![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/BIld-1-foto-Anders-Thessing-300x218.jpg\")
Bogdan Szyber utf\u00f6r i sin performance ”Fool’s Errand: An Alchemical Sonata”, p\u00e5 Kontr\u00e4r, en ritual d\u00e4r han \u00e5kallar alkemisternas magiska experiment. Foto: Anders Thessing<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
Vad g\u00f6r man n\u00e4r ens avhandling inom konstn\u00e4rlig forskning mot alla odds blir underk\u00e4nd? Man skapar, likt konstn\u00e4ren Bogdan Szyber, ett performanceverk som utg\u00e5r fr\u00e5n avhandlingen och framf\u00f6r det p\u00e5 Kontr\u00e4rs scen i Stockholm. H\u00e4r skriver kulturjournalisten Hedvig Weibull om hur Szyber i Fool\u2019s Errand: An Alchemical Sonata<\/em> lyfter erfarenheten av att bli f\u00f6r\u00f6dmjukad offentligt, liksom sorgen \u00f6ver att inte lyckas med sina f\u00f6resatser.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00bbThe owls are not what they seem.\u00ab<\/em> Minns ni den repliken, fr\u00e5n tv-serien Twin Peaks<\/em>? Det \u00e4r the log lady, en m\u00e4rklig kvinna som b\u00e4r omkring p\u00e5 ett vedtr\u00e4 i famnen som om det vore ett husdjur, som erbjuder publiken den h\u00e4r ledtr\u00e5den. Eller \u00e4r det kanske ett hotfullt omen? Vill hon att vi ska tvivla p\u00e5 v\u00e5ra sinnen, p\u00e5 det vi h\u00f6r och ser i serien? Eller vill hon rikta v\u00e5r misst\u00e4nksamhet mot den kategori som vi till vardags kallar \u00bbugglor\u00ab?<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Att m\u00e5la konturen av en pipa \u00e4r ingen oskyldig historia. Bogdan Szyber ekar Ren\u00e9e Magrittes ikoniska m\u00e5lning Bildernas bedr\u00e4geri<\/em> d\u00e4r Magritte m\u00e5lat en brun pipa liksom texten Ceci n\u2019est pas une pipe<\/em>, \u201ddet h\u00e4r \u00e4r ingen pipa\u201d, under.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00bbJas\u00e5 \u00e4r det inte?\u00ab undrar betraktaren kanske. Vad \u00e4r det d\u00e5?<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Surrealisten Magritte understryker hur vi m\u00e4nniskor allt som oftast vill fylla i, f\u00f6rst\u00e5 och kategorisera v\u00e5ra sinnesintryck. En pipa \u00e4r en pipa och en ros \u00e4r en ros. Men en m\u00e5lad pipa \u00e4r inte vad den verkar vara. Den \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s \u2013 som material betraktad \u2013 enbart ett stycke underlag och f\u00e4rg.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Bogdan Szybers h\u00e4nvisning till Magritte ger oss tv\u00e5 ledtr\u00e5dar in i Fool\u2019s Errand<\/em>. Mitt p\u00e5 scen placerar han v\u00e5r m\u00e4nskliga svarsf\u00f6rm\u00e5ga. V\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00e5 i dialog, att tolka och fylla i tecken, falla varandra i talet, skapa f\u00f6rst\u00e5else och f\u00f6rdjupa samtal p\u00e5 s\u00e4tt som vi tror \u00e4r \u00f6msesidiga. (Kan det ha varit s\u00e5 han upplevde arbetet med sin avhandling fram till disputationens brutala final?)<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Men i m\u00e5lningen av pipan finns ocks\u00e5 kravet p\u00e5 publiken att bortse fr\u00e5n det inl\u00e4rda. Ja, du ser vad det f\u00f6rest\u00e4ller, men dina sinnen bedrar dig alltid p\u00e5 minst ett plan.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Och som f\u00f6r att bevisa det, \u00e4ter Bogdan Szyber sedan upp sin pipm\u00e5lade pizza. \u00a0<\/p>\n Kanske var det s\u00e5 det k\u00e4ndes att arbeta intensivt med ett ambiti\u00f6st konstn\u00e4rligt forskningsarbete under m\u00e5nga \u00e5r, bara f\u00f6r att i sista stund se allt man str\u00e4vat efter pulvriseras, ja, tuggas s\u00f6nder, av fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor inf\u00f6r en handlingsof\u00f6rm\u00f6gen publik, i direkts\u00e4ndning.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Friheten att utforska kommer till priset av f\u00f6rlusten av trygghet.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n I Fool\u2019s Errand<\/em> darrar Bogdan Szyber inte p\u00e5 manschetten. Han tar kraft fr\u00e5n de fyra elementen, ett i taget (dammsugaren symboliserar luften, elden \u00e4r p\u00e5taglig, badkarsvattnet bl\u00f6tt och av den br\u00e4nda askan blir det jord). Och han g\u00f6r upp med sin egen avhandling. Med betryggande kroppskontroll f\u00f6rkroppsligar han b\u00e5de erfarenheten av att bli f\u00f6r\u00f6dmjukad offentligt, och sorgen \u00f6ver att inte lyckas med det man f\u00f6resatt sig. Det \u00e4r fint n\u00e4r Szyber bjuder publiken p\u00e5 s\u00e5dant som n\u00e4rmast liknar ett practical joke<\/em>. Som n\u00e4r han noggrant och f\u00f6rsiktigt s\u00e4tter sig p\u00e5 en klassisk kontorsstol med pizzan i handen och precis ska hugga in, men f\u00e5r avbryta. F\u00f6r stolen sjunker ner\u00e5t med ett ordentligt ryck och studsar till. Som om stolen i sig s\u00e4ger: \u00bbDu trodde att du sjunkit l\u00e5gt, men du ska allt f\u00e5 sjunka \u00e4nnu l\u00e4gre.\u00ab<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Samtidigt h\u00e4vdar Fool\u2019s Errand<\/em> en annan viktig st\u00e5ndpunkt, att en pr\u00f6vande kontakt mellancm\u00e4nniskor \u00e4r ett m\u00f6jligt alternativ till att h\u00e4vda dominans eller att g\u00e5 i konflikt. Ist\u00e4llet f\u00f6r att diskutera vem som har r\u00e4tt att bed\u00f6ma ett verk, eller tv\u00e4rs\u00e4kert uttala sig om ett verk, kan kontakten mellan akt\u00f6ren, musikern, ljuss\u00e4ttaren, publiken och kritikern vara \u00f6ppen. Vara associativ och pr\u00f6vande d\u00e4r alla parter kan vilja se bortom det inl\u00e4rda.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hur lyckas d\u00e5 Bodgan Szyber f\u00f6rmedla den \u00f6ppenheten? Framf\u00f6r allt genom att vara s\u00e5 gener\u00f6s med sig sj\u00e4lv och bjuda p\u00e5 att underh\u00e5lla publiken och driva med all den l\u00e4ngtan som lett honom till den h\u00e4r punkten, till det h\u00e4r verket. I slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen genomf\u00f6r Szyber, som \u00e4r en skolad dansare med perfekt geh\u00f6r p\u00e5 scen, en udda och obekv\u00e4m pardans med en uppbl\u00e5st grinande docka. Det \u00e4r en scen som v\u00e4cker \u00f6mhet framf\u00f6r \u00f6vertygelse och som talar till publikens sympati snarare \u00e4n v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att sortera in dansen i en f\u00e4rdig kategori.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Innan Bogdan Szyber s\u00e4tter t\u00e4nderna i en pizza har han m\u00e5lat konturerna av en pipa p\u00e5 pizzadegen \u2013 ett motiv som f\u00f6r tankarna till Ren\u00e9e Magritte. Foto: Anders Thessing<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Genom att \u00e5terv\u00e4nda till sin avhandling adresserar Szyber ocks\u00e5 centrala fr\u00e5gor om dramaturgi. Hur kan scenkonstn\u00e4ren utforma en v\u00e4ndpunkt? I en teaterf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r v\u00e4ndpunkterna ofta metodiskt placerade f\u00f6r att \u00f6verraska, kanske skr\u00e4mma eller f\u00f6rtjusa publiken f\u00f6r att leda publiken genom en rad k\u00e4nslor, ofta fram till en sensmoral eller kanske en f\u00f6rsoning. Inom performance kan v\u00e4ndpunkterna helt lysa med sin fr\u00e5nvaro. St\u00e4mningen kan vara f\u00f6rt\u00e4tad utan att resultera i n\u00e5gon klimax.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Och vad s\u00e4ger de olika formerna av scenkonst om livet? Kan du i det liv du lever n\u00e5gonsin ana en v\u00e4ndpunkt innan den kommer? Kan beg\u00e4ret, efter att lyckas med en disputation, eller gl\u00e4nsa p\u00e5 en scen, eller n\u00e5 fram till en annan m\u00e4nniska, n\u00e5gonsin ta slut? Och hur hanterar du en f\u00f6r\u00f6dmjukelse eller ett nederlag?<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Fool\u2019s Errand<\/em> h\u00e4vdar hungern som drivkraft i livet; i f\u00f6rest\u00e4llningen tar den sig ett konkret uttryck i form av den med aska m\u00e5lade pizzan. Men pizzan representerar ocks\u00e5 hungern efter \u00e5teruppr\u00e4ttelse, och hungern efter att f\u00e5 underh\u00e5lla trots att man kanske inte f\u00e5tt sin dr\u00f6mroll. De tidiga alkemisterna l\u00e4ngtade efter guld, och fick t\u00e5la nederlag p\u00e5 nederlag. Precis som de, beh\u00f6ver den som v\u00e5gar arbeta med performance, eller som ser performanceverk som en del av v\u00e5r levda verklighet, vara beredd p\u00e5 nederlag. Bogdan Szyber str\u00e4vade nog inte efter att skapa guld av sin avhandling, utan efter en version av \u00bbde vises sten\u00ab i verket Fool\u2019s Errand<\/em>. Att hitta ett helande och livgivande elixir; dr\u00f6mmen om att kunna l\u00e4ka. Men precis som f\u00f6r alkemisterna finns den st\u00f6rsta bel\u00f6ningen kanske i det att inte kunna ber\u00e4kna vart n\u00e5gonting \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hedvig Weibull<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 Vad g\u00f6r man n\u00e4r ens avhandling inom konstn\u00e4rlig forskning mot alla odds blir underk\u00e4nd? Man skapar, likt konstn\u00e4ren Bogdan Szyber, ett performanceverk som utg\u00e5r fr\u00e5n avhandlingen och framf\u00f6r det p\u00e5 Kontr\u00e4rs scen i Stockholm. H\u00e4r skriver kulturjournalisten Hedvig Weibull om hur Szyber i Fool\u2019s Errand: An Alchemical […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3558"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3558"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3558\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3570,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3558\/revisions\/3570"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3558"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3558"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3558"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
I en suggestiv och m\u00e4rklig ritual som \u00e5kallar alkemisternas magiska experiment \u00e5terv\u00e4nde Bogdan Szyber till sin avhandling Fauxthentication: Art Academia and Authorship (or the site-specifics of the Academic Artist)<\/em> v\u00e5ren 2024. D\u00e5 hade det g\u00e5tt n\u00e4stan fyra \u00e5r sedan den p\u00e5 ett uppseendev\u00e4ckande s\u00e4tt blev underk\u00e4nd i sista sekunden av en extern jury som final p\u00e5 hans disputation, vilket l\u00e4mnade m\u00e5nga stora fr\u00e5gor efter sig. Hur kunde juryn ha en s\u00e5 diametralt annan uppfattning om forskningen j\u00e4mf\u00f6rt med opponenten och handledaren? Och vad var det egentligen i forskningen som juryn motsatte sig?<\/p>\n
I performanceverket Fool\u2019s Errand: An Alchemical Sonata<\/em> behandlar Szyber den fysiska artefakten fr\u00e5n avhandlingsarbetet, boken, som en ingrediens med magiska krafter. Szyber placerar den ovanp\u00e5 en timglasformad flaska, t\u00e4nder eld p\u00e5 den och l\u00e5ter flagorna falla ner i flaskan. Askan blandar han sedan till en m\u00e5larf\u00e4rg och med stor precision m\u00e5lar han sedan konturen av en pipa p\u00e5 en pizzadeg och signerar m\u00e5lningen, innan han s\u00e4tter t\u00e4nderna i den. Det smular. Mycket. Smulorna faller prasslande till golvet.<\/p>\n
Det \u00e4r skr\u00e4mmande n\u00e4r man inte l\u00e4ngre kan lita p\u00e5 de kategorier som ens sinnen \u00e4r vana vid att r\u00f6ra sig i. Och det \u00e4r likaledes skr\u00e4mmande n\u00e4r man inte kan lita p\u00e5 att sinnet uppfattar kategorierna som best\u00e4ndiga. Det kan ge samma k\u00e4nsla av ober\u00e4knelighet som en tv-serie som Twin Peaks<\/em> g\u00f6r.<\/p>\n\n
Fool\u2019s Errand<\/em> f\u00f6rkroppsligar m\u00e5nga av de fr\u00e5gor som bra performancekonst st\u00e4ller p\u00e5 sin spets. Vad h\u00e4nder n\u00e4r vi inte l\u00e4ngre anv\u00e4nder oss av v\u00e5ra invanda och v\u00e4lk\u00e4nda parametrar f\u00f6r att m\u00e4ta kvalitet? I scenkonst, eller konst i stort? Vilka ber\u00e4ttelser och erfarenheter uppenbarar sig d\u00e5? Och hur ska den som arbetar med performance st\u00e5 ut med att sakna fasta punkter i form av f\u00e4rdiga kriterier, yttre garanter (som akademiska titlar) mot vilket arbetet kan m\u00e4tas? Friheten att utforska kommer till priset av f\u00f6rlusten av trygghet.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Bild3-foto-Anders-Thessing-228x300.jpg\")
Tips:<\/strong>
I K Special, SVT, visas den 6 december en film om Bogdan Szyber. Programmet finns tillg\u00e4ngligt p\u00e5 SVT Play fr\u00e5n den 1 december 2024.<\/p>\n