Årets första nummer av Teatertidningen har huvudtemat hållbarhet och ett minitema kring triggerpunkter.

I en övergripande artikel fördjupar sig Sara Beer i frågan hur svensk scenkonst kan bli mer hållbar. Hon har talat med några personer som på olika sätt jobbar med den frågan och finner att det är lättare för teatrarna att ta sig an de praktiska frågorna när det gäller hållbarhet än de konstnärliga.

Anna Hedelius har intervjuat Robert Egnell, rektor på Försvarshögskolan, som menar att om en demokrati ska vara hållbar så behövs det både ett försvar och ett levande kulturliv i det samhället.

Projektet Perform Europe erbjuder möjlighet att söka medel ur deras nya stödform, för att turnerande scenkonst i EU ska kunna bli mer hållbar. Svante Aulis Löwenborg har intervjuat projektledaren Ása Richardsdóttir om deras arbete.

I The Herds vandrar en stor flock djurdockor i naturlig storlek denna vår och sommar från Kongo hela vägen till Nordnorge. Birgitta Haglund har intervjuat regissören Amir Nizar Zuabi om hur detta projekt med sin gatuteater kan engagera människor i klimatfrågan.

Birgitta Haglund har också samtalat med skådespelaren Magnus Krepper och regissören och konstnärliga ledaren Frida Röhl om att det har börjat växa fram en rädsla på våra större teatrar för att spela uppsättningar som kan trycka på publikens triggerpunkter, vara obekväma, och att detta i förlängningen kan leda till självcensur.

Den kontroversiella operan Sancta har

Omslag: Adam Herlitz

väckt starka protester i Tyskland, detta trots att teatrar där den spelats i förväg har gått ut med triggervarningar till publiken. Anna Hedelius har intervjuat dirigenten Marit Strindlund om ett verk som fått människor att svimma i salongerna.

Tiina Rosenberg skriver om Linda Wallgrens uppsättning av Angels in America på Suomen Kansallisteatteri i Helsingfors och hur Tony Kushners pjäs från tidigt 1990-tal har starka kopplingar till vår nutid.

En av Norges mest spelade dramatiker internationellt sett, sedan runt tio år tillbaka, är Fredrik Brattberg. Svante Aulis Löwenborg åkte till hans hemstad för ett samtal om Brattbergs verk och varför de inte sätts upp så ofta i hans hemland.

I numrets pjäs, Händelsehorisonten, skildrar skådespelaren, regissören och dramatikern Eva Rexed två människor vars verklighet tycks upplösas alltmer. Det handlar om förvirring, paranoia och manipulation.

Det här dubbelnumret har temat skådespeleri. Tio skådespelare ur olika generationer kommer till tals om sitt yrke och möjligheterna att utöva det – i artiklar de skrivit själva, i samtal och i intervjuer.

Staffan Göthe, skådespelare, dramatiker och numer även hedersdoktor, har bearbetat den föreläsning han höll när han promoverades vid Luleå Tekniska universitet. Han startar med Tintomara och avslutar med damen på Nordpilen, för att illustrera vad skådespeleri handlar om, enligt honom. 

Skådespelaren Sofia Rönnegård skriver om hur det att sätta ord på sitt yrke i tre längre essäer som hon skrivit tidigare, har fått henne att börja reflektera på ett nytt sätt kring skådespeleri. Hon väver in utdrag ur alla tre essäerna i sin artikel.

Numret innehåller även två samtal. I det ena av dem möter Anna Hedelius skådespelarna Alexandra Zetterberg Ehn och Amanda Jansson, som diskuterar hur livet på teatern har förändrats under senare år. I det andra träffar Sara Beer skådespelarna Sten Ljunggren och Marika Lindström för att tala om hantverket i deras yrke.

Sara Beer har även intervjuat fyra yngre skådespelare – Alexandro Soltani, Karolina Mindell Kidanu, Nina Dahn och Joel Adrian Valois – som ganska nyligen lämnade sina teaterhögskoleutbildningar och har tagit sig ut i yrkeslivet.

Fotografen Roger Stenberg har gett ut en fotobok där han skildrar sina tjugo år på Dramaten. Vi publicerar några av dessa bilder, där bland annat några kända skådespelare porträtteras, tillsammans med en intervju.

Foto: Roger Stenberg

Dramatikern Jon Fosse brukar vara sparsam med intervjuer, men Svante Aulis Löwenborg har lyckats få ett samtal med honom, där han bland annat talar om skådespeleri. Aulis Löwenborg har även intervjuat den ungerska regissören Ildikó Gáspár om den maktkamp som pågår inom teatern i Ungern. Vidare rapporterar Rikard Hoogland, sin vana trogen, från årets Theatertreffen.

I vår scenkonststafett skriver ljusdesignern Ellen Ruge om hur Maria Gebers kostymer i operan Turandot (Finlands nationalopera och Malmö opera) samspelade med scenografi och ljus, medan Maria Geber lyfter fram patineraren och färgaren Ing-Britt Sundins betydelse för det visuella uttrycket i Gösta Berlings saga på Kulturhuset Stadsteatern.

I numrets pjäs Gå sin väg skildrar författaren och dramatikern Helena von Zweigbergk hur svårt det kan vara att ta de slutgiltiga stegen och släppa taget om människor som betytt mycket för en. Att gå vidare.

Vårt senaste nummer innehåller flera internationella utblickar. I Ungern är läget för den fria scenkonsten, för dem som inte är lojala med Orbáns regering, väldigt kringskuret. Det finner teaterkritikern Svante Aulis Löwenborg när han besöker festivalen Dunapart i Budapest och där talar med tre som är verksamma inom ungerskt teaterliv. Men det finns ungerska teaterarbetare som trots sin prekära situation försöker visa på vägar framåt och få hoppet om en ljusare framtid att spira hos publiken.

Regissören Bobo Lundén har besökt New York för att ta reda på om uppsättningarna på Broadway idag på något sätt belyser vår mörka tid där kriserna tycks avlösa varandra och där polariseringen breder ut sig. Medan regissören Hilda Hellwig i sin artikel skriver om varför hon älskar Ibsens pjäser och berättar om hur hon tog sig an uppdraget att iscensätta Gengångare i en helt annan kultur än den skandinaviska – på ön Aruba i Karibien. Frilansskribenten och skådespelaren Amelie Kiyomi Marmenlind har i sin tur varit i Tokyo och deltagit i en workshop i no-teater. Hon introducerar oss i vad som kännetecknar Japans äldsta teaterform.

Att bygga upp en ny konstnärlig verksamhet i storstadens periferi, utan någon finansiering i ryggen, är en utmaning. Birgitta Haglund tog pendeln till Gnesta och scenkonsthuset Salong Central, för att intervjua scenkonstnären Magdi Beky Winnerstam och skådespelaren och regissören Dag Andersson om deras gemensamma satsning att bygga upp denna verksamhet och hur de hittar framkomliga vägar.

Sara Beer har träffat Linda Zachrison, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, för att tala om hennes visioner för den teatern – att bryta upp institutionens väggar och öppna upp för samarbeten – och om hennes bakgrund. Och teaterkritikern Anna Hedelius gör en trendspaning i detta nummer och upptäcker att badkar idag har blivit legio på våra scener. Vad står allt detta bandande för?

I vår scenkonststafett skriver skådespelaren Emelie Garbers om hur scenografen Anna Heymowskas kostymer har påverkat hennes eget rollarbete, medan Heymowska beskriver hur ljusdesignern Eller Ruges skulpterande med ljuset kan bli som en medspelare på scen.

Numrets pjäs Heavy as the heart av dramatikern, skådespelaren och regissören Josefin Ankarberg är en personlig monolog om kvinnors utsatthet, om »grismän« och övergrepp, till tonerna av heavy metal.

Sverige

Riksteatern barn och unga och Centrum för barnkulturforskning utlyser för första gången ett dramatikerresidens som äger rum under hösten 2024. Riksteatern söker pjäser för den yngre publiken. Målet är att utveckla nya former av dramatik och att utbyta erfarenhet och kunskap mellan dramatiker, forskare och studenter.

Residenset innebär att man som dramatiker får en kontorsplats vid CBK, konstnärlig och akademisk handledning samt en arvoderad grovmanusbeställning 

Foto: Sara P Borgström

från Riksteatern barn och unga.

Ansökan ska vara inne senast den 31 mars.