{"id":2459,"date":"2021-06-26T16:06:11","date_gmt":"2021-06-26T14:06:11","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2459"},"modified":"2021-08-15T11:39:36","modified_gmt":"2021-08-15T09:39:36","slug":"han-koncentrerade-tiden-och-lyfte-in-samtiden-ur-nummer-2-32021","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2459","title":{"rendered":"Han koncentrerade tiden \u2013 och lyfte in samtiden (ur nummer 2-3\/2021)"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>

Foto: Wikimedia Commons\/Lina Ikse<\/em><\/p><\/div>\n

 <\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

\u00c4nda sedan 1980-talet har teaterkritikern Bj\u00f6rn Gustavsson f\u00f6ljt Lars Nor\u00e9n och hans teaterarbete. I denna ess\u00e4 ringar Gustavsson in det som var k\u00e4rnan i Nor\u00e9ns dramatik och via dagb\u00f6ckerna \u00e4ven Nor\u00e9ns tankar om teater.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9ns 1980-talsdramer \u2013 ofta fem timmar l\u00e5nga djupdykningar i komplicerade par- och familjerelationer \u2013 minns jag som s\u00e5 starka, betvingande upplevelser att all annan teater h\u00e4r i landet bleknade och med ens framstod som trist konventionell.<\/p>\n

 <\/p>\n

Efter en rad \u00e4ndl\u00f6sa familjeinteri\u00f6rer d\u00e4r pratet fl\u00f6dade lika oh\u00e4mmat som alkoholen (champagne, sk\u00e4rseld, krossade glas) kom pj\u00e4ser som fokuserade p\u00e5 de utst\u00f6tta, vare sig de fanns p\u00e5 mentalv\u00e5rdskliniker eller f\u00e4ngelser; br\u00e4ckliga individer som redan fr\u00e5n b\u00f6rjan funnits i de tidiga pj\u00e4serna men som efterhand i \u00f6kad utstr\u00e4ckning hamnade i fokus. Mot slutet blev pj\u00e4serna stiliserade; alltmer glesa, existentiellt laddade.<\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9ns yrkesverksamhet beskriver en intressant utvecklingskurva: i unga \u00e5r lyriker och romanf\u00f6rfattare; d\u00e4refter enbart pj\u00e4sf\u00f6rfattare; och mot slutet i allt h\u00f6gre grad regiss\u00f6r. L\u00e4nge l\u00e4mnade Nor\u00e9n ifr\u00e5n sig en text och deltog d\u00e4refter inte i det praktiska teaterarbetet. Men fr\u00e5n 1990-talet har han i allt h\u00f6gre utstr\u00e4ckning arbetat som regiss\u00f6r, s\u00e5v\u00e4l med andras som med egna texter. Han var angel\u00e4gen om att hitta textens \u00bbexakta ton\u00ab och, som han sa, sk\u00e5despelarnas \u00bbexakta r\u00f6relser\u00ab. Som regiss\u00f6r f\u00f6ljde han minuti\u00f6st framv\u00e4xten av varje scen; inledningsvis f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st och med en p\u00e5fallande \u00f6ppen attityd till processen, f\u00f6r att efterhand f\u00f6rs\u00f6ka finna optimala l\u00f6sningar: \u00bbVarje pj\u00e4s skapar sin egen form.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9ns dramatik har satt djupa avtryck inte bara i det svenska utan faktiskt i hela det europeiska teaterlandskapet. Till allt det han bidragit med h\u00f6r f\u00f6rm\u00e5gan att tr\u00e4nga djupt ner i m\u00e4nniskors predikament; att blotta den sm\u00e4rta, de s\u00e5r och de brister som torde vara igenk\u00e4nnbara f\u00f6r flertalet. Hans dramatik lodade djupt just genom sitt sanningss\u00f6kande. Lars Nor\u00e9n intresserade sig f\u00f6r hur m\u00e4nniskor egentligen m\u00e5r, oavsett vad de s\u00e4ger och \u00e4gnar sig \u00e5t. Som dramatiker s\u00f6kte han den inre m\u00e4nniskan, den hon egentligen var och hur hon egentligen t\u00e4nkte, l\u00e4ngst innanf\u00f6r alla f\u00f6rsvarsmurar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Dessutom var han genuint intresserad av vad som formar oss som individer, inte minst upplevelser i barndomen \u2013 men ocks\u00e5 av hur tidsandan och det kringliggande samh\u00e4llet, sj\u00e4lva milj\u00f6n, p\u00e5verkar oss.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det dr\u00f6jde ett stycke in p\u00e5 1980-talet innan Lars Nor\u00e9ns dramatik b\u00f6rjade publiceras \u2013 och l\u00e4nge d\u00e4refter fanns endast f\u00e5 titlar att tillg\u00e5. Det var d\u00e4rf\u00f6r en stor h\u00e4ndelse n\u00e4r Bonniers 1995 utgav fyra originalpocketvolymer, De d\u00f6da pj\u00e4serna<\/em>, best\u00e5ende av sammanlagt 14 pj\u00e4ser, skrivna 1989 till 1994 och m\u00e5nga av dem \u00e4nnu inte iscensatta.<\/p>\n

 <\/p>\n

Flertalet pj\u00e4sgestalter i dessa fyra volymer (p\u00e5 sammanlagt 1 300 sidor) lider brist p\u00e5 sj\u00e4lvtillit och k\u00e4rlek. De lever aktiva liv men tycks samtidigt ha f\u00f6rlorat kontakten till ett pulserande inre. Inom sig h\u00e4rb\u00e4rgerar de ett stort tomrum, en sm\u00e4rta de desperat v\u00e4jer f\u00f6r, i hopp om att slippa k\u00e4nna den. Det m\u00e5 vara att de reser kors och tv\u00e4rs i v\u00e4rlden, tittar ner i Etnas gl\u00f6dande krater fr\u00e5n business class<\/em> p\u00e5 en mils h\u00f6jd, landar i Milano och k\u00f6per italienska m\u00e4rkesskor och Armanikostymer och att de heller inte g\u00e4rna missar den aktuella utst\u00e4llningen p\u00e5 Pradomuseet i Madrid \u2013 men lyckliga \u00e4r de inte.<\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00e5nga av gestalterna i De d\u00f6da pj\u00e4serna<\/em> tillh\u00f6r en solid, intellektuell medelklass. Yrkestitlar som diktare, l\u00e4kare, regiss\u00f6r, journalist och sk\u00e5despelare dominerar. Som korrektiv medverkar i n\u00e4stan varje pj\u00e4s en alkohol- eller narkotikamissbrukare; dessa betraktar de \u00bbv\u00e4lbest\u00e4lldas\u00ab liv utifr\u00e5n en total outsiderposition (eller insp\u00e4rrade p\u00e5 psykiatrisk klinik). Just denna sp\u00e4nning mellan anpassning och utanf\u00f6rskap \u00e5terkommer i flertalet verk.<\/p>\n

 <\/p>\n

Schopenhauer skrev: \u00bbLivet i sin helhet \u00e4r en tragedi, men i sina detaljer ett lustspel.\u00ab N\u00e5got av detta kunde g\u00e4lla \u00e4ven f\u00f6r Lars Nor\u00e9ns dramatik, d\u00e4r svart humor och ett \u00e5terkommande paradoxmakeri sk\u00e4rper knivsudden mellan tragedi och komedi: \u00bbGr\u00e5ter du?\u00ab, \u00bbNej, det \u00e4r bara t\u00e5rarna som rinner.\u00ab Mitt i all svada blottas dock en hunger efter n\u00e5got st\u00f6rre, efter n\u00e5got mer \u00e4kta och p\u00e5 djupet drabbande.<\/p>\n

 <\/p>\n

Under ytan framst\u00e5r m\u00e5nga av Lars Nor\u00e9ns pj\u00e4spersoner som v\u00e4ldigt vilsna. De lever i en tillvaro som de har sv\u00e5rt att finna sig tillr\u00e4tta i. Det \u00e4r som att de befinner sig p\u00e5 st\u00e4ndig flykt \u2013 och utan att riktigt ha klart f\u00f6r sig vad de s\u00f6ker.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Vill vi leva i ett land d\u00e4r man till slut inte f\u00e5r, inte v\u00e5gar och till slut inte f\u00f6rm\u00e5r ber\u00e4tta om komplicerade och sv\u00e5ra \u00e4mnen?<\/p>\n

Lars Nor\u00e9n<\/p>\n

 <\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

En enast\u00e5ende m\u00f6jlighet att f\u00f6rdjupa sig i Lars Nor\u00e9ns estetik och tankar om teater erbjuder hans dagb\u00f6cker, som med tiden kommit att omfatta m\u00e5nga tusen sidor. Den f\u00f6rsta volymen omsp\u00e4nner tiden mellan \u00e5r 2000 och 2005. Den sist utgivna t\u00e4cker perioden 2015 till 2019.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns i dessa enorma textmassor ord som \u00e4r s\u00e4rskilt frekventa: \u00bbstilla\u00ab, \u00bbintensivt\u00ab, \u00bbunderbart\u00ab, \u00bbfruktansv\u00e4rt\u00ab … Det \u00e4r inte en slump att motsatspar ofta dominerar i Lars Nor\u00e9ns skrivande; just ambivalens<\/em> \u00e4r ett \u00e5terkommande fenomen i n\u00e4stan allt han skrivit (notera en tidig pj\u00e4stitel: En fruktansv\u00e4rd lycka<\/em>).<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Allt<\/em> noteras i dagb\u00f6ckerna: telefonsamtal, klockslag, v\u00e4derlek, matink\u00f6p, tankar, k\u00e4nslor, hur hans sk\u00e5despelare klarar eller inte klarar sina uppgifter, hur skrivandet fortl\u00f6per \u2013 och k\u00e4rleken \u2026 Ju mer han granskar sig sj\u00e4lv, desto mer uppt\u00e4cker han \u2026 Genom att skriva om sig sj\u00e4lv l\u00e4r han k\u00e4nna sig sj\u00e4lv: \u00bbBoken \u00e4r jag. Jag \u00e4r boken.\u00ab Han studerar det egna jaget med en iver p\u00e5minnande om Michel de Montaignes i dennes ber\u00f6mda Ess\u00e4er<\/em> (fr\u00e5nsett det faktum att Nor\u00e9n emellan\u00e5t kan uttrycka leda inf\u00f6r b\u00e5de sig sj\u00e4lv och tillvaron i stort; han framst\u00e5r som ofantligt mycket mer hudl\u00f6s och f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6s \u00e4n de flesta som gett sig in i liknande projekt).<\/p>\n

 <\/p>\n

Det handlar \u2013 som s\u00e5 ofta hos Nor\u00e9n \u2013 om l\u00e4ngtan efter autenticitet: \u00bbDe sista \u00e5ren m\u00e5ste jag \u00e4gna \u00e5t sj\u00e4lvrannsakan och sanning, en sanning s\u00e5 n\u00e4ra sanningen som det \u00e4r m\u00f6jligt f\u00f6r en m\u00e4nniska att komma. \/\u2026\/ Risken \u00e4r att jag inte blir \u00e4lskad, men det \u00e4r det v\u00e4rt.\u00ab (En liknande l\u00e4ngtan efter barskrapad uppriktighet \u00e5terkommer i s\u00e5v\u00e4l Sylvia Plaths som Gombrowicz dagb\u00f6cker.)<\/p>\n

L\u00e4ngtan efter k\u00e4rlek \u00e5terkommer ocks\u00e5 \u2013 liksom r\u00e4dslan f\u00f6r den, eftersom k\u00e4rlek destabiliserar h\u00f6gt v\u00e4rderade vardagsrutiner (Nor\u00e9ns ambivalens inf\u00f6r k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llanden kan p\u00e5minna om Anton Tjechovs).<\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9n skriver i en klarg\u00f6rande passus att han delar Botho Strauss kulturpessimism och avsky f\u00f6r vulgarisering och urholkning av kulturen: \u00bbJag upplever inte att det \u00e4r en kritik fr\u00e5n h\u00f6ger. Tv\u00e4rtom. Det \u00e4r v\u00e4nstern som blir f\u00f6rr\u00e5dd, f\u00f6rr\u00e5der sig sj\u00e4lv om den sl\u00e4pper kontakten med bildningen, som det tog den s\u00e5dana oerh\u00f6rda strider f\u00f6r att ern\u00e5.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Han \u00e5terkommer ofta till sitt behov av sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, att han f\u00f6r en \u00bbst\u00e4ndig men mycket intuitiv kamp\u00ab f\u00f6r att f\u00f6rbli fri. Att han skriver, t\u00e4nker och ser \u00bbunderifr\u00e5n\u00ab: \u00bbDet \u00e4r min l\u00e4ggning. Det grundades tidigt. F\u00f6re skolan. Jag var helt ensam. S\u00e5 ensam att det syns p\u00e5 skolfotografierna som om jag har en ljus aura runtomkring mig.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Samtidigt betonar han vikten av ett skrivande som inte blir instrumentellt, utan tv\u00e4rtom hela tiden kan f\u00e5 \u00f6verraska, inte minst f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv. Han vill skriva om saker han \u00e4nnu inte vet, l\u00e5ta skrivprocessen leda honom in i \u00bbandra rum\u00ab. Samtidigt understryker han skrivandets terapeutiska funktion: \u00bbSkrivandet \u00e4r det som h\u00e5ller samman mig. Det \u00e4r mitt hem och min sj\u00e4l, men jag vill att det ska vara ett annat hem, en annan sj\u00e4l, som jag inte k\u00e4nde tidigare. Om inte skrivandet kan \u00e5stadkomma det, vet jag inte vad det ska tj\u00e4na till.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ven betydelsen av att f\u00e5 vara kontroversiell framh\u00e4vs. Exempelvis skriver han om det omdebatterade projektet 7:3<\/em> (d\u00e4r \u00e4ven f\u00e4ngelseinterner deltog): \u00bbVill vi leva i ett land d\u00e4r man till slut inte f\u00e5r, inte v\u00e5gar och till slut inte f\u00f6rm\u00e5r ber\u00e4tta om komplicerade och sv\u00e5ra \u00e4mnen?\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\n

Varf\u00f6r \u00e5terv\u00e4nde Nor\u00e9n till en och samma familj? Troligen f\u00f6r att han tidigt insett hur fundamental familjen \u00e4r f\u00f6r v\u00e5r individuella utveckling; h\u00e4r grundl\u00e4ggs m\u00f6nster, bindningar och konflikter som m\u00e5nga av oss v\u00e4l aldrig blir fria ifr\u00e5n.<\/p>\n

 <\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Ytterst f\u00e5 teaterf\u00f6rest\u00e4llningar har s\u00e5 djupt gripit mig som Dramatenupps\u00e4ttningen under tidigt 1980-tal av Natten \u00e4r dagens mor<\/em>. Det g\u00e4llde \u00e4ven publiken i stort: jag minns den extremt laddade, n\u00e4stan extatiska st\u00e4mningen i foaj\u00e9n efter\u00e5t. G\u00f6ran Graffmans insiktsfulla iscens\u00e4ttning banade v\u00e4g f\u00f6r ett verkligt genombrott f\u00f6r Nor\u00e9n \u2013 och dessutom med en sk\u00e5despelarkvartett som spelade med hisnande n\u00e4rvaro: Ingvar Kjellson, Margaretha Bystr\u00f6m, \u00d6rjan Ramberg och Per Mattsson.<\/p>\n

 <\/p>\n

De kommande decennierna s\u00e5g jag n\u00e4stan allt av Nor\u00e9n. \u00c4nnu en typisk \u00bbfamiljepj\u00e4s\u00ab var exempelvis Stillheten<\/em>, som Christian Tomner 1988 satte upp p\u00e5 Dramaten. H\u00e4r \u00e5terv\u00e4nde Nor\u00e9n en tredje g\u00e5ng till den familj han tidigare skildrat i Natten \u00e4r dagens mor<\/em> (1982) och Kaos \u00e4r granne med gud<\/em> (1983). Christian Tomner visade sig h\u00e4r vara en sublim och lyh\u00f6rd uttolkare av Nor\u00e9ns manuskript \u2013 oftast s\u00e5 omf\u00e5ngsrika att hans textmassor kraftigt m\u00e5ste reduceras f\u00f6r att f\u00e5 ett hanterbart, sceniskt format. I l\u00e5ngsamma, dr\u00f6jande scener penslade han fram en tjechovsk, underbar sensommaratmosf\u00e4r \u2013 och Jan Malmsj\u00f6 och Marie G\u00f6ranzon fungerade som nervigt centrum f\u00f6r samtalen. Varf\u00f6r \u00e5terv\u00e4nde Nor\u00e9n till en och samma familj? Troligen f\u00f6r att han tidigt insett hur fundamental familjen \u00e4r f\u00f6r v\u00e5r individuella utveckling; h\u00e4r grundl\u00e4ggs m\u00f6nster, bindningar och konflikter som m\u00e5nga av oss v\u00e4l aldrig blir fria ifr\u00e5n.<\/p>\n

 <\/p>\n

En milstolpe bland 1990-talspj\u00e4serna var Bj\u00f6rn Melanders vidunderliga iscens\u00e4ttning av Och ge oss skuggorna<\/em> (Dramaten 1991) \u2013 som \u00e4gde rum 35 \u00e5r efter v\u00e4rldspremi\u00e4ren p\u00e5 Eugene O\u2019Neills L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em> p\u00e5 samma scen. Nor\u00e9ns pj\u00e4s utg\u00f6r ett slags forts\u00e4ttning p\u00e5 O\u2019Neills ber\u00f6mda familjedrama. Men Nor\u00e9n l\u00e5ter alltsammans utspelas en generation senare: yngste sonen i L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em>, O\u2019Neills alter ego, har h\u00e4r n\u00e4rmat sig slutet p\u00e5 sin livsf\u00e4rd. Han har f\u00e5tt sitt Nobelpris, han \u00e4r uppburen av en hel v\u00e4rld \u2013 men hans inre \u00e4r fyllt av d\u00f6ds\u00e5ngest och konstn\u00e4rligt tvivel. \u00c4n en g\u00e5ng hos Nor\u00e9n st\u00e5r familjen i centrum. H\u00e4r fril\u00e4ggs ett komplex av starka, m\u00e5ngf\u00f6rgrenade och komplicerade bindningar, d\u00e4r hat tvinnas kring k\u00e4rlek, trygghetsbehov kring flyktbeg\u00e4r. Pj\u00e4sens Eugene beskriver familjen som \u00bbde fyra pelarna i ett tempel: vi kan inte bli fria utan att krossas\u00ab.<\/p>\n

 <\/p>\n

Max von Sydow var mycket \u00f6vertygande som den in\u00e5tv\u00e4nde, av sjukdom m\u00e4rkte diktaren, som d\u00e4rtill b\u00f6rjat betvivla v\u00e4rdet av det han skrivit. Han lever i ett symbiotiskt, intensivt hatk\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llande med Charlotta, hans tredje fru \u2013 magnifikt gestaltad av Margaretha Krook. Makarnas f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r \u00f6msom ett inferno, d\u00e4r de \u00e4r varandras ohyggliga f\u00e5ngvaktare, \u00f6msom en gr\u00f6nskande asyl av fl\u00f6dande k\u00e4rlek och \u00e4ndl\u00f6s tillgivenhet. Nu p\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st betraktar denne O\u2019Neill det mesta av teaterv\u00e4rlden som ett genomkommersialiserat tr\u00e4sk, med pj\u00e4ser pr\u00e4glade av kompromisser. En dramatiker, s\u00e4ger han bittert, g\u00f6r klokt i att h\u00e5lla sig undan teatern. \u00bbDe stj\u00e4l ditt liv, ditt hj\u00e4rtas tonfall, de plundrar dig p\u00e5 dina innersta farh\u00e5gor och fantasier och anv\u00e4nder dem som mode. N\u00e4r man har arbetat i \u00e5ratal p\u00e5 n\u00e5nting som har kraften och andligheten hos ett mirakel f\u00f6rvandlar de det till ett trick. Ingenting \u00e4r heligt.\u00ab Tvivlet p\u00e5 den \u00f6vriga dramatik han skapat fr\u00e4ter s\u00f6nder honom inifr\u00e5n. Fr\u00e5nsett den ospelade L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em> betraktar han sina pj\u00e4ser som l\u00f6gnartade.<\/p>\n

 <\/p>\n

Charlotta h\u00e5nar maken f\u00f6r dennes kompromissl\u00f6sa inst\u00e4llning och l\u00e5ter p\u00e5skina att enligt den allm\u00e4nna meningen \u00e4r han nu lika pass\u00e9 som h\u00f6ga kragar och klockhattar … Charlottas kritik inbegriper samtidigt en hel del av den kritik som i Sverige hade riktats mot Nor\u00e9ns pj\u00e4ser: \u00bbFolk hinner g\u00e5 och \u00e4ta middag innan dina monologer \u00e4r slut. \/\u2026\/ Folk vill hellre skratta \u00e4n gr\u00e5ta. De tycker det \u00e4r mycket mer sp\u00e4nnande att f\u00e5 se n\u00e5n f\u00e5 ett slag p\u00e5 k\u00e4ften \u00e4n att se n\u00e5n bli slagen av n\u00e5n sorts j\u00e4vla insikt \u2026\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Nor\u00e9ns steg bort fr\u00e5n \u00d6stermalmsv\u00e5ningarna illustrerades tydligt i en pj\u00e4s som den banbrytande Personkrets 3:1<\/em> (1998). \u00bbPersonkrets 3:1\u00ab \u00e4r myndighetsspr\u00e5k f\u00f6r Stockholms \u00bbutslagna\u00ab \u2013 narkomaner, prostituerade, uteliggare, psykiskt sjuka. H\u00e4r polemiseras mot ett samh\u00e4lle som p\u00e5 detta s\u00e4tt kategoriserar och kodifierar vissa grupper. I en akt av solidaritet med de marginaliserade bjuder Nor\u00e9n h\u00e4r i sin egenregisserade pj\u00e4s in till en nedstigning till v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llets dolda regioner. I ett inferno f\u00e4rgat av en astronomisk heml\u00f6shet sjunger han f\u00f6r de d\u00f6mda \u2013 med ett humanistiskt patos som faktiskt minner om Lars Ahlins. Pj\u00e4sen \u00e4r d\u00e4rtill sl\u00e4kt med Gorkijs Natth\u00e4rb\u00e4rget<\/em>, <\/em>O\u2019Neills Se, iskarlen kommer<\/em> och Sartres St\u00e4ngda d\u00f6rrar<\/em>. Lars Nor\u00e9n skriver teaterhistoria med sin sex och en halv timma l\u00e5nga upps\u00e4ttning, d\u00e4r sm\u00e4rtan och f\u00f6rvirringen hos dessa gestalter, sj\u00e4lva h\u00e4ndelsel\u00f6sheten, bildar botten f\u00f6r det som v\u00e4xer fram. Spelet pr\u00e4glas av en s\u00e5 utl\u00e4mnande och skarpt utmejslad gestaltningskonst att begreppet naturalism h\u00e4rmed \u00e5tertar den stilbrytande effekt det en g\u00e5ng hade. Dessa k\u00e4llarm\u00e4nniskors utarmade umg\u00e4ngesform har f\u00e5ngats med utomordentlig k\u00e4nslighet. Emellan\u00e5t v\u00e4ller det fram en v\u00e4rme som antyder dessa m\u00e4nniskors magnifika reservoarer. Men som deras liv nu gestaltar sig har de kapslat in sina resurser som under permafrost. Urban rap-musik varvas med sakral ren\u00e4ssnasmusik och Mozarts Requiem<\/em>. Pl\u00f6tsligt h\u00f6rs Gloria Gaynors I will survive<\/em> \u2013 och alla b\u00f6rjar dansa \u2026 Lars Nor\u00e9n l\u00e4ser sj\u00e4lv \u2013 inspelat p\u00e5 band \u2013 \u00bbf\u00f6rfattarens\u00ab roll. H\u00e5rda anklagelser mot bland annat Lars L\u00f6fgren och massmedier (\u00bbkadaver som lever p\u00e5 kadaver\u00ab) tryfferar monologens huvudinneh\u00e5ll: vikten av att som f\u00f6rfattare ta st\u00e4llning i ett samh\u00e4lle d\u00e4r skillnaden mellan klasser och m\u00e4nniskor snabbt vidgas.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\n

De sista \u00e5ren m\u00e5ste jag \u00e4gna \u00e5t sj\u00e4lvrannsakan och sanning, en sanning s\u00e5 n\u00e4ra sanningen som det \u00e4r m\u00f6jligt f\u00f6r en m\u00e4nniska att komma.<\/p>\n

Lars Nor\u00e9n\u00a0<\/p>\n

 <\/p>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

Efter den of\u00f6rsonliga kritiken mot f\u00e4ngelsepj\u00e4sen 7:3 <\/em>(2009) \u2013 d\u00e4r somliga kritiker drev en hetsjakt som fick det att framst\u00e5 som om Lars Nor\u00e9n personligen skulle vara ansvarig f\u00f6r att Malexandermorden alls \u00e4gde rum \u2013 f\u00f6rlades en rad urpremi\u00e4rer till andra scener \u00e4n Dramaten. Ett bra exempel p\u00e5 den mer reduktionistiska teater som dominerade Lars Nor\u00e9ns sista decennier \u00e4r pj\u00e4sen November <\/em>(2001), som f\u00f6rst iscensattes p\u00e5 Det norske teatret i Oslo. Pj\u00e4sen handlar om fyra m\u00e4nniskor \u2013 tv\u00e5 m\u00e4n och tv\u00e5 kvinnor \u2013 som m\u00f6ts i ett slags gr\u00e4nstillvaro alldeles efter d\u00f6den. De f\u00f6rs\u00f6ker minnas sina liv och f\u00f6rsona sig med det f\u00f6rflutna, samtidigt som de rekonstruerar sina inb\u00f6rdes relationer: \u00bbVad hette jag?\u00ab; \u00bbVar vi gifta?\u00ab; \u00bb\u00c4r du min far?\u00ab \u2013 \u00bbkva\u00ab<\/em> och \u00bbkvifor\u00ab<\/em> ljuder i var och varannan mening i detta fragmentariska, staccatoartade drama, d\u00e4r personerna efterhand dock vaskar fram mer och mer av sj\u00e4lvk\u00e4nnedom och f\u00f6rsoning med livet. Mellan glimtvisa erinringar bl\u00e5ser dock en stark gl\u00f6mska, och mycket f\u00f6rblir dolt \u2026 En omtumlande, s\u00e4regen teaterupplevelse, d\u00e4r dr\u00f6mspelsartad suggestion v\u00e4xlar med ett reducerat, n\u00e4stan abstrakt scenspr\u00e5k. I en scen ses de fyra gestalterna inbegripna i en oavbruten brottningskamp \u2013 det \u00e4r n\u00e4stan som Gustav Vigelands ber\u00f6mda monolit; den skyh\u00f6ga skulpturen med sammanl\u00e4nkade m\u00e4nniskor i ett slags f\u00e5f\u00e4ng str\u00e4van upp\u00e5t. I de inledande scenerna \u00e4r det tv\u00e4ra kast mellan starkt ljus och blackouts. Finns \u00f6verhuvudtaget dessa m\u00e4nniskor? Ja, vad \u00e4r verkligt, vad \u00e4r dr\u00f6m? Fr\u00e5gorna aktualiseras i en underfundig, cirka 30 sekunder l\u00e5ng scen d\u00e4r ljuset str\u00e5lar \u00f6ver en pl\u00f6tsligt alldeles \u00f6de scen \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9n vidareutvecklade under senare \u00e5r sin experimenterande, radikala estetik genom att i allt h\u00f6gre grad sj\u00e4lv regissera och delta i det praktiska teaterarbetet. Dessa erfarenheter kom att betyda mycket f\u00f6r hans skrivande. Ett exempel \u00e4r hans iscens\u00e4ttning av Tjechovs M\u00e5sen<\/em>, f\u00f6r Riksteatern (2001). H\u00e4r gick han till v\u00e4ga ungef\u00e4r som Stanislavskij hundra \u00e5r tidigare: skapa nya former genom att bryta mot g\u00e4ngse konventioner. Nor\u00e9n experimenterar f\u00f6r att hitta nya s\u00e4tt att n\u00e5<\/em> och ber\u00f6ra<\/em>. Resultatet blev att detta klassiska stycke h\u00e4r framtr\u00e4dde i ny dager. Genom att framh\u00e4va den unge dramatikern Konstantins situation, men ocks\u00e5 genom att accentuera konflikten mellan denne rebelliske sanningss\u00f6kare och den d\u00e4ste succ\u00e9f\u00f6rfattaren Trigorin, st\u00e4ller dessutom Nor\u00e9n pj\u00e4sens inneboende fr\u00e5gest\u00e4llningar om olika teatersyn p\u00e5 sin spets. Lars Nor\u00e9ns M\u00e5sen<\/em> var en meta-upps\u00e4ttning som till stor del handlade om sig sj\u00e4lv. Nor\u00e9ns M\u00e5sen<\/em> s\u00f6kte f\u00f6rverkliga just det som den unge dramatikern Konstantin h\u00e4r efterlyst (liksom tidigare Stanislavskij): \u00bbVi m\u00e5ste skapa nya former \u2013 annars kan vi lika g\u00e4rna vara utan teatern.\u00ab De intrikata spelen mellan olika verklighetsniv\u00e5er understr\u00f6k Nor\u00e9ns ambition att dryfta teaterns sj\u00e4lva arbetsprocess, liksom att unders\u00f6ka nya spels\u00e4tt.<\/p>\n

 <\/p>\n

I m\u00e5nga Nor\u00e9npj\u00e4ser v\u00e4dras \u00e5sikten att teatern m\u00e5ste f\u00f6rnyas f\u00f6r att bli angel\u00e4gen. Typiskt \u00e4r vad en av personerna (sj\u00e4lv dramatiker) s\u00e4ger i pj\u00e4sen Som l\u00f6ven i Vallombrosa<\/em> (en passus som str\u00f6ks i uruppf\u00f6randet, tv-versionen 1995). Han ondg\u00f6r sig \u00f6ver att beh\u00f6va sitta \u00bbi samma gamla naturalistiska vardagsrum och se hur m\u00e4nniskor inbillar sig att deras problem \u00e4r angel\u00e4gna \u2026\u00ab Det blir en teater \u00bblika d\u00f6d som wienervalsen och operetten\u00ab, menar Nor\u00e9n, som ist\u00e4llet vill hitta nya former, nya scener att skriva f\u00f6r. Han vill inte skriva f\u00f6r m\u00e4nniskor som nedsjunkna i soffor s\u00e4ger sina naturalistiska repliker och sedan dricker sig fulla och lever ut sina k\u00e4nslor: \u00bbDet \u00e4r lika intressant som att titta p\u00e5 akvariefiskar \u2026 Jag g\u00e5r hellre p\u00e5 bio.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Lars Nor\u00e9n var en utpr\u00e4glad humanist, som alltid tog st\u00e4llning f\u00f6r de svaga, f\u00f6r alla som levde i utanf\u00f6rskap. Mer och mer var det ocks\u00e5 tydligt att han ville skriva texter som skulle spegla vardagsliv. I sin f\u00f6rsta dagbok skrev han aprop\u00e5 planerna p\u00e5 ett nytt teaterprojekt: \u00bbJag vill att det ska handla om vanliga m\u00e4nniskors liv, vanliga on\u00f6diga m\u00e4nniskor som \u00e4r de enda som jag bryr mig om. V\u00e5rdbitr\u00e4den, aff\u00e4rskass\u00f6rskor, kommunalanst\u00e4llda, st\u00e4derskor, st\u00e4dare.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Var han aldrig frestad att skriva manus till en tv-serie? Eller fanns d\u00e4r ett motst\u00e5nd mot att bli popul\u00e4r och st\u00e4mplad som folklig och framg\u00e5ngsrik?<\/p>\n

 <\/p>\n

Det som s\u00e4rskilt fascinerar mig med Lars Nor\u00e9n var hans genuina m\u00e4nniskointresse. Men han predikade inte; han unders\u00f6kte. Han var djupt upptagen av vad som formar oss som individer \u2013 men ocks\u00e5 hur sj\u00e4lva tiden p\u00e5verkar oss, formar oss. F\u00e5 svenska pj\u00e4ser \u00e4r s\u00e5 starkt pr\u00e4glade av samtiden och det omgivande samh\u00e4llet som Nor\u00e9ns. \u00a0<\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns en en air av klassisk rysk mentalitet i de ord som dramatikern i Sommar<\/em> (1992) uttalar: \u00bbEn f\u00f6rfattare \u00e4r v\u00e4l en person som andligen diagnostiserar och \u2026 ja, inte botar \u2013 det kan v\u00e4l ingen beg\u00e4ra \u2013 men som beskriver sin samtids m\u00e4nniskors sj\u00e4lsliga och sociala tillst\u00e5nd.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

Aldrig tidigare har jag upplevt iscens\u00e4ttningar s\u00e5 tydligt pr\u00e4glade av samtid<\/em>. Paradoxalt nog har jag ofta upplevt nuet starkare i en Nor\u00e9nupps\u00e4ttning \u00e4n utanf\u00f6r salongen. Han koncentrerade <\/em>tiden: inympade den i replikerna, i m\u00e4nniskorna.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mot slutet var situationen den motsatta: m\u00e4nniskor strandade vid ett hav, d\u00f6den som n\u00e4rmade sig likt kv\u00e4llens m\u00f6rker.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

H\u00e4r f\u00f6ljer minnesbilder fr\u00e5n n\u00e5gra av de iscens\u00e4ttningar som Bj\u00f6rn Gustavsson har sett genom decennierna, listade i kronologisk ordning:<\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

1987: Endagsvarelser<\/em>, i regi av Staffan Roos (Dramaten)<\/strong>.<\/p>\n

En metapj\u00e4s som p\u00e5minner om Tjechovs K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em>. Rappt samtidsanknuten iscens\u00e4ttning d\u00e4r rollfiguren David \u00e4r en uppburen dramatiker och kan antas ha skrivit den pj\u00e4s vi just ser. Filosofen Mareike f\u00f6rdjupar och breddar sin samtidskritik: \u00bbDet finns barn som m\u00e5ste g\u00e5 med modern in i hennes sjukdom \u2026 de v\u00e4ljer att g\u00f6ra det f\u00f6r att inte sj\u00e4lva g\u00e5 s\u00f6nder. Jag tror att hela v\u00e4rlden g\u00f6r s\u00e5.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

1988: Stillheten<\/em>, i regi av Christian Tomner (Dramaten). <\/strong><\/p>\n

H\u00e4r \u00e5terv\u00e4nder Nor\u00e9n en tredje g\u00e5ng till den familj han skildrat i Natten \u00e4r dagens mor<\/em> (1982) och Kaos \u00e4r granne med gud<\/em> (1983). Nor\u00e9n har i Tomner funnit en sublim och lyh\u00f6rd uttolkare, som i l\u00e5ngsamma, dr\u00f6jande scener \u2013 och med underbar sensommaratmosf\u00e4r \u2013 n\u00e5r djupt och med drabbande gestaltning av bland annat Jan Malmsj\u00f6 och Marie G\u00f6ranzon. Nor\u00e9n visar hur fundamental familjen \u00e4r f\u00f6r v\u00e5r individuella utveckling; h\u00e4r grundl\u00e4ggs m\u00f6nster, bindningar och konflikter som m\u00e5nga av oss v\u00e4l aldrig blir fria ifr\u00e5n. H\u00e4r sker v\u00e5r tillblivelse. Pj\u00e4sen \u00e4r skriven med inlevelse i vars och ens predikament. Resultatet blir sannf\u00e4rdigt mots\u00e4gelsefullt: som \u00e5sk\u00e5dare kan man f\u00f6rst\u00e5 vars och ens dilemma, vars och ens bevekelsegrunder. De sitter fast i sig sj\u00e4lva, hittar inte ut \u2026 (Eirik Stub\u00f6s senare upps\u00e4ttning [2011 p\u00e5 Stockholms stadsteater] gjordes helt antinaturalistiskt: ingen rekvisita och golvet t\u00e4ckt av manus).<\/p>\n

 <\/p>\n

1991: Och ge oss skuggorna<\/em>, i regi av Bj\u00f6rn Melander (Dramaten). <\/strong><\/p>\n

35 \u00e5r efter v\u00e4rldspremi\u00e4ren p\u00e5 Eugene O\u2019Neills L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em> premi\u00e4rvisas \u2013 p\u00e5 samma scen \u2013 en ny Nor\u00e9npj\u00e4s som utg\u00f6r ett slags forts\u00e4ttning p\u00e5 O\u2019Neills ber\u00f6mda familjedrama. Men Nor\u00e9n l\u00e5ter sin pj\u00e4s utspelas en generation senare: yngste sonen i L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em>, O\u2019Neills alter ego, har h\u00e4r n\u00e4rmat sig slutet p\u00e5 sin livsf\u00e4rd. Han har f\u00e5tt sitt Nobelpris, han \u00e4r uppburen av en hel v\u00e4rld \u2013 men hans inre \u00e4r fyllt av d\u00f6ds\u00e5ngest och konstn\u00e4rligt tvivel. Max von Sydow \u00e4r mycket \u00f6vertygande (och d\u00e4rtill n\u00e4stan portr\u00e4ttlik!) som den knutne, av sjukdom m\u00e4rkte diktaren, som d\u00e4rtill b\u00f6rjat betvivla v\u00e4rdet av det han skrivit. Han lever i ett symbiotiskt, intensivt hatk\u00e4rleks-f\u00f6rh\u00e5llande med Charlotta, hans tredje fru \u2013 magnifikt gestaltad av Margaretha Krook. Makarnas f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r \u00f6msom ett inferno, d\u00e4r de \u00e4r varandras ohyggliga f\u00e5ngvaktare, \u00f6msom en gr\u00f6nskande asyl av fl\u00f6dande k\u00e4rlek och \u00e4ndl\u00f6s tillgivenhet. Nu p\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st betraktar han det mesta av teaterv\u00e4rlden som ett genomkommersialiserat tr\u00e4sk, med pj\u00e4ser pr\u00e4glade av kompromisser. En dramatiker, s\u00e4ger han bittert, g\u00f6r klokt i att h\u00e5lla sig undan teatern. \u00bbDe stj\u00e4l ditt liv, ditt hj\u00e4rtas tonfall, de plundrar dig p\u00e5 dina innersta farh\u00e5gor och fantasier och anv\u00e4nder dem som mode. N\u00e4r man har arbetat i \u00e5ratal p\u00e5 n\u00e5nting som har kraften och andligheten hos ett mirakel f\u00f6rvandlar de det till ett trick. Ingenting \u00e4r heligt.\u00ab Tvivlet p\u00e5 den \u00f6vriga dramatik han skapat fr\u00e4ter s\u00f6nder honom inifr\u00e5n. Fr\u00e5nsett den ospelade L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em> betraktar han sina pj\u00e4ser som l\u00f6gnartade. Hustrun h\u00e5nar honom f\u00f6r hans kompromissl\u00f6sa inst\u00e4llning och alldeles f\u00f6r l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningar: \u00bbFolk hinner g\u00e5 och \u00e4ta middag innan dina monologer \u00e4r slut. \/\u2026\/ Folk vill hellre skratta \u00e4n gr\u00e5ta. De tycker det \u00e4r mycket mer sp\u00e4nnande att f\u00e5 se n\u00e5n f\u00e5 ett slag p\u00e5 k\u00e4ften \u00e4n att se n\u00e5n bli slagen av n\u00e5n sorts j\u00e4vla insikt \u2026\u00ab (Eirik Stub\u00f6s senare instudering [Dramaten 2017] var ocks\u00e5 den formidabel, med suggestiva atmosf\u00e4rer och magnetiserande n\u00e4rvaro.)<\/p>\n

 <\/p>\n

1991: Vilstolen<\/em>, i regi av Christian Tomner (Stockholms stadsteater)<\/strong>.\u00a0<\/p>\n

Stycket ing\u00e5r som nummer tv\u00e5 i en trilogi, inledd av Demoner<\/em> och f\u00f6ljd av Nattvarden<\/em>. Vi m\u00f6ter de br\u00f6der som beskrivs i Natten \u00e4r dagens mor<\/em> och som nu blivit medel\u00e5lders. I takt med alkoholintaget flagnar polityren \u2013 och spelet kan b\u00f6rja s\u00e5 att s\u00e4ga p\u00e5 allvar. Nor\u00e9n visar hur barndomens trauman fortlever i oss (hans intryck av Alice Miller \u00e4r inte minst i denna pj\u00e4s tydliga). Erics tal om vuxenheten som \u00bbett br\u00e4ckligt skal\u00ab illustreras tydligt: vi ser den uppr\u00f6rde Adrian spruta munspray i \u00f6gonen p\u00e5 sin lillebror. Adrian \u00e4r inte l\u00e4ngre fyrtiofem \u00e5r, snarare fem \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

1992: Sommar<\/em>, i regi av Karsten Woudstra (Dramaten<\/strong>).<\/p>\n

En fem timmar l\u00e5ng inblick i familjen Winges liv. Solen skiner, en loj, litet d\u00e5sig atmosf\u00e4r r\u00e5der. Men allt \u00e4r skenbart. Var och en av familjemedlemmarna lever i veritabla helveten, mer eller mindre tillslutna. I pj\u00e4sens b\u00f6rjan, d\u00e5 vi m\u00f6ter de fyra sittande i bredd i varsin solstol, bl\u00e4ndade av ljus, fick jag f\u00f6rnimmelsen av fyra gal\u00e4rslavar p\u00e5 f\u00e4rd genom livet, var och en kedjad vid sin roll, fastnitad vid sin f\u00f6rd\u00f6melse. <\/em>Allting \u00e4ltas, allting g\u00e5r igen \u2026 Upprepningens f\u00f6rbannelse ligger tung \u00f6ver deras liv. (Modern s\u00e4ger att \u00e4ven om hon sov, skulle hon h\u00f6ra vad de andra satt och pratade om.)<\/p>\n

 <\/p>\n

1995: Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem<\/em>, i regi av Thomas M\u00fcller (V\u00e4stmanlands l\u00e4nsteater).<\/strong><\/p>\n

Skymningsljuset fr\u00e5n havet driver som sl\u00f6jstr\u00e5k genom tr\u00e4dg\u00e5rden. Jakobs dotter spelar Yesterday<\/em> p\u00e5 gitarren, och st\u00e4mningen \u00e4r behagligt loj, n\u00e4stan dr\u00f6msk. Det \u00e4r ytterst tjechovskt, och ytterst v\u00e4lspelat. Pj\u00e4sen blir ett rekviem \u00f6ver dessa v\u00e4lbest\u00e4llda m\u00e4nniskors faktiska armod. De s\u00f6rjer sina f\u00f6rlorade dr\u00f6mmar. De s\u00f6rjer k\u00e4rlek som flytt. De s\u00f6rjer sin f\u00f6rlorade ungdom. De sitter h\u00e4r vid en havsstrand som vore de skeppsbrutna, kanske bortom r\u00e4ddning.<\/p>\n

 <\/p>\n

1996: Kliniken<\/em>, i regi av Christian Tomner (Grupp 98\/Uppsala stadsteater).<\/strong><\/p>\n

Den bild av svensk mentalv\u00e5rd som tonar fram i Lars Nor\u00e9ns nya trilogi Morire de classe<\/em> \u00e4r oerh\u00f6rt sv\u00e4rtad. Nor\u00e9n speglar ett samh\u00e4lle som fatalt marginaliserar dem som hamnat utanf\u00f6r. Med sm\u00e4rtsam tydlighet v\u00e4xer pj\u00e4sens fr\u00e5gor om m\u00e4nniskors ansvar f\u00f6r varandra. Medan en patient i telefon f\u00f6rklarar sitt behov av k\u00e4rlek, kommer v\u00e5rdaren f\u00f6rbi och tvingar i henne kv\u00e4llsmedicinen. Medicin ist\u00e4llet f\u00f6r k\u00e4rlek. S\u00e5 tecknas bilden av detta v\u00e5rt samh\u00e4lle.<\/p>\n

 <\/p>\n

1997: Rum\u00e4ner<\/em>, i regi av Stefan Larsson (Grupp 98\/Teater Galeasen).<\/strong><\/p>\n

Med sk\u00e4rpa och djuplodande textpejling har Stefan Larsson iscensatt detta gastkramande drama om fr\u00e4mlingskap och hoppl\u00f6shet. Teater Galeasens tidigare Nor\u00e9ntolkningar har varit trotsigt experimentella, medan den aktuella f\u00f6rest\u00e4llningen iakttar en h\u00e4vdvunnen naturalisms konventioner \u2013 l\u00e5t vara inte i n\u00e5got slags 1:1-skala, utan med ett spel som tillgriper stilistiska f\u00f6rskjutningar och s\u00e5 skapar en form av magisk hyperrealism.<\/p>\n

 <\/p>\n

1997: S\u00e5 enkel \u00e4r k\u00e4rleken<\/em>, i regi av Christian Tomner (Vasateatern).<\/strong><\/p>\n

S\u00e5 enkel \u00e4r k\u00e4rleken \u2026 att den \u00e4r om\u00f6jlig att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 \u2026 Christian Tomner har f\u00f6rst\u00e4rkt draget av metapj\u00e4s och l\u00e5ter en teatral lekfullhet accentuera styckets s\u00e5v\u00e4l explicita som implicita paralleller till Albees furi\u00f6sa \u00e4ktenskapsdrama Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virginia Woolf<\/em>. Vi m\u00f6ter Robert och Alma just i det \u00f6gonblick d\u00e5 de tvingas ut ur sina roller och tillbaka in i sig sj\u00e4lva. Fiffigt nog har en teaterloge blivit spelplats. Teater och verklighet speglas i varandra, gr\u00e4nsen mellan f\u00f6rst\u00e4llning och \u00e4kthet viskas ut; rollspelet forts\u00e4tter \u00e4ven sedan rid\u00e5n g\u00e5tt ned. (Rickard G\u00fcnthers senare iscens\u00e4ttning [2013 p\u00e5 Scalateatern] hade inslag av den dj\u00e4rva, fysiska teater med vilken Nor\u00e9ns Sakrament<\/em> (1987) och Orestes<\/em> (1990) tidigare tolkades; h\u00e4r m\u00f6tte dock ett mer g\u00e4ngse spel.)<\/p>\n

 <\/p>\n

1998: Personkrets<\/em> 3:1<\/em>, i regi av Lars Nor\u00e9n (Dramaten)<\/strong>.<\/p>\n

Personkrets 3:1 \u00e4r myndighetsspr\u00e5k f\u00f6r Stockholms \u00bbutslagna\u00ab \u2013 narkomaner, prostituerade, uteliggare, psykiskt sjuka. H\u00e4r polemiseras mot ett samh\u00e4lle som p\u00e5 detta s\u00e4tt kategoriserar och kodifierar vissa grupper. I en akt av solidaritet med de marginaliserade bjuder Nor\u00e9n h\u00e4r i sin egenregisserade pj\u00e4s in till en nedstigning till v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llets dolda regioner. I ett inferno f\u00e4rgat av en astronomisk heml\u00f6shet sjunger han f\u00f6r de d\u00f6mda \u2013 med ett humanistiskt patos som faktiskt minner om Lars Ahlins. Pj\u00e4sen \u00e4r d\u00e4rtill sl\u00e4kt med Gorkijs Natth\u00e4rb\u00e4rget<\/em>, <\/em>O\u2019Neills Se, iskarlen kommer<\/em> och Sartres St\u00e4ngda d\u00f6rrar<\/em>. Lars Nor\u00e9n skriver teaterhistoria med sin sex och en halv timma l\u00e5nga upps\u00e4ttning, d\u00e4r sm\u00e4rtan och f\u00f6rvirringen hos dessa gestalter, sj\u00e4lva h\u00e4ndelsel\u00f6sheten, blir dominerande brytpunkt. Sina verkliga jag har de kapslat in som under permafrost. Storstadsm\u00e4ssig rap-musik bryter nu och d\u00e5 in (p\u00e5 mycket h\u00f6g volym) \u2013 varvat med italiensk kyrkomusik och Mozarts Requiem<\/em>. Pl\u00f6tsligt Gloria Gaynors I will survive<\/em> \u2013 och alla b\u00f6rjar dansa\u2026 Lars Nor\u00e9n l\u00e4ser sj\u00e4lv \u2013 inspelat p\u00e5 band \u2013 \u00bbf\u00f6rfattarens\u00ab roll. H\u00e5rda anklagelser mot bland annat Lars L\u00f6fgren och massmedier (\u00bbkadaver som lever p\u00e5 kadaver\u00ab) tryfferar monologens huvudinneh\u00e5ll: vikten av att som f\u00f6rfattare ta st\u00e4llning i ett samh\u00e4lle d\u00e4r skillnaden mellan klasser och m\u00e4nniskor snabbt vidgas.<\/p>\n

 <\/p>\n

1999: Skuggpojkarna<\/em>, i regi av Vibeke Bjelke (Dramaten<\/strong>).<\/p>\n

\u00bbJag vet inte hur jag ska s\u00e4ga s\u00e5 att ni f\u00f6rst\u00e5r \u2026\u00ab Pedofilen i Lars Nor\u00e9ns pj\u00e4s v\u00e4nder sig mot publiken och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara sig \u2026 Han och de sex medf\u00e5ngarna i detta Hades avbryter emellan\u00e5t spelscenerna; en och en g\u00e5r de l\u00e4ngst fram p\u00e5 scenen. D\u00e4r, p\u00e5 en utskjutande ramp belyst av ett obevekligt starkt ljus, biktar de sin ensamhet, sin villr\u00e5dighet. Skuggpojkarna utspelas p\u00e5 en sluten f\u00e4ngelseavdelning f\u00f6r sexualf\u00f6rbrytare och m\u00f6rdare. Den psykoterapeut som f\u00e5ngarna ibland tr\u00e4ffar, innehar samma roll som publiken: Vi kan v\u00e4lja att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 \u2013 eller att f\u00f6rd\u00f6ma.<\/p>\n

\u00c4r de d\u00f6mda till en evig skuggtillvaro, dessa \u00bbskuggpojkar\u00ab? Nej, i scen efter scen framkommer att deras \u00bbondska\u00ab snarast springer ur en rigid f\u00f6rsvarsattityd, ur k\u00e4nslan av hoppl\u00f6shet och underl\u00e4ge. Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 en strof ur en Nor\u00e9n-dikt: \u00bbEn droppe k\u00e4rlek – och allt kan f\u00f6rl\u00f6sas.\u00ab Skuggpojkarna<\/em> \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som ger v\u00e5r vardagsverklighet en skr\u00e4mmande underbelysning; den kommenterar och s\u00e4tter v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet i relief till en utmark vi helst inte betr\u00e4der. Nor\u00e9n hj\u00e4lper oss att f\u00e5 syn p\u00e5 det vi blundar f\u00f6r.<\/p>\n

 <\/p>\n

2001: November<\/em>, i regi av Lars Nor\u00e9n (Det norske teatret)<\/strong>.<\/p>\n

I Sverige hade kritiken mot Nor\u00e9n varit delvis of\u00f6rsonlig; bland annat h\u00e4vdade somliga att f\u00e4ngelsepj\u00e4sen 7:3<\/em> i sj\u00e4lva verket utgjorde ett forum f\u00f6r nynazism. Och efter Malexandermorden bedrevs n\u00e4rmast hetsjakt p\u00e5 denne dramatiker \u2013 som vore Lars Nor\u00e9n<\/em> ytterst ansvarig f\u00f6r h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet!<\/p>\n

H\u00e4r m\u00f6ter en omtumlande, s\u00e4regen teaterupplevelse; dr\u00f6mspelsartad suggestion v\u00e4xlar med ett reducerat, n\u00e4stan abstrakt scenspr\u00e5k. I en scen ses de fyra gestalterna inbegripna i en oavbruten brottningskamp \u2013 det \u00e4r n\u00e4stan som Gustav Vigelands ber\u00f6mda monolit; den skyh\u00f6ga skulpturen med sammanl\u00e4nkade m\u00e4nniskor i ett slags f\u00e5f\u00e4ng str\u00e4van upp\u00e5t. I de inledande scenerna \u00e4r det tv\u00e4ra kast mellan starkt ljus och blackouts. Finns \u00f6ver huvud taget dessa m\u00e4nniskor? Ja, vad \u00e4r verkligt, vad \u00e4r dr\u00f6m? Fr\u00e5gorna aktualiseras i en underfundig, cirka 30 sekunder l\u00e5ng scen d\u00e4r ljuset str\u00e5lar \u00f6ver en pl\u00f6tsligt alldeles \u00f6de scen \u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

2001: Akt<\/em>, i regi av Reine Brynolfsson \/ Kommer och f\u00f6rsvinner<\/em>, i regi av Lennart Hjulstr\u00f6m (Riksteatern).<\/strong><\/p>\n

Tv\u00e5 meriterade Nor\u00e9nsk\u00e5despelare har h\u00e4r f\u00e5tt iscens\u00e4tta varsin nyskriven enaktare. Johan H:son Kjellgren och Annika Hallin \u00e4r b\u00e5da oerh\u00f6rt bra i Reine Brynolfssons starka iscens\u00e4ttning av Akt<\/em>; ett drama om makt och underkastelse (p\u00e5minner om Ariel Dorfmans D\u00f6den och flickan<\/em>, visad p\u00e5 Dramaten n\u00e5gra \u00e5r tidigare, \u00e4ven filmatiserad av Roman Polanski). Lennart Hjulstr\u00f6ms iscens\u00e4ttning av Kommer och f\u00f6rsvinner<\/em> har n\u00e5got vagt och abstrakt \u00f6ver sig; manuset har h\u00e4r inte f\u00f6rl\u00f6sts med samma kraft. Den dr\u00f6mspelsartade situationen minner om Beckett.<\/p>\n

 <\/p>\n

2001: M\u00e5sen<\/em>, i regi av Lars Nor\u00e9n (Riksteatern).<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Lars Nor\u00e9n regisserar Tjechov g\u00e5r han till v\u00e4ga ungef\u00e4r som Stanislavskij f\u00f6r hundra \u00e5r sedan; genom att bryta mot g\u00e4ngse konventioner skapar Nor\u00e9n nya former \u2013 och n\u00e5r en \u00f6verraskande djupverkan. Det nya formspr\u00e5ket blir aldrig utanverk, trend eller ironi: Nor\u00e9n experimenterar f\u00f6r att hitta nya s\u00e4tt att n\u00e5<\/em> och ber\u00f6ra<\/em>. Genom att sk\u00e4rpa konflikten mellan den sanningss\u00f6kande dramatikern Konstantin och den d\u00e4ste succ\u00e9f\u00f6rfattaren Trigorin fokuserar dessutom Nor\u00e9n p\u00e5 fr\u00e5gor om etablissemang kontra avantgarde. Lars Nor\u00e9ns M\u00e5sen<\/em> har blivit en upps\u00e4ttning som till stor del handlar om sig sj\u00e4lv. Metaperspektiven och de intrikata spelen mellan olika verklighetsniv\u00e5er, understryker Nor\u00e9ns ambition att dryfta teaterns sj\u00e4lva arbetsprocess, unders\u00f6ka nya spels\u00e4tt. Konstantin: \u00bbVi m\u00e5ste skapa nya former \u2013 annars kan vi lika g\u00e4rna vara utan teatern.\u00ab<\/p>\n

 <\/p>\n

2002: Stilla vatten<\/em>, i regi av Lars Nor\u00e9n (Judiska teatern<\/strong>).<\/p>\n

Ena stunden \u00e4r pj\u00e4sens glammande middagss\u00e4llskap h\u00f6gst samtida, h\u00f6gst levande; i n\u00e4sta stund f\u00e5r man k\u00e4nslan av att de medverkande redan avlidit och nu tr\u00e4ffas f\u00f6r att pussla samman minnesfragment och rekapitulera en jordisk tillvaro som redan tagit slut. Etienne Glasers kvicka ironier sveper som ett ensamt fyrljus \u00f6ver en m\u00f6rk sorg, Charlotta Larsson g\u00f6r kongenialt en kvinna vars tomhetsk\u00e4nsla f\u00f6rvandlat henne till stelnad stereotyp, Stefan Sauk spelar m\u00e4sterligt en man vars k\u00e4rlekssorg anas som en vulkanisk ober\u00e4knelighet, Bengt CW Carlsson g\u00f6r en psykiater med en psykopats potentialer, Annika Hallin \u00e4r som klippt och skuren att spela en neurotisk, livshungrig Nor\u00e9nkvinna.<\/p>\n

 <\/p>\n

2003: Detaljer<\/em>, i regi av Eva Dahlman (Dramaten)<\/strong>.<\/p>\n

Nor\u00e9ns Detaljer<\/em> (som Kristian Petri \u00e4ven spelade in som biofilm) \u00e4r ett slags variation p\u00e5 temat \u00bballa dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet\u00ab. Episoderna v\u00e4vs ihop till en sammansatt fresk d\u00e4r huvudpersonernas liv m\u00f6ts och korsas.<\/p>\n

 <\/p>\n

2004: Skuggbiografier<\/em>, i regi av Bj\u00f6rn Melander (Teater V\u00e4stmanland<\/strong>).<\/p>\n

Vi m\u00f6ter familjemedlemmar sammansvetsade av lika delar k\u00e4rlek och hat. M\u00e4nniskor h\u00e4nvisade till varandra men of\u00f6rm\u00f6gna att kommunicera. De f\u00f6rblir skugglika \u2013 b\u00e5de f\u00f6r sig sj\u00e4lva och f\u00f6r varandra.<\/p>\n

 <\/p>\n

2006: Modet att d\u00f6da<\/em>, i regi Kia av Berglund (Teater Giljotin).<\/strong><\/p>\n

En stark tolkning av en av Nor\u00e9ns viktigaste pj\u00e4ser fr\u00e5n genombrotts\u00e5ren. En far bes\u00f6ker sin vuxne son i Stockholm. Under den sp\u00e4nda ytan p\u00e5g\u00e5r en maktkamp. B\u00e5da s\u00f6ker sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och v\u00e4rdighet; det handlar om l\u00e4ngtan efter frihet men ocks\u00e5 om en paradoxal l\u00e4ngtan efter n\u00e4rhet och sammanhang \u2013 en ambivalens som f\u00f6r \u00f6vrigt pulserar genom Nor\u00e9ns hela dramatiska diktning. Glimtvis anas en m\u00f6jlig f\u00f6rsoning \u2013 som n\u00e4r de r\u00f6ker tillsammans, eller tittar p\u00e5 gamla fotografier.<\/p>\n

 <\/p>\n

2007: F\u00f6rdold<\/em>, i regi av Staffan Roos (Dramaten).<\/strong><\/p>\n

Lars Nor\u00e9n blickar in i Stockholmsl\u00e4genheter, f\u00f6rmedlar short cuts<\/em> av el\u00e4ndesliv mitt i v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet. Han g\u00f6r ungef\u00e4r som konstn\u00e4ren Maja Spasova i boken Hemligheter<\/em>: s\u00e4tter str\u00e5lkastarljuset p\u00e5 v\u00e5ra inre liv, p\u00e5 den tomhet m\u00e5nga k\u00e4nner, trots materiell rikedom.<\/p>\n

 <\/p>\n

2009: H\u00f6st och vinter<\/em>, i regi av Ulla Gottlieb (Fria teatern, H\u00f6gdalen)<\/strong>.<\/p>\n

N\u00e4r H\u00f6st och vinter<\/em> hade urpremi\u00e4r 20 \u00e5r tidigare var det i just Ulla Gottliebs skarp\u00f6gda version. H\u00e4r m\u00f6ter en v\u00e4lbest\u00e4lld l\u00e4karfamilj d\u00e4r de vuxna d\u00f6ttrarna kommer p\u00e5 m\u00e5natlig middagsbjudning. Den yngsta dotterns provokationer river upp s\u00e5r \u2013 p\u00e5 precis samma s\u00e4tt som yngste sonen Davids agerande i Natten \u00e4r dagens mor<\/em>. Men pj\u00e4sen slutar som den b\u00f6rjar: Var och en av familjemedlemmarna gaskar upp sig och \u00e5terf\u00e5r sina vardagliga jag \u2013 och med ens framst\u00e5r allting d\u00e4remellan som n\u00e4rmast en dr\u00f6msekvens; en nattsvart fantasi.<\/p>\n

 <\/p>\n

2010: Skalv<\/em>, i regi av Sofia Jupither (Folkteatern G\u00f6teborg)<\/strong>.<\/p>\n

S\u00e4llan har jag sett en s\u00e5 minimalistisk, Jon Fosse-aktig Nor\u00e9n-upps\u00e4ttning som denna (p\u00e5 en teater d\u00e4r dramatikern just d\u00e5 var konstn\u00e4rlig ledare). Familjemedlemmarnas djupt nedk\u00f6rda jargong, t\u00f6md p\u00e5 egentlig mening, manglas fram som per automatik. Vars och ens ensamhet \u00e4r astronomisk.<\/p>\n

 <\/p>\n

2010: Om k\u00e4rlek<\/em>, i regi av Sara Giese (Dramaten)<\/strong>.<\/p>\n

En b\u00e5de typisk och otypisk Nor\u00e9npj\u00e4s. Typisk i sitt tema: tv\u00e5 par i yngre medel\u00e5ldern, marridna av ambivalens, frustration och oklara livsm\u00e5l; otypisk i sin karga, stiliserade och spr\u00e5kligt nedskruvade form. Mer \u00e4n n\u00e5gonsin \u00e4r Nor\u00e9n granne med Fosse.<\/p>\n

 <\/p>\n

2013: Demoner<\/em>, i regi av Hugo Hans\u00e9n (Stockholms stadsteater). <\/strong><\/p>\n

Hugo Hans\u00e9n svarar f\u00f6r en betydligt mera tidl\u00f6s, existentiell iscens\u00e4ttning j\u00e4mf\u00f6rt med Carsten Brandts \u00e5r 1986 \u2013 som jag minns som en av 80-talets starkaste teaterupplevelser. Den g\u00e5ngen var det Lars Green och Ewa Fr\u00f6ling som s\u00e5 uts\u00f6kt gestaltade det v\u00e4rldserfarna paret Frank och Katarina. Nu spelas det barnl\u00f6sa paret av Johan Rabaeus och Marie Richardson \u2013 tv\u00e5 dramatensk\u00e5despelare som med sin rutin gjuter tyngd i f\u00f6rest\u00e4llningen. De \u00e4ppelkindade, trivialborgerliga Thomas och Jenny p\u00e5minner starkt om det yngre paret i Edvard Albees klassiker Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virginia Woolf <\/em>och som \u00e4ven de f\u00e5r funktion av ett slags publik till den d\u00f6dsdans det \u00e4ldre paret bjuder upp till (ja, Strindbergs D\u00f6dsdansen<\/em> \u00e4r en uppenbar association \u2013 liksom f\u00f6r \u00f6vrigt en senare film: Roman Polanskis Bitter Moon<\/em>, som r\u00f6r sig inom samma sf\u00e4r).<\/p>\n

 <\/p>\n

2016: Nattvarden<\/em>, i regi av Bj\u00f6rn Runge (Kulturhuset Stadsteatern)<\/strong>.<\/p>\n

Ber\u00f6rande upps\u00e4ttning om m\u00e4nniskors of\u00f6rm\u00e5ga att n\u00e5 varandra \u2013 men \u00f6vergl\u00e4nser inte Christian Tomners Dramatenupps\u00e4ttning 1985, med bland andra Erland Josephson och Lena Olin (jag minns Ingmar Bergmans ord i pausen: \u00bbJ\u00e4vligt bra teater, f\u00f6rbannat bra teater\u00ab).<\/p>\n

 <\/p>\n

2017: Stilla liv<\/em>, i regi av Lars Nor\u00e9n (Dramaten)<\/strong>.<\/p>\n

Allt tydligare driver Lars Nor\u00e9n sin dramatik i rent experimentell riktning. H\u00e4r en tre timmar l\u00e5ng iscens\u00e4ttning d\u00e4r det inte uttalas en enda replik. Som ett slags retarderad balett, men utan musik.<\/p>\n

De cirka hundra scenerna: snapshots fr\u00e5n olika stadier p\u00e5 livets v\u00e4g. Alltsammans utspelas i ett slags obest\u00e4mt Fattigsverige, som om alltsammans samtidigt var en snabbspolning av ett jordbrukarland som inte l\u00e4ngre finns. M\u00e5 vara att upps\u00e4ttningen har en sensuell kvalitet som delvis \u00e4r suggestiv, och att helheten ter sig som en uppdaterad version av Strindbergs Ett dr\u00f6mspel<\/em> \u2013 men tre timmars tysta scenerier k\u00e4nns inte hundraprocentigt \u00f6vertygande.<\/p>\n

 <\/p>\n

2017: Vintermusik<\/em>, i regi av Sofia Jupither (Kulturhuset Stadsteatern). <\/strong><\/p>\n

P\u00e5 en sydlig sandstrand, svart som aska, biktar ett antal \u00e5ldrade turister sina k\u00e4nslor inf\u00f6r den f\u00f6rest\u00e5ende d\u00f6den, samtidigt som de i fragmentariska minnesbilder ser tillbaka p\u00e5 sina liv. Det \u00e4r som ett beckettskt h\u00f6rspel d\u00e4r replikerna far som pollen genom sommarkv\u00e4llen. Solen sjunker \u00f6ver havet, de sitter overksamma, inser att allting n\u00e4r som helst kommer ta slut. En gammal kvinna s\u00e4ger att hon aldrig hann bli ung. P\u00e5 scenen en m\u00e4ngd sk\u00e5despelarveteraner (Niklas Falk, Claire Wikholm, Lars Lind, Anita Ekstr\u00f6m, Sten Ljunggren) \u2013 jag f\u00e5r k\u00e4nslan av en hel sk\u00e5despelargenerations farv\u00e4l till teaterscenen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Bj\u00f6rn Gustavsson<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r tidigare publicerad i nummer 2-3\/2021 av Teatertidningen, som g\u00e5r att best\u00e4lla h\u00e4r:\u00a0https:\/\/teatertidningen.se\/?page_id=826<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  \u00a0 \u00c4nda sedan 1980-talet har teaterkritikern Bj\u00f6rn Gustavsson f\u00f6ljt Lars Nor\u00e9n och hans teaterarbete. I denna ess\u00e4 ringar Gustavsson in det som var k\u00e4rnan i Nor\u00e9ns dramatik och via dagb\u00f6ckerna \u00e4ven Nor\u00e9ns tankar om teater.   Lars Nor\u00e9ns 1980-talsdramer \u2013 ofta fem timmar l\u00e5nga djupdykningar i komplicerade par- och familjerelationer \u2013 minns jag som […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2459"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2459"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2459\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2537,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2459\/revisions\/2537"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2459"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2459"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2459"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}