Senaste numret

Barnteater och corona

Det här dubbelnumrets tema är dubbelt: scenkonst för barn och unga ur en kulturpolitisk vinkel och coronapandemins påverkan på scenkonsten.

 

Svenska teatrar kan ha svårt att nå ut till skolorna med sina barn- och ungdomsföreställningar. Urvalet blir lätt godtyckligt eftersom det oftast är upp till teatrarna själva att ringa runt till skolorna och försöka hitta rätt person att sälja in sina föreställningar till. Det menar Michael Cocke, ordförande i svenska Assitej, som vi har intervjuat tillsammans med tre kulturpolitiker om hur barnteater kan göras mer tillgänglig för sin publik.

 

Norska Scenekunstbruket ser till att teaterföreställningar för barn och unga får möjlighet att spelas över hela landet. Vi har intervjuat Ådne Sekkelsten, verksamhetsansvarig för Scenekunstbruket, om hur de går till väga.

 

Vi har även träffat tre frigrupper i söder som spelar för barn och unga – Teater Sagohuset, Banditsagor och Teater 23, och talat med två länsteatrar norröver om deras barn- och ungdomsverksamhet – Teater Västernorrland och Västerbottensteatern. Vidare gör vi några nedslag i brittisk barnteater och berättar lite om hur deras system fungerar.

 

Den tyske dramatikern och regissören Roland Schimmelpfennig skriver om vad som händer när teatrarna måste stängas ner för att hindra smittspridning. Ja, hur överlever scenkonsten egentligen coronan? Det frågar sig kulturjournalisten och teaterkritikern Anna Hedelius i sin artikel. Medan Hélène Ohlsson – filosofie 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Manuel Harlan

 

 

doktor i teatervetenskap, skådespelare och regissör – i sin essä undersöker hur pandemier genom århundradena har påverkat teaterlivet.

 

Theatertreffen blev i år digital, av förklarliga skäl. Vi rapporterar om hur det fungerade. Och vi har även besökt Stanislavskijs ryska dramatiska teater i Jerevan, Armenien.

 

I vårt personporträtt berättar skådespelaren Evin Ahmad att hon tycker konsten behöver förändras, men också om hur coronan har påverkat henne.

 

I vår spaning frågar vi några insatta personer om hur scentekniken kommer utvecklas om 20 år. Och i teaterkrönikan skriver konstnären och filmregissören Anna Odell om sin smitträdsla som barn och hur hon i sina verk ofta undersöker vad verklighet egentligen är.

 

Numrets pjäs, Blod och ben, av regissören och skådespelaren Oskar Thunberg, väcker frågan vad det är som verkligen betyder något när hela vår tillvaro ställs på ända.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från Institutet till Gudarna

I Tornedalen har Institutet under drygt ett år byggt upp en teaterverkstad som sammanför konstnärer från olika discipliner. Vi har begett oss till Vitsaniemi för att uppleva Institutets minifestival There is a crack in everything och intervjua Markus Öhrn, konstnärlig ledare.

Vi har även farit till Tokalynga för att träffa Robert Jakobsson, som ända sedan han var med och grundade Teater Albatross varit en centralfigur i denna frigrupp som verkar i Grotowskis anda.

Alla rollbesättare idag har att förhålla sig till tankar om representation och identitet. Det menar Kent Sjöström, docent vid Teaterhögskolan i Malmö. I sin essä tar han sig an begreppen identitet och representation ur ett brechtianskt perspektiv.

Den serbiske regissören Anja Suša anser att all teater är politisk. I vår intervju berättar hon om skillnaden mellan att arbeta i Serbien och i Sverige, och om sin teatersyn.

Vi har besökt tyska Oberammergau och intervjuat regissören Christian Stückl inför de gigantiska passionsspel som skulle hållits denna sommar, men som i spåren av coronapandemin nu har skjutits upp till sommaren 2022.

I teaterkrönikan skriver Gunnar Bjursell, professor emeritus vid Karolinska Institutet, om hur kultur och teater rent 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  Foto: Jonas Jörneberg

 

 

 

konkret påverkar vår hjärnas uppbyggnad och hur viktig kulturen är för vår personliga utveckling och för vårt samhälle.

Numrets pjäs är Gudarna – La tragedia umana – av skådespelaren, regissören och dramatikern Emanuelle Davin – som handlar om skeva manlighetsideal och deras konsekvenser. I vår intervju berättar Emanuelle Davin att hon vill bredda teatern, göra den mer demokratisk. Hon syftar på att även locka den manliga publiken och folk som »röstar höger«. Ska man tro henne har Teater Reflex uppsättning av Gudarna också lyckats med detta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser
Annonser
Prenumerera gratis digitalt
Under sommaren 2020 kan du prenumerera gratis på Teatertidningen, på vår digitala utgåva. Erbjudandet gäller under perioden 1 juni-31 augusti. För att starta en prenumeration, gå till "Prenumerera" här ovan och länka dig sedan vidare till vårt prenumerationsformulär.
Månadens citat

»Vi talar ofta om maktmissbruk, men sällan om maktbruk. Har man en chefsposition har man faktiskt ett uppdrag att använda sin makt, men hur gör man då det?«

Carolina Frände

Folkoperan