![\"Lars_Nor\u00e9n_2012-10-24_(cropped)](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Lars_Nor\u00e9n_2012-10-24_cropped-wikimedia-common-Lina-Ikse.jpg\")
<\/a><\/strong><\/p>\n<\/p>\n
Foto: Wikimedia Commons\/Lina Ikse<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Lars Nor\u00e9n var en sann humanist. Han tog alltid st\u00e4llning f\u00f6r den osynliggjorda m\u00e4nniskan. Det menar\u00a0kritikern och kulturskribenten Bj\u00f6rn Gustavsson som h\u00e4r minns en av v\u00e5ra mest hyllade dramatiker, och n\u00e5gra \u00f6gonblick fr\u00e5n alla Nor\u00e9nupps\u00e4ttningar som han har sett.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n Aldrig har jag p\u00e5 en svensk teater m\u00f6tt s\u00e5 extremt starka och ih\u00e5llande ovationer (appl\u00e5derna p\u00e5gick minst en kvart) som efter rid\u00e5fallet p\u00e5 Dramatens lilla scen 1983 d\u00e4r jag just sett Lars Nor\u00e9ns Natten \u00e4r dagens mor<\/em>; briljant regisserad av G\u00f6ran Graffman och med hisnande ensemblespel (en kvartett med fyra st\u00e4mmor) av Ingvar Kjellson, Margaretha Bystr\u00f6m, \u00d6rjan Ramberg och Per Mattsson.<\/p>\n \u00a0Och jag minns hur den \u00f6verhettade st\u00e4mningen fortsatte ute i foaj\u00e9n; i garderobsk\u00f6erna pratade folk med varandra precis som i pj\u00e4sen \u2026 Det fanns en upprymdhet i luften, ett bubblande rus; som om vi alla genomg\u00e5tt en katharsis efter nedstigningen i det familjehelvete som med dj\u00e4rva snitt nyss blottats d\u00e4r p\u00e5 scenen.<\/p>\n \u00a0Som om all denna sv\u00e4rta gjort publiken gott! Som om all sm\u00e4rta och \u00e5ngest i ett sceniskt reningsbad f\u00f6rvandlats till n\u00e5got upplyftande! (Den paradoxala k\u00e4nslan fick mig att minnas hur uppsluppet det kunde bli p\u00e5 gamla tiders begravningskalas: hur d\u00f6dsallvaret vid kistneds\u00e4nkningen efter en \u00f6verd\u00e5dig middag f\u00f6rbyttes i stimmig f\u00f6rbr\u00f6dring.)<\/p>\n Alla Nor\u00e9npj\u00e4ser jag sett har efterl\u00e4mnat en paradoxal k\u00e4nsla av ljus, l\u00e4tthet, hopp \u2026 Detta oavsett om det handlat om fem timmar l\u00e5nga \u00d6stermalmsmiddagar eller nakna f\u00e4ngelseskildringar. Vadan denna f\u00f6rvandling av m\u00f6rker till ljus? Lars Nor\u00e9n demaskerade sina personer; steg ner i dem och frilade underliggande l\u00e5sningar och m\u00f6nster. Fasader f\u00f6ll. Livsl\u00f6gner sprack \u2026<\/p>\n Ingen annan dramatik vid sidan av Bergmans, Tjechovs, Schnitzlers och Albees har f\u00f6r mig varit s\u00e5 viktig och satt s\u00e5 djupa avtryck. Dessutom glittrar genom Nor\u00e9ns dramatik en sprudlande, svart humor \u2013 n\u00e5got som ju finns ocks\u00e5 hos Tjechov \u2013 dock aldrig hos Bergman.<\/p>\n Att Ingmar Bergman uppskattade Lars Nor\u00e9n \u00e4r tydligt. N\u00e4r jag 1985 s\u00e5g genrepet av den fem timmar l\u00e5nga Nattvarden<\/em> p\u00e5 Dramaten h\u00f6rde jag Ingmar Bergman, som satt intill mig, i pausen s\u00e4ga till sitt s\u00e4llskap: \u00bbHelvete, fy fan vad bra det h\u00e4r var!\u00ab<\/p>\n I Nor\u00e9ns helaftonsl\u00e5nga familjedramer \u2013 d\u00e4r samtiden passerade revy som i en blandning av skrattspegel och helvetesinteri\u00f6r \u2013 skildrades livet bakom burgna \u00d6stermalmsfasader. Det var champagne, sk\u00e4rseld, krossade glas.<\/p>\n D\u00e4refter mentalsjukhus, f\u00e4ngelser; marginaliserade m\u00e4nniskor som redan fr\u00e5n b\u00f6rjan funnits i Nor\u00e9ns pj\u00e4ser, men som efterhand allt mer hamnade i fokus.<\/p>\n Fr\u00e5n 2000-talet har Lars Nor\u00e9ns dramatik mer och mer cirklat kring en allt tydligare d\u00f6dsmedvetenhet, samtidigt som den stiliserats, l\u00f6sts upp i experimentartad dramatik \u2013 ungef\u00e4r som Strindberg med sitt dr\u00f6mspel.<\/p>\n S\u00e4rskilt utm\u00e4rkande f\u00f6r Nor\u00e9ns dramatik: en musikaliskt medveten replikf\u00f6ring; konversationer som f\u00f6rbyts i bitskt sanningss\u00e4gande \u2013 ett slags psykisk avkl\u00e4dning. Och all denna ambivalens: l\u00e4ngtan efter n\u00e4rhet, behov av distans \u2026 D\u00e4rtill alla samtidsreferenser: aids, Tjernobyl, utf\u00f6rs\u00e4ljningar av statliga verk, Maastricht, Estonia \u2026<\/p>\n Lars Nor\u00e9n var en sann humanist, tog alltid st\u00e4llning f\u00f6r den lilla m\u00e4nniskan, den h\u00e5rt pr\u00f6vade eller n\u00e4stintill osynliggjorda m\u00e4nniskan. H\u00e4nsynsl\u00f6st demaskerar han framg\u00e5ngsrika karri\u00e4rister vilkas liv fastnat i tomma poser. I en intervju sa han: \u00bbJag har alltid k\u00e4nt mig under, utanf\u00f6r, som en underdog, och att jag inte tillh\u00f6r etablissemanget.\u00ab<\/p>\n Sofia Jupither, som p\u00e5 senare \u00e5r regisserat flera av Nor\u00e9ns verk, sa h\u00e4romdagen: \u00bbJust \u00f6mheten f\u00f6r m\u00e4nniskan \u00e4r hans s\u00e4rdrag och p\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r han en sann humanist. Han \u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4tt h\u00e4nsynsl\u00f6s i sin blick p\u00e5 m\u00e4nskligheten men s\u00e5 varm i sitt s\u00e4tt att teckna portr\u00e4tt. Han f\u00f6rst\u00e5r varje m\u00e4nniska och f\u00f6rst\u00e5r att skilja p\u00e5 m\u00e4nniskan och handlingen.\u00ab<\/p>\n <\/p>\n Jag har alltid k\u00e4nt mig under, utanf\u00f6r, som en underdog, och att jag inte tillh\u00f6r etablissemanget.<\/p>\n Lars Nor\u00e9n<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Genom \u00e5ren har jag nog sett de flesta Nor\u00e9nupps\u00e4ttningar i landet. H\u00e4r n\u00e5gra av mina starkaste minnen: Christian Tomners iscens\u00e4ttning av Stillheten<\/em> (1988) med bland annat Jan Malmsj\u00f6 och Marie G\u00f6ranzon; h\u00e4r \u00e5terkommer familjen i genombrottspj\u00e4sen Natten \u00e4r dagens mor<\/em> \u2013 men med ett st\u00f6rre m\u00e5tt av resignation. Eller med f\u00f6rfattarens ord: \u00bbDe kommer inte vidare, de \u00e4r f\u00f6r evigt bundna vid varandra. L\u00f6sg\u00f6r de sig, s\u00e5 kommer de att d\u00f6.\u00ab (En insikt som p\u00e5minner om de ambivalenta \u00bbblixtl\u00e5srelationer\u00ab som Nor\u00e9n genomg\u00e5ende framst\u00e4ller.)<\/p>\n I Vilstolen<\/em> (Stockholms stadsteater 1991) klingar de alltmer elaborerade spr\u00e5kspelen i en milj\u00f6 pr\u00e4glad av Mies van der Rohe-stolar, Armanikostymer och Gucci-skor \u2013 men efterhand ob\u00f6nh\u00f6rligt punkterad av en dramatiker vars m\u00e4nniskok\u00e4nnedom firade allt st\u00f6rre triumfer. I familjedramat Sommar<\/em> (Dramaten 1992), med bland annat Gunnel Lindblom och Jan Blomberg, m\u00f6ter vi \u00e5ter m\u00e4nniskor som f\u00f6rsjunker i skenproblem f\u00f6r att slippa ta itu med de djupare problemen; med s\u00e5dant som sm\u00e4rtar.<\/p>\n Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem<\/em>, som utspelas p\u00e5 \u00d6sterlen, var tjechovskt vemodig \u2013 men n\u00e5gra \u00e5r senare kom helt nya saker: Kliniken<\/em> \u2013 som demaskerar svensk mentalv\u00e5rd, med tv\u00e4ra kast mellan apati och desperation. Som i de flesta Nor\u00e9ntexter: kaos \u00e4r granne med gud. I S\u00e5 enkel \u00e4r k\u00e4rleken<\/em> (med urpremi\u00e4r p\u00e5 Vasateatern, 1997) m\u00f6ter vi ett \u00e4ktenskapsinferno som direkt bygger p\u00e5 Albees Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virginia Woolf<\/em>. Och i Och ge oss skuggorna<\/em> bygger Nor\u00e9n vidare p\u00e5 O\u2019Neills L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em>. Upps\u00e4ttningen med bland annat Max von Sydow, Margaretha Krook och Reine Brynolfsson torde vara bland det starkaste som spelats p\u00e5 Dramaten under de senaste femtio \u00e5ren.<\/p>\n \u00bbF\u00e4ngelsepj\u00e4serna\u00ab \u2013 besl\u00e4ktade med Gorkijs Natth\u00e4rb\u00e4rget<\/em> \u2013 blottl\u00e4gger v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llets baksidesinteri\u00f6rer. I Personkrets 3:1<\/em> \u2013 vilket \u00e4r byr\u00e5kratspr\u00e5k f\u00f6r Stockholms utslagna \u2013 problematiserar Nor\u00e9n ett samh\u00e4lle som kategoriserar m\u00e4nniskor i grupper. I en akt av solidaritet bjuder han oss med p\u00e5 en nedstigning till helvetets nedersta kretsar. Dramatenupps\u00e4ttningen avslutades med att dramatikern sj\u00e4lv l\u00e4ste en inspelad text. Den gick ut p\u00e5 hur viktigt det \u00e4r att som f\u00f6rfattare ta st\u00e4llning f\u00f6r de beh\u00f6vande i ett samh\u00e4lle med snabbt v\u00e4xande klassklyftor.<\/p>\n \u00c4ven i Skuggpojkarna<\/em> (Michael Nyqvist var aldrig s\u00e5 bra som h\u00e4r!) hj\u00e4lper oss Nor\u00e9n att f\u00e5 syn p\u00e5 s\u00e5dant som m\u00e5nga helst blundar f\u00f6r. Den psykoterapeut som internerna tr\u00e4ffar innehar h\u00e4r samma roll som publiken: Vi kan v\u00e4lja mellan att f\u00f6rd\u00f6ma \u2013 eller att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 … \u00c4r dessa m\u00f6rdare och pedofiler bortom r\u00e4ddning? \u00c4r de d\u00f6mda till en evig skuggtillvaro, dessa \u00bbskuggpojkar\u00ab? Nej: i scen efter scen framkommer att deras \u00bbondska\u00ab snarast springer ur en rigid f\u00f6rsvarsattityd; ur k\u00e4nslan av hoppl\u00f6shet och underl\u00e4ge. Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en strof ur en Nor\u00e9n-dikt: \u00bbEn droppe k\u00e4rlek – och allt kan f\u00f6rl\u00f6sas.\u00ab<\/p>\n I f\u00e4ngelsepj\u00e4sen 7:3<\/em> fick \u00bbriktiga interner\u00ab delta, som ett led i tron p\u00e5 en m\u00f6jlig rehabilitering. Vissa debatt\u00f6rer bedrev d\u00e4refter hetsjakt p\u00e5 dramatikern \u2013 som om han<\/em> var ansvarig f\u00f6r att en av deltagarna flydde och sedan d\u00f6dade en polis.<\/p>\n I Nor\u00e9nfilmatiseringen Detaljer<\/em>, regisserad av Kristian Petri, s\u00e4ger bokf\u00f6rl\u00e4ggaren: \u00bbVi pratar hela tiden f\u00f6r att hindra varandra att s\u00e4ga n\u00e5got v\u00e4sentligt.\u00ab Uttalandet tr\u00e4ffar en stor del av Nor\u00e9ns dramatik \u2013 vars allm\u00e4nna betydelse f\u00f6r mig klarnade ytterligare n\u00e4r jag p\u00e5 1990-talet gjorde en rad teaterresor nere p\u00e5 kontinenten.<\/p>\n Till det mest fascinerande i f\u00f6rfattarskapet h\u00f6r \u2013 f\u00f6rutom den banbrytande, starka lyriken \u2013 De d\u00f6da pj\u00e4serna<\/em> (1995); 14 dittills opublicerade verk i fyra volymer \u2013 liksom de under senare \u00e5r mastodontiska men fascinerande dagb\u00f6ckerna.<\/p>\n Lars Nor\u00e9n \u00e4r d\u00f6d \u2013 men betydelsen av hans f\u00f6rfattarskap kommer nu bara att v\u00e4xa. N\u00e4rmast att v\u00e4nta, kanske redan i h\u00f6st, \u00e4r en volym med hans poesi, som sedan en tid varit under arbete.<\/p>\n <\/p>\n Bj\u00f6rn Gustavsson<\/strong><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Foto: Wikimedia Commons\/Lina Ikse Lars Nor\u00e9n var en sann humanist. Han tog alltid st\u00e4llning f\u00f6r den osynliggjorda m\u00e4nniskan. Det menar\u00a0kritikern och kulturskribenten Bj\u00f6rn Gustavsson som h\u00e4r minns en av v\u00e5ra mest hyllade dramatiker, och n\u00e5gra \u00f6gonblick fr\u00e5n alla Nor\u00e9nupps\u00e4ttningar som han har sett. Aldrig har jag p\u00e5 en svensk teater […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2340"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2340"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2340\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2347,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2340\/revisions\/2347"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2340"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2340"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2340"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}\n