![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/Carina-Reich-omslagsbild-212x300.jpg\")
<\/p>\n\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
(OM COTEUREN) \u2013 Regifunktion i omvandling genom samskapande processer<\/strong> \u00a0<\/p>\n Det \u00e4r i barndomen Carina Reich landar i slutet av sin avhandling. Och i Gullaskruv hos sin morbror Charles, i barndomsbilder som kommer tillbaka till henne som \u00bboredigerade stumfilmer\u00ab, i ber\u00e4ttelsen om hennes mormor som auktionerades bort i ett gl\u00f6mt Sverige, hur andra sl\u00e4ktingar blev luffare som kanske var f\u00f6ljeslagare med Harry Martinsson. \u00c4ven om hon f\u00f6rs\u00f6ker utg\u00e5 fr\u00e5n en reflekterande forskarposition \u00e5terkommer hon till sitt ursprung. Hennes personliga r\u00f6tter g\u00e5r som en tunn r\u00f6d tr\u00e5d i periferin av hennes avhandling, vilket ger ber\u00e4ttelsen om samskapad scenkonst en viktig dimension. Att vara ett konstn\u00e4rligt subjekt tillsammans med andra.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Synen p\u00e5 scenkonst, p\u00e5 det kollektiva skapandet, beh\u00f6ver breddas om vi vill vara med p\u00e5 den internationella arenan.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n N\u00e4r hon som barn \u00e4r ute p\u00e5 en orientering fantiserar hon om en flicka som sjunker genom sankmarken, fantasin blir till verklighet och hon utbrister att det \u00e4r n\u00e5gon som skriker, orienteringen avbryts och det b\u00f6rjar s\u00f6kas efter ett barn p\u00e5 mossen. Men ingen saknas. Flickan p\u00e5 mossen finns inte i verkligheten, men i glappen mellan fiktion och verklighet finns hon. Som vuxen konstn\u00e4rlig forskare g\u00f6r Reich tv\u00e4rtom, hon plockar bort en del ur verkligheten. I en av de fyra expositionerna framf\u00f6r hon The Temptations l\u00e5t Just my imagination men utan leadsinger, det \u00e4r bara k\u00f6rs\u00e5ngen som h\u00f6rs.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n
Carina Reich<\/strong>
Stockholms konstn\u00e4rliga h\u00f6gskola, avdelningen f\u00f6r performativa praktiker, Stockholm 2024, 222 SID<\/strong><\/p>\n
Carina Reich \u00e4r en av de stora namnen inom den scenkonst som n\u00e4rmat sig performancekonsten i Sverige. Tillsammans med Bogdan Szyber har de som duon Reich+Szyber gjort m\u00e5nga omtalade verk b\u00e5de i Sverige och internationellt. Nu har Carina Reich skrivit en avhandling p\u00e5 Stockholms konstn\u00e4rliga h\u00f6gskola som f\u00e5tt titeln (Om Coteuren) \u2013 Regifunktion i omvandling genom samskapande processer. Ordet coteur st\u00e5r f\u00f6r en \u00bbregifunktion som kombinerar en biografiskt grundad regiposition med \u00f6ppenheten i samskapande processer och som omformas i och med plats, medarbetare och sammanhang och ur detta sammanhang skapar originalverk\u00ab.<\/p>\n
Det handlar om att f\u00e5 med alla r\u00f6ster och alla kompetenser i skapandet. Processer d\u00e4r ber\u00e4ttelsen ska skapas ist\u00e4llet f\u00f6r att tolkas. \u00bbProcessen som helhet \u00e4r verket\u00ab skriver hon i sin inledning.<\/p>\n
Efter sin utbildning p\u00e5 mimlinjen i Stockholm kastas hon ut p\u00e5 en totalt underfinansierad marknad. Av n\u00f6d b\u00f6rjar hon och andra j\u00e4mn\u00e5riga att skapa egna projekt. En period som hon \u00e5terkommer ofta till d\u00e4r de g\u00f6r egna f\u00f6rest\u00e4llningar och happenings p\u00e5 Galleri BarBar och andra st\u00e4llen. Jag f\u00e5r bilden av en konstn\u00e4rlig gemenskap som efter gruppteatern p\u00e5 1970-talet s\u00f6ker sig nya uttryck, i dekonstruktion, i blandningen av popul\u00e4rkultur och filosofi, d\u00e4r konst och teater och musik som uttryck \u00e4r likv\u00e4rdiga varandra, d\u00e4r uttrycket \u00e4r allt och yrket eller konstformens bevarande intet. Det inger en k\u00e4nsla av frihet att l\u00e4sa om den h\u00e4r perioden, en tid av konstn\u00e4rligt mod och ett pr\u00f6vande som gett henne och m\u00e5nga av hennes j\u00e4mn\u00e5riga kraft och m\u00f6jlighet att utvecklas som konstn\u00e4rer. Gissningsvis s\u00e5 har de inte alltid formulerat sina processer utan f\u00f6rest\u00e4llningarna har f\u00e5tt tala f\u00f6r sig sj\u00e4lva. I denna avhandling f\u00f6rs\u00f6ker Reich formulera processerna bakom den s\u00e5 kallade samskapade scenkonsten och sin egen roll i dessa.<\/p>\n
N\u00e4r hennes ber\u00e4ttelser efter n\u00e5gra kapitel befrias fr\u00e5n universitetets spr\u00e5k och form f\u00e5r jag kontakt med ett konstn\u00e4rskap som g\u00f6r mig nyfiken. Att dessa ramar kring den konstn\u00e4rliga forskningen fungerar som en st\u00e4ngd rid\u00e5 ist\u00e4llet f\u00f6r en \u00f6ppen arena ska inte recenseras h\u00e4r, men jag efterlyser den diskussionen.<\/p>\n
Carina Reichs forskning best\u00e5r av fem iscens\u00e4ttningar, reflekterande texter och dokumentationer av processkrivande, fyra manus, videos och fotografier. Hon genomf\u00f6r ocks\u00e5 fyra expositioner, ett slags konstn\u00e4rligt gestaltade seminarier. Ut\u00f6ver fr\u00e5gest\u00e4llningen kring regifunktionen utforskar hon en \u00bbiscensatt fr\u00e5nvaro\u00ab.<\/p>\n
Hon citerar Peter Brook i sin prolog: \u00bbA live performance is an event for that moment in time, for that audience in that place \u2013 and it\u2019s gone. Gone without a trace.\u00ab<\/em> Utifr\u00e5n den tanken g\u00f6r hon verket And it\u2019s gone – det f\u00f6rsvunna \u00f6gonblickets arkiv som visades p\u00e5 scenkonstmuseet i Stockholm. En utst\u00e4llning som tolkar det om\u00f6jliga i att bevara scenkonst. Men \u00e4nd\u00e5 ser jag hennes f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r mitt inre n\u00e4r jag l\u00e4ser om dem. M\u00e5nga av dem \u00e4r v\u00e4ldigt starka. Jag fastnar f\u00f6r Sandra Medinas dans i verket Unknown Pleasures<\/em>. F\u00f6r hennes ber\u00e4ttelse om att hon inte har s\u00e5 m\u00e5nga egna r\u00f6relser. Egentligen har hon bara kommit p\u00e5 en enda, allt annat \u00e4r bara l\u00e5nat. I en annan scen st\u00e5r Carina Reich och hennes kumpan Bogdan Szyber med masker och diggar takten. I en senare f\u00f6rest\u00e4llning ute p\u00e5 den sm\u00e5l\u00e4ndska landsbygden kommer han igen, hennes n\u00e4ra f\u00f6ljeslagare Bogdan Szyber, som isbj\u00f6rn p\u00e5 ett Folkets Hus-m\u00f6te. Men den h\u00e4r avhandlingen handlar inte om deras samarbete, den handlar om hennes egen ma\u030anga\u030ariga praktik som iscensa\u0308ttare av samskapade verk.<\/p>\n\n
Fr\u00e5nvaron synligg\u00f6r inte bara det som g\u00f6mmer sig i skuggorna, fr\u00e5nvaron synligg\u00f6r ocks\u00e5 det som \u00e4r fr\u00e5nvarande. Ett intressant konstn\u00e4rligt grepp som f\u00f6r tankarna till Brecht och den ryska id\u00e9n inom litteraturen kring fr\u00e4mmandeg\u00f6ring.
I en sekvens beskriver hon hur hon lyssnar p\u00e5 en deltagares ber\u00e4ttelse, men intresserar sig mer f\u00f6r deltagarens r\u00f6relser och uttryck \u00e4n sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen. I hennes blick blir ber\u00e4ttandet sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n
Carina Reich fr\u00e5gor k\u00e4nns autentiska. Hon beskriver \u00e4ven misslyckanden, sv\u00e5righeter med att skapa tillsammans, att kommunicera, att kompromissa men \u00e4nd\u00e5 forts\u00e4tta att vara ett konstn\u00e4rligt subjekt, en avs\u00e4ndare. Hon beskriver avsaknaden av samtalsform f\u00f6r att m\u00f6tas n\u00e4r det uppst\u00e5r kollegiala konfrontationer. Hon v\u00e4nder sig till den sokratiska dialogen och Bengt Molanders beskrivning av den: \u00bbI den sokratiska dialogen g\u00e4ller det inte i f\u00f6rsta hand att f\u00f6rsvara ens egna \u00e5sikter och kritisera vad andra m\u00e4nniskor tror. Det v\u00e4sentliga \u00e4r att komma till klarhet om sig sj\u00e4lv, sina tankar, sin kunskap, okunskap och s\u00e5 vidare tillsammans med andra och d\u00e5 ocks\u00e5 komma till klarhet om andra. Det \u00e4r en \u00f6msesidig upplysnings- och reningsprocess, samtidigt som en f\u00f6rst\u00e5elsegemenskap bef\u00e4sts.\u00ab<\/p>\n
Konstn\u00e4rliga processer \u00e4r ett utm\u00e4rkt forskningsunderlag i en tid d\u00e4r ekonomiska intressen och slimmade organisationer ska h\u00e4rb\u00e4rgera \u00e4ven den scenkonst som g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 intuitivt och kollektivt skapande, som l\u00e5ter slutm\u00e5let vara r\u00f6rligt, som ser resan som en lika stor del av verket. Institutioner d\u00e4r tid \u00e4r pengar, d\u00e4r fast anst\u00e4llda yrkesprofessioner ska s\u00e4ttas i r\u00f6relse, d\u00e4r politiker har st\u00e4llt krav p\u00e5 publika eller inneh\u00e5llsliga resultat. Det \u00bbauteurskap\u00ab som Reich utforskar kan skapa stor konflikt med dagens institutioners processkartor. Men f\u00f6r en innovativ svensk scenkonst beh\u00f6vs detta samtal. Synen p\u00e5 scenkonst, p\u00e5 det kollektiva skapandet, beh\u00f6ver breddas om vi vill vara med p\u00e5 den internationella arenan.<\/p>\n
Carina Reich skriver att hon sv\u00e4ljer skammen av jag-centrering och b\u00f6rjar s\u00f6ka utifr\u00e5n en personlig erfarenhet av fr\u00e5nvaro. Jag tror att det \u00e4r det som g\u00f6r hennes avhandling sann, i kontaktytan mellan gruppen och individen, mellan den personliga livserfarenheten och kompromisserna som kr\u00e4vs i ett kollektivt skapande, mellan r\u00f6tterna i den sm\u00e5l\u00e4ndska landsbygden och Stockholms avantgardescen p\u00e5 1980-talet \u2013 det \u00e4r d\u00e4r fr\u00e5gest\u00e4llningen om det sceniska samskapandet br\u00e4nns.<\/p>\n
Och trots att det \u00e4r Carina Reich som har skapat dramaturgin i sin performance p\u00e5 Folkets Hus i Gullaskruv d\u00e4r ortsbefolkningen medverkar \u00e4r det i det m\u00f6tet hon uppst\u00e5r f\u00f6r mig. Det \u00e4r s\u00e5 hon s\u00f6ker skapa en m\u00f6jlig konstn\u00e4rlig utsiktspost, med b\u00e5de sin egen ber\u00e4ttelse och i samskapandet med befolkningen. And it\u2019s not all gone without a trace.<\/em> \u00c4ven om scenkonsten bara g\u00e5r att uppleva i nuet forts\u00e4tter ber\u00e4ttelsen, genom Carina Reichs avhandling, genom den samskapade scenkonst som \u00e4nnu inte finns. Jag ser fram emot den.<\/p>\n