{"id":2958,"date":"2022-11-14T17:12:17","date_gmt":"2022-11-14T16:12:17","guid":{"rendered":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2958"},"modified":"2022-11-14T17:14:21","modified_gmt":"2022-11-14T16:14:21","slug":"nordic-noir-intar-scenen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/teatertidningen.se\/?p=2958","title":{"rendered":"Nordic noir intar scenen"},"content":{"rendered":"\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<div id=\"attachment_2957\" style=\"width: 560px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img aria-describedby=\"caption-attachment-2957\" loading=\"lazy\" class=\"wp-image-2957\" src=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/sviten-Intiman-med-Niklas-Engdal-och-Peshang-Rad-i-forgrunden-foto-Carl-Thorborg-300x180.jpg\" alt=\"\" width=\"550\" height=\"330\" srcset=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/sviten-Intiman-med-Niklas-Engdal-och-Peshang-Rad-i-forgrunden-foto-Carl-Thorborg-300x180.jpg 300w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/sviten-Intiman-med-Niklas-Engdal-och-Peshang-Rad-i-forgrunden-foto-Carl-Thorborg-768x461.jpg 768w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/sviten-Intiman-med-Niklas-Engdal-och-Peshang-Rad-i-forgrunden-foto-Carl-Thorborg.jpg 1000w\" sizes=\"(max-width: 550px) 100vw, 550px\" \/><p id=\"caption-attachment-2957\" class=\"wp-caption-text\">&#8221;Sviten&#8221;, Intiman, med Niklas Engdal och Peshang Rad (i f\u00f6rgrunden). <em>Foto: Carl Thorborg<\/em><\/p><\/div>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p><strong>Dramatikern Isabel Cruz Liljegren har sett tv\u00e5 upps\u00e4ttningar i h\u00f6st som b\u00e5da tar avstamp i den popul\u00e4ra genren Nordic noir: <em>Sviten<\/em> p\u00e5 Intiman och <em>Nordic crime<\/em> p\u00e5 Dramaten. Hon fr\u00e5gar sig ifall det handlar om publikfrieri eller om dessa upps\u00e4ttningar kan bidra med n\u00e5got till teatern som konstform.<\/strong><\/p>\n<p>Genren Nordic noir, eller Scandinavian noir, k\u00e4nnetecknas av kriminalhistorier som ofta utspelar sig i karga, vardagsgr\u00e5 milj\u00f6er d\u00e4r allt verkar lugnt p\u00e5 ytan. Som kontrast st\u00e4lls detta mot m\u00f6rka, dolda krafter i samh\u00e4llet, i form av mord, kvinnov\u00e5ld och rasism.<\/p>\n<p>Henning Mankell har kallats f\u00f6r genrens fader och dess framg\u00e5ng har tillskrivits den distinkta stilen: realistiskt, enkelt och exakt, befriat fr\u00e5n on\u00f6diga ord och metaforer. I h\u00f6st har vi sett succ\u00e9genren ta sig in \u00e4ven p\u00e5 v\u00e5ra teaterscener. \u00c4r det ett billigt s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka locka ny publik eller kan genren ocks\u00e5 bidra med n\u00e5got till v\u00e5r konstform? Teaterkritikerna har haft delade \u00e5sikter om detta.<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<blockquote>\n<p>Intimans upps\u00e4ttning av <em>Sviten<\/em> utnyttjar inte helt, varken i regi eller manus, det specifika med just teaterformen: att det sitter en levande publik i rummet.<\/p>\n<\/blockquote>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>N\u00e4r jag kommer till Intiman r\u00e5der biok\u00e4nsla \u2013 man kan fota sig framf\u00f6r en backdrop med texten \u00bbSviten\u00ab, det s\u00e4ljs snacks och m\u00e5nga tar med sig en dricka in i salongen. Pj\u00e4sen \u2013 med manus av Denise Rudberg och Mikaela Bley, i regi av Lisa Ohlin \u2013 \u00e4r uppbyggd som ett polisf\u00f6rh\u00f6r med \u00e5tta misst\u00e4nkta karakt\u00e4rer. De var alla p\u00e5 plats i en hyrd hotellsvit samma kv\u00e4ll som en ung tjej m\u00f6rdades d\u00e4r. Scenbilden \u00e4r avskalad: en blackbox med en projektionsduk i fonden d\u00e4r ordl\u00f6sa, dramatiserade snuttar visas som filmer i vilka publiken f\u00e5r veta vad det var som verkligen h\u00e4nde under kv\u00e4llen. F\u00f6r \u00f6vrigt byggs historien ut genom att f\u00f6rh\u00f6rsledaren pusslar ihop de olika vittnesm\u00e5len d\u00e4r handlingen drivs fram\u00e5t av ber\u00e4ttande textmassor. Det \u00e4r ett mellanting mellan radiodrama, Instagram-stories och ber\u00e4ttarteater. I pausen uppmanas publiken att interagera p\u00e5 Instagram, utan att det fyller n\u00e5got egentligt syfte. Roligast publikinteraktion sker spontant n\u00e4r en av de misst\u00e4nkta karakt\u00e4rerna f\u00f6rs\u00e4ger sig, r\u00e5kar veta mer \u00e4n han borde: \u00bbVad var det f\u00f6r typ av sladd hon str\u00f6ps med?\u00ab Polisen svarar: \u00bbJag sa aldrig att det var en sladd\u00ab. Delar av publiken drar hastigt efter andan och ropar inst\u00e4mmande: \u00bbDet sa han aldrig!\u00ab<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<blockquote>\n<p>H\u00e4r tas det tillvara p\u00e5 den slitna polisens ambivalenta antihj\u00e4lte-egenskaper, vilket \u00f6ppnar f\u00f6r den intressanta filosofiska fr\u00e5gan: Hur kan vi skapa godhet i en ond v\u00e4rld?<\/p>\n<\/blockquote>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>Intimans upps\u00e4ttning av <em>Sviten<\/em> utnyttjar inte helt, varken i regi eller manus, det specifika med just teaterformen: att det sitter en levande publik i rummet. Kanske f\u00f6rs\u00f6ker de g\u00f6ra detta med hj\u00e4lp av Instagram-momentet? Det \u00e4r inte tydligt varf\u00f6r den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen i den h\u00e4r formen ska visas p\u00e5 en scen ist\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 tv, eller lyssnas till i radio (ursprungligen \u00e4r ocks\u00e5 <em>Sviten<\/em> framtagen som ett ljuddrama i poddformat f\u00f6r Sveriges Radio, P3 Serie) Jag hade \u00f6nskat mer dramatik i rummet, mer iscensatt sp\u00e4nning mellan karakt\u00e4rerna och generellt ett mer fysiskt gestaltande. P\u00e5 Dramaten f\u00e5r jag mer av det jag s\u00f6ker.<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<div id=\"attachment_2955\" style=\"width: 560px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img aria-describedby=\"caption-attachment-2955\" loading=\"lazy\" class=\"wp-image-2955\" src=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"550\" height=\"367\" srcset=\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks-300x200.jpg 300w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks-768x512.jpg 768w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks-1536x1024.jpg 1536w, https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Nordic-Noir-Dramaten-med-Nemanja-Stojanovic-Krister-Henriksson-Rebecka-Hemse-och-Lena-Endre-foto-Soren-Vilks.jpg 2000w\" sizes=\"(max-width: 550px) 100vw, 550px\" \/><p id=\"caption-attachment-2955\" class=\"wp-caption-text\">&#8221;Nordic crime&#8221;, Dramaten, med emanja Stojanovi\u0107, Krister Henriksson, Rebecka Hemse och Lena Endre. <em>Foto: S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p><\/div>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>H\u00e4r best\u00e5r scenografin av en upph\u00f6jd, utkristalliserad version av Nordic noirs karakt\u00e4ristiska egenskaper. Ett stiliserat poliskontor med smakfullt utplacerade symboliska f\u00f6rem\u00e5l som med sina sm\u00e5 nummerbrickor f\u00f6r tankarna till bevismaterial. I denna f\u00f6rest\u00e4llning spelas det tv-poliser (Martin Beck, Kurt Wallander, Johan Falk med flera) vars realistiska uttryck i form av svordomar och mimik g\u00f6rs till en komisk effekt. <em>Nordic crime<\/em> \u2013 med manus och regi av Mattias Andersson \u2013 b\u00f6rjar precis som <em>Sviten<\/em> texttungt, med polisernas dramatiserade l\u00e4sningar av dokument\u00e4ra f\u00f6rh\u00f6rsprotokoll och domstolsbeslut, h\u00e4mtade ur verkligheten. Efter hand b\u00f6rjar dock en intrig v\u00e4xa fram bland poliserna i rummet. Ber\u00e4ttelsen vidgas och sl\u00e5r sig loss fr\u00e5n den begr\u00e4nsande genren, f\u00f6r att bli scenkonst med starka metaforer och teatermagi. H\u00e4r tas det tillvara p\u00e5 den slitna polisens ambivalenta antihj\u00e4lte-egenskaper, vilket \u00f6ppnar f\u00f6r den intressanta filosofiska fr\u00e5gan: Hur kan vi skapa godhet i en ond v\u00e4rld?<\/p>\n<p>Generellt sett kan man s\u00e4ga att dessa tv\u00e5 olika scenkonstverk inte \u00e4r lika f\u00e5ordiga som deras f\u00f6rlagor inom film- och tv-genren, att de gr\u00e5daskiga och vardagliga milj\u00f6erna blir sv\u00e5rgestaltade och att den textdrivna dramatiken f\u00e5r ta st\u00f6rre plats n\u00e4r bilderna inte \u00e4r i fokus. Dessutom visas h\u00e4r inga mordoffer p\u00e5 scen i form av nakna och blodiga kvinnokroppar.<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>Isabel Cruz Liljegren<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>Ytterligare en f\u00f6rest\u00e4llning i samma genre spelas under h\u00f6sten och vintern 2022: <em>Var \u00e4r Olle?<\/em> p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern, ett true crime-baserat drama av Amanda Glans och Andreas Kundler.<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 Dramatikern Isabel Cruz Liljegren har sett tv\u00e5 upps\u00e4ttningar i h\u00f6st som b\u00e5da tar avstamp i den popul\u00e4ra genren Nordic noir: Sviten p\u00e5 Intiman och Nordic crime p\u00e5 Dramaten. Hon fr\u00e5gar sig ifall det handlar om publikfrieri eller om dessa upps\u00e4ttningar kan bidra med n\u00e5got till teatern som konstform. Genren [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2958"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2958"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2958\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2969,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2958\/revisions\/2969"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2958"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2958"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2958"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}