![\"Portr\u00e4tt,](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Portr\u00e4tt-IMG_5478-foto-Johan-Sundell.jpg\")
<\/a>Johan Holmberg beskriver det senaste \u00e5ret som ett \u00e5r av ensamhet, isolering och borttappade v\u00e4nskapsrelationer: \u00bbett \u00e5r av d\u00f6d\u00ab. Foto: Johan Sundell<\/p><\/div>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Flera av det senaste \u00e5rets inplanerade teaterupps\u00e4ttningar kommer aldrig n\u00e5 sin publik. En av dessa \u00e4r Tartuffe p\u00e5 Malm\u00f6 stadsteater. Sk\u00e5despelaren Johan Holmberg skriver h\u00e4r om arbetet med en roll som aldrig fick ta klivet ut i str\u00e5lkastarljuset p\u00e5 scen, och vad det inneburit f\u00f6r honom.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Man brukar s\u00e4ga att teater \u00e4r \u00f6gonblickets konst. Rollen upph\u00f6r att finnas till i samma \u00f6gonblick som rid\u00e5n g\u00e5r ner och finns endast kvar som ett minne hos sk\u00e5despelaren och publiken, ibland dokumenterad med n\u00e5gra ord av en recensent, kanske ett par f\u00f6rest\u00e4llningsfoton. <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Har sk\u00e5despelarens arbete ett v\u00e4rde \u00f6verhuvudtaget om m\u00f6tet med publiken uteblir?<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Tartuffe p\u00e5 Malm\u00f6 stadsteater var en av alla de upps\u00e4ttningar som aldrig fick g\u00e5 till premi\u00e4r detta \u00e5r, detta skit\u00e5r, detta annus horribilis. Det skulle bli en p\u00e5kostad upps\u00e4ttning p\u00e5 Hipp, teaterns stora scen, den vackra cirkusbyggnaden fr\u00e5n f\u00f6rra sekelskiftet. Jag hade blivit erbjuden att spela titelrollen \u2013 den genomfalska, religi\u00f6sa hycklaren som lyckas charma familjefadern Orgon men mest av allt vill \u00e5t hans hustru. En klassisk roll, m\u00e5nga fina sk\u00e5despelare har tagit sig an den genom \u00e5ren. <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Det k\u00e4nns som att under l\u00e5ng tid bygga en m\u00e5nraket och f\u00f6rbereda uppskjutningen i detalj, och sedan aldrig f\u00e5 skicka upp skiten i rymden \u2026<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Snart stod den monumentala scenografin p\u00e5 plats, vi kunde b\u00f6rja prova v\u00e5ra kostymer och ha genomdrag med mask och ljus. V\u00e5r version av Tartuffe var inspirerad av incel-kulturen, om en kr\u00e4nkt manlighet som anser att feminismen har g\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ngt, om krocken mellan upplysning och f\u00f6rdom. Biljetterna s\u00e5lde p\u00e5 och repetitionerna gick in i den sista fasen. Vi b\u00f6rjade bli redo att m\u00f6ta publiken. <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n ”Tartuffe” p\u00e5 Malm\u00f6 stadsteater fick aldrig sin premi\u00e4r, men teatern hann ta repetitionsbilder ett par veckor f\u00f6re den t\u00e4nkta premi\u00e4ren. H\u00e4r syns Johan Holmberg i rollen som Tartuffe. Foto: Emmalisa Pauly<\/p><\/div>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n S\u00e5 gick det ett \u00e5r. <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00c5h, det har varit s\u00e5 sorgligt \u2026 Inget \u00e4r s\u00e5 \u00f6dsligt som en tom teater.<\/p>\n<\/blockquote>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n 2020 blev 2021, vaccinet b\u00f6rjade rullas ut och den andra v\u00e5gen klingade av. Och \u00e4ntligen skulle upps\u00e4ttningen av Tartuffe bli av, trots allt. Jag skulle till slut f\u00e5 g\u00f6ra min version av den d\u00e4r ensamma, m\u00e4rkliga, charmiga falskspelaren \u2026 <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n
Vad h\u00e4nder d\u00e5 med ett rollarbete som aldrig f\u00e5r m\u00f6ta en publik? Som d\u00e4rmed aldrig f\u00e5r f\u00f6das fullt ut och speglas och utvecklas i det m\u00f6tet? Kapslas det in och forts\u00e4tter att leva sitt liv inuti sk\u00e5despelaren som ett inb\u00e4ddat l\u00f6fte, en parasit, ett \u00e4rr? Har det ett v\u00e4rde \u00e4nd\u00e5, f\u00f6r sk\u00e5despelaren? Har sk\u00e5despelarens arbete ett v\u00e4rde \u00f6verhuvudtaget om m\u00f6tet med publiken uteblir?<\/p>\n\n
Jag var v\u00e4ldigt exalterad, f\u00f6rv\u00e4ntansfull. Det \u00e4r inte ofta i ett yrkesliv som man f\u00e5r en s\u00e5dan h\u00e4r m\u00f6jlighet. Ibland g\u00e5r det l\u00e5ng tid mellan de stora, utmanande uppgifterna och att bara bli erbjuden en s\u00e5dan h\u00e4r roll k\u00e4nns som en seger, en bel\u00f6ning.
Till vardags tillh\u00f6r jag den fasta ensemblen p\u00e5 Dramaten, och jag best\u00e4mde mig efter en viss tids v\u00e5nda f\u00f6r att ta tj\u00e4nstledigt d\u00e4rifr\u00e5n. Dramaten \u00e4r en fantastisk arbetsplats, den b\u00e4sta jag har varit p\u00e5, men man kan ju beh\u00f6va en paus ibland \u2026 jag fr\u00e5n Dramaten, Dramaten (och dess publik) fr\u00e5n mig.
S\u00e5 i b\u00f6rjan av februari 2020 reste jag till Malm\u00f6. Jag installerade mig i min fina l\u00e5nel\u00e4genhet p\u00e5 Gamla V\u00e4ster. Vi hade kollationering, vi b\u00f6rjade repetera. F\u00f6r mig var det underbara veckor \u2013 jag fick m\u00f6ta v\u00e5ren i en ny stad, och arbeta med nya inspirerande kollegor som sporrade mig att g\u00f6ra mitt absolut b\u00e4sta. Jag satt p\u00e5 biblioteket och l\u00e4ste allt jag kunde komma \u00f6ver om Tartuffe, om Moli\u00e8re, om alexandrin.
Samtidigt hade vi b\u00f6rjat h\u00f6ra talas om ett virus som spred sig \u00f6ver v\u00e4rlden. Folk tappade lukt och smak, vissa fick problem med andningen, en del dog en f\u00f6rf\u00e4rlig d\u00f6d. F\u00f6r varje vecka som gick v\u00e4xte oron f\u00f6r vilka konsekvenserna skulle bli \u2013 f\u00f6r samh\u00e4llet, f\u00f6r individen och f\u00f6r teatern. En kollega i ensemblen blev smittad och stannade hemma fr\u00e5n repetitionerna. N\u00e5gon annans partner hade varit i kontakt med en person som blivit sjuk. Sj\u00e4lv b\u00f6rjade jag t\u00e4nka p\u00e5 hur mycket jag skrek och spottade p\u00e5 scenen under de mest intensiva monologerna. Om eventuella droppar av smitta skulle n\u00e5 ut till publiken p\u00e5 f\u00f6rsta b\u00e4nkraden och huruvida jag borde tona ner mitt utspel f\u00f6r folkh\u00e4lsans skull. Jag k\u00f6pte handsprit och D-vitaminer och extra toapapper. Vi slutade kramas, vi slutade skaka hand \u2026 men arbetet rullade \u00e4nd\u00e5 p\u00e5.<\/p>\n\n
Viruset fortsatte dock att breda ut sig, och en efter en beslutade landets teatrar att st\u00e4nga ner sina verksamheter. Malm\u00f6 stadsteater v\u00e4ntade l\u00e4ngre \u00e4n de flesta, smittspridningen i Malm\u00f6 var ganska l\u00e5g till en b\u00f6rjan. Men en vecka f\u00f6re den t\u00e4nkta premi\u00e4ren i slutet av mars kom det oundvikliga beskedet \u2013 premi\u00e4ren st\u00e4lldes in och upps\u00e4ttningen pausades tills vidare. Allting h\u00e4ngde i luften ett tag \u2026 kunde vi kanske ha premi\u00e4r senare i maj? Eller efter sommaren, i augusti?
Vi hade ett sista genomdrag, en intern redovisning av arbetet vi hade gjort s\u00e5 l\u00e5ngt. Ett tjugotal anst\u00e4llda fr\u00e5n teatern var d\u00e4r och tittade. F\u00f6r mig, f\u00f6r oss, k\u00e4ndes det betydelsefullt att i alla fall n\u00e5gra s\u00e5g vad vi hade gjort. \u00bbPubliken kommer att \u00e4lska det h\u00e4r\u00ab, sa v\u00e5r dramaturg.
Antalet smittade och d\u00f6da fortsatte att stiga runtom i Sverige och v\u00e4rlden, och ganska snart best\u00e4mdes att hela projektet skulle flyttas fram ett helt \u00e5r, till v\u00e5ren 2021. D\u00e5 skulle ju pandemin naturligtvis vara \u00f6ver \u2026 Jag fick fr\u00e5gan om jag \u00e5terigen kunde vara med d\u00e5. Efter lite bet\u00e4nketid och ytterligare v\u00e5nda best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att tacka ja och tog tj\u00e4nstledigt \u00e4nnu en g\u00e5ng fr\u00e5n Dramaten.<\/p>\n<\/a>
Ett \u00e5r av d\u00f6d. Ett \u00e5r av ensamhet och isolering och borttappade v\u00e4nskapsrelationer. Ett \u00e5r utan teater, utan publik i salongen. Inga premi\u00e4rnerver, inget mingel i foaj\u00e9n, inga samtal och analyser, inga recensioner och slutfester. \u00c5h, det har varit s\u00e5 sorgligt \u2026 Inget \u00e4r s\u00e5 \u00f6dsligt som en tom teater.
Undantag har funnits. En del upps\u00e4ttningar har trots allt g\u00e5tt till premi\u00e4r, till en b\u00f6rjan inf\u00f6r femtio personer i publiken, s\u00e5 sm\u00e5ningom inf\u00f6r \u00e5tta personer. Med trygga avst\u00e5nd b\u00e5de i salongen och mellan sk\u00e5despelarna p\u00e5 scenen. Kroppskontakt har undvikits, ansikten har varit v\u00e4nda fr\u00e5n varandra, flaskorna med handsprit utplacerade \u00f6verallt i kulisserna. Dagliga snabbtester med pinne i n\u00e4san.
Framf\u00f6rallt har streamade f\u00f6rest\u00e4llningar verkat som ett magert substitut. Med f\u00e5 undantag har utbudet best\u00e5tt av gammal sk\u00e5pmat ur teatrarnas arkiv eller hastigt avfilmade aktuella f\u00f6rest\u00e4llningar som inte n\u00e4mnv\u00e4rt har anpassats till det digitala formatet. Teatrarna har gentemot bidragsgivare och allm\u00e4nhet kunnat ge sken av att verksamheten rullar p\u00e5 n\u00e4stan som vanligt. Sj\u00e4lv har jag inte orkat se n\u00e5gon streamad teater n\u00e4stan, blivit tr\u00f6tt av bara tanken. Teaterns raison d\u2019\u00eatre \u00e4r och har alltid varit nuet och det delade utrymmet, publikens och akt\u00f6rernas vetskap om varandra, samskapandet. Jag \u00e4lskar film, men teater \u00e4r n\u00e5got helt annat. D\u00e4r riskerar kroppar och sinnen n\u00e5got i realtid. Och det \u00e4r just det jag vill uppleva.
Vad h\u00e4nde med scenkonsten i Sverige 2020\/2021? Det har varit ett f\u00f6rlorat \u00e5r i s\u00e5 m\u00e5nga konstn\u00e4rers liv. Kunde kulturministern och hennes departement ha gjort mer f\u00f6r att v\u00e4rna v\u00e5r bransch, som har drabbats s\u00e5 h\u00e5rt av en trubbig lagstiftning? Vem ska st\u00e5 till svars? Beh\u00f6vs en haverikommission? Politiker och teaterledningar har varit v\u00e4ldigt defensiva, tr\u00e4ngda av ett upphetsat tonl\u00e4ge. Trots svag evidens f\u00f6r att smittan skulle spridas just p\u00e5 teatrarna. \u00c5tta personer i salongen p\u00e5 teatrar med flera hundra sittplatser? Alltmedan k\u00f6pcenter, restauranger och andra arbetsplatser kunnat sluka hundratals?
M\u00e5nga frilansare har f\u00f6rlorat jobb och inkomster under \u00e5ret, en del har tvingats l\u00e4mna yrket. Vi som \u00e4r privilegierade nog att ha trygga anst\u00e4llningar har p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll \u00e4nd\u00e5 kunnat forts\u00e4tta arbeta. Vi har repeterat, f\u00f6rberett oss och f\u00f6ljt nyheterna, presskonferenserna och smittkurvorna. Vi har, likt Officeren i Ett dr\u00f6mspel, han som v\u00e4ntar p\u00e5 sin \u00e4lskade Victoria, hoppats att teatrarna ska f\u00e5 \u00f6ppna igen och att vi \u00e5ter ska f\u00e5 k\u00e4nna sp\u00e4nningen, nerven, euforin n\u00e4r rid\u00e5n g\u00e5r upp. Sj\u00e4lv arbetade jag med tv\u00e5 produktioner p\u00e5 Dramaten under \u00e5ret, Berusade och Cabaret. Den ena bidde en streamad version, den andra \u00e4r framflyttad till h\u00f6sten.<\/p>\n\n
D\u00e5 kom den tredje v\u00e5gen. Och bara n\u00e5gra f\u00e5 veckor innan vi skulle ha \u00e5terupptagit repetitionerna i april 2021 fattades beslutet att l\u00e4gga ner f\u00f6rest\u00e4llningen, permanent denna g\u00e5ng \u2013 den skulle bli alltf\u00f6r sv\u00e5r att \u00bbcovids\u00e4kra\u00ab, och det var ocks\u00e5 best\u00e4mt sedan l\u00e4nge att Hipp skulle renoveras under l\u00e5ng tid, en ytterligare framflyttning var inte m\u00f6jlig.
Helvete ocks\u00e5.
Man kan definiera melankoli som \u00bbsaknaden efter det man aldrig haft\u00ab. S\u00e5 detta \u00e4r d\u00e5 den ultimata melankoliska upplevelsen som sk\u00e5despelare \u2013 ett pl\u00f6tsligt avsked av en roll som jag hade hoppats s\u00e5 mycket p\u00e5. Att skiljas ifr\u00e5n den i f\u00f6rtid skapar sv\u00e5ra fantomsm\u00e4rtor. En fysisk saknad efter rollen, kollegorna, teatern, staden. Det k\u00e4nns som att under l\u00e5ng tid bygga en m\u00e5nraket och f\u00f6rbereda uppskjutningen i detalj, och sedan aldrig f\u00e5 skicka upp skiten i rymden \u2026 eller som en v\u00e4n beskrev det: som att planera och tillaga en avancerad ny\u00e5rsmiddag f\u00f6r att sedan n\u00e4r allt \u00e4r klart bara raka ner det i en sops\u00e4ck, utan att ens ha smakat p\u00e5 maten.
En inst\u00e4lld upps\u00e4ttning \u00e4r ocks\u00e5 en upps\u00e4ttning.
Vi hade hunnit l\u00e5ngt, upps\u00e4ttningen var i princip klar. Det finns till och med foton, tagna vid ett genomdrag ett par veckor f\u00f6re den t\u00e4nkta premi\u00e4ren. Det ser s\u00e5 f\u00e4rdigt ut \u2013 kostymerna, scenografin, ljuss\u00e4ttningen. Men \u2026 var det bra? Skulle upps\u00e4ttningsid\u00e9n h\u00e5lla hela v\u00e4gen? Skulle min rolltolkning h\u00e5lla ihop? Skulle jag lyckas f\u00e5 publiken att skratta? Det f\u00e5r vi aldrig veta. Vi fick aldrig pr\u00f6va v\u00e5rt arbete inf\u00f6r publikens \u00f6gon, se och h\u00f6ra reaktionerna fr\u00e5n ett fullsatt Hipp och liksom fladderm\u00f6ss pejla av rummet och kropparna d\u00e4rute.
Jag k\u00e4nner mig s\u00e5 snopen, s\u00e5 besviken. Men ibland anar jag ocks\u00e5 en annan k\u00e4nsla. Den lite f\u00f6rbjudna k\u00e4nslan av befrielse, att jag slapp g\u00f6ra det. F\u00f6r t\u00e4nk om jag hade misslyckats? Jag hade kanske f\u00f6rberett mig f\u00f6r mycket, g\u00e5tt f\u00f6r tekniskt och metodiskt till v\u00e4ga? Att spela en huvudroll p\u00e5 en stor scen \u00e4r att uts\u00e4tta sig, att riskera sitt rykte. Man drar ett tungt lass och ingen roll spelar sig sj\u00e4lv, arbetet m\u00e5ste g\u00f6ras och ibland lyckas man, ibland inte. Man j\u00e4mf\u00f6rs med andra, och m\u00e5nga har \u00e5sikter om hur rollen b\u00f6r g\u00f6ras.
Bluffen hade kunnat avsl\u00f6jas. \u00bbJohan \u00e4r ingen riktig sk\u00e5despelare. Johan \u00e4r inte mogen att axla den rollen. Till det beh\u00f6vs en STOR sk\u00e5despelare \u2026\u00ab
Jaja, whatever \u2026 Det f\u00e5r vi aldrig veta.<\/p>\n