![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/IMG_1485-Enhanced-NR-Edit-kopia-300x200.jpg\")
Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
Kan deltagarbaserad teater st\u00e4rka ett demokratiskt samtal, f\u00e5 m\u00e4nniskor att m\u00f6tas och \u00f6ppna upp, b\u00f6rja lyssna p\u00e5 varandra? Detta unders\u00f6ker projektet Point of You som best\u00e5r av performativa samtal, forskning och uppf\u00f6ljning. Birgitta Haglund har intervjuat projektets initiativtagare och processledare, Helena Hammarski\u00f6ld, samt regiss\u00f6rerna Tomas Rajnai och J\u00f6rgen Dahlqvist.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Hur ska vi i tider d\u00e4r polariseringen bara tycks \u00f6ka och tonen h\u00e5rdna alltmer, kunna skapa en grogrund f\u00f6r samtal som inte forts\u00e4tter vidga sprickorna, som bygger p\u00e5 tillit ist\u00e4llet f\u00f6r misst\u00e4nkligg\u00f6randen, d\u00e4r man tar sig tid att lyssna p\u00e5 varandra och f\u00e5r pr\u00f6va sina egna st\u00e5ndpunkter. Med andra ord: hur kan vi v\u00e4rna om det demokratiska samtalet, \u00f6ka k\u00e4nslan av gemenskap och tillit, nu n\u00e4r demokratin s\u00e5 tydligt \u00e4r satt under attack? Och vad kan scenkonsten bidra med h\u00e4r? Det \u00e4r fr\u00e5gor som det tv\u00e5\u00e5riga projektet Point of You, som startade i januari 2024, unders\u00f6ker med hj\u00e4lp av deltagarbaserad teater, eller performativa samtal d\u00e4r deltagarna sj\u00e4lva formar f\u00f6rest\u00e4llningens inneh\u00e5ll. Denna samtalsmodell utg\u00e5r fr\u00e5n tv\u00e5 forskningsprojekt p\u00e5 Institutet f\u00f6r framtidsstudier, Framtida generationer och Det socialt h\u00e5llbara samh\u00e4llet. Tanken \u00e4r att skapa en trygg plats d\u00e4r vi ska kunna samtala om v\u00e5rt samh\u00e4lle, och hur vi vill att det ska formas fram\u00f6ver, f\u00f6rklarar Helena Hammarski\u00f6ld.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Hur ska vi ist\u00e4llet f\u00f6r att forts\u00e4tta polarisera kunna hitta saker som \u00e4r gemensamma f\u00f6r oss, i en grupp med m\u00e4nniskor som vi inte k\u00e4nner? Vi vill i det h\u00e4r projektet se hur vi kan f\u00e5 m\u00e4nniskor intresserade av varandras perspektiv.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n I v\u00e5ras framf\u00f6rde Point of You sina performativa samtal i ABF-huset i Stockholm, d\u00e4r jag sj\u00e4lv deltog i ett samtal, och p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern i Sk\u00e4rholmen och V\u00e4llingby. De har m\u00f6tt b\u00e5de en vuxenpublik och barn och unga. Helena Hammarski\u00f6ld ber\u00e4ttar att responsen fr\u00e5n inte minst ungdomspubliken har varit v\u00e4ldigt fin, att de f\u00e5tt brev s\u00e4nda till sig d\u00e4r det till exempel st\u00e5r: \u00bbTack f\u00f6r att ha \u00f6ppnat upp mitt st\u00e4ngda sinne.\u00ab Erfarenheterna fr\u00e5n alla dessa f\u00f6rest\u00e4llningar har Point of You nu f\u00e5ngat upp i sitt forskningsarbete som de denna h\u00f6st redovisar i en nyskriven rapport. Vi \u00e5terkommer till den.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Efter ett av Point of Yous performativa samtal med elever i \u00e5rskurs 8, p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern V\u00e4llingby, fick de tre brev s\u00e4nda till sig. H\u00e4r \u00e4r ett av dem. Foto: Helena Hammarski\u00f6ld<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tanken \u00e4r att denna samtalsmodell ska kunna tas vidare, in i andra sammanhang \u00e4n teaterns, anpassas till m\u00e5nga olika platser och fyllas med aktuella \u00e4mnen. Under h\u00f6sten har Point of You som ett led i detta g\u00e4stspelat p\u00e5 Marinmuseum i Karlskrona. Det finns \u00e4ven planer p\u00e5 att kunna samarbeta med bibliotek, likas\u00e5 med Sis-hem och f\u00e4ngelser, men inget \u00e4r \u00e4nnu best\u00e4mt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En intressant del av projektet tycker Helena Hammarski\u00f6ld \u00e4r att det kretsar mycket kring vad teater egentligen kan vara och hur teaterns relation till publiken kan se ut:<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det \u00e4r n\u00e5got som jag har intresserat mig f\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Som tidigare konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r (det numer nedlagda) Dramaten & sj\u00f6satte hon olika projekt d\u00e4r de v\u00e4nde och vred p\u00e5 teaterns relation till publiken. Ett exempel \u00e4r Osynliga Teaterns Det levda bakl\u00e4nges<\/em>, ett annat \u00e4r det demokratiprojekt som J\u00f6rgen Dahlqvist genomf\u00f6rde. Det h\u00e4r \u00e4r scenkonstkreat\u00f6rer som Helena Hammarski\u00f6ld fr\u00e5n start tagit med sig in i Point of You \u2013 J\u00f6rgen Dahlqvist har regisserat de performativa samtalen tillsammans med Tomas Rajnai och Jens Nielsen, fr\u00e5n Osynliga Teatern.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Demokratiprojektet med J\u00f6rgen, d\u00e4r forskning och scenkonst m\u00f6ttes, \u00e4r en j\u00e4tteviktig grund till det h\u00e4r arbetet, tillsammans med Tomas och Jens erfarenheter av att i sin scenkonst ha arbetat mycket med minnet och med publikm\u00f6tet. Det har varit utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r hela det h\u00e4r projektet, s\u00e4ger Helena Hammarski\u00f6ld.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vi tar med oss saker att t\u00e4nka p\u00e5 utifr\u00e5n det vi l\u00e4r oss l\u00e4ngs v\u00e4gen och kan korrigera grejer hela tiden. Det tycker jag \u00e4r sp\u00e4nnande.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n J\u00f6rgen Dahlqvist betonar att det idag finns ett behov av demokratiska rum, som teatern skulle kunna fylla. Detta skriver han om i sin avhandling In Dialogue with Society<\/em>, som publicerades i \u00e5r \u2013 hur scenkonst kan vara ett verktyg f\u00f6r att fr\u00e4mja inkludering, kritiskt t\u00e4nkande och demokratisk dialog. Allts\u00e5 just det som de f\u00f6rs\u00f6ker skapa i Point of You.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Han tycker, precis som Helena Hammarski\u00f6ld, att det \u00e4r intressant att fundera kring vad teatern ska ha f\u00f6r roll, s\u00e4rskilt i tider n\u00e4r teaterhusen sl\u00e5ss mot nedsk\u00e4rningar. Och ser man teatern som en demokratisk arena f\u00e5r den per automatik en tydlig roll.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 M\u00e4nniskor kan m\u00f6tas p\u00e5 v\u00e5ra teatrar och man kan belysa de normerande narrativen som finns i samh\u00e4llet och ifr\u00e5gas\u00e4tta dem.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Den alltmer alarmerande klimatkrisen och den \u00f6kade migration som f\u00f6ljer i krisens sp\u00e5r kommer s\u00e4tta demokratin under press, s\u00e4ger han.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 D\u00e4r t\u00e4nker jag att teatern verkligen har en chans nu att g\u00e5 in och faktiskt ta en sj\u00e4lvklar plats i samh\u00e4llet. Det \u00e4r ett argument som man ocks\u00e5 kan h\u00e4vda gentemot politikerna eftersom de inte alltid tycker att konsten i sig sj\u00e4lv \u00e4r s\u00e5 viktig.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vi l\u00e4ngtade kanske efter risken att misslyckas. Och den har varit otroligt h\u00f6g.<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tomas Rajnai s\u00e4ger att n\u00e4r Helena Hammarski\u00f6ld kontaktade honom och Jens Nielsen f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan och ber\u00e4ttade om projektet k\u00e4nde de direkt att de ville vara med. En av anledningarna var att finansieringen av Point of You var s\u00e4krad genom medel fr\u00e5n Postkodlotteriet vilket betydde att de skulle kunna gr\u00e4va ner sig i projektet under en l\u00e4ngre period. De tre regiss\u00f6rerna har haft gott om tid p\u00e5 sig att samla in material och samtala med forskare. Och de har stundtals tvivlat p\u00e5 om de kommer kunna f\u00e5 ihop det.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Men det var ocks\u00e5 det vi ville, att vi skulle kunna f\u00e5 vara i det ovissa. Det var n\u00e5got som alla vi i projektet l\u00e4ngtade efter, att f\u00e5 h\u00e5lla p\u00e5 med n\u00e5got som vi inte har en aning om vad det ska bli eller hur inramningen ska se ut. Som inte bygger p\u00e5 en snabb pitch d\u00e4r alla ser direkt vad som ska h\u00e4nda och hur det ska sluta. Vi l\u00e4ngtade kanske efter risken att f\u00e5 misslyckas. Och den har varit otroligt h\u00f6g, s\u00e4ger Tomas Rajnai.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det \u00e4r alltid sv\u00e5rt att i f\u00f6rv\u00e4g veta hur en publik kommer ta emot en f\u00f6rest\u00e4llning och extra sv\u00e5rt i deltagarbaserad teater, menar J\u00f6rgen Dahlqvist. Det \u00e4r f\u00f6rst i m\u00f6tet med publiken som man vet om det fungerar.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Man m\u00e5ste ha en publik att jobba med. Det h\u00e4r \u00e4r en process som fortfarande p\u00e5g\u00e5r i v\u00e5rt projekt. Vi tar med oss saker att t\u00e4nka p\u00e5 utifr\u00e5n det vi l\u00e4r oss l\u00e4ngs v\u00e4gen och kan korrigera grejer hela tiden. Det tycker jag \u00e4r sp\u00e4nnande.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En av deras m\u00e5ls\u00e4ttningar har varit att publiken ska k\u00e4nna agens, att de kan p\u00e5verka, att det de s\u00e4ger har en betydelse. Det g\u00e4ller ocks\u00e5 att f\u00e5 publiken att \u00f6ppna upp sig, s\u00e4ga vad de t\u00e4nker, v\u00e5ga delta:<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 G\u00f6r de inte det s\u00e5 blir det ingenting av det, det blir bara ett tyst rum, s\u00e4ger Tomas Rajnai.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Han menar att om f\u00f6rest\u00e4llningen i sig \u00e4r \u00bbf\u00f6r styrande\u00ab s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att publiken sluter sig eller tar rygg p\u00e5 n\u00e5gon annan.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det var en sv\u00e5r balansg\u00e5ng kring hur mycket vi skulle v\u00e5ga pusha publiken och hur l\u00e4nge vi skulle v\u00e5ga v\u00e4nta p\u00e5 att det h\u00e4r kommer l\u00f6sa sig, att publiken sj\u00e4lvmant ska \u00f6ppna upp och vara med och skapa inneh\u00e5llet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Har man lyssnat till andras \u00e5sikter och t\u00e4nkt efter s\u00e5 \u00e4r det egentligen helt oproblematiskt att byta \u00e5sikt. Men vi f\u00f6rv\u00e4ntas ofta h\u00e5lla fast vid v\u00e5ra st\u00e5ndpunkter, det \u00e4r som att vi t\u00e4nker att vi m\u00e5ste argumentera f\u00f6r v\u00e5ra \u00e5sikter och helst f\u00e5 med oss andra.\u00a0<\/p>\n<\/blockquote>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Vid en f\u00f6rsta anblick \u00e4r det kanske inte helt l\u00e4tt att avg\u00f6ra vad som skiljer det performativa samtalet fr\u00e5n en workshop. Men Helena Hammarski\u00f6ld menar att det \u00e4r en hel del:<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det finns ett skrivet manus, det finns scenografiska element och det finns musikinslag, det skapas \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gon form av upph\u00f6jd st\u00e4mning.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Samtalen leds av tv\u00e5 sk\u00e5despelare, Janna Granstr\u00f6m och Niklas Mesaros, som allts\u00e5 har ett manus att h\u00e5lla sig till.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Men de m\u00e5ste samtidigt vara lyh\u00f6rda f\u00f6r det som h\u00e4nder i rummet och utstr\u00e5la en tillit och trygghet i situationen f\u00f6r att de i gruppen ska kunna k\u00e4nna tillit till varandra, s\u00e4ger Helena Hammarski\u00f6ld.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Genom sina performativa samtal vill Point of You skapa utrymme f\u00f6r att vi ska b\u00f6rja lyssna p\u00e5 varandra, s\u00e4tta oss in i andras perspektiv och fundera kring v\u00e5rt eget.<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Kanske leder det till att vi omv\u00e4rderar v\u00e5ra egna \u00e5sikter. Och att demokratin st\u00e4rks.<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Enligt Tomas Rajnai har regiarbetet delvis handlat om att f\u00f6rbereda samtalsledarna p\u00e5 vad det kan uppst\u00e5 f\u00f6r olika slags situationer under samtalen \u2013 som laddade konflikter mellan deltagarna, att samtalet inte kommer ig\u00e5ng eller att n\u00e5gon deltagare liksom tar \u00f6ver \u2013 och hur dessa kan bem\u00f6tas.\u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Sk\u00e5despelarna ska kunna k\u00e4nna sig lugna, vilken situation som \u00e4n uppst\u00e5r i rummet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n De performativa samtalen inleds med att publiken placeras i en stor cirkel. Vi ombeds att i de anteckningsb\u00f6cker vi f\u00e5tt skriva ner n\u00e5got minne fr\u00e5n en situation d\u00e4r vi upplevde gemenskap, ett minne som vi sedan f\u00e5r ber\u00e4tta f\u00f6r gruppen. Mot slutet knyts s\u00e4cken ihop genom att vi f\u00e5r v\u00e4lja varsitt vykort som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt knyter an till det d\u00e4r minnet och h\u00e4nga upp v\u00e5ra vykort p\u00e5 en st\u00e4llning.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tomas Rajnai f\u00f6rklarar att de har lekt med \u00bben slags gruppkoreografi\u00ab och att de genom cirkelformen vill f\u00e5 publiken att k\u00e4nna sig inkluderad \u2013 alla ser alla. Den stora cirkeln delas s\u00e5 sm\u00e5ningom upp i mindre cirklar, mindre grupper, \u00bblikt l\u00e4gereldar\u00ab. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 kliva upp p\u00e5 golvet och r\u00f6ra oss i rummen innan vi \u00e5terv\u00e4nder till den stora cirkeln.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 I slutet st\u00e5r publiken upp och en av samtalsledarna l\u00e4ser upp de tankar som har kommit upp under f\u00f6rest\u00e4llningen. D\u00e4r f\u00f6renas alla, de st\u00e5ndpunkter vi f\u00e5tt h\u00f6ra blir till ett vi, en gemensam upplevelse av vad vi har varit med om tillsammans.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Han menar att man kan ha olika tankar och \u00e5sikter sinsemellan men att ett nytt vi \u00e4nd\u00e5 kan hinna bildas genom det som publiken har erfarit under f\u00f6rest\u00e4llningens nittio minuter.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Vi har sett hur det har uppst\u00e5tt helt nya m\u00f6ten som inte skulle ha skett annars, d\u00e4r folk i olika \u00e5ldrar och med olika bakgrund stannat kvar efter\u00e5t och inte velat sluta prata med varandra. Det har n\u00e4stan varit det finaste av allt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En av uppgifterna som vi i publiken f\u00e5r att l\u00f6sa under f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r att i mindre grupper p\u00e5 tre personer hitta s\u00e5dant som vi har gemensamt: en v\u00e4rdering, en erfarenhet och slutligen n\u00e5got ov\u00e4ntat. I en grupp handlade det ov\u00e4ntade om att de alla n\u00e5gon g\u00e5ng hade snattat, ber\u00e4ttar Helena Hammarski\u00f6ld med ett skratt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det har uppst\u00e5tt en ganska r\u00f6rande tillit i grupperna, att folk \u00e4nd\u00e5 har v\u00e5gat prata med varandra och varit r\u00e4tt personliga, som att n\u00e5gon ber\u00e4ttat om sin psykiska oh\u00e4lsa och uppt\u00e4ckt att de har det gemensamt med andra i gruppen.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Publiken ombeds i en sekvens ta st\u00e4llning, ja eller nej, men fr\u00e5gorna \u00e4r komplexa och kr\u00e4ver mer nyanserade svar \u00e4n s\u00e5. Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n N\u00e5got som de tre regiss\u00f6rerna har jobbat mycket med \u00e4r att deltagarna ska k\u00e4nna att det \u00e4r legitimt att byta \u00e5sikt i en diskussion. Publiken f\u00e5r en bit in i f\u00f6rest\u00e4llningen svara p\u00e5 olika \u00bbnormerande fr\u00e5gor\u00ab, som J\u00f6rgen Dahlqvist kallar dem. Vi ombeds l\u00e4mna v\u00e5ra stolar och g\u00e5 ut p\u00e5 golvet f\u00f6r att ta st\u00e4llning \u2013 svara ja eller nej \u2013 genom att v\u00e4lja ena eller andra sidan av rummet. Fr\u00e5gorna kan handla om ifall vi skulle \u00f6ppna d\u00f6rren till v\u00e5rt hem om n\u00e5gon fr\u00e4mling st\u00e5r utanf\u00f6r och ringer p\u00e5 mitt i natten och kanske beh\u00f6ver hj\u00e4lp, eller om vi skulle g\u00e5 fram till n\u00e5gon som sitter ensam och gr\u00e5ter i en i \u00f6vrigt tom tunnelbanevagn, ta kontakt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Vi f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra de h\u00e4r normerande fr\u00e5gorna komplexa s\u00e5 att det inte skulle vara l\u00e4tt att v\u00e4lja om man ska svara ja eller nej p\u00e5 dem, eftersom vi vill starta en diskussion, \u00e4ven mellan grupperna. Tanken \u00e4r att de samtal som sedan uppst\u00e5r ska ge olika aspekter p\u00e5 gemenskap och tillit.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n En av de fr\u00e5gor som engagerar mig lite extra \u00e4r: \u00bbJag tycker frihet \u00e4r viktigare \u00e4n trygghet.\u00ab Jag v\u00e4ljer utan n\u00e5gon st\u00f6rre tvekan att svara ja p\u00e5 den, men n\u00e4r jag h\u00f6r en person s\u00e4ga att han egentligen bara k\u00e4nner sig fri n\u00e4r han \u00e4r trygg, \u00e4ndrar jag mig och s\u00e4llar mig till trygghetsgruppen i rummet.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Helena Hammarski\u00f6ld menar att vi s\u00e4llan \u00e4ndrar v\u00e5ra \u00e5sikter genom att g\u00f6ra oss mer informerade, utan genom att just lyssna p\u00e5 andra.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Har man lyssnat till andras \u00e5sikter och t\u00e4nkt efter s\u00e5 \u00e4r det egentligen helt oproblematiskt att byta \u00e5sikt. Men vi f\u00f6rv\u00e4ntas ofta h\u00e5lla fast vid v\u00e5ra st\u00e5ndpunkter, det \u00e4r som att vi t\u00e4nker att vi m\u00e5ste argumentera f\u00f6r v\u00e5ra \u00e5sikter och helst f\u00e5 med oss andra. Det om\u00f6jligg\u00f6r att kunna bygga ett socialt h\u00e5llbart samh\u00e4lle, ett samh\u00e4lle som h\u00e5ller ihop.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Tomas Rajnai konstaterar att det s\u00e4llan sker att n\u00e5gon i en diskussion utbrister: \u00bbIntressant, jag \u00e4ndrar mig.\u00ab<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Snarare argumenterar man \u00e4nnu h\u00e5rdare f\u00f6r sin sak och resultatet blir att man kommer \u00e4nnu l\u00e4ngre ifr\u00e5n varandra. Kan vi d\u00e5 i Point of You skapa en situation d\u00e4r n\u00e5gon faktiskt \u00e4ndrar uppfattning, s\u00e5 har vi kommit l\u00e5ngt.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Sk\u00e5despelaren Janna Granstr\u00f6m leder de performativa samtalen …<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n … tillsammans med sk\u00e5despelaren Niklas Mesaros. Foto: Kalle Jansson\/Pr\u00e5mfilm<\/p><\/div>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Som en del av projektet ing\u00e5r allts\u00e5 att f\u00f6lja upp det, se vad dessa performativa samtal har f\u00f6r\u00e4ndrat hos publiken. Detta kan man nu l\u00e4sa om i en rapport som Sima Nurali Wolgast\u00a0nyligen har tagit fram, inom projektets ramar. Rapporten bygger dels p\u00e5 enk\u00e4ter som delats ut till publiken, dels p\u00e5 Sima Nurali Wolgasts\u00a0intervjuer med runt trettio personer i publiken. N\u00e4r hon analyserade svaren fr\u00e5n enk\u00e4ten visade dessa med statistisk s\u00e4kerhet att publiken k\u00e4nde sig mer positiva n\u00e4r de l\u00e4mnade f\u00f6rest\u00e4llningen j\u00e4mf\u00f6rt med innan, f\u00f6rklarar J\u00f6rgen Dahlqvist.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Vi kan se att f\u00f6rest\u00e4llningen har \u00f6ppnat upp otroligt m\u00e5nga f\u00f6rdjupade reflektioner kring vad samh\u00e4llet \u00e4r och vad som har h\u00e4nt med tilliten. De intervjuade har talat om att de tycker det \u00e4r problematiskt att gemenskapsk\u00e4nslan i samh\u00e4llet har f\u00f6rsvunnit och de beskriver samh\u00e4llet som splittrat.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n M\u00e5nga av dem har upplevt en stark gemenskap i rummet d\u00e4r de k\u00e4nde kontakt med andra medverkande, en v\u00e4rme, att de blev sedda. Och de tyckte det var intressant att man p\u00e5 s\u00e5 kort tid kan f\u00e5 till ett m\u00f6te med fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor. Andra har talat om att de \u00f6nskar att det skulle funnits en st\u00f6rre konflikt i rummet, mindre av konsensus, och att samtalet skulle haft en tydligare ledning.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 Det finns ocks\u00e5 de som undrat om det de upplevt \u00e4r teater eller inte, och varit os\u00e4kra p\u00e5 vad de ska dela med sig av i den h\u00e4r sociala kontexten, hur personliga de ska bli.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n N\u00e5gra har fr\u00e5gat sig varf\u00f6r de valt att delta i det h\u00e4r sociala sammanhanget \u00f6verhuvudtaget.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 De k\u00e4nde att de blev p\u00e5tvingade en social gemenskap som de inte har valt sj\u00e4lva och tyckte att det hade g\u00e5tt f\u00f6r kort tid f\u00f6r att de skulle kunna b\u00f6rja betrakta gruppen som ett vi. P\u00e5 det s\u00e4ttet kan man s\u00e4ga att f\u00f6rest\u00e4llningen faktiskt fungerar, eftersom de b\u00f6rjade fundera kring det h\u00e4r med autonomi och gemenskap, hur de sj\u00e4lva f\u00f6rh\u00e5ller sig till det.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att veta vad de h\u00e4r performativa samtalen betyder p\u00e5 l\u00e4ngre sikt, konstaterar J\u00f6rgen Dahlqvist.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u2013 D\u00e4r kanske vi borde f\u00f6lja upp detta l\u00e4ngre fram och se om f\u00f6rest\u00e4llningen fortfarande finns kvar i publikens medvetande d\u00e5.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Behovet att diskutera v\u00e5r demokrati kommer nog finnas kvar i alla fall. Och d\u00e4r kan projekt som Point of You erbjuda en viktig arena.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Birgitta Haglund<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Fakta:<\/strong><\/p>\n Point of You \u00e4r ett tv\u00e5\u00e5rigt projekt som g\u00f6rs i samarbete med Institutet f\u00f6r framtidsstudier och som har en tv\u00e5\u00e5rig finansiering fr\u00e5n Svenska Postkodlotteriets stiftelse. Projektet, som p\u00e5b\u00f6rjades i januari 2024 och avslutas i januari 2026, har som l\u00e5ngsiktigt m\u00e5l att st\u00e4rka institutioner genom att erbjuda performativa samtalsmodeller som sedan kan leva vidare efter projekttidens slut. Helena Hammarski\u00f6ld \u00e4r initiativtagare och processledare. J\u00f6rgen Dahlqvist, Tomas Rajnai och Jens Nielsen st\u00e5r f\u00f6r konstn\u00e4rligt koncept och regi. Scenograf \u00e4r Annika Tosti. Medverkande akt\u00f6rer och samtalsledare \u00e4r Janna Granstr\u00f6m och Niklas Mesaros. Sima Nurali Wolgast st\u00e5r f\u00f6r konstn\u00e4rlig forskning och projektutveckling.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Mer information om projektet finns p\u00e5 deras hemsida: pointofyou.se<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Rapporten om projektet som Sima Nurali Wolgast tagit fram\u00a0finns att l\u00e4sa h\u00e4r: https:\/\/www.psy.lu.se\/lund-psychological-reports<\/a><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Dessutom finns en komprimerad version av rapporten att l\u00e4sa p\u00e5 pointofyou.se.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/D-13600C09-709F-4A84-9838-5F5ED33EC012-187x300.jpeg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/JorgenDahlqvist-foto-Jenny-Leyman-OBS-ANNAN-FOTOGRAF-270x300.jpg\")
\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/IMG_6028-portra\u0308tt-Tomas-Rajnai-201x300.jpg\")
\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/POY-ABF-20-kopia-200x300.jpg\")
\n
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/IMG_1638-Enhanced-NR-Edit-kopia-300x200.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/POY-ABF-11-kopia-300x200.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/POY-ABF-14-kopia-300x200.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/POY-ABF-10-kopia-300x200.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/teatertidningen.se\/wp-content\/uploads\/IMG_1537-Enhanced-NR-Edit-kopia-300x200.jpg\")