{"id":2294,"date":"2021-01-22T16:27:42","date_gmt":"2021-01-22T15:27:42","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2294"},"modified":"2021-03-19T14:03:23","modified_gmt":"2021-03-19T13:03:23","slug":"frande-recenserar-sorensons-bok-ur-nummer-52020","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2294","title":{"rendered":"Fr\u00e4nde recenserar S\u00f6rensons bok (ur nummer 5\/2020)"},"content":{"rendered":"<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/marionetteatern_459x600.jpg\"><img loading=\"lazy\" class=\"aligncenter wp-image-2293\" src=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/marionetteatern_459x600-229x300.jpg\" alt=\"marionetteatern_459x600\" width=\"400\" height=\"523\" srcset=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/marionetteatern_459x600-229x300.jpg 229w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/marionetteatern_459x600.jpg 459w\" sizes=\"(max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Marionetteatern \u2013 P\u00e5 v\u00e4g sedan 60 \u00e5r<\/strong><\/p>\n<p><strong>Margareta S\u00f6renson<\/strong><\/p>\n<p><strong>Stockholmia F\u00f6rlag, Stockholm 2020, 160 SID<\/strong><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Sven Lindbergs \u00e5ldrade ansikte, eller snarare hans huvud, sv\u00e4var fritt i m\u00f6rkret. L\u00e4tt bak\u00e5tlutat och med slutna \u00f6gon. Som \u00e5sk\u00e5dare faller jag ner mot, in i scenens svarta h\u00e5l. Samtidigt ser skallen ut att p\u00e5 en g\u00e5ng sjunka och stiga, r\u00f6ra sig hastigt mot och sedan l\u00e5ngsamt bort fr\u00e5n mig. Lindbergs l\u00f6sa huvudknopp \u00e4r ett spelande f\u00f6rem\u00e5l som f\u00f6rflyttas av n\u00e5got annat \u00e4n hans egen kropp. Som om huvudet h\u00e4nger i tr\u00e5dar.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Det \u00e4r den fullkomligt absorberande illusionen jag minns. Och att upplevelsen \u00e4gde rum i den branta grad\u00e4ngen i Marionetteaterns lokaler p\u00e5 Brunnsgatan 4. Jag tror det var en pj\u00e4s av Beckett. Vilken har jag ingen aning om. Inte heller n\u00e4r i tiden, \u00e4ven om min egen tider\u00e4kning s\u00e4ger mig b\u00f6rjan av 1990-talet. Jag letar i verkf\u00f6rteckningen l\u00e4ngst bak i Margareta S\u00f6rensons bok om Marionetteaterns 60 f\u00f6rsta \u00e5r och hittar <em>Kort dr\u00f6m<\/em>, mycket riktigt av Samuel Beckett, i regi och scenografi av Karl Dun\u00e9r. \u00c5ret var 1993. Det var inte mitt f\u00f6rsta bes\u00f6k p\u00e5 Marionetteatern (och inte mitt sista, det har \u00e4nnu inte \u00e4gt rum vill jag hoppas och tro), men fortfarande \u00e4r det en av mina starkaste upplevelser av vad teater kan g\u00f6ra, hur den kan p\u00e5verka och verka. Teatern kan bokstavligen v\u00e4nda upp och ner p\u00e5 gravitationen och skaka om dina sinnen. Och kanske \u00e4r just upph\u00e4vandet av fysiska och kroppsliga lagar och regler ett av dockteaterns alldeles s\u00e4rskilda k\u00e4nnetecken.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<blockquote>\n<p>Marionetteaterns levnadshistoria liksom poppar ut fr\u00e5n sidorna. Vad som dock \u00e4r mindre vanligt \u2013 och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 s\u00e4rskilt roligt \u2013 \u00e4r soffbordsb\u00f6cker som g\u00e5r p\u00e5 djupet med udda konstarter och dess unika konstn\u00e4rliga uttryck.<\/p>\n<\/blockquote>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Med anledning av att Marionetteatern nu passerat 60 jordsnurr (eller 62 om en ska vara petnoga, f\u00f6rsta produktionen under namnet Marionetteatern gjordes 1958) har Margareta S\u00f6renson skrivit en bok som ber\u00e4ttar inte bara om denna m\u00e4rkv\u00e4rdiga lilla teaterinstitution, utan ocks\u00e5 om den mycket m\u00e5ngfacetterade konstarten dockteater. Jag skulle vilja f\u00f6resl\u00e5 \u00bbsoffbordsbok\u00ab (vanligare \u00e4r kanske att anv\u00e4nda det engelska begreppet <em>coffee table book<\/em>) som en m\u00f6jlig ben\u00e4mning eller genrebest\u00e4mning. Detta inte alls i n\u00e5gon neds\u00e4ttande eller f\u00f6renklande mening. Snarare vill jag alldeles s\u00e4rskilt lyfta fram hur boken verkligen \u00e4r en fr\u00f6jd f\u00f6r \u00f6gat. Jag tror faktiskt \u2013 har inte r\u00e4knat utan baserar det helt p\u00e5 upplevelse \u2013 att bilder tar st\u00f6rre utrymme i anspr\u00e5k \u00e4n spaltmeter text g\u00f6r. K\u00e4nslan \u00e4r den d\u00e4r lyxigt p\u00e5kostade \u00bbligga framme och stila\u00ab-boken i lite st\u00f6rre (men inte f\u00f6r stort, \u00e4nd\u00e5 beh\u00e4ndigt) format, med l\u00e4cker f\u00e4rgs\u00e4ttning och en papperskvalitet som ger fyrf\u00e4rgstrycket lyster. Marionetteaterns levnadshistoria liksom poppar ut fr\u00e5n sidorna. Vad som dock \u00e4r mindre vanligt \u2013 och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 s\u00e4rskilt roligt \u2013 \u00e4r soffbordsb\u00f6cker som g\u00e5r p\u00e5 djupet med udda konstarter och dess unika konstn\u00e4rliga uttryck.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Men med den m\u00e5ngkunniga dans- och teaterkritikern Margareta S\u00f6renson vid pennan \u00e4r kombinationen av bredd och djup, med st\u00f6dben i s\u00e5v\u00e4l folkbildningstradition som akademisk teater- och dansvetenskap, fullt m\u00f6jlig.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Boken \u00e4r indelad i fyra tematiska kapitel. F\u00f6rst en snabbkurs i dockteater- och Marionetteaterns historia fram till idag. D\u00e4refter handlar det om dockteatern som visuell konstform och dramatikernas relation till dockteatern. Dansens relation till dockteatern \u00e4r temat f\u00f6r det sista kapitlet och avslutningsvis finns n\u00e5gra korta intervjuer med konstn\u00e4rer som varit och \u00e4r verksamma p\u00e5 Marionetteatern. S\u00f6renson zoomar in och ut, s\u00e4tter ramarna f\u00f6r och kontextualiserar Marionetteaterns verksamhet i den svenska myllan och internationellt, fin- och popul\u00e4rkulturellt, s\u00e5v\u00e4l sidledes som bak\u00e5t i tiden. F\u00f6rutom de konstn\u00e4rliga sammanhangen h\u00e5ller hon hela tiden ett skarpt \u00f6ga p\u00e5 samh\u00e4lleliga och politiska perspektiv. S\u00f6renson f\u00f6ljer v\u00e4sterl\u00e4ndsk dockteater fr\u00e5n antiken, via folklig gycklartradition och marknadskultur, vidare genom 1700-talets operakonst, som sj\u00e4lvklar scen i 1800-talets borgerliga pojkrum till 1900-talets modernistiska explosion och 2000-talets formexperiment. P\u00e5 v\u00e4gen synligg\u00f6r hon konstformens pedagogiska och moraliska dimensioner. Hur Marionetteatern droppade den patriarkala stafettpinnen visar S\u00f6renson med en omsorgsfull genomg\u00e5ng av nuvarande konstn\u00e4rliga ledaren Helena Nilssons konstn\u00e4rskap. Nilssons intellektuella h\u00e5llning och feministiska medvetenhet har utvecklat och placerat Marionetteatern i samtiden. P\u00e5 ett gener\u00f6st och komplext vis delar ocks\u00e5 Marionetteatern med sig av boksidorna s\u00e5 att andra ut\u00f6vare och sammanhang ocks\u00e5 f\u00e5r plats. S\u00f6renson lyfter fram dockspelaren som en allkonstn\u00e4r straxt utanf\u00f6r rampljuset, som ofta arbetar med f\u00f6rest\u00e4llningar fr\u00e5n ax till limpa \u2013 hantverk, design och sk\u00e5despeleri.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<blockquote>\n<p>S\u00f6renson lyfter fram dockspelaren som en allkonstn\u00e4r straxt utanf\u00f6r rampljuset, som ofta arbetar med f\u00f6rest\u00e4llningar fr\u00e5n ax till limpa \u2013 hantverk, design och sk\u00e5despeleri.<\/p>\n<\/blockquote>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Emellan\u00e5t l\u00e4gger jag m\u00e4rke till att boken springer ur en annan form av ber\u00e4ttande, den utst\u00e4llning S\u00f6renson kurerade till det \u00bbriktiga\u00ab 60-\u00e5rsjubileet f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. Bildrikedomen \u00e4r, som sagt, ett gott arv. Och visserligen m\u00e5ste texten i ett dylikt verk vara effektiv f\u00f6r att rymma m\u00e5nga infallsvinklar, men ibland blir strukturen lite v\u00e4l lik utst\u00e4llningsformatets textskyltar. Kvar dr\u00f6jer ocks\u00e5 en del upprepningar, sj\u00e4lvklara n\u00e4r texter ska kunna l\u00e4sas i olika ordning. \u00bb\u00d6vers\u00e4ttningen\u00ab av texten till bokmediet hade kunnat \u00e4gnas st\u00f6rre omsorg och noggrannhet. Det st\u00f6r l\u00e4sningen att p\u00e5 samma uppslag m\u00f6ta tv\u00e5 \u2013 visserligen korta, men n\u00e4stan identiska \u2013 beskrivningar av den japanska dockteaterformen bunraku och ytterligare n\u00e5gra sidor senare f\u00e5 \u00e4nnu en p\u00e5minnelse. Men den typen av omtagningar st\u00f6r antagligen inte l\u00e4saren om boken l\u00e4ses h\u00e4r och d\u00e4r, fr\u00e5n och till \u2013 just som en soffbordsbok ska.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Att dockteatern \u00e4gnat sig mycket \u00e5t att m\u00f6ta barn och unga betraktar S\u00f6renson (och jag \u00e4r enig) som ett bevis p\u00e5 konstn\u00e4rlig integritet och sk\u00e4rpa. Bara konst med verklig h\u00f6jd kan m\u00f6ta ung publik. Och p\u00e5 den h\u00f6jden st\u00e5r Marionetteatern och blickar ut \u00f6ver ett landskap.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>PS. N\u00e5gra av er kan kanske bara inte sl\u00e4ppa de inledande raderna. \u00bbMen Sven Lindberg var ju en livs levande Dramatensk\u00e5despelare! Hur kan hon prata om den d\u00e4r Beckettf\u00f6rest\u00e4llningen som om den var dockteater? Det var den ju inte!\u00ab Jo, det var den. L\u00e4s boken s\u00e5 f\u00e5r ni veta varf\u00f6r!<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Carolina Fr\u00e4nde<\/strong><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 5\/2020 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r:\u00a0<a href=\"https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826\">https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp; &nbsp; Marionetteatern \u2013 P\u00e5 v\u00e4g sedan 60 \u00e5r Margareta S\u00f6renson Stockholmia F\u00f6rlag, Stockholm 2020, 160 SID &nbsp; Sven Lindbergs \u00e5ldrade ansikte, eller snarare hans huvud, sv\u00e4var fritt i m\u00f6rkret. L\u00e4tt bak\u00e5tlutat och med slutna \u00f6gon. Som \u00e5sk\u00e5dare faller jag ner mot, in i scenens svarta h\u00e5l. Samtidigt ser skallen ut att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2294"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2294"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2294\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2390,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2294\/revisions\/2390"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2294"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2294"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2294"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}