\u00a0<\/p>\n
P\u00e5 de sm\u00e5 scenerna \u2013 <\/em><\/strong>Carl Pfeiffer 1849\u20131909<\/em><\/strong><\/p>\n Claes Rosenqvist<\/strong><\/p>\n Oak Meadow Hill Editions, Stockholm 2026, 308 SID<\/strong><\/p>\n ISBN 978-91-531-7251-2<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6r \u00e5tskilliga \u00e5r sedan f\u00f6rberedde jag en kommenterad \u00e5terutgivning av en skrift fr\u00e5n studentkarnevalen i Lund 1890, Lund just nu!<\/em> Arbetet resulterade i volymen Lund just d\u00e5!<\/em> (F\u00f6reningen Gamla Lund, 2014). Karnevalspublikationen inneh\u00f6ll bland mycket annat en ganska h\u00e5nfull satir \u00f6ver en lokal amat\u00f6rgrupp i Lunds fattigkvarter, ledd av sk\u00e5despelaren Carl Pfeiffer. Att ta reda p\u00e5 n\u00e5got om denne visade sig synnerligen besv\u00e4rligt. Trots en omfattande verksamhet som teaterledare runt om i Sverige under sent 1800-tal har Pfeiffer f\u00f6rblivit mycket litet omskriven och ih\u00e5gkommen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Skadan \u00e4r nu avhj\u00e4lpt. Litteraturforskaren Claes Rosenqvists minuti\u00f6st noggranna kartl\u00e4ggning av sp\u00e5ren efter Pfeiffer, med svensk lokalpress som fr\u00e4msta k\u00e4lla, har resulterat i en drygt trehundra-sidig volym, en k\u00e4rleksfull kulturg\u00e4rning.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Bokens stora v\u00e4rde \u00e4r kultursociologiskt mer \u00e4n biografiskt. Snarare \u00e4n mannen \u00e4r det landskapet han verkade i som skildras, med Rosenqvists ord de strukturer och hierarkier som kan urskiljas i 1800-talets svenska teaterlandskap, dess praktiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar, dess infrastrukturf\u00f6r\u00e4ndringar, dess samh\u00e4lleliga och konstn\u00e4rliga skiljelinjer.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Med Claes Rosenqvists ord erbjuder Pfeiffers g\u00e4rning en \u00bbblick underifr\u00e5n\u00ab p\u00e5 svensk teaterhistoria. Teaters\u00e4llskapen under 1800-talet f\u00f6rde en os\u00e4ker kringflackande tillvaro, f\u00f6rst med h\u00e4sttransport, s\u00e5 sm\u00e5ningom med \u00e5ngb\u00e5t och t\u00e5g. S\u00e4llskapen pr\u00e4glades av h\u00f6g personaloms\u00e4ttning. L\u00f6nen uteblev inte s\u00e4llan. Det h\u00e4nde att direkt\u00f6ren rymde fr\u00e5n r\u00e4kningarna, men lika g\u00e4rna att missn\u00f6jda sk\u00e5despelare \u00f6vergav sin arbetsgivare: \u00bbden ena dagens teaterdirekt\u00f6r kunde n\u00e4sta dag vara anst\u00e4lld av n\u00e5gon av sina sk\u00e5despelare\u00ab, p\u00e5pekar Rosenqvist. Det var sv\u00e5rt att hinna repetera in nya pj\u00e4ser, och repertoaren blev d\u00e4rf\u00f6r ofta enahanda.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Teaterhus var l\u00e4nge en s\u00e4llsynthet, primitiva, tillf\u00e4lliga spelplatser desto vanligare. Under det sena 1800-talet byggdes teaterhus i allt fler st\u00e4der, och inte minst tillkom folkr\u00f6relsernas f\u00f6reningshus, d\u00e4r amat\u00f6rteaterverksamhet ofta lockade talrik publik. Det fanns en tydlig klyfta mellan denna verksamhet och den professionella teatern. Pressen gjorde tydlig skillnad p\u00e5 teaterhusens \u00bbregulj\u00e4ra\u00ab teaterpublik, en alltmer homogen grupp fr\u00e5n de \u00bbbildade klasserna\u00ab, och \u00e5 andra sidan amat\u00f6rs\u00e4llskapens publik i f\u00f6reningshusen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Rosenqvist observerar ocks\u00e5 skiljelinjer inom yrkesteatern, fr\u00e4mst p\u00e5 geografiska grunder. P\u00e5 orter d\u00e4r teater s\u00e4llan bj\u00f6ds kunde sm\u00e5 turnerande s\u00e4llskap med l\u00e5g konstn\u00e4rlig prestige, som Pfeiffers, accepteras \u2013 de var ocks\u00e5 ofta teaterpionj\u00e4rer i s\u00e5dana trakter \u2013 medan samma s\u00e4llskap inte s\u00e4llan m\u00f6tte h\u00e5rd kritik i st\u00f6rre, mera teatervana st\u00e4der. Den noggranna genomlysningen av d\u00e5tida press visar att redaktionernas uppm\u00e4rksamhet emellan\u00e5t var obefintlig, p\u00e5 mindre orter ofta v\u00e4lvillig men i st\u00f6rre st\u00e4der inte s\u00e4llan raljant nedl\u00e5tande.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n L\u00e4get vad g\u00e4ller k\u00e4llor pr\u00e4glar den bild av Carl Pfeiffer som \u00e4r m\u00f6jlig att teckna. Brev, dagb\u00f6cker och fotografier saknas, och som person f\u00f6rblir den som \u00e4r f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r biografin i m\u00e5nga avseenden en skuggfigur. K\u00e4nnedom om honom f\u00e5r h\u00e4mtas indirekt, fr\u00e4mst i tidningsl\u00e4ggen. D\u00e4r f\u00e5r han ber\u00f6m som komediakt\u00f6r och kupletts\u00e5ngare men tycks ha varit f\u00f6r storvuxen \u2013 och m\u00f6jligen f\u00f6r dialektal \u2013 f\u00f6r att enligt tidens smak fungera i \u00e4lskarroller.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Carl Pfeiffer v\u00e4xte upp som son utom \u00e4ktenskapet till en torpardotter i Lule\u00e5trakten. Fadern var sk\u00e5despelaren och s\u00e5ngaren August Pfeiffer, verksam vid Kongliga Teatern i Stockholm och med ett efterm\u00e4le som \u00bbt\u00e4mligen obetydlig\u00ab. Denne hade avbrutit sin karri\u00e4r d\u00e5 han blev \u00e4nkling och tillbringade n\u00e5gra \u00e5r under 1840-talets slut som j\u00e4gm\u00e4stare vid kungens bruk i Norrbotten. D\u00e5 Carl var sju \u00e5r gammal gifte sig hans mor, som hade varit j\u00e4gm\u00e4starens piga, med en annan man. Carl v\u00e4xte sedan upp med styvfaderns efternamn, Gr\u00f6nlund, innan han i 18-\u00e5rs\u00e5ldern tog sin biologiske fars namn. Han hade vid det laget tagit v\u00e4rvning som garnisonssoldat vid Svea artilleriregemente. Efter sju \u00e5rs tj\u00e4nstg\u00f6ring d\u00e4r avvek han och blev i st\u00e4llet sk\u00e5despelare.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Efter n\u00e5gra \u00e5r som anst\u00e4lld i olika turnerande teaters\u00e4llskap (fr\u00e4mst Axel Holmgrens och Emil Rylanders) etablerade Carl Pfeiffer en egen trupp som framtr\u00e4dde p\u00e5 en l\u00e5ng rad orter i b\u00e5de Sverige och Finland under sent 1870- och tidigt 1880-tal. N\u00e4r han gifte sig 1884 hade han bakom sig ett decenniums intensivt turn\u00e9liv som professionell sk\u00e5despelare och teaterledare. F\u00f6r att han och hustrun Betty skulle kunna stanna l\u00e4ngre p\u00e5 en ort \u00f6vergick han nu i stor utstr\u00e4ckning till verksamhet som amat\u00f6rteaterledare och folklig n\u00f6jesarrang\u00f6r. I amat\u00f6rverksamheten kom b\u00e5de de medverkande och publiken fr\u00e5n arbetar- och l\u00e4gre borgarklass. F\u00f6r amat\u00f6rteaterframtr\u00e4dandena \u00e5terkom annonsformuleringen \u00bbunder ledning och bitr\u00e4de af akt\u00f6ren Pfeiffer\u00ab, medan de \u00bbmuntrationsfester\u00ab, maskeradbaler och andra n\u00f6jestillst\u00e4llningar han anordnade brukade rubriceras som \u00bbfolk-n\u00f6je\u00ab.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hustrun Betty var yrkesverksam som entrepren\u00f6r, och \u00e4ven om paret flyttade ofta kom de \u00e4nd\u00e5 forts\u00e4ttningsvis att bo kvar under n\u00e5got l\u00e4ngre perioder p\u00e5 respektive ort, d\u00e4r hon (inte s\u00e4llan under makens namn) drev serveringsr\u00f6relse, kostymuthyrning, charkuteri, diversehandel eller liknande. Som komplement till Pfeiffers inkomster som amat\u00f6rteaterledare b\u00f6r hennes verksamheter ha varit avg\u00f6rande f\u00f6r parets ekonomi.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Pfeiffers g\u00e4rning var nog i m\u00e5nga avseenden representativ f\u00f6r det skikt av teaterkonst d\u00e4r han var verksam. Liksom andra teaterdirekt\u00f6rer fann han sig \u00e5terkommande i situationer d\u00e4r l\u00f6sningen blev att smita fr\u00e5n r\u00e4kningarna p\u00e5 en ort. Liksom andra \u00e5teranv\u00e4nde han i stor utstr\u00e4ckning till samma textmaterial g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, b\u00e5de som direkt\u00f6r f\u00f6r turnerande s\u00e4llskap och som amat\u00f6rteaterledare: exempelvis Ibsens K\u00e4mparne p\u00e5 Helgeland<\/em>, Johanne Luise Heibergs En s\u00f6ndag p\u00e5 Amager<\/em> och Hodells Andersson, Pettersson och Lundstr\u00f6m<\/em>.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Pfeiffers tid var ocks\u00e5 folkr\u00f6relsernas. Som n\u00f6jesarrang\u00f6r samverkade han p\u00e5 flera orter med nykterhetslogerna, som kunde tillhandah\u00e5lla spelplatser \u2013 men som inte alltid s\u00e5g med blida \u00f6gon p\u00e5 vare sig den andliga eller lekamliga spis som paret Pfeiffer erbj\u00f6d. Han var personligen bekant med August Palm, deltog i arbetarm\u00f6ten, engagerade sig f\u00f6r r\u00f6str\u00e4tt och m\u00f6tesfrihet, och just under sin tid i Lund 1890 framtr\u00e4dde han som f\u00f6rstamajtalare med argument f\u00f6r inf\u00f6rande av \u00e5tta timmars arbetsdag.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Bokens myllrande detaljrika framst\u00e4llning \u00e4r genomg\u00e5ende f\u00e4ngslande, genomreflekterad och i huvudsak v\u00e4lstrukturerad. En slitning mellan det kronologiska uppl\u00e4gget och ett behov av att tematisera vissa fenomen g\u00f6r sig visserligen p\u00e5mind i \u00e5tskilliga formuleringar av typen: \u00bbJag \u00e5terkommer till detta.\u00ab H\u00e4r hade sidh\u00e4nvisningar varit till god hj\u00e4lp f\u00f6r l\u00e4saren.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En unders\u00f6kning av detta slag hade knappast varit m\u00f6jlig utan digitaliseringen av svenska och finska dagstidningar. Den visar \u00f6vertygande vilka m\u00f6jligheter som h\u00e4rigenom \u00f6ppnar sig att belysa nya perspektiv p\u00e5 teaterhistorien, och man vill hoppas att Rosenqvists ambiti\u00f6sa pionj\u00e4rverk inspirerar till m\u00e5nga s\u00e5dana forskningsansatser.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Sven Bjerstedt<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Professor i musikpedagogik med inriktning mot scenkonst och improvisation, vid Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6, Lunds universitet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00a0 P\u00e5 de sm\u00e5 scenerna \u2013 Carl Pfeiffer 1849\u20131909 Claes Rosenqvist Oak Meadow Hill Editions, Stockholm 2026, 308 SID ISBN 978-91-531-7251-2 \u00a0 \u00a0 F\u00f6r \u00e5tskilliga \u00e5r sedan f\u00f6rberedde jag en kommenterad \u00e5terutgivning av en skrift fr\u00e5n studentkarnevalen i Lund 1890, Lund just nu! Arbetet resulterade i volymen Lund just d\u00e5! (F\u00f6reningen Gamla Lund, 2014). Karnevalspublikationen […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3902"}],"collection":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3902"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3902\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3906,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3902\/revisions\/3906"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3902"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3902"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/teatertidningen.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3902"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}