![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Marianne_Goldman_3889-scaled-foto-Ola-Kjelbye.jpg\")
Marianne Goldman ser sig inte som en ”judisk dramatiker” men hon l\u00e5ter det judiska tr\u00e4da fram och ta plats i scener som hon menar \u00e4r allm\u00e4ngiltiga. Foto: Ola Kjelbye.<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
Dramatikern Marianne Goldman har m\u00e5nga g\u00e5nger unders\u00f6kt den svensk-judiska identiteten i sina pj\u00e4ser, hur att vara b\u00e5de jude och svensk kan skava inom familjer, inom en och samma m\u00e4nniska och gentemot majoritetssamh\u00e4llet. Nu finns sex av hennes pj\u00e4ser att l\u00e4sa i antologin N\u00e4tter med familjen Cohen<\/em><\/strong>. Birgitta Haglund har tr\u00e4ffat henne f\u00f6r ett samtal om vad som v\u00e4cker hennes vrede och hur hon genom sina pj\u00e4ser har velat synligg\u00f6ra det judiska.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng st\u00e4ller Marianne Goldman, i de pj\u00e4ser som ing\u00e5r i N\u00e4tter med familjen Cohen \u2013 och andra judiska pj\u00e4ser<\/em>, olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till det judiska mot varandra. Hon l\u00e5ter sina karakt\u00e4rer drabba samman i diskussioner om allt fr\u00e5n storpolitik i Mellan\u00f6stern till hur viktigt det egentligen \u00e4r att uppeh\u00e5lla judiska familjetraditioner.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag v\u00e4xte upp i en konfliktstyrd familj med drivna och intelligenta familjemedlemmar, det fanns s\u00e5 mycket d\u00e4r som jag l\u00e4ngre fram ville ber\u00e4tta om, s\u00e4ger Marianne Goldman.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6r henne handlar allt skapande om konflikt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag drivs av att f\u00e5 visa mots\u00e4ttningarna inom familjerna jag skildrar, att gestalta det som sker i vardagsrummet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Samtidigt betonar hon att det inte \u00e4r hennes egen familj som hon portr\u00e4tterar i sina pj\u00e4ser. Men det som \u00e4r likt \u00e4r att hon har klipska familjemedlemmar med starka \u00e5sikter.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Vi verbaliserade vad vi tyckte och det g\u00f6r vi nog fortfarande, men i mindre utstr\u00e4ckning. V\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r d\u00f6da och vi har ju \u00e5ldrats, kanske mognat. Men det som jag alltid blivit tagen av \u00e4r v\u00e5r l\u00e4ngtan efter f\u00f6rst\u00e5else, bortom positionerandet, bortom orden.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Att hon g\u00e4rna skildrar familjerelationer betyder inte att hon \u00e4r s\u00e4rskilt intresserad av psykologisk realism. Hennes judiska pj\u00e4ser kretsar fr\u00e4mst kring olika id\u00e9er och v\u00e4rderingar.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Inte s\u00e5 att huvudsaken blir att tycka r\u00e4tt eller fel, till exempel om den israeliska ockupationen. Det som driver mig \u00e4r att visa p\u00e5 komplexiteten i de h\u00e4r fr\u00e5gorna. Det blir s\u00e5 fattigt annars.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Genom \u00e5ren har Marianne Goldman \u00e4ven skrivit om andra teman \u00e4n det judiska, till exempel om sjukdom och d\u00f6d i pj\u00e4sen Cancerbalkongen<\/em> som har satts upp i sju frist\u00e5ende produktioner och spelats runt om i Norden. Men det h\u00e4r samtalet koncentrerar sig p\u00e5 det judiska och pj\u00e4serna i hennes antologi, utgiven av Bokf\u00f6rlaget Korpen. I baksidestexten sammanfattas dessa pj\u00e4ser som \u00bben stark och subjektiv\u00a0dokumentation av hur det inre judiska landskapet har tett sig och f\u00f6r\u00e4ndrats under de senaste decennierna\u00ab.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att sl\u00e4ta ut och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 till breda skildringar som alla omedelbart ska kunna k\u00e4nna igen sig i och f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vi tr\u00e4ffas i den lokal i Stockholms innerstad d\u00e4r hon har sin mottagning som samtalsterapeut \u2013 hennes andra yrke vid sidan av skrivandet. En m\u00e5nad har passerat sedan Hamas massaker mot israeliska judar, den 7 oktober.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Hade jag tr\u00e4ffat dig innan den h\u00e4ndelsen, d\u00e5 hade jag pratat mycket mer segervisst om det judiska och med en gladare r\u00f6st. Men nu har allt f\u00f6r\u00e4ndrats.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hon vill inte g\u00e5 in p\u00e5 l\u00e4get n\u00e4r det g\u00e4ller kriget i Gaza. Det \u00e4r s\u00e5 infekterat och polariserat. Men mitt i allt m\u00f6rker har hon, under en period, haft en k\u00e4nsla av att det kommer bli allt vanligare att minoriteters ber\u00e4ttelser tar plats p\u00e5 svenska scener fram\u00f6ver \u2013 \u00e4ven de judiska.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis en positiv och sp\u00e4nnande tid nu, i och med att det finns fler \u00f6ppningar idag p\u00e5 teaterscenerna f\u00f6r att skildra minoriteters upplevelser. Jag nj\u00f6t till exempel nyligen av pj\u00e4sen Pappas f\u00f6delsedag<\/em> av Alejandro Leiva Wenger, om en chilensk familj, p\u00e5 Dramaten.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n I f\u00f6rordet till antologin skriver hon att \u00bbi mina pj\u00e4ser \u00e4r det judiska inte speciellt roligt, fint eller vackert eller upph\u00f6jt\u00ab. Det bara \u00e4r. Hon betonar att hon inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nner sig os\u00e4ker p\u00e5 sin egen svensk-judiska identitet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag har en v\u00e4ldigt trygg relation till den, som \u00e4r stark och sj\u00e4lvklar. Annars hade jag inte kunnat skriva de h\u00e4r pj\u00e4serna. Och \u00e4ven om jag problematiserar det judiska har jag till exempel aldrig ifr\u00e5gasatt Israels r\u00e4tt att existera som land. Det finns<\/em> inte f\u00f6r mig. Det \u00e4r inte det pj\u00e4serna handlar om.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tidigare har hon v\u00e4jt f\u00f6r att kalla sina pj\u00e4ser judiska, det har k\u00e4nts f\u00f6rminskande b\u00e5de gentemot henne sj\u00e4lv och verken. Att skildra det hon kallar f\u00f6r \u00bbdet inomjudiska\u00ab har inte st\u00e5tt s\u00e4rskilt h\u00f6gt i rang. Men hon h\u00e5ller fast vid att \u00e4ven dessa ber\u00e4ttelser \u00e4r universella.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag ser mig inte som en \u00bbjudisk dramatiker\u00ab, men jag l\u00e5ter det judiska tr\u00e4da fram och ta plats i scener som jag verkligen menar \u00e4r allm\u00e4ngiltiga. Jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att sl\u00e4ta ut och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 till breda skildringar som alla omedelbart ska kunna k\u00e4nna igen sig i och f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Att f\u00e5 sina verk uppsatta har ibland varit en utmaning. Hon har upplevt en \u00e4ngslighet hos teatern inf\u00f6r det judiska.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att l\u00e5ta gn\u00e4llig, jag vill inte det, men att tillh\u00f6ra och skriva om den judiska minoriteten har varit en komplikation som dramatiker eftersom den kulturen inte anses som folklig p\u00e5 de svenska scenerna.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n H\u00f6sten 2024 kommer det dock spelas en ny pj\u00e4s av Marianne Goldman, p\u00e5 Kulturhuset Stadsteaterns scen Soppteatern: Mamele<\/em>. I den skildras en mor- och dotter-tematik med judiska f\u00f6rtecken. Tre generationer kvinnor, m\u00f6drar och d\u00f6ttrar, samsas p\u00e5 scenen d\u00e4r det kommer g\u00f6ras nedslag fr\u00e5n andra v\u00e4rldskriget och fram\u00e5t. I oktober 1943, som 21-\u00e5ring, flydde Marianne Goldmans mamma med sina systrar, fr\u00e5n Danmark, \u00f6ver \u00d6resund, till Sverige. Mamman skrev i sin dagbok om denna flykt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Den dagboken hittade jag och l\u00e4t \u00f6vers\u00e4tta fr\u00e5n danska till svenska och den ing\u00e5r i min nya pj\u00e4s, d\u00e4r det blir uppg\u00f6relser mellan m\u00f6drar och d\u00f6ttrar i olika generationer.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Pj\u00e4santologin ”N\u00e4tter med familjen Cohen” \u2013 och andra judiska pj\u00e4ser av Marianne Goldman.<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Marianne Goldman s\u00e4ger att hon har bedrivit olika kamper i sitt skrivande. Som ung hade hon sett m\u00e5nga Bergmanfilmer och l\u00e4st Lars Nor\u00e9ns borgerliga dramer men saknade gestaltningar av hur en minoritetsfamilj kan uppleva verkligheten. \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det h\u00e4r var ett j\u00e4tteviktigt driv f\u00f6r mig, att jag inte s\u00e5g mig sj\u00e4lv och min familj speglad, s\u00e5 mitt skrivande har handlat om att ta plats.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hon har \u00e4ven k\u00e4nt en ilska mot \u00bbkaxiga, judiska pojkar\u00ab som Woody Allen:<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Som judinna bar jag en irritation \u00f6ver hans filmer d\u00e4r den hysteriska judiska mamman blev en klich\u00e9. Jag ville att hon skulle f\u00e5 ta plats i sin egen r\u00e4tt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Och det fick hon ocks\u00e5 g\u00f6ra med besked i filmen Freud flyttar hemifr\u00e5n<\/em> fr\u00e5n 1990, som Marianne Goldman skrev manus till och Susanne Bier regisserade, d\u00e4r mor och dotter gestaltas av Ghita N\u00f8rby och Gunilla R\u00f6hr.<\/p>\n Olika klich\u00e9bilder om judar sticker hon g\u00e4rna h\u00e5l p\u00e5 \u2013 som den om att judar, som ett resultat av F\u00f6rintelsen, borde vara b\u00e4ttre m\u00e4nniskor moraliskt sett.\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Att lidandet skulle f\u00f6r\u00e4dla! Varf\u00f6r det?\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En annan f\u00f6rdom \u00e4r att judar ofta ses som ansvariga f\u00f6r staten Israels agerande gentemot palestinier, vilket hon ocks\u00e5 diskuterar i antologins enda monolog: Judisk vrede<\/em>. Som jude f\u00f6rv\u00e4ntas man g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng ta st\u00e4llning, s\u00e4ger hon.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Man ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till F\u00f6rintelsen, man ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till Israel och landets politik, man ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till palestinierna, man ska f\u00f6rh\u00e5lla sig till sin religion \u2026<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Man blir helt enkelt en representant f\u00f6r det judiska.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r l\u00e4tt att hamna i k\u00e4nslan av att nu ska jag skriva den stora judiska pj\u00e4sen, eftersom upps\u00e4ttningarna av judiska pj\u00e4ser \u00e4r s\u00e5 f\u00e5. Att det blir ett representativt uppdrag. S\u00e4rskilt n\u00e4r jag blir intervjuad blir jag m\u00e5n om att s\u00e4ga r\u00e4tt saker, att det jag f\u00f6rmedlar m\u00e5ste ge en r\u00e4ttvis bild av judarna i Sverige.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag v\u00e4xte upp i en konfliktstyrd familj med drivna och intelligenta familjemedlemmar, det fanns s\u00e5 mycket d\u00e4r som jag l\u00e4ngre fram ville ber\u00e4tta om.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En av de pj\u00e4ser av Marianne Goldman som aldrig har spelats \u00e4r N\u00e4tter med familjen Cohen<\/em>. Hon hade diskussioner med d\u00e5varande Stockholms stadsteater om att s\u00e4tta upp pj\u00e4sen men fick h\u00f6ra att temat var f\u00f6r laddat, att om det hade handlat om palestinier ist\u00e4llet f\u00f6r judar s\u00e5 hade det fungerat b\u00e4ttre i f\u00f6rh\u00e5llande till Stadsteaterns publik. Pj\u00e4sen skildrar en judisk familj under tre decennier, med start i 1970-talet. Marianne Goldman ville ta sig tillbaka till en tid d\u00e5 antisemitismen \u00bbvar osynlig\u00ab, till hennes uppv\u00e4xt i G\u00f6teborg.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Jag kommer fr\u00e5n judisk medelklass, jag har haft det bra och tycker inte jag har utsatts f\u00f6r n\u00e5gon p\u00e5taglig antisemitism. Mitt lidande har mer handlat om den svenska tystnaden \u2013 svenskars fr\u00e4mlingskap och ointresse f\u00f6r judar. Och \u00e4ven v\u00e4nsterns absoluta okunskap och aggression mot den judiska gruppen fr\u00e5n 70-talet och fram\u00e5t. Det framkommer mer och mer idag \u2013 artikel efter artikel visar p\u00e5 hur problematiskt det h\u00e4r \u00e4r.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Familjen i pj\u00e4sen firar shabbat<\/em> (sabbat) varje fredagskv\u00e4ll. Mamman, som \u00f6verlevt F\u00f6rintelsen, och hennes man vill uppr\u00e4tth\u00e5lla judiska traditioner. En shabbat<\/em> kommer Axel, som inte \u00e4r jude, p\u00e5 bes\u00f6k. Han \u00e4r en v\u00e4n till sonen i familjen. Axel tonar inte direkt ned sitt v\u00e4nsterperspektiv. Det uppst\u00e5r politiska diskussioner om Israel och Mellan\u00f6stern. Han blir ett slags katalysator som komplicerar relationerna i familjen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det som var viktigt f\u00f6r mig i den h\u00e4r pj\u00e4sen var att visa p\u00e5 den h\u00e4r familjens s\u00e5rbarhet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Trots att Axel sk\u00e4mmer ut sig under middagen blir Leah, dottern i familjen, f\u00f6rtjust i honom. De blir ett par. Vi f\u00e5r f\u00f6lja dem genom pj\u00e4sen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Axel kan aldrig riktigt f\u00f6rst\u00e5 Leahs familj eller henne, samtidigt som han som man kunnat ta emot henne. Den paradoxen tycker jag \u00e4r intressant.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Leah byter namn till Lena och dyker upp i ytterligare en pj\u00e4s i antologin: Tre syskon gick p\u00e5 teater<\/em>. Tillsammans med sin syster och bror har Lena varit och sett Lehmantrilogin<\/em> p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern som i stora stycken handlar om judar, aff\u00e4rer och pengar, enligt Marianne Goldman. Efter\u00e5t hamnar syskonen i ett gr\u00e4l kring hur det judiska skildras i upps\u00e4ttningen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Storasystern Kate, som \u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k fr\u00e5n Florida, \u00e4r enbart stolt \u00f6ver en pj\u00e4s som visar hur v\u00e4l judar lyckats! Brodern Menashe som flyttat till Israel \u00e4r kritisk till pj\u00e4sen utifr\u00e5n sin politiska h\u00e5llning. Lena, som ser sig som svensk, sk\u00e4ms pj\u00e4sen igenom.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis en positiv och sp\u00e4nnande tid nu, i och med att det finns fler \u00f6ppningar idag p\u00e5 teaterscenerna f\u00f6r att skildra minoriteters upplevelser.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00c4ven om Marianne Goldman inte kallar sina pj\u00e4ser f\u00f6r politiska finns d\u00e4r tre pj\u00e4ser i antologin med tydlig politisk inriktning: den tidigare n\u00e4mnda Judisk vrede<\/em>, Ett trevligt judiskt<\/em> par som skrevs 2013 under d\u00e5varande Gaza-kriget och som \u00e4r skr\u00e4mmande aktuell idag, samt Pappa, Micke, Mellan\u00f6stern<\/em>. I den sistn\u00e4mnda anklagar Micke sin pappa f\u00f6r att inte vilja st\u00e5 f\u00f6r sin identitet. Och pappan svarar: \u00bbI v\u00e5r sl\u00e4kt insisterar vi p\u00e5 att vara m\u00e4nniskor i f\u00f6rsta hand, judar i andra hand …\u00ab Micke undrar om pappan inte ser antisemitismen \u00bbsom pyser \u00f6verallt\u00ab. \u00bbDu s\u00f6ker upp den\u00ab, s\u00e4ger pappan. Man f\u00e5r k\u00e4nslan av att b\u00e5da har r\u00e4tt, eller att sanningen ligger n\u00e5gonstans mitt emellan. En sak \u00e4r s\u00e4ker \u2013 det uppst\u00e5r aldrig n\u00e5got riktigt m\u00f6te mellan far och son. De n\u00e5r inte fram till varandra, \u00e4ven om de vill.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Karakt\u00e4rerna i mina pj\u00e4ser k\u00e4ftar med varandra om olika \u00e5sikter, men d\u00e4runder finns det en l\u00e4ngtan efter gemenskap och k\u00e4rlek. Jag hoppas man k\u00e4nner av denna sm\u00e4rtpunkt n\u00e4r man l\u00e4ser antologin, s\u00e4ger Marianne Goldman.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/9789189401440-scaled-1.jpg\")
\n
\n