![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/DSCF7582-200x300.jpg\")
Alexandra Zetterberg Ehn och Amanda Jansson. Foto: Anna Hedelius<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
I G\u00e4vles motsvarighet till <\/strong>Op\u00e9ra Garnier i Paris <\/strong>har det spelats teater sedan 1878. En eftermiddag i maj tr\u00e4ffar Anna Hedelius tv\u00e5 nutida sk\u00e5despelare i teaterns stiliga kaf\u00e9. Alexandra Zetterberg Ehn har arbetat p\u00e5 svenska scener i 43 \u00e5r. Amanda Jansson gick ut Teaterh\u00f6gskolan f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan. Livet p\u00e5 teatern har f\u00f6r\u00e4ndrats under dessa \u00e5r. Men hur?<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: V\u00e4lkomna, vi g\u00e5r rakt p\u00e5 sak. Ber\u00e4tta lite om era yrkesliv.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Jag kommer fr\u00e5n Malm\u00f6 och b\u00f6rjade dansa v\u00e4ldigt tidigt. Eftersom min balettskola hade koppling till Nils Poppe p\u00e5 Fredriksdalsteatern gjorde jag audition d\u00e4r n\u00e4r jag var 15 \u00e5r. Jag fick jobb l\u00e4ngst bak i baletten och var sedan kvar p\u00e5 teatern i tio \u00e5r. Hans Bergstr\u00f6m, en av regiss\u00f6rerna p\u00e5 Fredriksdal, s\u00e5g mig och tyckte att jag skulle bli sk\u00e5despelare. Jag fick en roll i hans Riksteaterupps\u00e4ttning av Hj\u00e4lten p\u00e5 den gr\u00f6na \u00f6n<\/em> med Benny Fredriksson som hj\u00e4lten och premi\u00e4r h\u00e4r i G\u00e4vle.<\/p>\n Efter den turn\u00e9n k\u00e4nde jag att teater nog inte var n\u00e5got f\u00f6r mig, men jag fick st\u00f6rre och st\u00f6rre roller, s\u00e5 jag hoppade av sista \u00e5ret p\u00e5 gymnasiet f\u00f6r att bli sk\u00e5despelare. S\u00e5 sm\u00e5ningom kom jag in p\u00e5 scenskolan i G\u00f6teborg, d\u00e4r jag gick \u00e5ren 1990\u20131994. Under spexet i ettan uppm\u00e4rksammade Eva Bergman v\u00e5r klass och sa att hon ville ge oss jobb p\u00e5 Backa teater d\u00e5 vi g\u00e5tt ut skolan. Det gjorde att klassen blev en grupp redan fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n Jag var kvar p\u00e5 Backa i m\u00e5nga \u00e5r. Under en r\u00f6stkurs f\u00f6r Mirka Yemendzakis i Grekland tr\u00e4ffade jag Tanja Svedjestr\u00f6m (numera Lorentzon), som skulle g\u00f6ra praktik i En Midsommarnattsdr\u00f6m <\/em>och hon rekommenderade mig f\u00f6r regiss\u00f6ren Peter Oskarson. Jag hade ingen aning om vem Peter var, men han kom till Backa och fr\u00e5gade om jag ville \u00e5ka till Kina och hoppa in i produktionen. Det ville jag ju g\u00e4rna, och det var s\u00e5 jag hamnade p\u00e5 Folkteatern G\u00e4vleborg.<\/p>\n Jag blev kvar, bland annat under den tid d\u00e5 Tr\u00e4teatern i J\u00e4rvs\u00f6 blev till som scen.\u00a0Efter f\u00f6rsta barnet kom jag till Unga Klara, d\u00e4r jag ocks\u00e5 stannade l\u00e4nge. Under mina \u00e5r som frilansare har jag nog jobbat p\u00e5 de flesta teatrar \u2013 i G\u00f6teborg, i fria grupper och p\u00e5 m\u00e5nga privatteatrar, men ocks\u00e5 haft perioder av arbetsl\u00f6shet. Nu har jag varit fast p\u00e5 Folkteatern G\u00e4vleborg i n\u00e5gra \u00e5r. \u00a0<\/p>\n Mitt liv p\u00e5 teatern har allts\u00e5 p\u00e5g\u00e5tt sedan jag var 15. Fortfarande \u00e4lskar jag det lika mycket, eller n\u00e4stan \u00e4nnu mer. F\u00f6r mig har teater alltid varit familj.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: F\u00f6r mig ser det lite annorlunda ut. Jag kommer fr\u00e5n Sk\u00e4rplinge, utanf\u00f6r G\u00e4vle. Jag visste v\u00e4ldigt tidigt att jag skulle bli sk\u00e5despelare, trots att jag inte hade n\u00e5gon kontakt med teatern. Jag var v\u00e4ldigt \u00e4ngslig och mammig n\u00e4r jag var liten, men d\u00e5 jag var sju \u00e5r skulle klassen \u00e5ka till Dramaten f\u00f6r att se Mio min Mio<\/em>. Det k\u00e4ndes l\u00e4skigt att \u00e5ka till Stockholm. Jag gjorde det \u00e4nd\u00e5 och det var det h\u00e4ftigaste och maffigaste jag hade gjort.<\/p>\n Jag tittade ocks\u00e5 mycket p\u00e5 tv-serier och filmer och k\u00e4nde mig dragen till den v\u00e4rlden. N\u00e4r det var dags f\u00f6r gymnasiet \u00f6vade jag in en monolog ur H\u00e4nga ut<\/em> av Sara Kadefors och s\u00f6kte till det estetiska programmet p\u00e5 Vasaskolan h\u00e4r i G\u00e4vle.<\/p>\n N\u00e4r jag kom in visste jag ingenting om teater, trodde v\u00e4l att det handlade om att s\u00e4tta upp olika pj\u00e4ser. Jag hade ingen aning om att det fanns \u00e4mnen som r\u00f6st, r\u00f6relse, att vi l\u00e4rde oss ett hantverk och arbetade med tillit, n\u00e4rvaro och trygghets\u00f6vningar.<\/p>\n Efter studenten jobbade jag ett \u00e5r p\u00e5 k\u00e4rnkraftverket i Forsmark och ett \u00e5r med ett teaterjobb i G\u00e4vle. Sedan gick jag Fridhems folkh\u00f6gskola och s\u00e5 sm\u00e5ningom kom jag in p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan i Lule\u00e5. Jag hade s\u00f6kt till de olika teaterh\u00f6gskolorna m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare, men det var inte f\u00f6rr\u00e4n jag kom in i Lule\u00e5 som jag k\u00e4nde mig redo. Under tiden hade jag jobbat med helt andra jobb, som personlig assistent, p\u00e5 lager och som administrat\u00f6r. \u00c4ven efter Teaterh\u00f6gskolan har jag haft andra jobb och n\u00e4r jag gick ut och blev arbetsl\u00f6s uppstod ett tomrum. Det var skitjobbigt att pl\u00f6tsligt st\u00e5 utan sammanhang.<\/p>\n S\u00e5 sm\u00e5ningom lossnade det lite, jag fick jobb p\u00e5 Moli\u00e8reensemblen i Stockholm, Teater Martin Mutter i \u00d6rebro och Playhouse i Stockholm. Jag har ocks\u00e5 filmat en del. Rollen i Jag for ner till bror<\/em> p\u00e5 Teater V\u00e4sternorrland \u00e4r min f\u00f6rsta p\u00e5 en l\u00e4nsteater. Det \u00e4r n\u00e5got helt nytt! Att jobba p\u00e5 ett st\u00e4lle som har arbetstider och betalar OB-ers\u00e4ttning! S\u00e5dant har det inte varit tal om tidigare.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Jag \u00f6mmar f\u00f6r ensamma m\u00e4nniskor och kan jag f\u00e5 n\u00e5gon att k\u00e4nna sig mindre ensam \u00e4r det helt underbart.\u00a0<\/p>\n Amanda Jansson<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Har jag r\u00e4tt i att teatern var mer av ett kollektiv tidigare, att det var gruppen eller familjen, som Alexandra kallade det, som r\u00e4knades?\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Det kan nog st\u00e4mma. Jag minns till exempel f\u00f6rsta premi\u00e4ren i J\u00e4rvs\u00f6. Vi hade genomdrag p\u00e5 den nyskrivna pj\u00e4sen Ingen som jag<\/em> och klockan tolv p\u00e5 natten sa Peter Oskarson: \u00bbVi \u00e4r inte klara, vi m\u00e5ste g\u00f6ra det igen.\u00ab Och det gjorde vi! Vi blev f\u00e4rdiga klockan fyra p\u00e5 morgonen efter tv\u00e5 genomdrag. Det var dagen f\u00f6re midsommarafton, f\u00e5glarna kvittrade, morgonljuset f\u00f6ll \u00f6ver den otroligt vackra teatern, n\u00e5gon kom med mackor och \u00f6l. Den k\u00e4nslan g\u00e5r inte att byta ut f\u00f6r alla pengar i v\u00e4rlden. \u00a0<\/p>\n Lite av den k\u00e4nslan finns nog kvar inom frigrupperna. Jag kan verkligen beundra dem. Det \u00e4r inte mycket glamour, men de har n\u00e5got annat. I g\u00e5r var jag p\u00e5 Turteatern i K\u00e4rrtorp. Det var pappscenografi och helt j\u00e4kla smockat med folk. Det k\u00e4ndes s\u00e5 lustfullt. Med \u00e5ren har det blivit mer och mer uppstyrt p\u00e5 institutionerna.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Jag har inte det gamla att j\u00e4mf\u00f6ra med. Men jag \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att vara i ett sammanhang d\u00e4r n\u00e5gon r\u00e4knar timmar och att jag f\u00e5r \u00f6vertidsers\u00e4ttning n\u00e4r vi turnerar. Som sk\u00e5despelare \u00e4r man van vid att jobba l\u00e4nge. Att n\u00e5gon h\u00e5ller koll p\u00e5 att man kanske har jobbat lite f\u00f6r mycket tycker jag \u00e4r otroligt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Den stora skillnaden mot f\u00f6rr \u00e4r egentligen kulturpolitiken. P\u00e5 Folkteatern i G\u00e4vle kunde vi h\u00e5lla p\u00e5 i ett \u00e5r med f\u00f6rberedelserna inf\u00f6r en pj\u00e4s. Vi \u00e5kte till Indien, Kina, vi hade clownkurs och r\u00f6stkurs. Den samlade kunskapen vi fick som ensemble kunde vi sedan anv\u00e4nda i j\u00e4ttem\u00e5nga \u00e5r. Vi pratade aldrig om pengar.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Vilka arbetsplatser drogs du till d\u00e5 du var yngre, Alexandra? Alexandra: Det var Backa, Folkteatern och l\u00e4nsteatrarna som lockade. Dramaten var inget st\u00e4lle man ville till. Filmen var inte heller \u00e5tr\u00e5v\u00e4rd. Vi s\u00e5g ner p\u00e5 vissa tv-s\u00e5por.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda Jansson i ”Jag for ner till bror”, en dramatisering av Karin Smirnoffs romantrilogi, p\u00e5 Teater V\u00e4sternorrland. Foto: Lia Jacobi<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Amanda, du lockades inledningsvis av filmens v\u00e4rld? Amanda:\u00a0 Ja, men d\u00e5 jag b\u00f6rjade gymnasiet b\u00f6rjade jag tycka att film var fusk. Teater bygger p\u00e5 h\u00e4r och nu och att man verkligen litar p\u00e5 varandra, men i film g\u00e5r det ju att g\u00f6ra om. Men det har \u00e4nd\u00e5 alltid funnits ett driv i mig att h\u00e5lla p\u00e5 med film. D\u00e4rf\u00f6r har jag anstr\u00e4ngt mig sj\u00e4lv f\u00f6r att h\u00f6ra av mig till castare.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: N\u00e4r jag var yngre fanns inga castare. Det var inte heller samma filmindustri som det \u00e4r nu. Jag fick visserligen erbjudanden, men jag upplevde att jag hade en lojalitet gentemot de teatrar jag tillh\u00f6rde och ville inte svika. Nu har jag filmat lite grann och k\u00e4nner mig d\u00e5 alltid som den unga os\u00e4kra.<\/p>\n Jag kanske har varit lite f\u00f6r lojal ibland. Numera \u00e4r det mer okej att s\u00e4ga ja till erbjudanden med inst\u00e4llningen \u00bbkul att jag f\u00e5r en roll och att det i och med det kommer nytt blod till ensemblen\u00ab.\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Amanda, hur upplevde du att ni under skoltiden rustades f\u00f6r verkligheten och arbetslivet?\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Spontant skulle jag s\u00e4ga \u2013 inte alls. Vi hade bes\u00f6k av a-kassan och Teateralliansen. S\u00e5 hade Imor Herrman (rolls\u00e4ttare, redaktionens anm\u00e4rkning) ett block kring hur man presenterar sig sj\u00e4lv.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det \u00e4r inte glamour\u00f6st, men n\u00e4r ungdomarna skriker som p\u00e5 en rockkonsert g\u00f6r det mig v\u00e4ldigt lycklig.<\/p>\n Alexandra Zetterberg Ehn<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Nej, monologprojekten kom ganska sent till Lule\u00e5. D\u00e4remot hade vi under andra \u00e5ret ett eget projekt som gick ut p\u00e5 att vi under sju till tolv minuter fick g\u00f6ra vad vi ville. Under den tiden ins\u00e5g jag att alla projekt kan vara egna projekt, att det, \u00e4ven om jag spelar Shakespeare, fortfarande finns plats f\u00f6r mig och det jag tycker om. Det var en viktig uppenbarelse som jag har tagit med mig ut i yrket. I \u00f6vrigt rustades vi inte s\u00e5 mycket f\u00f6r arbetslivet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: De monologprojekt alla teaterh\u00f6gskolor nu har var nog inte fr\u00e5n b\u00f6rjan t\u00e4nkta som s\u00e4ljprojekt. Men med tiden har alla uppspel blivit sk\u00e5despelarstudenternas s\u00e4tt att visa upp sig f\u00f6r regiss\u00f6rer och castare. Min mardr\u00f6m, n\u00e4r jag gick p\u00e5 skolan, var att g\u00f6ra ett monologprojekt.<\/p>\n P\u00e5 min tid fick det knappt komma n\u00e5gra regiss\u00f6rer p\u00e5 uppspelen. Vi visade upp oss f\u00f6r l\u00e4rare och kolleger i G\u00f6teborg, inga andra.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: I Lule\u00e5 blev det oundvikligen mest folk fr\u00e5n teatern och fr\u00e5n Lule\u00e5 som kom och tittade p\u00e5 v\u00e5ra produktioner, vilket var sk\u00f6nt. Jag kan bara f\u00f6rest\u00e4lla mig vilken press det m\u00e5ste vara f\u00f6r studenterna i Stockholm att veta att det kan komma folk p\u00e5 vilken redovisning som helst. I Lule\u00e5 fick vi jobba i fred. Det var f\u00f6rst slutproduktionen vi visade upp och spelade i Stockholm.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Med \u00e5ren har new management-t\u00e4nket kommit in p\u00e5 teatrarna mer och mer. Idag sitter till och med sk\u00e5despelare och kollar hur mycket det \u00e4r s\u00e5lt p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningarna. Det \u00e4r n\u00e5got som har smugit sig in. Jag minns inte att man gjorde det f\u00f6rr och jag tycker inte att konstn\u00e4rer ska b\u00f6rja t\u00e4nka s\u00e5 utan ist\u00e4llet p\u00e5 vad vi ber\u00e4ttar. F\u00f6rest\u00e4llningarna blir inte s\u00e4mre f\u00f6r att det kommer mindre folk. Det \u00e4r mycket roligare om vi skiter i det.<\/p>\n Samtidigt upplever jag att det var mer uppdelat f\u00f6rr. Hela scenskoleperioden bad jag om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag kom fr\u00e5n Nils Poppe och inte hade l\u00e4st Stanislavskij. Idag \u00e4r jag stolt \u00f6ver att jag jobbade med s\u00e5 fantastiska m\u00e4nniskor n\u00e4r jag var ung, men p\u00e5 den tiden s\u00e5gs det inte som fint. \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Utvecklingen \u00e4r delvis positiv, som det verkar \u2026<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: V\u00e4rlden \u00e4r mycket st\u00f6rre nu. Det finns fler m\u00f6jligheter. M\u00e5nga kolleger \u00e5ker till Los Angeles och filmar. Branschen \u00e4r bred. Det g\u00e5r att g\u00f6ra musikal, en obskyr pj\u00e4s p\u00e5 Turteatern, en s\u00e5popera. Allt existerar sida vid sida. \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra Zetterberg Ehn i ”Kallocain”, som bygger p\u00e5 Karin Boyes roman, p\u00e5 Folkteatern G\u00e4vleborg. Foto: Nadja Sj\u00f6str\u00f6m.<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Jag inbillar mig att drivkraften att spela teater tidigare var snarare kollektiv \u00e4n individuell. Man ville spela teater f\u00f6r att p\u00e5verka samh\u00e4llet. Finns det n\u00e5got kvar av det?<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Det kommer att komma tillbaka. Vad \u00e4r viktigt p\u00e5 riktigt? Det \u00e4r l\u00e4ttare att k\u00e4nna att du \u00e4r med och p\u00e5verkar p\u00e5 de mindre teatrarna, d\u00e4r du f\u00e5r direkt respons. St\u00e5r man, som jag, en meter fr\u00e5n gymnasieungdomarna och spelar Kallocain<\/em>, d\u00e5 k\u00e4nns kraften.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: I Jag for ner till bror<\/em> har jag verkligen k\u00e4nt hur viktigt v\u00e5rt arbete \u00e4r. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om psykisk oh\u00e4lsa, missbruk, misshandel och incest, det vill s\u00e4ga stigman som ofta f\u00f6rknippas med skam. I m\u00e5nga familjer finns det n\u00e5gon som dricker f\u00f6r mycket. Att det syns p\u00e5 scenen och att m\u00e4nniskor sitter tillsammans i ett rum och tittar p\u00e5 det \u00e4r otroligt kraftfullt. Jag \u00f6mmar f\u00f6r ensamma m\u00e4nniskor och kan jag f\u00e5 n\u00e5gon att k\u00e4nna sig mindre ensam \u00e4r det helt underbart.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Jag skrev pj\u00e4sen Projekt: Mamma<\/em>, baserad p\u00e5 min helt egna personliga historia. M\u00e5nga som s\u00e5g den sa: \u00bbDet \u00e4r min historia. Jag k\u00e4nner igen mig i allt.\u00ab S\u00e5 jag tror verkligen p\u00e5 teaterns kraft. \u00c4r det n\u00e5got jag har gjort \u00e4r det att hj\u00e4lpa barn genom att spela s\u00e5 mycket barn- och ungdomsteater. Det \u00e4r inte glamour\u00f6st, men n\u00e4r ungdomarna skriker som p\u00e5 en rockkonsert g\u00f6r det mig v\u00e4ldigt lycklig. Och varje g\u00e5ng jag st\u00e5r p\u00e5 n\u00e5gon liten skoltoalett och sminkar mig f\u00f6re en f\u00f6rest\u00e4llning k\u00e4nner jag mig s\u00e5 tacksam f\u00f6r att f\u00e5 g\u00f6ra det h\u00e4r.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Jag kan ocks\u00e5 k\u00e4nna mig v\u00e4ldigt tacksam \u00f6ver att jag f\u00e5r jobba p\u00e5 teatern och att jag har f\u00e5tt g\u00f6ra s\u00e5 mycket film och tv. Samtidigt st\u00e5r jag idag p\u00e5 samma ben som mitt sju\u00e5riga jag, hon som \u00e4ngslades inf\u00f6r resan till Dramaten. Att jag har tagit mig dit jag \u00e4r idag \u00e4r inte bara en slump, jag har ocks\u00e5 jobbat f\u00f6r det.<\/p>\n \u00d6verdriven tacksamhet \u00e4r ibland farligt, f\u00f6r att det kan g\u00f6ra att man g\u00e5r med p\u00e5 vilka villkor som helst och ser f\u00f6rbi or\u00e4ttvisor, bara f\u00f6r att man f\u00e5r g\u00f6ra det man \u00e4lskar. Med tiden har jag blivit tryggare i att s\u00e4ga ifr\u00e5n om jag upplever att n\u00e5got \u00e4r skevt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: J\u00e4ttemycket p\u00e5 det omr\u00e5det har h\u00e4nt sedan metoo, men arbetet \u00e4r inte klart.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Jag gick ut Teaterh\u00f6gskolan 2016. Metoo-upproret var h\u00f6sten 2017. Men i vissa rum sitter de gamla strukturerna fortfarande kvar. \u00c4ven jag har g\u00e5tt emot mina egna v\u00e4rderingar genom att h\u00e5lla k\u00e4ften och inte v\u00e5gat konfrontera. Samtidigt f\u00f6rs\u00f6ker jag t\u00e4nka p\u00e5 att anv\u00e4nda den makt jag besitter p\u00e5 ett positivt s\u00e4tt, som n\u00e4r jag nyligen filmade i Finland och spelade en huvudroll. D\u00e5 var det jag som hade makt. Om jag d\u00e5 \u00e4r den som s\u00e4ger ifr\u00e5n kommer folk att lyssna p\u00e5 mig mer \u00e4n vad de lyssnar p\u00e5 en gaffer<\/em> p\u00e5 ljusavdelningen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna: Ni har valt ett os\u00e4kert yrke. Blir ni det troget hela livet?<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda: Jag hade en period f\u00f6r snart tv\u00e5 \u00e5r sedan n\u00e4r jag ifr\u00e5gasatte det. \u00c4r det v\u00e4rt att vara borta s\u00e5 mycket, missa f\u00f6delsedagar, br\u00f6llop, dop, komma hem och uppt\u00e4cka att ens kompisars liv bara p\u00e5g\u00e5r medan jag inte \u00e4r d\u00e4r. \u00a0<\/p>\n Vi sk\u00e5despelare jobbar med n\u00e5got som m\u00e5nga vill men inte alla kan, men vi m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 till\u00e5ta oss att k\u00e4nna att det \u00e4r sv\u00e5rt, jobbigt och inte alltid kul. Till\u00e5ta sig att k\u00e4nna att man innerst inne \u00e4r en os\u00e4ker liten tjej som inte alltid \u00e4r glad. Min v\u00e4rld har blivit rikare efter att ha b\u00f6rjat uttrycka vissa k\u00e4nslor som jag tidigare inte uttryckte.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra: Jag k\u00e4nner likadant. \u00c4ven efter fyrtio \u00e5r kan man vara den d\u00e4r lilla flickan. Man blir en sannare konstn\u00e4r om man faktiskt v\u00e5gar visa det.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Anna Hedelius<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Alexandra Zetterberg Ehn<\/strong><\/p>\n Yrke: Sk\u00e5despelare.<\/p>\n \u00c5lder: 58 \u00e5r.<\/p>\n Bor: I Stockholm.<\/p>\n Arbetsplats: Folkteatern G\u00e4vleborg. Produktioner hon \u00e4r stolt \u00f6ver: Projekt Mamma<\/em> (eget monologprojekt), Den s\u00e5rade Divan, M\u00e4staren och Margarita<\/em>, och Folkteaterns alla f\u00f6rest\u00e4llningar som turnerar och hittar fantastiska lokaler att m\u00f6ta sin publik i. Medeas Barn<\/em> p\u00e5 Unga Klara, allt p\u00e5 Backa teater, operetterna p\u00e5 Fredriksdalsteatern.<\/p>\n Aktuell i: Kallocain<\/em> \u2013 en \u00f6nskan om en b\u00e4ttre v\u00e4rld<\/em> p\u00e5 Folkteatern G\u00e4vleborg. Medverkar i filmen Sommartider<\/em>.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Amanda Jansson \u00c5lder: 34 \u00e5r.<\/p>\n Bor: I G\u00e4vle.<\/p>\n Arbetsplats: Frilans.<\/p>\n Utbildning: Fridhems folkh\u00f6gskola, Teaterh\u00f6gskolan i Lule\u00e5 2012\u20132016.<\/p>\n Produktioner hon \u00e4r stolt \u00f6ver: L\u00e5ngfilmen Stormsk\u00e4rs Maja, Jag for ner till bror<\/em>.<\/p>\n Aktuell i: Jag for ner till bror,<\/em>\u00a0Teater V\u00e4sternorrland, som g\u00e4stspelar p\u00e5 Dramaten 5\u20138 november, 2024. Tunna bl\u00e5 linjen<\/em> i SVT, s\u00e4song 3. Visas h\u00f6sten 2024 och finns tillg\u00e4nglig p\u00e5 SVT Play.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n\n
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/AmandaJansson_Jagfornertillbror_FotoLiaJacobi_2-300x200.jpg\")
<\/p>\n\n
Anna: Gjorde ni monologprojekt som slutproduktioner?<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Anva\u0308ndbar-661-300x200.jpg\")
Utbildning: Teaterh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg 1990\u20131994, clownstudier i London med Albert Gaulier, \u00e5terkommande r\u00f6stkurser med Nadine George, Pekingoperah\u00f6gskolan i Peking, kurser med Suzanne Osten med mera.<\/p>\n
<\/strong>Yrke: Sk\u00e5despelare.<\/p>\n