![\"Hus\u00e5spelet](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Hus\u00e5spelet-c-Anita-Sj\u00f6blom-Westling-300x200.jpg\")
<\/a>Kjell Westling (l\u00e4ngst till h\u00f6ger) i Hus\u00e5spelet, en musikteaterf\u00f6rest\u00e4llning om koppargruveepoken i \u00c5reskutan, under 1700- och 1800-talen. \u00d6vriga p\u00e5 bilden (fr\u00e5n v\u00e4nster) \u00e4r Batte Sahlin och Lars Bostr\u00f6m. Foto: Anita Sj\u00f6blom Westling<\/p><\/div>\n
<\/p>\n
\u00c5r 1977 samlades fria musik- och teatergrupper fr\u00e5n hela Sverige: Nynningen, Nationalteatern, Sven Wollter med flera i T\u00e4ltprojektet Vi \u00e4ro tusenden<\/em>. D\u00e4r, under den flera m\u00e5nader l\u00e5nga turn\u00e9n, skrev Michael Segerstr\u00f6m fr\u00e5n Tidningsteatern och Bj\u00f6rn Granath fr\u00e5n Narren ett utkast till pj\u00e4sen Under 3 kungar<\/em>. \u00c5r 1979 fr\u00e5gade de mig om jag ville s\u00e4tta upp f\u00f6rest\u00e4llningen: \u00bbDet vill jag\u00ab, svarade jag. D\u00e5 fick jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tr\u00e4ffa Kjell Westling som var tillfr\u00e5gad att g\u00f6ra musiken. \u00bbGillar du Klezmer?\u00ab undrade Kjell. \u00bbIngen aning\u00ab, svarade jag.<\/p>\nJag hade varken h\u00f6rt eller h\u00f6rt talas om klezmermusik som numera helt f\u00f6rknippas med judisk kultur. Klezmer var ingenting som, s\u00e5 vitt jag visste, judar lyssnade till. Men vid mitten av 1970-talet hade denna \u00f6steuropeiska gatumusik dykt upp i USA och blivit popul\u00e4r. Kjell l\u00e5nade mig en LP som hette Streets of Gold<\/em>. Omslaget var gjort av serietecknaren Robert Crumb och f\u00f6rest\u00e4llde ett g\u00e4ng musiker som med bl\u00e5sinstrument och fiol drog runt p\u00e5 gatorna och spelade.<\/p>\nMusiken var skramlig, expressiv och h\u00e4rlig. Jag \u00e4lskade den omedelbart. Klezmerns r\u00e5a, lite atonala sound med mycket bl\u00e5s st\u00e4mde precis med mig och min lust till expressivt ber\u00e4ttande p\u00e5 teaterscenen. Det var inte kompmusik som skulle f\u00f6rst\u00e4rka n\u00e5got annat. Den var sin egen. Och den hade f\u00f6r tillf\u00e4llet blivit Kjells favoritmusik.<\/p>\n
Nu var det ju s\u00e5 att klezmerbanden, det visade sig finnas fler, oftast bestod av musiker med olika instrument s\u00e5som klarinett, sax, fiol, bas, dragspel. Kjell Westling var bara Kjell Westling. Men det visade sig inte vara \u00bbbara\u00ab. Tv\u00e4rtom. Han satte ig\u00e5ng att komponera klezmerinspirerad musik till den l\u00f6st hopfogade pj\u00e4sen om Michaels och Bj\u00f6rns skilda uppv\u00e4xter i den pr\u00e4ktiga sk\u00e5nska myllan.<\/p>\n
Klezmern hade vuxit fram bland de \u00f6steuropeiska judarna, ofta i f\u00f6rskingringen och b\u00e5de inspirerats av och inspirerat jazz och balkanmusik. Den bildade en underbar bakgrund i Under 3 kungar<\/em>.<\/p>\n <\/p>\n
\nHan fick texten och orden att verka tillsammans utan att dr\u00e4nka eller kr\u00e4nka den ena eller den andra ber\u00e4ttarformen.<\/p>\n<\/blockquote>\n
<\/p>\n
Jag redigerade ihop pj\u00e4sen. Den handlade om att vara pojke och v\u00e4xa upp p\u00e5 1950- och 1960-talen i Sverige n\u00e4r alla f\u00f6rv\u00e4ntades bli ingenj\u00f6rer. Rollerna, konflikterna och milj\u00f6erna som de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna skulle gestalta var verkligen m\u00e5nga. Of\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ldrar, syskon, amerikanska bilar, amerikanska sl\u00e4ktingar som skickade cheese doodles<\/em>, politiker, d\u00e5liga \u00e4ktenskap, drastiskt skvaller och att klippa h\u00e5ret. Allt med humor och igenk\u00e4nning.<\/p>\nScenen bestod av tv\u00e5 plan p\u00e5 olika h\u00f6jd. Kjell fick sitta i mitten i en halv amerikanare med inbyggt piano som kunde snurra och ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4lla en frisersalong. D\u00e4r tr\u00e4ngdes Kjell och hans alla instrument i sinnrika upph\u00e4ngningar och uppst\u00e4llda s\u00e5 att han, utan att l\u00e4mna musikb\u00e5set\/bilen, kunde hantera de olika instrumenten, helst alla samtidigt.<\/p>\n
Att Kjells klezmerinspirerade musik st\u00e4mde f\u00f6r mig berodde s\u00e4kert p\u00e5 att jag i studentpresent av min b\u00e4sta v\u00e4n f\u00e5tt en skiva med texter av Bertolt Brecht till musik av Kurt Weill. D\u00e4r grundades min smak f\u00f6r teatermusik. Min b\u00e4sta v\u00e4n hade \u00e4ldre syskon, gick p\u00e5 Moderna museet och kunde tolka tidsandan. Jag hade dittills bara lyssnat p\u00e5 visor, musikaler, Povel Ramel, Owe Th\u00f6rnqvist och revyl\u00e5tar.<\/p>\n
Kjell var ett par \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n f\u00f6rfattarna\/sk\u00e5despelarna. Kanske hade \u00e4ven han haft press p\u00e5 sig att bli ingenj\u00f6r. Kanske var det d\u00e4rf\u00f6r han kunde ber\u00e4tta historien genom musiken, genom klezmertonerna som fl\u00f6t och tj\u00f6t eller bara sm\u00e4ktade ur hans instrument. Teater med s\u00e5ng och musik hade jag satt upp p\u00e5 Pistolteatern, Unga Klara och andra scener. Men den musik som Kjell nu komponerade f\u00f6r sina instrument var rumsskapande. Den kompade inte ett s\u00e5ngnummer. Musiken l\u00e5g under orden utan att ta \u00f6ver. Den fanns d\u00e4r och byggde ett teatralt universum, ofta under hela scener. Jag beh\u00f6vde aldrig anv\u00e4nda dekor n\u00e4r Kjell skapade musiken.<\/p>\n
Alla scenrum som vi jobbade med ritades naturligtvis av scenografer. Men oftast ville jag bara ha nakna plan i olika niv\u00e5er och ofta, just som i Under 3 kungar<\/em>, med en centralt bel\u00e4gen plattform f\u00f6r musiken. Rummen d\u00e4r handlingen utspelades, rummen d\u00e4r dialogen framf\u00f6rdes, byggdes av Kjells musik. Den fick oss att se de sk\u00e5nska villorna och g\u00e5rdarna, skolan och f\u00e4lten, bergen i Bergshamra, interi\u00f6rer och exteri\u00f6rer, torg med folksamlingar och scener under t\u00e4cket. Kjell och jag t\u00e4nkte inte alltid lika om hur rummet skulle h\u00f6ras. Men det blev alltid alldeles underbart i slut\u00e4ndan.<\/p>\n <\/p>\n
\nI musiken byttes milj\u00f6er medan sk\u00e5despelarna bytte roller fr\u00e5n rasande besvikna f\u00f6r\u00e4ldrar eller politiker, till servit\u00f6rer, mass\u00f6ser, bilmekaniker, pasta\u00e4tare eller bortgl\u00f6mda sk\u00e5despelare. Spagettin ringlade och ketchupen fl\u00f6dade.<\/p>\n<\/blockquote>\n
<\/p>\n
Musiken l\u00e4t v\u00e4ldigt annorlunda f\u00f6r n\u00e4stan ett halvt sekel sedan. Och d\u00e4rmed ocks\u00e5 det r\u00e5dande musikaliska teaterber\u00e4ttandet. Idag verkar det kanske obegripligt att v\u00e4lja s\u00e5 pratsamma och egensinniga musikstilar till teater och film som Kjell gjorde. Idag verkar narrativet, som man s\u00e4ger nu, ligga n\u00e4stan bara i klanger. Eller rytmer. Musiken ska suggerera k\u00e4nslor: ond br\u00e5d d\u00f6d, k\u00e4rlek, frihet och driva sp\u00e4nning och hot fram\u00e5t mot den oundvikliga uppl\u00f6sningen. Men d\u00e5, n\u00e4r Kjell skapade musiken till Under 3 kungar<\/em> var musiken till teater och film fortfarande komponerad med m\u00e5nga toner och fylld av mycket melodi. De amerikanska 1940-talsfilmerna ackompanjerades av musik som fortfarande f\u00e5r mig att rysa av lycka. Nino Rotas musik till Federico Fellinis filmer tog en egen plats av lust och l\u00e4ngtan och blev en del av Fellinis framg\u00e5ng. Med musikalen West Side Story<\/em> hade Leonard Bernstein med r\u00e5 fantastik, klezmerinspirerad skulle jag tro, hittat ett s\u00e4tt att musikaliskt beskriva det tuffa livet p\u00e5 gatan bland nyanl\u00e4nda immigranter och hormonstinna ungdomar.<\/p>\nKurt Weill och Hanns Eisler hade gjort k\u00e4nsloladdad opera av Brechts ber\u00e4ttelser om fattigdom, uteliv, sj\u00e4lvdestruktion, fylla och f\u00f6rfall. Nationalteatern i Backa skapade musik som hyllade ton\u00e5rsrevolt och det som numer heter utanf\u00f6rskap. Det var allt annat \u00e4n idyll som h\u00f6rdes p\u00e5 svenska scener. Jan Johansson hade synkoperat folkmusiken och givit det, i mitt tycke, stompiga br\u00e4kandet f\u00e4rg och form. Naturalismen p\u00e5 scen och inlevelseber\u00e4ttandet med undertexter och tryckande tystnad var just d\u00e5 l\u00e5ngt borta. De som ville ber\u00e4tta och se teater om k\u00e4nsliga relationer fick ligga mycket l\u00e5gt. Sj\u00e4lv skrev jag och regisserade och k\u00e4nde mig helt hemma i den teater med musik som v\u00e4xte fram, det var mitt spr\u00e5k. Och Kjells val av klezmer var min musik. Den p\u00e5minde om Kurt Weills musik, r\u00e5 och osk\u00f6n med en egen ber\u00e4ttelse som vidgade och f\u00f6rdjupade texten. Med r\u00e5 menar jag motsatsen till melodi\u00f6s, visfin och trallv\u00e4nlig, \u00e4ven om Weill ocks\u00e5 skrev Moritat<\/em>, det vill s\u00e4ga musiken till Brechts Mackie Kniven<\/em> som blev en v\u00e4rldsschlager i Louis Armstrongs version.<\/p>\nKjell \u00e4lskade dock folkmusiken lika mycket som klezmern. Han var all\u00e4tare, allspelare. I all musik fanns n\u00e5got intressant, n\u00e5got att uppt\u00e4cka, n\u00e5got att pr\u00f6va.<\/p>\n
<\/p>\n
\nHan blev n\u00e5got av stumfilmsmusiker, en stumfilmsmusiker till den talade teatern.\u00a0<\/p>\n<\/blockquote>\n
<\/p>\n
Han blev n\u00e5got av stumfilmsmusiker, en stumfilmsmusiker till den talade teatern. Han satt inte nedanf\u00f6r filmduken f\u00f6r att h\u00e4nga med i filmens handling och v\u00e4xla mellan dramatiska skeenden som sorg och lycka, nederlag och uppg\u00e5ng, hat, hot och k\u00e4rlek. Ist\u00e4llet satt Kjell mitt p\u00e5 scenen.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen Under 3 kungar<\/em> var b\u00e5de sorglig och rolig, en anekdotisk historia d\u00e4r sk\u00e5depelarna bytte roller, k\u00f6n och \u00e5lder, och v\u00e4xlade mellan att vara protagonist och antagonist eller tv\u00e5 barn som f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 den v\u00e4rld som de var p\u00e5 v\u00e4g in i. Michael kl\u00e4dde bland annat av sig naken f\u00f6r att tvinga sin pappa, som just d\u00e5 spelades av Bj\u00f6rn, att \u00e4lska honom som gud skapat honom. Och Kjell spelade.<\/p>\nHans klezmerinspirerade musik blev f\u00f6rest\u00e4llningens soundtrack. Med den utlevande klezmern som grund, skapade han sceniska rum till pojkarnas kamp i det ut\u00e5t sett idylliskt sm\u00e5borgerliga och tillkn\u00e4ppta sk\u00e5nska samh\u00e4llet. I detta osannolika m\u00f6te mellan stum, svensk idyll och utfl\u00e4kta \u00f6steuropeiska k\u00e4nslor uppstod ljuv teater.<\/p>\n
P\u00e5 n\u00e4stan samma s\u00e4tt fungerade musiken 1986 i f\u00f6rest\u00e4llningen Det ljuva bombnedslaget<\/em>, fritt efter den italienske f\u00f6rfattaren Alberto Moravias La cintura<\/em> (B\u00e4ltet)<\/em>, bearbetad av mig p\u00e5 Mosebacke Etablissemang med Kim Anderzon, Bj\u00f6rn Granath och Johan Rabaeus i rollerna. Pj\u00e4sen handlade om en italiensk sk\u00e5despelerska som inte l\u00e4ngre f\u00e5r nog med bekr\u00e4ftelse och som provocerar sin man att slita av sig sitt b\u00e4lte och smiska henne. Det \u00e4r en typisk dekadent stadsskildring. Men musiken till upps\u00e4ttningen inspirerades av italiensk folkmusik.<\/p>\nKjell placerades h\u00e4r lite mer i kanten av scenrummet. Scenen bestod av sp\u00e5ngar tv\u00e4rs igenom publiken. Han satt bakom ett piano och varvade alla sina instrument, bl\u00e5ste, filade och l\u00e4t fingrarna flyga \u00f6ver tangenterna medan sk\u00e5despelarna fladdrade runt b\u00e5de honom och publiken i rasande fart. I musiken byttes milj\u00f6er medan sk\u00e5despelarna bytte roller fr\u00e5n rasande besvikna f\u00f6r\u00e4ldrar eller politiker, till servit\u00f6rer, mass\u00f6ser, bilmekaniker, pasta\u00e4tare eller bortgl\u00f6mda sk\u00e5despelare. Spagettin ringlade och ketchupen fl\u00f6dade.<\/p>\n
Kjell hade blivit f\u00f6r\u00e4lskad i den teatrala italienska folkmusiken under sin medverkan i Bella Ciao-gruppen d\u00e4r det f\u00f6rutom folkmusik sj\u00f6ngs och spelades slagkraftiga partisan- och motst\u00e5ndss\u00e5nger. Denna musik \u00e4r och var precis som klezmern arrangerad f\u00f6r att h\u00f6ras utomhus, b\u00e5de som gatuteater och f\u00f6r att inspirera till motst\u00e5nd \u00f6ver berg och dal. Den var i mina \u00f6ron mer melodi\u00f6s \u00e4n klezmern men lika pregnant. Gatuteatermusiken har alltid funnits i Italien men fick ett stort uppsving n\u00e4r Dario Fo och Franca Rame forskade fram och nedtecknade den gamla teater- och gycklartraditionen.<\/p>\n
<\/p>\n
\nN\u00e4r vi tr\u00e4ffades var mitt teaterspr\u00e5k, mitt ber\u00e4ttande, mycket popul\u00e4rt. Det passade tiden som hand i handske. Sedan hamnade det i skamvr\u00e5n. Undertexter och relationsdramatik tog \u00f6ver.<\/p>\n<\/blockquote>\n
<\/p>\n
Kanske diskuterade Kjell musikteori med andra. Men hans stora kunskap och musikaliska bredd innebar att han f\u00f6rstod hur han kunde anv\u00e4nda b\u00e5de klezmer och den italienska gatu- och motst\u00e5ndsmusiken i teaterns tj\u00e4nst. Han fick texten och orden att verka tillsammans utan att dr\u00e4nka eller kr\u00e4nka den ena eller den andra ber\u00e4ttarformen. Ibland kunde han bli indragen i handlingen. Och s\u00e5 l\u00e4nge han hade n\u00e5got av sina skyddande instrument framf\u00f6r sig var han inte blyg och kunde agera. Utanf\u00f6r scenen, utan sina skyddande instrument, sina klingande vapen, sin rytmiska sk\u00f6ld, f\u00f6rsvann han hellre in i en intellektuell dr\u00f6mv\u00e4rld med vurm f\u00f6r gamla instrument, klockor, filosofi och allehanda teorier.<\/p>\n
Som konstn\u00e4r hade Kjell stor integritet. Och receptivitet. Naturligtvis p\u00e5verkades han av tidsandan. Men eftersom han var ett snille och musikaliskt unikum som beh\u00e4rskade alla stilarter och instrument kunde han \u00e4ven anpassa sig till den nya tiden d\u00e4r Brecht och Dario Fo sk\u00e5pades ut under spott och spe och ersattes av andra ber\u00e4ttarstilar. Kjell kunde spela all musik och med vilka musiker som helst.<\/p>\n
F\u00f6r mig var det sv\u00e5rare. N\u00e4r vi tr\u00e4ffades var mitt teaterspr\u00e5k, mitt ber\u00e4ttande, mycket popul\u00e4rt. Det passade tiden som hand i handske. Sedan hamnade det i skamvr\u00e5n. Undertexter och relationsdramatik tog \u00f6ver. Men innan dess hann vi samarbeta en hel del och Kjell hann komponera en hel del. Exempelvis bitar av klezmermusiken till Kaos \u00e4r granne med Finkelstein<\/em> (1990), en judisk kabar\u00e9 p\u00e5 Kilen p\u00e5 Stadsteatern. I den befann sig musikerna \u00e5ter i centrum och kunde bygga musikaliska scenrum av tomma plan som vindlade upp och ner till olika v\u00e4rldar p\u00e5 flygplatser, balettskolor, br\u00f6llop, m\u00e5ltider, gamla m\u00e4nniskor, unga b\u00f6gar\u200a\u2026<\/p>\n <\/p>\n
<\/p>\n
![\"Omslagsbild](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Omslagsbild-till-boken-978-91-7844-450-2.jpg\")
<\/a><\/strong><\/p>\n