![\"Tre](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/3-Tre-systrar-Dotterbolaget-p\u00e5-V\u00e4sterbottensteatern-av-Anton-Tjechov.-Regi-Camilla-Persson.-Fotograf-Patrick-Degerman..jpg\")
<\/a>V\u00e4sterbottensteaterns Tre systrar<\/em>, i regi och manusbearbetning av Camilla Persson. H\u00e4r med Natalja och Andrej i Tjechovs pj\u00e4s.\u00a0\u00a0Foto: Patrick Degerman <\/em><\/p><\/div>\n <\/p>\n <\/p>\n Att regiss\u00f6rer anv\u00e4nder improvisations\u00f6vningar under repetitioner \u00e4r inget nytt, eller att de v\u00e4ver in kortare avsnitt i sina f\u00f6rest\u00e4llningar d\u00e4r sk\u00e5despelarna till\u00e5ts improvisera. Samtidigt behandlas improvisationsteatern styvmoderligt av den \u00f6vriga teatern. Dramatikern Sara Beer skriver h\u00e4r om improns f\u00f6rtj\u00e4nster och sv\u00e5righeter, och samtalar med tre regiss\u00f6rer som alla arbetar med denna teaterform<\/strong><\/p>\n <\/p>\n F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan ber\u00e4ttade en kompis att hon och hennes v\u00e4ninnor hade sett Liv Str\u00f6mquist t\u00e4nker p\u00e5 dig <\/em>p\u00e5 Dramaten fyra g\u00e5nger. Det som lockade var bland annat scenen n\u00e4r ensemblen improviserar fram allt mer \u00f6verdrivna k\u00e4rleksf\u00f6rklaringar. \u00bbDet blir ju annorlunda i varje f\u00f6rest\u00e4llning!\u00ab sa min kompis glatt!<\/p>\n <\/p>\n Det kan verka konstigt att det \u00e4r s\u00e5 s\u00e4llsynt att improvisationsteater tar sig in p\u00e5 v\u00e5ra teaterscener, s\u00e4rskilt p\u00e5 v\u00e5ra st\u00f6rre institutionsteatrar. Bjuder teatern p\u00e5 impro \u00e4r det p\u00e5 separata mindre scener och utanf\u00f6r den vanliga repertoaren, till exempel p\u00e5 V\u00e4stmanlands teater i V\u00e4ster\u00e5s eller p\u00e5 Skuggteatern i Ume\u00e5. Det finns \u00e4ven flera etablerade improvisationsteatrar som spelar helt improviserade f\u00f6rest\u00e4llningar. I Stockholm finns idag fyra fasta scener \u2013 Stockholms improvisationsteater, Improvisation & co, Improvisationsstudion och PIK (Presens improk\u00e4llare). I G\u00f6teborg finns tv\u00e5 fasta scener \u2013 Improverket och Gbg impro. Dessutom finns det flera verksamma grupper som producerar och spelar f\u00f6rest\u00e4llningar runt om i landet. I G\u00f6teborg h\u00e5lls en \u00e5rlig festival, Improfest, med inbjudna internationella g\u00e4ster. Trots detta lever improvisationsteatern som en genre utanf\u00f6r den etablerade, offentligt finansierade, teatern.<\/p>\n Improvisation \u00e4r idag ett begrepp som innefattar tekniker som anv\u00e4nds som b\u00e5de pedagogiska och utforskande metoder i konstn\u00e4rliga processer \u2013 och som ett eget konstn\u00e4rligt uttryck, en egen genre: improvisationsteater. Historiskt hittar man improvisationsteaterns r\u00f6tter i den romerska atellan-farsen som blev popul\u00e4r f\u00f6r drygt 2000 \u00e5r sedan. P\u00e5 medeltiden spelade kringresande gycklare improviserade narrspel runt om i Europa. Ur dessa tidiga former av improvisationsteater utvecklades commedia dell\u00b4arte. Denna popul\u00e4ra och slitstarka genre \u00e4r inte helt spontan utan tv\u00e4rtom bunden av best\u00e4mda regler. Replikerna improviseras fram efter ett scenario, och man utg\u00e5r fr\u00e5n standardmotiv, typer och roller som \u00e5terkommer och varieras.<\/p>\n Att sk\u00e5despelare och regiss\u00f6rer under en repetitionsperiod improviserar f\u00f6r att hitta karakt\u00e4rer, situationer och relationer \u00e4r en relativt vanlig praktik inom svensk teater. Improvisation har funnits med p\u00e5 teaterutbildningar i Sverige sedan 1960-talet och redan p\u00e5 1940-talet fick elever p\u00e5 Dramatens elevskola g\u00f6ra korta improvisationer, eller s\u00e5 kallade etyder, i Stanislavskijs anda.<\/p>\n Under 1960- och 1970-talen var improvisationsteatern starkt f\u00f6rknippad med de framv\u00e4xande frigrupperna. Gruppteatern, som ofta arbetade med politiska och aktuella teman i samh\u00e4llet, anv\u00e4nde improvisationen b\u00e5de f\u00f6r att skapa sina f\u00f6rest\u00e4llningar och \u00e5stadkomma publikkontakt.<\/p>\n Suzanne Osten introducerade en av den moderna improvisationsteaterns f\u00f6rgrundsgestalter, Keith Johnston, och hans bok Impro<\/em> (fr\u00e5n 1979) f\u00f6r sin ensemble p\u00e5 Unga Klara.<\/p>\n <\/p>\n V\u00e4lkommen till Dystopia<\/em>, en helt improviserad f\u00f6rest\u00e4llning med Improvisationsstudion, i regi av Martin Geijer. P\u00e5 bilden syns Palle S\u00f6derberg, Lotta Malmhester och Elin Alm\u00e9n. Foto: Martin Hellstr\u00f6m <\/em><\/p><\/div>\n <\/p>\n Under n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 1980-talet spelades teatersport p\u00e5 Stockholms stadsteater. Teatersport \u00e4r fortfarande ett popul\u00e4rt format inom improvisationsteatern som Johnstone skapade, inspirerad av sportv\u00e4rldens t\u00e4vlingsmoment och publikinteraktion. Flera sk\u00e5despelare fr\u00e5n olika teatrar i Sverige deltog, ofta ledda av sk\u00e5despelaren Helge Skoog, i t\u00e4vlingar i improvisationsteater f\u00f6r fullsatta salonger p\u00e5 Klarascenen. T\u00e4vlingarna s\u00e4ndes \u00e4ven i Sveriges Television under ett par s\u00e4songer p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid.<\/p>\n <\/p>\n Men n\u00e4r Johnstone bj\u00f6ds in till Stockholms stadsteater 1986 f\u00f6r att s\u00e4tta upp M\u00e5sen<\/em> skar det sig med sk\u00e5despelarna. Johnstone m\u00f6tte sk\u00e5despelare som var vana vid fasta scenerier och manusteater, och det innebar en katastrof.<\/p>\n <\/p>\n Karin Helander har skrivit en hel del om improvisationsteater, bland annat i Det skall \u00e5ska och blixtra kring v\u00e5r teater \u2013 Stockholms Stadsteater 1960-2010 <\/em>som hon skrev tillsammans med Leif Zern. I intervjuer med flera sk\u00e5despelare beskrivs hur befriande improvisationsteatern var f\u00f6r m\u00e5nga. Men f\u00f6r de sk\u00e5despelare som ville g\u00e5 vidare med improvisationsteater tycks det ha blivit sv\u00e5rare. Enligt Karin Helander blev sk\u00e5despelare avr\u00e5dda att h\u00e5lla p\u00e5 med improvisationsteater f\u00f6r att improvisat\u00f6rer \u00bbinte kunde vara innerliga\u00ab. D\u00e4rf\u00f6r tycks improvisationsteaterf\u00f6rest\u00e4llningar bara ha blivit en fluga p\u00e5 Stockholms stadsteater under n\u00e5gra \u00e5r, \u00e4ven om improvisation p\u00e5verkade teaterns arbetsmetoder och skapade en viss sk\u00e5despelarstil.<\/p>\n <\/p>\n H\u00e4r finns kanske en b\u00f6rjan till en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r improvisationsteatern ofta hamnar i ett dilemma. Med betoningen p\u00e5 det spontana, att sk\u00e5despelarna skapar situationer och hela ber\u00e4ttelser, karakt\u00e4rer och relationer tillsammans i stunden, sker ocks\u00e5 h\u00e4pnadsv\u00e4ckande skillnader i kvalitet. Om jag som teaterpublik kan tycka att det inte finns n\u00e5got mer pl\u00e5gsamt \u00e4n d\u00e5lig teater, s\u00e5 kan det l\u00e4tt trumfas \u00f6ver med d\u00e5lig improvisationsteater. Med samma resonemang tycker jag att det inte finns n\u00e5got mer inspirerande, r\u00f6rande, livgivande och underh\u00e5llande \u00e4n riktigt bra teater \u2013 och d\u00e4rmed kan pendeln ocks\u00e5 sl\u00e5 \u00f6ver och trumfa med en riktigt bra improvisationsteaterf\u00f6rest\u00e4llning. N\u00e4rvaron, k\u00e4nslan f\u00f6r ber\u00e4ttande och relationer och kontakten med publiken \u00e4r o\u00f6vertr\u00e4ffad. N\u00e5gra exempel p\u00e5 detta \u00e4r Parmiddag\u00a0<\/em>p\u00e5 Improvisation & co som varje kv\u00e4ll skapade en ny pj\u00e4s som kanske Neil Simon eller Yasmina Reza skulle ha kunnat skriva. F\u00f6rest\u00e4llningen K\u00e4ra Selma<\/em> p\u00e5 Stockholms improvisationsteater utforskade nationalskaldens v\u00e4rml\u00e4ndska litter\u00e4ra teman. I \u00bbV\u00e4lkommen till Dystopia\u00ab p\u00e5 Improvisationsstudion utgick andra akten fr\u00e5n det s\u00e5 kallade Harold-formatet. Med suggestivt episodiska ber\u00e4ttelser utmanade f\u00f6rest\u00e4llningen en manusbaserad scenkonst i samma stil som exempelvis Mary Page Marlowe<\/em> av Tracy Letts, som har spelats p\u00e5 Dramaten.<\/p>\n <\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det m\u00e4rkligt att m\u00e5nga scenkonstn\u00e4rer verkligen avskyr improvisationsteater. De tycker att det \u00e4r l\u00e4skigt, att det ofta blir skitd\u00e5ligt. Och att improvisationsteatern kr\u00e4ver ett engagemang av publiken kan provocera och utmana scenkonstn\u00e4rens status.<\/p>\n <\/p>\n Samtidigt \u00e4r teaterns kris st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande. \u00c4ven den lojala och ofta alltf\u00f6r homogena publiken \u00f6verger scenkonsten. Det h\u00e4r vill jag ibland skylla p\u00e5 hierarkier och snobbism, protektionism, hyckleri och otydliga men h\u00e5rda kvalitetskrav. Teaterv\u00e4rlden liknar d\u00e5 en str\u00e4ng och p\u00e5passad akademi, som s\u00e4llan spelar p\u00e5 konstn\u00e4rlig sp\u00e4nst men som ilsket bevakar sitt revir. Kvalitet och yrkesskicklighet bland improvisat\u00f6rer bed\u00f6ms annorlunda j\u00e4mf\u00f6rt med sk\u00e5despelare som \u00e4gnar sig \u00e5t textteater eller \u00bbvanlig teater\u00ab. Jag undrar ibland om improvisationsteatern inte \u00e4r som den d\u00e4r jobbiga sl\u00e4ktingen som man inte g\u00e4rna bjuder p\u00e5 middag men som man h\u00f6r av sig till n\u00e4r man beh\u00f6ver en njure.<\/p>\n <\/p>\n Baba Yaga<\/em>, Ung scen\/\u00f6st, med manus av Nils Poletti och Manda Stenstr\u00f6m och i regi av Nils Poletti. P\u00e5 bilden syns Anja Raji\u0107, Krister Kern, Michal Axel Piotrowski, Maurits Elvingsson, Martha Rasmussen Lubiana, Mari-Helen Hyv\u00e4rinen och Viktor Bj\u00f6rkberg. Foto: Markus G\u00e5rder <\/em><\/p><\/div>\n <\/p>\n D\u00e4rmed ser vi ibland att improvisationsteatern smyger sig in p\u00e5 olika s\u00e4tt, \u00e4ven i v\u00e5rt segregerade teaterlandskap. Helt improviserade f\u00f6rest\u00e4llningar kanske lyser med sin fr\u00e5nvaro, men p\u00e5 senare \u00e5r har det \u00e5terigen funnits flera exempel p\u00e5 publik- och kritikersucc\u00e9er d\u00e5 institutionernas scener anv\u00e4nt improvisationsteater. Jag mejlar med tre regiss\u00f6rer som alla framg\u00e5ngsrikt skapat f\u00f6rest\u00e4llningar d\u00e4r improvisationsteater \u00e4r viktiga ingredienser. De f\u00e5r svara p\u00e5 fr\u00e5gor om varf\u00f6r de anv\u00e4nder improvisation i sina f\u00f6rest\u00e4llningar, vad som fungerar bra eller d\u00e5ligt och vad som h\u00e4nder med publikkontakten.<\/p>\n <\/p>\n Regiss\u00f6ren ska inte f\u00e5 som den vill, utan f\u00e5 det den inte visste att den kunde f\u00e5.<\/p>\n Nils Poletti<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Nils Poletti, sk\u00e5despelare, regiss\u00f6r och numera teaterchef p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern, l\u00e4t sin ensemble improvisera utifr\u00e5n sina fasta roller i f\u00f6rest\u00e4llningen Baba Yaga<\/em> (premi\u00e4r p\u00e5 Ung scen\/\u00f6st 2016).<\/p>\n – Jag anv\u00e4nder improvisationsteater d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r ett effektivt och roligt verktyg och f\u00f6r att jag \u00e4r bra p\u00e5 det. B\u00e5de som sk\u00e5despelare och som regiss\u00f6r. Det kan vara i repetitioner, men \u00e4ven i f\u00e4rdig f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n <\/p>\n Han menar att improvisation under repetitioner ger alla en m\u00f6jlighet att bidra till scenens l\u00f6sning eller tolkning och att regiss\u00f6ren blir en funktion som implementerar och speglar sk\u00e5despelarnas tolkningar.<\/p>\n – Improvisation \u00f6ppnar samtalet och breddar m\u00f6jligheterna f\u00f6r arbetet och berikar resultatet. Regiss\u00f6ren ska inte f\u00e5 som den vill, utan f\u00e5 det den inte visste att den kunde f\u00e5. I en f\u00e4rdig f\u00f6rest\u00e4llning kan\u00a0delar eller scener improviseras inom vissa ramar och skapar d\u00e5 en k\u00e4nsla av ett nu.\u00a0I en f\u00e4rdig f\u00f6rest\u00e4llning kan improvisation vara h\u00e5llpunkter d\u00e5 sk\u00e5despelarna m\u00e5ste vara uppriktigt n\u00e4rvarande, vilket ocks\u00e5 kan g\u00e5 fel och d\u00e4rmed finns det en reell risk att misslyckas, vilket f\u00f6r oss som publik \u00e4r mer sp\u00e4nnande att f\u00f6lja \u00e4n den vanliga koreografiska scenerisituationen.<\/p>\n <\/p>\n Han \u00e4r samtidigt medveten om att inte alla sk\u00e5despelare \u00e4lskar dessa \u00bbandningsh\u00e5l\u00ab och d\u00e5 kan en improviserad scen, att faktiskt vara n\u00e4rvarande med sin publik och uppleva eller utf\u00f6ra ett riskmoment inf\u00f6r publik, vara skr\u00e4mmande.<\/p>\n – Men jag \u00e4lskar det och de flesta jag jobbar med ocks\u00e5, skriver han.\u00a0<\/p>\n <\/p>\n N\u00e4r improvisationerna blir som b\u00e4st uppst\u00e5r en helt galen k\u00e4nsla i scen och salong, en k\u00e4nsla av att vad som helst kan h\u00e4nda, att det kreativa skapandet sker i stunden.\u00a0<\/p>\n Camilla Persson<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Camilla Persson \u00e4r en av Sveriges skickligaste och mest erfarna improvisat\u00f6rer som idag driver teatergruppen Dotterbolaget, de g\u00f6r clown- och maskteater. Hon regisserade clownf\u00f6rest\u00e4llningen av Tjechovs Tre systrar,<\/em>\u00a0<\/em>producerad av V\u00e4sterbottensteatern (premi\u00e4r 2020).<\/p>\n – I Tre systrar<\/em> anv\u00e4nde vi improvisationer mer \u00e4n improvisationsteater. Vi anv\u00e4nder improvisationerna p\u00e5 ett annat s\u00e4tt n\u00e4r vi kombinerar clownteknik och improvisation \u00e4n vad man vanligtvis ser\u00a0inom improvisationsteater. Ist\u00e4llet f\u00f6r att vara snabba f\u00f6rs\u00f6ker vi bygga upp det l\u00e5ngsammare s\u00e5 att publiken \u00e4r med p\u00e5 var associationerna kommer ifr\u00e5n, skriver hon.<\/p>\n <\/p>\n Hon beskriver ocks\u00e5 de partier i f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4r clownerna improviserar. I b\u00f6rjan av pj\u00e4sen vill en av systrarna, Irina (som spelas av Niklas Larsson Lirell), b\u00f6rja arbeta. Hon funderar p\u00e5 olika arbeten och fr\u00e5gar till slut en person i publiken vad den jobbar med.<\/p>\n – En av mina favoriter var damen som jobbade med att kopiera papper och hur Irina fantiserade om hur underbart det skulle vara att f\u00e5 kopiera papper och kanske h\u00e5lsl\u00e5 och till och med f\u00e5 s\u00e4tta in dem i p\u00e4rm.\u00a0I en senare scen mellan Irina och Masja (som spelas av Vilgot Paulsen) hade Niklas\/Irina i uppgift att beklaga sig \u00f6ver att deras sv\u00e4gerska \u00e4r otrogen. Niklas valde sj\u00e4lv hur Irina skulle beklaga sig. Det blev en m\u00e4ngd fantastiska och fantasifulla metaforer f\u00f6r att ha sex, oftast kopplades temat f\u00f6r metaforerna tillbaka p\u00e5 det f\u00f6rslag som Irina tidigare f\u00e5tt av publiken (allts\u00e5 exempelvis\u00a0kopieringen). N\u00e4r Skellefte\u00e5s mest v\u00e4lk\u00e4nda hockeyspelare satt i publiken, blev det till exempel en sexmetafor h\u00e4mtad fr\u00e5n hockeyv\u00e4rlden.<\/p>\n <\/p>\n Camilla Persson framh\u00e5ller ocks\u00e5 att ensemblen jobbade med icke-verbala, det vill s\u00e4ga fysiska, improvisationer som de byggde vidare p\u00e5 tillsammans.\u00a0Clownerna hade ocks\u00e5 till uppgift att om det blev helt fel, inte d\u00f6lja felen utan avsl\u00f6ja dem.<\/p>\n – Men improvisationerna skedde \u00e4nd\u00e5 med rollens karakt\u00e4r i bakhuvudet \u2013 vad som \u00e4n h\u00e4nde anv\u00e4nde sk\u00e5despelaren improvisationen f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka rollen, \u00e4ven om improvisationen s\u00e5 att s\u00e4ga spr\u00e4ckte illusionen. Sk\u00e5despelarna fick ganska str\u00e4nga f\u00f6rh\u00e5llningsregler om att\u00a0bara improvisera\u00a0d\u00e4r vi best\u00e4mt det i f\u00f6rv\u00e4g, eller om det var n\u00f6dv\u00e4ndigt p\u00e5 grund av misstag eller n\u00e4r det uppst\u00e5r ov\u00e4ntade situationer. Detta f\u00f6r att inte f\u00f6rest\u00e4llningen skulle flyta ut \u2026<\/p>\n <\/p>\n \u00c4ven om hon tycker att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00f6verlag fungerade j\u00e4ttebra menar hon att det finns flera risker med att improvisera, om sk\u00e5despelarna till exempel g\u00e5r p\u00e5 m\u00e4nniskor i publiken s\u00e5 att de k\u00e4nner sig obekv\u00e4ma eller om sk\u00e5despelarna bara g\u00e5r halvv\u00e4gs s\u00e5 att det \u00e4r l\u00e4gre energi n\u00e4r improvisationen \u00e4r slut \u2013 att man spr\u00e4cker h\u00e5l p\u00e5 en situation s\u00e5 att den laddas ur.<\/p>\n –\u00a0<\/b>Men det blir s\u00e5 mycket b\u00e4ttre n\u00e4r publiken\u00a0blir direkt tilltalad. I v\u00e5r clownform jobbar vi dessutom med att alltid ha \u00f6gonkontakt med n\u00e5gon i publiken.\u00a0N\u00e4r improvisationerna blir som b\u00e4st uppst\u00e5r en helt galen k\u00e4nsla i scen och salong, en k\u00e4nsla av att vad som helst kan h\u00e4nda, att det kreativa skapandet sker i stunden.\u00a0<\/p>\n <\/p>\n Om man str\u00e4var efter ett st\u00f6rre m\u00e5tt av medskapande \u00e4r impro bra.<\/p>\n Ada Berger<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n Ada Berger \u00e4r regiss\u00f6r och konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Unga Dramaten. De f\u00f6rest\u00e4llningar som hon skapat tillsammans med serieskaparen Liv Str\u00f6mquist \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt unika i sin l\u00e5nglivade popularitet. Det beror f\u00f6rst\u00e5s delvis p\u00e5 en korsbefruktning mellan olika konstn\u00e4rliga uttryck, men ocks\u00e5 p\u00e5 att Ada Berger medvetet inkorporerat improvisationsteater i sina upps\u00e4ttningar.<\/p>\n – Jag anv\u00e4nder improvisationsteater av m\u00e5nga anledningar. En av dem \u00e4r att jag \u00e4r intresserad av att komma i kontakt med sk\u00e5despelarnas egen inre v\u00e4rld; deras erfarenheter, associationer, tankar, humor. N\u00e4r man improviserar m\u00e5ste man dela med sig p\u00e5 ett \u00e4nnu tydligare s\u00e4tt, upplever jag. Om man str\u00e4var efter ett st\u00f6rre m\u00e5tt av medskapande \u00e4r impro bra, skriver hon.<\/p>\n <\/p>\n Hon menar att det ofta g\u00e5r snabbare att er\u00f6vra materialet med hj\u00e4lp av improvisationer. Man kan f\u00e5 \u00bbspelfart\u00ab redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen man repeterar en scen, och p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rst\u00e5 en situation, karakt\u00e4r och tematik omedelbart. Med den f\u00f6rst\u00e5elsen \u00e4r det l\u00e4ttare att l\u00e4gga till den faktiska texten, om det \u00e4r den man avser anv\u00e4nda.<\/p>\n – Men risken finns ibland att man hamnar i ett suddigt l\u00e4ge, d\u00e4r ingenting blir riktigt distinkt eller tajt. Om man fastnar i ett improl\u00e4ge f\u00f6r l\u00e4nge och p\u00e5 fel s\u00e4tt kan det hindra f\u00f6rest\u00e4llningen. Under en repetitionsperiod kan vecka efter vecka med impro g\u00f6ra att man aldrig fixerar, best\u00e4mmer, eller kan finslipa och f\u00f6rdjupa. Om varje version skiljer sig fr\u00e5n den f\u00f6reg\u00e5ende blir upprepningstekniken inte s\u00e5 v\u00e4lutvecklad.\u00a0<\/p>\n <\/p>\n Hon menar ocks\u00e5 att publikkontakten p\u00e5verkas eftersom sj\u00e4lva teatersituationen alltid \u00e4r laddad och sk\u00f6r \u2013 vad som helst kan h\u00e4nda.<\/p>\n – Ett improvisatoriskt f\u00f6nster, det vill s\u00e4ga en m\u00f6jlighet f\u00f6r sk\u00e5despelarna att s\u00e4ga n\u00e5got ov\u00e4ntat eller kommentera n\u00e5got i rummet, f\u00f6rst\u00e4rker den nerven.<\/p>\n <\/p>\n Idag v\u00e4xer improvisationsteatern lite i skymundan och har \u00e4nnu inte lyckats bli en mer integrerad del av Teatersverige. Men det finns kanske ett litet hopp om att den alltmer kan f\u00e5 kliva in i den offentligt finansierade teaterv\u00e4rmen \u00e4ven som konstform och inte bara som en teknik.<\/p>\n <\/p>\n<\/a><\/a>\n
\n
\n