\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/bild-privat-bild-225x300.jpeg\")
Amar Ja\u0161arevi\u0107.<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
AGNUS\u00a0 DEI<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tio minuter tidigare kliver jag av tunnelbanan.<\/p>\n En minut tidigare sl\u00e5r, sparkar, biter och pissar ett dussintal m\u00e4nniskor p\u00e5 mig. Jag ligger rakl\u00e5ng och k\u00e4nner hur varje kollision \u00e4r en urladdning, det \u00e4r som om blixten sl\u00e5r ner i dem, det \u00e4r som om de \u00f6msar skinn och f\u00f6ds p\u00e5 nytt. En del av dem f\u00f6reg\u00e5r h\u00e4ndelserna och b\u00f6rjar dricka av det blodiga vattnet, \u00e4ta av det sargade k\u00f6ttet – de vet att fr\u00e4lsningen g\u00f6mmer sig i pulpan, man m\u00e5ste v\u00e5ga gr\u00e4va f\u00f6r att n\u00e5 den. Jag \u00e4r nu, och nu \u00e4r slutet. \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Den ursprungliga texten var formaterad p\u00e5 ett annat s\u00e4tt (med olika indrag och pauser), en formatering som inte fungerar h\u00e4r p\u00e5 hemsidan. F\u00f6r att g\u00f6ra texten l\u00e4sv\u00e4nligare \u00e4r denna formatering d\u00e4rf\u00f6r borttagen.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00a0 \u00a0 \u00a0 Vi publicerar h\u00e4r Amar Ja\u0161arevi\u0107 pj\u00e4s Agnus Dei som ingick i teaterkonserten Deus ex Drama, med id\u00e9 och koncept av Irma Schultz och Isabel Cruz Liljegren. Den framf\u00f6rdes i Hagakyrkan under Bokm\u00e4ssan i G\u00f6teborg och inneh\u00f6ll scener ur sex olika dramatikers verk, inklusive Agnus Dei, och med en ramber\u00e4ttelse av Isabel Cruz […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3747"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3747"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3747\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3763,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3747\/revisions\/3763"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3747"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3747"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3747"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Nio minuter tidigare g\u00e5r jag ut p\u00e5 torget.
\u00c5tta minuter tidigare kl\u00e4r jag av mig och g\u00e5r naken ut i font\u00e4nen.<\/p>\n
Ett dygn senare skrivs klagos\u00e5ngerna, bl\u00f6digt drypande, ristade i blod. De anv\u00e4nder de sv\u00e5ra adjektiven: bestialiskt, ursinnigt, tragiskt. De s\u00e4ger framf\u00f6rallt att det \u00e4r en gr\u00e4nsl\u00f6s tragedi, ja en s\u00e5dan av bibliska proportioner, de trodde att evolutionen hade utpl\u00e5nat den h\u00e4r typen av grymhet, ja att det moderna samh\u00e4llet gjort det gammalmodigt. Fr\u00e5gorna f\u00f6r\u00f6kar sig, det ena ivrigt brinnande fr\u00e5getecknet frammanar det andra, de blir och fler och fler tills de svarsl\u00f6sa fr\u00e5gorna \u00f6verskuggar h\u00e4ndelsen.
Vad tog det \u00e5t alla p\u00e5 torget? \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
Deltog alla eller tittade n\u00e5gra bara p\u00e5?
\u00c4r de i s\u00e5 fall inte lika skyldiga?
Varf\u00f6r ringde ingen polisen?\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
Hade jag provocerat dem?
Hade jag burit ol\u00e4mpliga kl\u00e4der?
Hade jag sagt n\u00e5got till dem?\u00a0
Handlade det om min h\u00e5rf\u00e4rg?
Min dialekt? Min skostorlek?
Varf\u00f6r gjorde jag inte motst\u00e5nd?
Sex minuter tidigare st\u00e5r jag still i det ankelh\u00f6ga vattnet, alldeles blank i huvudet och fullst\u00e4ndigt hoppl\u00f6s. Det \u00e4r min lyckligaste stund i livet.
Fem minuter tidigare b\u00f6rjar de samlas runt mig, vissa av dem har precis g\u00e5tt av tunnelbanan och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till jobbet, andra har matat duvorna fr\u00e5n parkb\u00e4nkarna – alla dras till lukten av h\u00e4grande fr\u00e4lsning.
Fyra minuter tidigare str\u00e4cker jag ut mina bara armar och ler mot dem. En 48-\u00e5rig skattejurist som heter Kevin sl\u00e4nger den f\u00f6rsta stenen, och han \u00e4r inte fri fr\u00e5n synd. Det g\u00e5r h\u00e5l p\u00e5 min hud och de tror att jag bl\u00f6der, men det \u00e4r en synvilla. Blodet \u00e4r inte mitt, jag har bara f\u00e5tt l\u00e5na det. Jag l\u00e5nar det p\u00e5 samma s\u00e4tt som barn l\u00e5nar mj\u00f6lkt\u00e4nder och kretsloppet l\u00e5nar koldioxid: mina kl\u00e4der tillh\u00f6r inte min kropp, mina tankar tillh\u00f6r inte mitt jag och mitt blod tillh\u00f6r inte min aorta.
En vecka senare \u00e4r de fast beslutna att bota skavet med f\u00f6rst\u00e5else, de tror att svaren leder till f\u00f6rsoning, att det r\u00e4cker med att bevittna och dokumentera, p\u00e5 tryggt avst\u00e5nd f\u00f6rfasas och f\u00f6rd\u00f6ma. De tror att uppr\u00e4ttelse och ansvarsutkr\u00e4vande \u00e4r synonymt, de tror att straff och skadest\u00e5nd \u00e4r som en r\u00f6rlig valuta, att n\u00e5gon annans lidande kan v\u00e4xlas in f\u00f6r ett liv. I sitt r\u00e4knande av s\u00e5r och helhj\u00e4rtade f\u00f6rd\u00f6mande, i sin iver att avg\u00f6ra vem som \u00e4r skyldig, hur och varf\u00f6r, missar de det viktiga. De st\u00e4ller fel fr\u00e5gor, de borde fr\u00e5ga sig hur man ska l\u00f6sa sv\u00e4lten och segregationen och marknadsskolan och skogssk\u00f6vlingen och k\u00f6ttindustrin och flygskammen och inflationen och pedofilerna och darknet och konspirationsteorierna och de multiresistenta bakterierna och den skenande sk\u00e4rmtiden och det faktum att barn d\u00f6dar andra barn? Hur ska man l\u00f6sa k\u00f6nsgapet och de sjunkande f\u00f6delsetalen och hyrl\u00e4karna och att m\u00e4sslingen inte l\u00e4ngre \u00e4r utrotad? Hur ska man l\u00f6sa att Loket inte l\u00e4ngre leder Bingolotto och Anna Kinbergs Batras j\u00e4v, hur ska man l\u00f6sa att folk inte l\u00e4ngre litar p\u00e5 SVT och att ingen vill g\u00e5 till kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndagar? Hur ska man l\u00f6sa allm\u00e4nhetens konstf\u00f6rakt och att gemene man hellre tittar p\u00e5 true crime \u00e4n Rapport trots att b\u00e4gge \u00e4r fulla av ond br\u00e5d d\u00f6d?
De v\u00e4grar st\u00e4lla de r\u00e4tta fr\u00e5gorna och missar d\u00e4rf\u00f6r att:
Det inte \u00e4r en fr\u00e5ga om brott, det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndighet.
Det inte \u00e4r en fr\u00e5ga om vansinne, det \u00e4r utilitarism.
Det inte \u00e4r en fr\u00e5ga om mord, det \u00e4r skuldsanering.
Tre minuter tidigare borrar en medel\u00e5lders alkoholist som heter Jenny fast sina naglar i mitt l\u00e5r. De g\u00e5r av och blir ett med mig. Jag h\u00e4rb\u00e4rgerar henne nu; jag b\u00e4r hennes s\u00f6ndervittrade relation till sin dotter, jag b\u00e4r hennes havererade \u00e4ktenskap, jag b\u00e4r hennes brutna l\u00f6ften och t\u00e5rar och ensamhet och skam.
Tv\u00e5 minuter tidigare ger min kropp vika och jag ramlar framstupa. Bengt, en 78-\u00e5rig som sedan l\u00e4nge s\u00e5lt av guldklockan han f\u00e5tt f\u00f6r l\u00e5ng och trogen tj\u00e4nst, anv\u00e4nder b\u00e4gge sina seniga h\u00e4nder n\u00e4r han trycker ner mitt ansikte under vattenytan; han matar mig med sitt livsl\u00e5nga f\u00f6rakt, hyckleri och hat. Hans \u00f6gon tindrar n\u00e4r bubblorna en efter en l\u00e4mnar min mun – varje bubbla sk\u00e4nker honom en obeskrivlig frid.
En m\u00e5nad senare ger de upp: trots tidskr\u00e4vande rapporter, ih\u00e4rdigt journalistiskt arbete och allm\u00e4nhetens p\u00e5tagliga frustration saknas fortfarande de grundl\u00e4ggande svaren i en pusseldeckare. Det \u00e4r helt enkelt l\u00e4ttare att f\u00f6rbr\u00e4nna fr\u00e5gorna och l\u00e5tsas som om askan \u00e4r likv\u00e4rdig svaren.
<\/p>\n
Ett \u00e5r senare \u00e4r jag raderad, det allm\u00e4nnas medvetande \u00e4r i \u00e4rlighetens namn inte s\u00e4rskilt rymligt och vissa tragedier \u00e4r inte menade att bevaras f\u00f6r de efterlevande, de ska stoppas undan och g\u00f6mmas och gl\u00f6mmas, annars \u00e4r det om\u00f6jligt f\u00f6r historien att \u00e5terupprepa sig sj\u00e4lv.
<\/p>\n
Mina lungor \u00e4r inte fyllda med vatten, jag \u00e4r uppfylld av dem.
Min kropp \u00e4r inte sliten i stycken, jag \u00e4r uppfylld av dem.
Jag \u00e4r inte trasig, bl\u00f6dande, tom jag \u00e4r uppfylld av dem.
En intensiv v\u00e4rme h\u00e4lsar mig v\u00e4lkommen, det som finns kvar av mitt innanm\u00e4te vibrerar. N\u00e4r illvilja d\u00f6r kvider den, jag h\u00e5ller den varsamt i handen och viskar att allt kommer bli bra.
Det sista jag ser \u00e4r hur de stannar upp, hur de griper tag i varandras h\u00e4nder, hur de st\u00e4ller sig i runt mig och med unison st\u00e4mma m\u00e4ssar:
Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, dona nobis pacem.
<\/em>Jag sluter \u00f6gonen och blir ett med m\u00f6rkret.<\/p>\n