hur ser du p\u00e5 ansvaret n\u00e4r det g\u00e4ller det kollektiva samarbetet?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en dubbel k\u00e4rlek. Det \u00e4r min passion, men ocks\u00e5 min mardr\u00f6m. Men ibland gl\u00f6mmer man bort att teater \u00e4r teater och inte kirurgi. Jag tycker inte om kontroll, men jag tycker om att skapa ramar d\u00e4r kreativitet kan v\u00e4xa. M\u00e5nga regiss\u00f6rer verkar tro att kontroll \u00e4r garanti f\u00f6r kvalitet, men det \u00e4r precis tv\u00e4rtom. Det \u00e4r samma n\u00e4r man \u00e4r teaterchef. Jag vill inte kolla personalens n\u00e4rvarolista. Men n\u00e4r man kommer till landets st\u00f6rsta l\u00e4nsteater s\u00e5 har inte alla valt att vara d\u00e4r och inte valt varandra. Det \u00e4r ett jobb. Och det vore naivt av mig att ha samma inst\u00e4llning till jobbet som jag hade p\u00e5 Turteatern, som var mitt liv. Jag ska komma ih\u00e5g att jag ska tj\u00e4na teaterns anst\u00e4llda och teaterns publik och p\u00e5minna mig om att det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag g\u00f6r det h\u00e4r. Och jag tror att den organisation som jag och Fanny vill skapa kommer att generera bra konst. Det \u00e4r det ljuset jag h\u00e5ller mig i.<\/p>\n

Det p\u00e5g\u00e5r en diskussion om teaterkonstens plats i samh\u00e4llet och kulturen. Tycker du, med tanke p\u00e5 det, att svensk teater kan vara relevant idag?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag menar att det inte \u00e4r v\u00e5r uppgift att vara relevanta. Det \u00e4r kul om vi kan vara det n\u00e5gon g\u00e5ng men konst kan ocks\u00e5 vara absurt, meningsl\u00f6st, gudomligt nonsens. Det \u00e4r v\u00e5r uppgift \u2013 att erbjuda andra universum, andra m\u00f6jligheter, utan att s\u00e4ga att det ska vara p\u00e5 det ena eller andra s\u00e4ttet. Konsten kan vara instrumentell, men den kan ocks\u00e5 bara vara estetiskt vacker. Det \u00e4r en kulturg\u00e4rning i sig. Det ligger en fara i att t\u00e4nka att bara f\u00f6r att vi g\u00e5r mot bl\u00e5bruna tider, s\u00e5 m\u00e5ste vi g\u00f6ra politisk teater. All konst \u00e4r politisk \u2013 den bygger p\u00e5 v\u00e5ra politiska kroppar, p\u00e5 vilka vi \u00e4r och vad vi t\u00e4nker, vad vi varit med om. \u00c4ven ett gudomligt nonsens \u00e4r ett politiskt st\u00e4llningstagande, att hitta det poetiska i det groteska och v\u00e5ldsamma, att leta mening och sk\u00f6nhet i det \u00f6verd\u00e5digt teatrala spektaklet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n

En d\u00e5lig skola \u00e4r ocks\u00e5 en skola.<\/p>\n

Nils Poletti<\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

N\u00e4stan fem m\u00e5nader senare talas vi vid igen. Efter en sv\u00e5rman\u00f6vrerad v\u00e5r och sommar har \u00d6stg\u00f6tateatern satt ig\u00e5ng sin verksamhet med repetitioner inf\u00f6r h\u00f6stens premi\u00e4rer. Man planerar att \u00f6ppna teatern och spela f\u00f6rest\u00e4llningar inom ramen f\u00f6r de r\u00e5dande begr\u00e4nsningarna p\u00e5 max 50 publikplatser.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Med publikbegr\u00e4nsningar f\u00f6rlorar vi biljettint\u00e4kter och s\u00e4kert en hel del abonnenter, men vi f\u00e5r driva v\u00e5r verksamhet. Under v\u00e5ren lyckades vi med en digital satsning som fick mycket uppm\u00e4rksamhet. \u00d6stg\u00f6tateatern befann sig i sten\u00e5ldern n\u00e4r det g\u00e4llde v\u00e5r digitala plattform f\u00f6r den konstn\u00e4rliga repertoaren. Men det bubblade av kreativitet n\u00e4r sk\u00e5despelare och tekniker tillsammans skapade projekt som n\u00e5dde ut till publiken. Vi fick en digital repertoar under v\u00e5ren och sommaren, men nu ska det bli kul att \u00f6ppna teatern igen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Till h\u00f6sten planeras tv\u00e5 st\u00f6rre f\u00f6rest\u00e4llningar. Nils Poletti \u00e5terv\u00e4nder till Gombrowitz med Yvonne, prinsessa av Burgund<\/em>, i regi av Nora Nilsson. Come from Away<\/em>, en kanadensisk musikal om den lilla staden Gander i Newfoundland som tog emot omdirigerade flygpassagerare efter 11 september, har Nordenpremi\u00e4r. Han menar att b\u00e5da produktionerna ligger i tiden.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Come from away<\/em> handlar mycket om m\u00e4nniskans inneboende behov av att hj\u00e4lpa till i en katastrof. Yvonne, prinsessa av Burgund<\/em> handlar om vad som h\u00e4nder om n\u00e5gon inte g\u00e5r med p\u00e5 sociala konventioner och beter sig som man ska. Pj\u00e4sen handlar om de demoner som finns under ytan p\u00e5 v\u00e5rt civiliserade v\u00e4sterl\u00e4ndska samh\u00e4lle som g\u00f6r att de som inte assimileras m\u00e5ste tryckas ned och f\u00f6rintas. Det finns en aktualitet i verken, med b\u00e5de ljus och m\u00f6rker.<\/p>\n

 <\/p>\n

Till v\u00e5ren kommer b\u00e5de samtida och klassiska verk med g\u00e4stande regiss\u00f6rer. Jussi Sorjanen, konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Teater Viirus i Helsingfors, g\u00f6r regidebut i Sverige med Expedition kyla<\/em> av Leea och Klaus Klemola. Marie Nikazm Bakken regisserar Peer Gynt<\/em>, med flera unga sk\u00e5despelare i ensemblen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 De har en helt annan Ibsen-tradition i Norge \u00e4n h\u00e4r. Det kommer att bli en experimentell och tokig f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nils Poletti verkar ha koll p\u00e5 sin konstn\u00e4rliga riktning och det k\u00e4nns hoppfullt att prata med honom inf\u00f6r ett nytt spel\u00e5r p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sara Beer<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 4\/2020 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r:\u00a0https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Foto: Klara G     Som konstn\u00e4r var Nils Poletti inte s\u00e4rskilt intresserad av publiken, men som teaterchef har publiken blivit hans st\u00f6rsta intresse. Sara Beer har intervjuat honom om hans bakgrund, hans teatersyn och om att vara chef f\u00f6r landets st\u00f6rsta l\u00e4nsteater. \u00a0 Det \u00e4r s\u00e4llan Nils Poletti \u00e4r sugen p\u00e5 att g\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2248"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2248"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2248\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2262,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2248\/revisions\/2262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2248"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2248"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2248"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}

\"1<\/a><\/p>\n