![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/PORTRATT-5-FOTOGRAF-ANNELI-NYGARDS--683x1024.jpeg\")
Foto: Anneli Nyg\u00e5rds<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
F\u00f6r Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd blev skrivandet en v\u00e4g in i ett nytt s\u00e4tt att reflektera \u00f6ver sitt yrke. Det har nu vuxit till ett behov som hon kommer att b\u00e4ra med sig genom sitt fortsatta yrkesliv. H\u00e4r introducerar hon oss i tre ess\u00e4er som hon skrivit, d\u00e4r hon vill \u00f6ppna upp f\u00f6r ett utvidgat s\u00e4tt att formulera sig kring sk\u00e5despeleri och teater.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag skriver f\u00f6r att inte st\u00e5 still. Jag skriver f\u00f6r att st\u00e5 ut. Det \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndighet och ett s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla mig till mitt yrke och till livet. Jag har l\u00e4nge k\u00e4nt ett behov av ett f\u00f6rdjupat spr\u00e5k inom scenkonsten och upplevt att det finns alltf\u00f6r lite formulerat av sk\u00e5despelare, annat \u00e4n om metoder inom sk\u00e5despeleri eller om sk\u00e5despelares liv, skildrade i sj\u00e4lvbiografier. Min utg\u00e5ngspunkt \u00e4r en annan. Jag vill unders\u00f6ka hur begrepp fr\u00e5n filosofi, teologi och sociologi kan \u00f6verf\u00f6ras till, f\u00f6rdjupa och fungera som verktyg f\u00f6r v\u00e5rt praktiska och vision\u00e4ra arbete. Jag vill st\u00e4rka teaterns s\u00e4rart som handling och r\u00f6relse genom att \u00f6ppna upp f\u00f6r ett radikalare s\u00e4tt att t\u00e4nka och tala om konsten \u2013 i ett aktivt hopp och med utg\u00e5ngspunkt i ett relationellt perspektiv.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Den kommunikativa n\u00e4rvaron<\/strong><\/em><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Efter tjugo \u00e5r i yrket uppstod hos mig ett gnagande behov av att reflektera \u00f6ver min sk\u00e5despelarpraktik. Ett oformulerat skav tog allt st\u00f6rre plats i mig och n\u00e4r jag h\u00f6rde att professor Ingela Josefsson h\u00f6ll kursen Praktisk kunskap p\u00e5 Stockholms konstn\u00e4rliga h\u00f6gskola, som riktade sig till konstn\u00e4rligt verksamma, s\u00e5 drogs jag dit. M\u00f6tet med Ingela och hennes genuina nyfikenhet f\u00f6r de dilemman vi st\u00f6tt p\u00e5 i v\u00e5ra respektive yrken och hur hon hj\u00e4lpte oss att koppla v\u00e5r konstn\u00e4rliga praktik till filosofi och att utforska detta genom ess\u00e4skrivande var omv\u00e4lvande. Det vidgade min v\u00e4rld. Att s\u00e4tta ord p\u00e5 mina erfarenheter var som att \u00f6ppna upp f\u00f6nster i ett rum inom mig som varit inst\u00e4ngt allt f\u00f6r l\u00e4nge. I min f\u00f6rsta ess\u00e4, Den kommunikativa n\u00e4rvaron<\/em>, speglar jag mig i filosofer som Hannah Arendt och Martin Buber och f\u00f6rs\u00f6ker visa p\u00e5 hur tillit, mod, ansvar, lek och ett gemensamt m\u00e5l \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att skapa n\u00e4rvaro. En kommunikativ n\u00e4rvaro i dialog med oss sj\u00e4lva, varandra och det tredje som d\u00e4r kan uppst\u00e5.\u00a0<\/p>\n H\u00e4r v\u00e4ljer jag tre utdrag ur Den kommunikativa n\u00e4rvaron<\/em> d\u00e4r den f\u00f6rsta delen \u00e4r ett exempel p\u00e5 mitt m\u00f6te med t\u00e4nkare som hj\u00e4lper mig in i min egen ber\u00e4ttelse, den andra hur jag kopplar ber\u00e4ttelsen till min praktik och den tredje en reflektion \u00f6ver ett barndomsminne som jag s\u00f6ker kraft ur idag.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Detta \u00e4r s\u00e5 politiskt och radikalt att jag baxnar \u2013 och jublar! Dialogen \u00e4r allts\u00e5 livsviktig. Utan m\u00f6te inget liv.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag fastnar f\u00f6r n\u00e5gra ord ur ett resonemang kring t\u00e4nkande av Hannah Arendt: \u00bb… inter homines esse, att vara bland mina medm\u00e4nniskor, \u00e4r p\u00e5 latin liktydigt med att vara vid liv.\u00ab Det g\u00f6r betydelsen av den aktiva dialogen och av det kommunikativa m\u00f6tet tydligt. Att leva och att vara i relation \u00e4r allts\u00e5 samma sak. Liv kr\u00e4ver dialog och dialog kr\u00e4ver liv. \u00c4ven filosofen Martin Buber beskriver det levande i sitt kanske mest k\u00e4nda citat: \u00bbAllt verkligt liv \u00e4r m\u00f6te\u00ab. Han f\u00f6rst\u00e4rker detta ytterligare n\u00e4r han p\u00e5st\u00e5r att en m\u00e4nniska inte ens existerar i sin isolering, utan endast finns till fullt ut genom sina relationer med andra.<\/p>\n Detta \u00e4r s\u00e5 politiskt och radikalt att jag baxnar \u2013 och jublar! Dialogen \u00e4r allts\u00e5 livsviktig. Utan m\u00f6te inget liv.<\/p>\n —<\/p>\n En av de finaste saker jag har h\u00f6rt fr\u00e5n n\u00e5gon i publiken \u00e4r en man som sa att n\u00e4r jag och min medspelare kommer ut p\u00e5 scenen \u00e4r det som om han flyger ur stolen. Han beskriver det som att v\u00e5r kraft f\u00e5r honom att lyfta i kropp och sj\u00e4l. Han formulerar det jag vill och hoppas p\u00e5 som sk\u00e5despelare \u2013 att lyckas verka i en kommunikativ n\u00e4rvaro med min publik, i teaterrummet, s\u00e5 att vi alla lyfter och att den k\u00e4nslan \u00e4r b\u00e5de fysisk och emotionell och sker i d\u00e5tid, nutid och framf\u00f6rvarande tid. Upplevelsen f\u00f6r oss alla \u00e4r d\u00e5 att, som Buber formulerar det: \u00bbDet skapade verket stiger ur den rums- och tidl\u00f6sa n\u00e4rvarons flod upp p\u00e5 det best\u00e5endes strand.\u00ab Utan att se mitt skrivande som ett kommunicerande skulle jag, precis som i mitt sk\u00e5despeleri, troligen fastna i n\u00e5gon form av prestations\u00e5ngest. Kan det hj\u00e4lpa mig om jag t\u00e4nker mig min ess\u00e4 som ett brev till en v\u00e4n? Med \u00f6mhet ser jag framf\u00f6r mig mitt unga sk\u00e5despelar-jag som mottagare av det brevet och jag upplever mig fri. Det h\u00e4nder n\u00e5got med mig, f\u00f6r\u00e4ndrar n\u00e5got i mig i det \u00f6gonblick jag skriver. Jag kan ocks\u00e5 drabbas av en stark oro \u00f6ver mitt framtida sk\u00e5despelar-jag. Oron blir till drivkraft och ett akut behov av reflektion. Skrivandet \u00e4r nu en av v\u00e4garna f\u00f6r skapandet av en yrkesroll som jag vill ska h\u00e5lla livet ut. D\u00e4r ger orden mig den ryggrad som kr\u00e4vs f\u00f6r ett h\u00e5llbart konstn\u00e4rskap. Jag vill p\u00e5 s\u00e4tt och vis lyfta mig sj\u00e4lv med full kraft.<\/p>\n —<\/p>\n Jag slutar snart nian och det ska g\u00f6ras ett avslutningsspex d\u00e4r l\u00e4rarna ska parodieras. Jag s\u00e4ger direkt att jag vill spela v\u00e5r klassf\u00f6rest\u00e5ndare. En tuff, frispr\u00e5kig kvinna i tajta stentv\u00e4ttade jeans och h\u00f6ga klackar, med stark r\u00f6st och ett smittande skratt. Jag \u00e4r den blyga flickan som k\u00e4nner mig konstig och utanf\u00f6r. Men nu tar jag min chans. Jag iakttar och \u00f6var och g\u00e5r in f\u00f6r det totalt och n\u00e4r jag v\u00e4l st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 scenen s\u00e5 skriker hela aulan av skratt. Klasskompisarna \u00e4r i chock. Min klassf\u00f6rest\u00e5ndare jublar. Hon \u00e4r min raka motsats, men jag har lyckats f\u00e5nga henne p\u00e5 pricken och det \u00e4r s\u00e5 befriande att f\u00e5 vara hon. Det \u00e4r en fantastisk k\u00e4nsla och jag f\u00e5r smak f\u00f6r att h\u00e4r, p\u00e5 scenen, kan jag vara precis hur som helst. \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd och Lotta \u00d6stlin Stensh\u00e4ll i ”Svindlande h\u00f6jder” som spelades p\u00e5 Moment teater och blev utvald till Scenkonstbiennalen 2017. Foto: Anna Fyrsten<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag minns min f\u00f6rsta f\u00f6r\u00e4lskelse i teater och ser att i just det naiva f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet finns min konsts k\u00e4rna. I den bor en enast\u00e5ende kraft som jag som erfaren sk\u00e5despelare har allt att vinna p\u00e5 att s\u00f6ka kontakt med oftare. Det jag upplever som 15-\u00e5ring, i aulan p\u00e5 h\u00f6gstadieskolan i Leksand, \u00e4r en upplevelse av att jag \u00f6msar skinn, av att tid och rum uppl\u00f6ses och av att jag sl\u00e4pper mitt fokus p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Idag k\u00e4nner jag igen det som en k\u00e4nsla av n\u00e4rvaro. N\u00e4r jag ser tillbaka p\u00e5 den d\u00e4r ton\u00e5rsflickan p\u00e5 scenen, med min vuxna, professionella sk\u00e5despelarblick, ser jag f\u00f6r det f\u00f6rsta n\u00e5gon som har f\u00f6rberett sig oerh\u00f6rt v\u00e4l inf\u00f6r uppgiften. Jag ser ocks\u00e5 att hon \u00e4r helt inne i sin karakt\u00e4r och att hon p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r grundad i sig sj\u00e4lv. Jag ser att hon \u00e4lskar att ikl\u00e4 sig rollen av den l\u00e4rare hon beundrar och samtidigt \u00e4lskar hon att leva ut en del av sig sj\u00e4lv som legat i tr\u00e4da. Jag ser att hon g\u00e5r utanf\u00f6r givna normer och att det hon g\u00f6r \u00e4r en feministisk handling. Jag ser att hon kommunicerar detta med sin publik. Jag ser att hon njuter av att livet f\u00f6r n\u00e5gra \u00f6gonblick vidgas och att det i m\u00f6tet mellan scen och salong uppst\u00e5r en samh\u00f6righet och en ny v\u00e4rld d\u00e4r allt \u00e4r m\u00f6jligt. Jag ser ocks\u00e5 en flicka som \u00e4r v\u00e4ldigt n\u00f6jd med att h\u00f6ra publiken skrika av skratt och med att se sina klasskompisars hakor falla till golvet av f\u00f6rv\u00e5ning \u00f6ver det hon v\u00e5gar \u00e5stadkomma p\u00e5 scenen. Jag ser att deras upplevelse st\u00e4rker hennes tillit. De ingjuter mod i henne och hon i dem. Jag ser n\u00e5gon som \u00e4r fri och i sitt r\u00e4tta element. Jag ser en modig, levande och n\u00e4rvarande sk\u00e5despelare p\u00e5 scenen. Jag ser att hon ibland kan vara jag.<\/p>\n —<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Den \u00f6ppna tomheten<\/strong><\/em><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vem \u00e4r jag n\u00e4r jag inte st\u00e5r p\u00e5 scen? Jag beh\u00f6ver andra f\u00f6r att ut\u00f6va min konst, s\u00e5 n\u00e4r jag \u00e4r ensam \u2013 vad \u00e4r jag d\u00e5? Buber som\u00a0p\u00e5st\u00e5r att en m\u00e4nniska inte ens existerar i sin isolering \u2026 Hur handskas jag med den h\u00e4r sidan av yrket? Och v\u00e4l i arbete \u2013 hur handskas jag med den ovisshet som ju \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r konsten och f\u00f6r livet sj\u00e4lvt? I min andra ess\u00e4, Den \u00f6ppna tomheten<\/em>, lyfter jag det os\u00e4kra som sv\u00e5righet, m\u00f6jlighet och n\u00f6dv\u00e4ndighet. Det gjorde ont att under skrivandet reflektera \u00f6ver den skam, vilsenhet, r\u00e4dsla och l\u00e4ngtan jag kan k\u00e4nna som sk\u00e5despelare och jag fick h\u00e5lla filosofer som Simone Weil och H\u00e9l\u00e8ne Cixous h\u00e5rt i handen. Responsen jag f\u00e5tt av kollegor som l\u00e4st den f\u00e4rdiga ess\u00e4n har varit \u00f6verv\u00e4ldigande och att m\u00f6tas i igenk\u00e4nning \u00e4r befriande. I arbetet med ess\u00e4erna leker jag med tanken att jag talar till mitt unga jag och n\u00e4r jag nyligen fick m\u00f6ta sk\u00e5despelarstudenter f\u00f6r ett samtal om Den \u00f6ppna tomheten<\/em> k\u00e4ndes cirkeln sluten. Isoleringen \u00e4r bruten. Och mitt skrivande \u2013 liksom mitt arbete som sk\u00e5despelare \u2013 \u00e4r nu tydligt relationellt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag ser n\u00e5gon som \u00e4r fri och i sitt r\u00e4tta element. Jag ser en modig, levande och n\u00e4rvarande sk\u00e5despelare p\u00e5 scenen. Jag ser att hon ibland kan vara jag.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n H\u00e4r har jag valt fyra utdrag ur Den \u00f6ppna tomheten<\/em>. Fyra s\u00e4tt att se p\u00e5 ovisshet: i skam, genom acceptans, med tillit och som m\u00f6jlighet.<\/p>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n —\u00a0<\/p>\n Som ung sk\u00e5despelare var jag m\u00e4rkligt orustad inf\u00f6r m\u00f6tet med dessa oundvikliga mellanrum som v\u00e4ntade mig och jag \u00f6nskar att n\u00e5gon \u00e5tminstone hade bankat i mig att du inte \u00e4r misslyckad f\u00f6r att du inte alltid kommer att vara i arbete. Du \u00e4r sk\u00e5despelare \u00e4ven om du inte st\u00e5r p\u00e5 scenen f\u00f6r tillf\u00e4llet. Skammen sitter djupt och kan i mellanrummen fortfarande sk\u00f6lja \u00f6ver mig, efter alla dessa \u00e5r. Kanske \u00e4r det mitt ansvar att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4tta ord p\u00e5 detta sv\u00e5ra? En sida av mitt yrkesval som jag \u00f6nskar inte fanns. Men den finns. Detta \u00e4r ocks\u00e5 att vara sk\u00e5despelare. Kanske \u00e4r det \u00e4ven en del av mig som jag \u00f6nskar inte fanns. Men jag finns. Detta \u00e4r ocks\u00e5 jag.<\/p>\n —<\/p>\n En meningsl\u00f6s strid mellan min uppfattning av hur mitt yrkesliv borde se ut och hur det de facto ser ut \u00e4r d\u00f6md att misslyckas och l\u00e4mnar mig som ensam f\u00f6rlorare, s\u00f6ndersliten p\u00e5 ett \u00f6de slagf\u00e4lt. D\u00e4rf\u00f6r har min viktigaste str\u00e4van hittills varit att s\u00f6ka acceptans och bundsf\u00f6rvanter att dela b\u00f6rdan med. Men vad h\u00e4nder n\u00e4r jag nu dessutom pr\u00f6var att se p\u00e5 dessa ofr\u00e5nkomliga mellanrum, som ing\u00e5r i livet som frilansande sk\u00e5despelare, som n\u00e5got helt annat \u00e4n slukh\u00e5l? Till min f\u00f6rv\u00e5ning har jag ju p\u00e5 sistone kommit p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att lockas av den d\u00e4r tomheten. Med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning ser jag att det finns n\u00e5got i tomheten som jag dras till och som jag beh\u00f6ver s\u00f6ka mig in i.<\/p>\n —<\/p>\n Den st\u00f6rsta ovissheten av alla. Att v\u00e4nta barn. All logik st\u00e4lls p\u00e5 \u00e4nda \u2013 till och med s\u00e5 grundl\u00e4ggande begrepp som jag och du. Jag \u00e4r du och du \u00e4r jag n\u00e4r barnet ligger i magen. Vi sitter ihop. Jag \u00e4r tv\u00e5, men inte \u00e4nnu. Var b\u00f6rjar du och var slutar jag? Du sover n\u00e4r jag \u00e4r vaken, du \u00e4r vaken n\u00e4r jag sover och v\u00e4cker mig med dina sparkar. Jag \u00e4r en m\u00e4nniska och du blir en m\u00e4nniska inom mig. Ett varande och ett blivande. Men du g\u00f6r ocks\u00e5 mig till en ny m\u00e4nniska. Vi \u00e4r b\u00e5da subjekt och objekt. Tv\u00e5k\u00f6nade. Dubbelhj\u00e4rtade. I r\u00f6relse. En v\u00e4ntan, men en v\u00e4ntan som ocks\u00e5 \u00e4r en forts\u00e4ttning utan slut. En f\u00f6rv\u00e4ntan. Och mitt i allt ett enda stort fr\u00e5getecken om det fullkomligt obesvarade. Det enda vi har \u00e4r tillit. \u00bbDen tillit som skapar v\u00e4rlden\u00ab, som Karin Boye skriver.<\/p>\n —<\/p>\n I Simone Weil hittar jag n\u00e5gon som s\u00e4tter ord p\u00e5 det jag famlar efter. Hon r\u00f6r sig i mellanrummet mellan tanke och handling och hon uppmanar till uppm\u00e4rksamhet. En aktiv uppm\u00e4rksamhet som b\u00e5de v\u00e4ntar och samtidigt str\u00e4cker sig mot n\u00e5got. Den uppm\u00e4rksamhet som Weil beskriver f\u00f6ruts\u00e4tter tro och k\u00e4rlek. Den vet egentligen ingenting, men har heller ingenting att r\u00e4das. F\u00f6r Weil \u00e4r denna tomhet helig. En tomhet som fylls av det hon kallar Gud. En tomhet, liksom i v\u00e4ntan, icke-s\u00f6kande, men \u00e4nd\u00e5 fullt redo att ta emot. En \u00f6ppen tomhet som i sin kraft kommer att f\u00f6r\u00e4ndra.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n —<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det resonanta rummet<\/strong><\/em><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag l\u00e4ser om sociologen Hartmut Rosas begrepp resonans och alienation och ser en chans att med hj\u00e4lp av hans blick och mina erfarenheter lyfta teaterrummets unika m\u00f6jligheter. Tack vare ett stipendium fr\u00e5n Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden \u00e5kte jag i h\u00f6stas till Berlin f\u00f6r att p\u00e5b\u00f6rja en tredje ess\u00e4, Det resonanta rummet<\/em>. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att utg\u00e5 fr\u00e5n tre rubriker: rummet, ritualen och revolutionen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen skriver jag utan att g\u00e5 n\u00e5gon kurs. Jag f\u00f6rh\u00e5ller mig friare till skrivandet och ess\u00e4n tar formen av resedagbok d\u00e4r jag kopplar samman mina upplevelser med det jag l\u00e4ser, som i de tv\u00e5 utdragen nedan.<\/p>\n —<\/p>\n \u00bbAtt uppleva resonans \u00e4r i grund och botten vad som g\u00f6r livet v\u00e4rt att leva.\u00ab S\u00e5 sammanfattar Rosa sitt resonansbegrepp. Som en m\u00e4nsklig grundf\u00f6rm\u00e5ga och ett behov. Resonans. Det som talar till oss. Kontakten. Dialogen. Relationen. Det som binder oss samman. Ber\u00f6ringen. Som en g\u00e5va. D\u00e4r v\u00e5rt anrop f\u00e5r svar och fortsatt liv. Transformationen. K\u00e4rleken. Resonansen kr\u00e4ver tid, n\u00e4rvaro, kontakt, \u00f6msesidig tillit och en \u00f6ppenhet f\u00f6r det ov\u00e4ntade. Det \u00e4r en n\u00e5d. Jag l\u00e4ser vidare om Rosas tankar om v\u00e5r tids akuta l\u00e4ngtan efter rum f\u00f6r resonans och funderar \u00f6ver var jag sj\u00e4lv k\u00e4nner mig levande. I det mellanm\u00e4nskliga. I naturen, i religionen och i konsten. Jag kopplar resonansen till mitt hem, teaterrummet, och jag st\u00e4rks i min \u00f6vertygelse om den kraft som finns n\u00e4rvarande d\u00e4r. Ju mer jag l\u00e4ser uppst\u00e5r ett behov i mig av att s\u00e4tta ord p\u00e5 teaterrummets radikala kraft och att lyfta de m\u00f6jligheter som finns inneboende i konstens resonanta rum. Men det hela k\u00e4nns s\u00e5 ogripbart … Det enda jag vet nu \u00e4r att jag m\u00e5ste ge mig sj\u00e4lv tid och rymd att utforska det h\u00e4r. F\u00f6r att kunna andas. F\u00f6r att k\u00e4nna mig levande igen. Jag \u00e5ker till Berlin i tv\u00e5 veckor med v\u00e4skan packad full av f\u00f6rhoppningar om konstn\u00e4rliga upplevelser som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ska ber\u00f6ra och hj\u00e4lpa till att formulera det som v\u00e4ckts i mig.<\/p>\n —<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00c9douard Louis tar emot appl\u00e5dtacket efter sin monolog ”Vem d\u00f6dade min far”, n\u00e4r han g\u00e4stspelade p\u00e5 Dramaten, som f\u00e5tt Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd att undra ifall det hon upplevde den kv\u00e4llen var resonansrelationen. Foto: Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Teaterrummet vibrerar och v\u00e4rms upp av \u00c9douard Louis \u00f6mma k\u00e4rlek till sin far. Den som f\u00e5tt honom att skriva och dela med sig till oss h\u00e4r ikv\u00e4ll. K\u00e4rleken, men ocks\u00e5 vreden. Monologen Vem d\u00f6dade min far<\/em> b\u00f6rjar i det lilla: barndomsminnena, men slutar i det stora: anklagelser mot presidenterna som genom sina \u00f6desdigra och verklighetsfr\u00e5nv\u00e4nda politiska beslut medvetet gjort de rika \u00e4nnu rikare och de fattiga \u00e4nnu fattigare, brutit ner och till sist d\u00f6dat hans far. Sk\u00e5despelerskan Stefanie Reinsberger har i en intervju om sin bok Ganz sch\u00f6n w\u00fctend<\/em> (Pretty Angry)<\/em> formulerat sig s\u00e5 h\u00e4r kring den d\u00e4r vreden: \u00bbI actually prefer to translate \u203aWut\u2039 as rage, not anger or hate. Rage is something I feel when I sense something is happening that is unjust. Especially as a woman \u2013 you are told that this emotion is not pretty and is even manly. And in the book, I want to encourage people to embrace it and let that out! As an actress, I enjoy the idea of \u203aSpielwut\u2039 (the angry urge to play), of which there isn\u00b4t really a good English translation, I think the stage is such a safe space to feel this rage\u00ab. Teatern som ett m\u00f6jligt rum f\u00f6r raseriet och den d\u00e4r vreden som vill vrida or\u00e4tt till r\u00e4tt. Tanken g\u00f6r mig lycklig och v\u00e4nder maktl\u00f6shet och missmod till styrka och handlingskraft! \u00c9douard Louis monolog slutar i just vrede. Louis st\u00e5r framf\u00f6r oss p\u00e5 scenen som en superhj\u00e4lte fladdrande med sin mantel i sagovinden. Han b\u00e4r in kokande h\u00e4xbrygd och f\u00f6rbannar dem som drivit fadern i graven. Han h\u00e4nger upp presidenterna p\u00e5 ett kl\u00e4dstreck tillsammans med faderns offrade kropp, in\u00e4lvor och ryggrad. Och Louis, pojke och man p\u00e5 samma g\u00e5ng, kastar sm\u00e4llare mot de m\u00e4ktiga m\u00e4n som d\u00f6dade hans far. Det hela \u00e4r s\u00e5 personligt och politiskt att det g\u00f6r ont i sj\u00e4len. \u00bbDet som river i den andre, det river ocks\u00e5 i mig.\u00ab Cecilia Sj\u00f6holm, f\u00f6rfattare och professor i estetik, beskriver vad v\u00e5rt samvete, med konstens hj\u00e4lp, i b\u00e4sta fall kan lyckas p\u00e5minna oss om: \u00bbVi h\u00f6r inte bara till samma v\u00e4rld. Vi \u00e4r en del av samma k\u00f6tt. Bl\u00f6der inte vi om ni sticker oss? Skrattar inte vi om ni kittlar oss? D\u00f6r inte vi om ni f\u00f6rgiftar oss? Skulle inte vi h\u00e4mnas om ni kr\u00e4nker oss?\u00ab Under f\u00f6rest\u00e4llningen t\u00e4nker jag p\u00e5 min egen pappa. Din pappa blir min pappa. Jag t\u00e4nker p\u00e5 d\u00f6dsbeskedet jag fick ig\u00e5r fr\u00e5n min v\u00e4n som pl\u00f6tsligt f\u00f6rlorat sin far. Tankarna r\u00f6r sig snabbt och obehindrat. Jag t\u00e4nker p\u00e5 att teater p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt liknar hur jag ser p\u00e5 min tro. Teologen Mary Daly formulerar det s\u00e5 h\u00e4r: \u00bbVarf\u00f6r m\u00e5ste Gud vara ett substantiv? Varf\u00f6r inte ett verb \u2013 det mest aktiva och dynamiska av alla. Att \u00e4lska.\u00ab Jag t\u00e4nker p\u00e5 fadern och sonen och den heliga anden. \u00c4r anden det vi upplever h\u00e4r ikv\u00e4ll? Relationen. Resonansrelationen, f\u00f6r att anv\u00e4nda mig av Rosas spr\u00e5k. Vi f\u00f6ljer med Louis p\u00e5 en resa fr\u00e5n barndomen till idag. Fr\u00e5n skam till stolthet. Fr\u00e5n svek till k\u00e4rlek. Fr\u00e5n underkastelse till helig vrede. Och faderns ord som vi f\u00e5r med oss ut, de sista i f\u00f6rest\u00e4llningen: \u00bbDu har r\u00e4tt, du har r\u00e4tt. Jag tror att det skulle beh\u00f6vas en ordentlig revolution\u00ab. Orden ekar uppfodrande fr\u00e5n andra sidan till oss som samlats h\u00e4r p\u00e5 teatern ikv\u00e4ll.<\/p>\n \u00a0—<\/p>\n Min ess\u00e4 Det resonanta rummet<\/em> slutar \u00e4ven den i ett aktivt hopp om revolution. I ett l\u00e5ngt och eldigt slags brandtal vars sista stycke f\u00e5r avsluta \u00e4ven den h\u00e4r texten idag, f\u00f6r dig att l\u00e4sa. Och jag v\u00e4lkomnar fler brandtal! Jag skriver i en skev tid, d\u00e4r konsten p\u00e5 allvar \u00e4r hotad. Kanske viktigare \u00e4n n\u00e5gonsin \u00e4r det att vi tillsammans g\u00f6r v\u00e5ra r\u00f6ster h\u00f6rda om v\u00e5rt resonanta rums unika och revolution\u00e4ra kraft.<\/p>\n —<\/p>\n I sin kraft p\u00e5minns vi i teaterrummet om att vi \u00e4r del av en levande v\u00e4rld. En v\u00e4rld m\u00f6jlig att f\u00f6r\u00e4ndra. D\u00e5 vi f\u00f6r en stund tvingas tvinnas samman genom den gemensamma teaterupplevelsen rivs murar inom oss, men kanske framf\u00f6r allt mellan oss. Reflektion s\u00e4tter handling i r\u00f6relse. R\u00f6relsen kan b\u00f6rja stilla som en knappt uttalad viskning eller brutalt och v\u00e4rldsomv\u00e4lvande, men om r\u00f6relsen v\u00e4l satts ig\u00e5ng har den inget slut och kan ge ov\u00e4ntat kraftfulla konsekvenser \u00e4ven l\u00e5ngt senare och utanf\u00f6r rummet. I det revolution\u00e4ra teaterrummet \u00e4r tiden aldrig linj\u00e4r och dess ritning aldrig enkel. R\u00f6relsen s\u00f6ker sig bak\u00e5t, fram\u00e5t, in\u00e5t, bortom. Den \u00e4r evig. Den revolution\u00e4ra konsten kr\u00e4ver att vi kliver in i en verklighet bortom denna. Den kr\u00e4ver v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet. Den kr\u00e4ver v\u00e5r fantasi. Den kr\u00e4ver kollektivet. Den kr\u00e4ver \u00f6verenskommelsen om allas lika v\u00e4rde. F\u00f6r att uppn\u00e5 den revolution\u00e4ra kraft som finns inneboende i teaterns resonanta rum kr\u00e4vs det d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 demokrati, j\u00e4mlikhet, j\u00e4mst\u00e4lldhet och fullst\u00e4ndig respekt inf\u00f6r allt levande. Om vi tar den reaktion p\u00e5 allvar som kan s\u00e4ttas i g\u00e5ng i oss i det resonanta rummets revolution\u00e4ra kraft och de m\u00f6ten som d\u00e4r till\u00e5ts plats att uppst\u00e5, kommer den att kunna f\u00f6r\u00e4ndra oss alla och allt i grunden. Att h\u00e4vda konstens r\u00e4tt idag \u00e4r inget mindre \u00e4n en aktiv motst\u00e5ndshandling eftersom de inneboende m\u00f6jligheter som teaterns resonanta rum \u00e4ger inte har n\u00e5got annat hem \u00e4n i revolutionen!<\/p>\n —<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Artikeln \u00e4r publicerad i nummer 2\u20133\/2024.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 F\u00f6r Sofia R\u00f6nneg\u00e5rd blev skrivandet en v\u00e4g in i ett nytt s\u00e4tt att reflektera \u00f6ver sitt yrke. Det har nu vuxit till ett behov som hon kommer att b\u00e4ra med sig genom sitt fortsatta yrkesliv. H\u00e4r introducerar hon oss i tre ess\u00e4er som hon skrivit, d\u00e4r hon vill […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[40,41,42,39,38],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3447"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3447"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3447\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3477,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3447\/revisions\/3477"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3447"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3447"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3447"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/SVINDLANDE-HOJDER-MOMENT_TEATER-FOTOGRAF-ANNA-FYRSTEN-300x216.jpeg\")
\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/EDOUARD-LOUIS-APPLADTACK-BERLIN-PRIVAT-BILD-foto-Sofia-Ronnegard-1-300x225.jpeg\")