![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Caroline-Guiela-Nguyen-02-Web-225x300.jpg\")
Caroline Guiela Nguyen vill i Fraternity st\u00e4lla en avgrundsdjup fr\u00e5ga: \u00c4r vi beredda att ge bort v\u00e5ra minnen av dem vi \u00e4lskar, dem vi f\u00f6rlorat, om det skulle inneb\u00e4ra att dessa kan \u00e5terv\u00e4nda \u2013 att vi kan \u00e5terf\u00f6renas med dem. Foto: Manuel Braun<\/p><\/div>\n\n\n\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
F\u00f6r regiss\u00f6ren och dramatikern Caroline Guiela Nguyen \u2013 vars f\u00f6rest\u00e4llningar spelas runt om i Europa \u2013 \u00e4r det v\u00e4sentligt att f\u00e5 till en m\u00e5ngfald av kroppar, spr\u00e5k och r\u00f6ster p\u00e5 scen \u2013 att m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika kulturer och klasser ska bli representerade. Det g\u00e4ller \u00e4ven hennes upps\u00e4ttning som g\u00e4stspelade p\u00e5 Dramaten i sensomras, Fraternity \u2013 a fantastic tale<\/em>, som \u00e4r andra delen av en trilogi som kretsar kring begreppet broderskap. Birgitta Haglund tr\u00e4ffade Caroline Guiela Nguyen n\u00e4r hon bes\u00f6kte Stockholm.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n H\u00e4lften av jordens befolkning har f\u00f6rsvunnit efter en l\u00e5ng solf\u00f6rm\u00f6rkelse och det enda som kan f\u00e5 de saknade att \u00e5terv\u00e4nda \u00e4r en ny s\u00e5dan. Det \u00e4r utg\u00e5ngspunkten i fransk-vietnamesiska Caroline Guiela Nguyens f\u00f6rest\u00e4llning Fraternity \u2013 a fantastic tale<\/em> som \u00e4r ett slags allkonstverk d\u00e4r sk\u00e5despeleri, film och musik v\u00e4vs samman till en postapokalyptisk st\u00e4mning.<\/p>\n Publiken tas med p\u00e5 en science fiction-liknande resa med en vardagsrealistisk grundton \u2013 ut\u00e5t, mot stj\u00e4rnhimlen och v\u00e4rldsalltet, och in\u00e5t mot de existentiella himlar som ryms i oss alla. En tydlig bild f\u00f6r detta \u00e4r n\u00e4r ett m\u00e4nniskohj\u00e4rta projiceras p\u00e5 ena scenv\u00e4ggen och sm\u00e4lter in i bakgrunden av stj\u00e4rnor, nebulosor och galaxer \u2013 blir en del av dem. H\u00e4r f\u00f6rmedlas en k\u00e4nsla av hur allt i universum h\u00e4nger ihop, h\u00e4r ryms mikro och makro och filosofiska bottnar. F\u00f6rest\u00e4llningen cirklar kring sv\u00e5righeten att leva vidare n\u00e4r vi har f\u00f6rlorat n\u00e5gon som vi \u00e4lskar, om hur minnena av dem kan h\u00e5lla sm\u00e4rtan och sorgen vid liv. Liksom hoppet om att de ska \u00e5terv\u00e4nda.<\/p>\n Caroline Guiela Nguyen m\u00f6ter upp vid Dramatens personaling\u00e5ng dagen efter premi\u00e4ren i Stockholm, tillsammans med sin producent som ing\u00e5r i den teatergrupp som Guiela Nguyen startade 2009: Les Hommes Approximatifs. Det \u00e4r gruppens konstn\u00e4rliga team som ligger bakom produktionen. Vi tar hissen upp\u00e5t i huset och g\u00e5r sedan genom l\u00e5nga korridorer innan vi sl\u00e5r oss ned i ett m\u00f6tesrum, med en tolk som \u00f6vers\u00e4tter mellan franska och svenska.<\/p>\n Handlingen i Fraternity<\/em> utspelar sig p\u00e5 ett center f\u00f6r l\u00e4kande och tr\u00f6st. D\u00e4r kan s\u00f6rjande s\u00e4tta sig i ett b\u00e5s och spela in korta filmer \u2013 meddelanden som de s\u00e4nder iv\u00e4g ut i rymden, i hopp om att dessa budskap n\u00e5gon g\u00e5ng ska n\u00e5 dem de f\u00f6rlorat.<\/p>\n Det visar sig att m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtslag blir allt l\u00e5ngsammare av sorgen de b\u00e4r p\u00e5, och detta p\u00e5verkar i sin tur universum som snurrar allt tr\u00f6gare \u2013 solf\u00f6rm\u00f6rkelserna blir allt f\u00e4rre. N\u00e5got beh\u00f6ver g\u00f6ras f\u00f6r att m\u00f6jligheten att f\u00e5 \u00e5terse de anh\u00f6riga inte ska g\u00e5 om intet. Till slut uppfinner man en maskin, kallad memo, som ska radera minnena av de \u00e4lskade, f\u00e5 bort sorgen och f\u00e5 jorden och universum att \u00f6ka takten igen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n ”Fraternity \u2013 a fantastic tale”, i regi av Caroline Guiela Nguyen och skapad av hennes grupp Les Hommes Approximatifs. Foto: Christophe Raynaud de Lage<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vad \u00e4r det som intresserar dig med begreppet broderskap?<\/strong><\/p>\n \u2013 Broderskap \u00e4r ett ord som ofta skapar f\u00f6rvirring, det finns ett mystiskt skimmer kring detta begrepp. I den franska devisen frihet, j\u00e4mlikhet, broderskap \u00e4r de f\u00f6rsta tv\u00e5 begreppen l\u00e4tta att ringa in betydelsen av, men inte det tredje. Det var d\u00e4rf\u00f6r jag ville ta itu med det h\u00e4r temat och tycker det \u00e4r viktigt att unders\u00f6ka.<\/p>\n Hon menar att vi ofta j\u00e4mf\u00f6r begreppet broderskap med solidaritet, men anser att det begreppet handlar om oss sj\u00e4lva och v\u00e5rt sammanhang med andra m\u00e4nniskor h\u00e4r och nu. Vi kan exempelvis st\u00f6tta n\u00e5gon som beh\u00f6ver hj\u00e4lp, som ett uttryck f\u00f6r solidaritet.<\/p>\n \u2013 Broderskap \u00e4r n\u00e5got mer, ut\u00f6ver det. Det \u00e4r fr\u00e5ga om de band som finns mellan oss alla och r\u00f6r hela m\u00e4nskligheten. Det \u00e4r ocks\u00e5 frikopplat fr\u00e5n tiden p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n vad solidaritet \u00e4r. Det tycker jag \u00e4r s\u00e5 intressant.<\/p>\n I sin f\u00f6rra f\u00f6rest\u00e4llning Saigon<\/em>, som g\u00e4stspelade p\u00e5 Dramaten under Bergmanfestivalen 2018 och som skildrar Vietnams och Frankrikes komplicerade historia, arbetade hon ist\u00e4llet utifr\u00e5n begreppet tid \u2013 hur vi tar plats i tiden och kopplingen mellan det f\u00f6rflutna och samtiden. Det f\u00f6rest\u00e4llningarna har gemensamt \u00e4r bland annat viljan att lyfta fram en m\u00e5ngfald av uttryck p\u00e5 scen. Hon anv\u00e4nder till exempel sk\u00e5despelare fr\u00e5n olika etniciteter, med olika utseenden och spr\u00e5k.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6r mig handlar Fraternity<\/em> mycket om sorg, minne och \u00e4ven hopp. Har du n\u00e5got specifikt som du \u00f6nskar f\u00f6rmedla till publiken?<\/strong><\/p>\n \u2013 Att f\u00f6rmedla ett budskap k\u00e4nns inte s\u00e5 intressant f\u00f6r mig, det \u00e4r inte det jag \u00e4gnar mig \u00e5t n\u00e4r jag skapar en f\u00f6rest\u00e4llning eller skriver n\u00e5got. Det jag tycker \u00e4r intressant \u00e4r representationen.<\/p>\n \u2013 I fransk teater idag saknas det en m\u00e5ngfald av r\u00f6ster och jag vill f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 med andra ansikten, andra kroppar, andra spr\u00e5k \u00e4n dem publiken \u00e4r vana vid att ta del av p\u00e5 scen. Jag vill f\u00e5 med m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika ekonomiska, sociala och kulturella f\u00f6rh\u00e5llanden. Det \u00e4r v\u00e4l i s\u00e5 fall det budskap som jag tycker \u00e4r viktigt, att alla ska bli representerade p\u00e5 scen.<\/p>\n Om Fraternity<\/em> handlar om m\u00e4nniskor som v\u00e4ntar p\u00e5 anh\u00f6riga, har hon i f\u00f6rsta delen av trilogin v\u00e4nt p\u00e5 narrativet. Det \u00e4r en kortfilm med titeln The Departed<\/em> som utspelar sig i f\u00e4ngelset i Arles, d\u00e4r hon sj\u00e4lv har arbetat under flera \u00e5r tidigare i sitt liv.<\/p>\n \u2013 Internerna i f\u00e4ngelset sitter inne under tio, tolv \u00e5r. Jag ville unders\u00f6ka vad de g\u00f6r med sin tid medan de befinner sig d\u00e4r och hur de hanterar detta att livet utanf\u00f6r g\u00e5r vidare utan dem.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n ”Fraternity \u2013 a fantastic tale”, i regi av Caroline Guiela Nguyen, med Ma\u00efmouna Keita, Mahia Zoukri, Saadi Bahri, Hiep Tran Nghia, Nanii, Hoonaz Ghojallu, Dan Artus och Bouta\u00efna El Fekkak. Foto: Jean-Louis Fernandez<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00c4r den h\u00e4r \u00f6nskan att blanda olika kroppar och spr\u00e5k p\u00e5 scen en av anledningarna till att du \u00e4ven mixar professionella sk\u00e5despelare med amat\u00f6rer p\u00e5 scen? F\u00f6r att \u00f6ka m\u00e5ngfalden i uttrycken.<\/strong><\/p>\n \u2013 Det \u00e4r inte ett val som jag har gjort, att arbeta b\u00e5de med amat\u00f6rer och professionella sk\u00e5despelare. Om man tittar historiskt p\u00e5 den franska teatern, s\u00e5 har vi i Frankrike inte h\u00f6rt n\u00e5gra som helst dialekter p\u00e5 scen.<\/p>\n Det beror p\u00e5 att studenter p\u00e5 h\u00f6gre sk\u00e5despelarutbildningar i Frankrike f\u00e5r l\u00e4ra sig ta bort eventuella dialekter och brytningar, ber\u00e4ttar hon, vilket leder till att professionella sk\u00e5despelare alla talar samma typ av franska. Hon vill bevara sk\u00e5despelarnas specifika s\u00e4rdrag i sina f\u00f6rest\u00e4llningar och menar att deras spr\u00e5k ber\u00e4ttar n\u00e5got om deras bakgrund, barndom och sociala tillh\u00f6righet.<\/p>\n \u2013 Jag \u00e4r v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i dialekter och brytningar s\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 den h\u00e4r breda representationen m\u00e5ste jag arbeta med m\u00e4nniskor som inte \u00e4r proffs. Jag hoppas verkligen att situationen kommer se annorlunda ut om tio \u00e5r, att jag d\u00e5 kommer hitta professionella sk\u00e5despelare som till exempel \u00e4r muslimer eller tillh\u00f6r n\u00e5gon annan religion.<\/p>\n Hon s\u00e4ger att i Storbritannien finns det, till skillnad fr\u00e5n i Frankrike, kurser i hur man till\u00e4gnar sig olika typer av dialekter.<\/p>\n \u2013 S\u00e5 fort en sk\u00e5despelare ska ta sig an en roll f\u00f6rv\u00e4ntas denne ocks\u00e5 platsa i rollen vad g\u00e4ller geografiskt ursprung, kunna tala r\u00e4tt dialekt och s\u00e5 d\u00e4r. Det h\u00e4r \u00e4r v\u00e4ldigt intressant, tycker jag, d\u00e4rf\u00f6r att hur man ser p\u00e5 teater visar ocks\u00e5 hur man ser p\u00e5 verkligheten och jag menar att i Frankrike utesluter man p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet en stor del av v\u00e4rlden.<\/p>\n I sina produktioner skriver Caroline Guiela Nguyen alltid texten under arbetets g\u00e5ng, tillsammans med ensemblen, hon har allts\u00e5 inget f\u00e4rdigt manus fr\u00e5n start. Det \u00e4r just f\u00f6r att kunna bevara sk\u00e5despelarnas egna spr\u00e5k och uttryck.<\/p>\n \u2013 Om jag till exempel har med en rappare p\u00e5 scen s\u00e5 integreras deras spr\u00e5k, musikaliska bakgrund, ja, allt i hela konceptet och blir en del i n\u00e5got st\u00f6rre.<\/p>\n \u2013 Jag har en grundber\u00e4ttelse med vissa hypoteser f\u00f6r hur f\u00f6rest\u00e4llningen ska kunna utvecklas. Sedan g\u00f6r vi oerh\u00f6rt m\u00e5nga improvisationer \u2013 med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n dessa skriver jag ett f\u00e4rdigt manus.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag vill f\u00e5 med m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika ekonomiska, sociala och kulturella f\u00f6rh\u00e5llanden. Det \u00e4r v\u00e4l i s\u00e5 fall det budskap som jag tycker \u00e4r viktigt, att alla ska bli representerade p\u00e5 scen.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Les Hommes Approximatifs best\u00e5r av \u00e5tta personer som alla \u00e4r kreat\u00f6rer inom olika f\u00e4lt som ljud, ljus, kostym, dramaturgi, video … Inga sk\u00e5despelare ing\u00e5r i denna k\u00e4rna. Inf\u00f6r varje projekt beger de sig till platser som ber\u00f6r det tema de ska ta upp, samlar p\u00e5 sig fakta.<\/p>\n \u2013 N\u00e4r vi satte upp Saigon<\/em> \u00e5kte vi till Ho chi minh city och inf\u00f6r Fraternity<\/em> bes\u00f6kte vi m\u00e5nga sociala centra, platser d\u00e4r man hj\u00e4lper m\u00e4nniskor som befinner sig i besv\u00e4rliga situationer, vars familjer har splittrats. Vi h\u00f6rde oss \u00e4ven f\u00f6r med R\u00f6da Korset som hj\u00e4lper m\u00e4nniskor i exil, eller flyktingar, med familje\u00e5terf\u00f6reningar.<\/p>\n Researcharbetet tar l\u00e5ng tid och det handlar om mer \u00e4n bara dokumentation, betonar Caroline Guiela Nguyen:<\/p>\n \u2013 Vi vill ut p\u00e5 f\u00e4ltet, ut i verkligheten, n\u00e4rvara p\u00e5 plats och tr\u00e4ffa andra m\u00e4nniskor som kan ge inspiration till det vi ska g\u00f6ra. S\u00e5 utg\u00e5ngspunkten \u00e4r i det dokument\u00e4ra, men vi har redan fr\u00e5n b\u00f6rjan en id\u00e9 om vilken historia vi vill ber\u00e4tta. Det imagin\u00e4ra och det verkliga utvecklas tillsammans, det samverkar i v\u00e5rt arbete.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n I Frankrike vill man g\u00e4rna beh\u00e5lla en distans till k\u00e4nslorna inom teatern, det anses vara viktigt. Det har jag velat krossa.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Gruppen har ocks\u00e5 en stark k\u00e4rlek till estetik \u2013 scenografi, musik och ljus \u00e4r viktiga element f\u00f6r dem. Liksom filmmediet och det visuella.<\/p>\n \u2013 Det s\u00e4gs ocks\u00e5 ofta om den teater vi spelar att den handlar v\u00e4ldigt mycket om det emotionella, om k\u00e4nslor. I Frankrike vill man g\u00e4rna beh\u00e5lla en distans till k\u00e4nslorna inom teatern, det anses vara viktigt. Det har jag velat krossa. Jag dyker ner i det k\u00e4nslosamma, jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r det.<\/p>\n Detta m\u00e4rks p\u00e5 scen, sk\u00e5despelarna f\u00f6rmedlar stundtals v\u00e4ldigt starka k\u00e4nslouttryck. Till exempel i scenen n\u00e4r maskinen memo ska radera minnena av de \u00e4lskade och saknade och personerna p\u00e5 centret st\u00e4ller upp sig p\u00e5 k\u00f6, i v\u00e4ntan p\u00e5 sin tur. Det \u00e4r en komplex scen som rymmer b\u00e5de f\u00f6rhoppningar och oro.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hur v\u00e4xte den id\u00e9n fram? <\/strong><\/p>\n \u2013 Vi vill ju ber\u00e4tta en saga och d\u00e5 t\u00e4nkte vi att vi kanske skulle ha med en robot, humanoid eller maskin, vi k\u00e4nde en n\u00e4rmast barnslig lust inf\u00f6r det. Till slut blev det den h\u00e4r maskinen. Vi ville st\u00e4lla rollerna p\u00e5 scen inf\u00f6r en avgrundsdjup fr\u00e5ga: Skulle de ge bort sina minnen av dem de \u00e4lskar om det skulle inneb\u00e4ra att deras fr\u00e5nvarande anh\u00f6riga kan komma tillbaka och att de f\u00e5r tr\u00e4ffa dem igen?<\/p>\n Hon har ocks\u00e5 l\u00e4st att m\u00e4nniskor som medicinerar mot depression s\u00e5 att s\u00e4ga \u00bbt\u00f6mmer\u00ab minnet, att medicinen tar bort minnen fr\u00e5n det f\u00f6rflutna f\u00f6r att man b\u00e4ttre ska kunna anpassa sig till nutiden. Detta ville hon p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00e5 med i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n ”Fraternity \u2013 a fantastic tale”, i regi av Caroline Guiela Nguyen, med Saadi Bahri och Nanii (I bakgrunden). Foto: Christophe Raynaud de Lage<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det brukar dras paralleller mellan dig som regiss\u00f6r och Ariane Mnouchkine. Ni arbetar b\u00e5da med improvisationer och med l\u00e5nga researchperioder.<\/strong><\/p>\n \u2013 Jag har naturligtvis p\u00e5verkats av henne. Hon var ju bland de f\u00f6rsta kvinnliga regiss\u00f6rerna. Hon var ocks\u00e5 en av de f\u00f6rsta som st\u00e4llde afghaner, irakier, indier med flera p\u00e5 scenen. Hon kastade sig ut i v\u00e4rlden f\u00f6r att skapa nya sorts historier. Jag har oerh\u00f6rt stor respekt f\u00f6r det hon har gjort inom teatern och det har \u00f6ppnat upp f\u00f6r mitt arbete. Jag \u00e4r smickrad \u00f6ver j\u00e4mf\u00f6relsen. Men jag tycker kanske inte att dessa st\u00e4ndiga j\u00e4mf\u00f6relser \u00e4r helt r\u00e4ttvisa och att det \u00e4r lite sorgligt. S\u00e5 fort som en sk\u00e5despelare st\u00e5r p\u00e5 scen och inte \u00e4r franskf\u00f6dd vit man i fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern ses det som att regiss\u00f6ren har samma teaterstil som Mnouchkine. Vi har v\u00e4ldigt mycket gemensamt i v\u00e5rt teaterarbete, men vi har ocks\u00e5 mycket som skiljer oss \u00e5t.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vad \u00e4r det d\u00e5 som skiljer er \u00e5t?<\/strong><\/p>\n \u2013 Jag kan inte s\u00e4tta fingret p\u00e5 det. Det \u00e4r f\u00f6r l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g n\u00e5got av Ariane Mnouchkine. Men jag m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga att jag har f\u00f6rs\u00f6kt g\u00e5 min egen v\u00e4g.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Och vart har din egen v\u00e4g lett dig inom teatern? <\/strong><\/p>\n \u2013 Det handlar om vilka m\u00e4nniskor vi i Les Hommes Approximatifs v\u00e4ljer att ta med p\u00e5 scenen. Sedan \u00e4r det ocks\u00e5 den absoluta k\u00e4rlek som vi k\u00e4nner f\u00f6r fiktionen, det imagin\u00e4ra. Jag beg\u00e4r aldrig att de som jag arbetar med ska ber\u00e4tta om sitt eget liv. Vi tar inte med deras biografiska fakta i f\u00f6rest\u00e4llningarna utan vi anv\u00e4nder oss av olika upplevelser och erfarenheter som vi bygger en gemensam fiktion kring.<\/p>\n I oktober 2022 kommer tredje delen av trilogin att ha premi\u00e4r p\u00e5 Schaub\u00fchne i Berlin. Vid intervjutillf\u00e4llet har Caroline Guiela Nguyen inte riktigt p\u00e5b\u00f6rjat den produktionen.<\/p>\n \u2013 Det jag kan s\u00e4ga \u00e4r att jag har lust att arbeta med barn i det projektet, s\u00e5 jag kommer att jobba med sk\u00e5despelare fr\u00e5n Schaub\u00fchne och med ungdomar fr\u00e5n andra h\u00e5ll. Vi ska framf\u00f6r allt titta p\u00e5 hur omh\u00e4ndertagandet av minder\u00e5riga ser ut och hur socialhj\u00e4lpsinstanser f\u00f6r barn fungerar. Vi kommer bes\u00f6ka olika institutioner f\u00f6r detta.<\/p>\n Birgitta Haglund<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tips: <\/strong><\/p>\n Fraternity \u2013 a fantastic tale<\/em> kommer forts\u00e4tta turnera under v\u00e5ren och spelas p\u00e5 olika st\u00e4llen i Frankrike liksom p\u00e5 Schaub\u00fchne i Berlin, Thalia Theater i Hamburg och S\u00e3o Luiz Teatro Municipal i<\/a> Lissabon.<\/p>\n I april 2022 kommer Saigon<\/em> att spelas i Montpellier och Lissabon.<\/p>\n I oktober 2022 har del tre i trilogin premi\u00e4r p\u00e5 Schaub\u00fchne i Berlin.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/210702RdL0861-300x203.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Fraternite6\u00a9JeanLouisFernandez-076-300x200.jpg\")
\n
\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/210702RdL1076-200x300.jpg\")