Nyheter

1 2 3 13

Turteatern fördjupar samtalet om regi

 

 

 

 

 

I början av april hölls ett heldagsseminarium på Turteatern, som ställde en rad frågor kretsande kring regissörens roll i den samtida teatern. Syftet att undersöka regirollen utifrån regissörens egna perspektiv blev till en diskussion om både strukturella och konstnärliga frågor, tankar om regiutbildningen i Sverige och begreppet regikoncept.

 

De deltagande regissörerna – Mellika Melouani Melani, Linn Hilda Lamberg, Nils Poletti, Tatu Hämäläinen och Anja Suša – blev var och en intervjuade på scen av moderatorerna och arrangörerna Gustav Englund, Marie Nikazm Bakken och Olof Runsten. Regissörerna svarade sedan på frågor från publiken i samband med intervjuerna. Upplägget gav publiken en ovanligt generös möjlighet att lära känna regissörerna och deras idéer och tankar kring sitt arbete.

 

Nils Poletti, som i dag är teaterchef på Östgötateatern, berättade om sin resa genom olika roller i teaterbranschen. Han kunde beskriva många perspektiv – från att som skådespelare ha känt sig begränsad av regissörer som satt honom i snäva rollfack, till att han själv började regissera och fram till idag då han engagerar regissörer i sin roll som teaterchef.

 

Hon menade att vi i Sverige så klart kommit bort från de patriarkala strukturerna som hon upplevt som ung regissör, men att hon saknade ett samarbete och kunskapsutbyte både inom och mellan scenkonstens olika discipliner.

 

Anja Suša är professor i teaterregi på Institutionen för scenkonst på Stockholms konstnärliga högskola. Hennes erfarenheter av att utbilda sig och arbeta i Serbien gav en intressant blick på den svenska teatern och rådande idéer kring regiarbete. Hon betonade vikten av att lära ut ett hantverk på regiutbildningen för att komma åt och utveckla ett konstnärskap. Hon menade att vi i Sverige så klart kommit bort från de patriarkala strukturerna som hon upplevt som ung regissör, men att hon saknade ett samarbete och kunskapsutbyte både inom och mellan scenkonstens olika discipliner.

 

Under den avslutande diskussionen med hela regissörspanelen berördes frågor om flera brännande ämnen. Hur löser man konflikter inom en ensemble eller ett konstnärligt team? Vad är egentligen ett regikoncept? Varför är just regirollen så rannsakad?

 

Flera i publiken var studenter på olika utbildningar på SKH, eller skådespelare som särskilt intresserade sig för regi. Därför blev seminariet på många sätt en unik master class med många spännande ingångar. Efter seminariet blev det middag och barmingel där det förstås fanns tillfälle till vidare kontakter och samtal.

 

Turteaterns konstnärliga ledare Marie Nikazm Bakken menar att det uppenbarligen finns ett stort behov av den här typen av samtal.

 

– Jag hade själv erfarenhet av öppna samtal när jag var en ung scenkonstnär inom dansfältet. Då lärde jag mig mycket av seminarier och diskussioner där olika generationer, teatrar och yrkesgrupper möttes. Därför tycker vi att det också är viktigt att seminariet pågår under en hel dag. Det betyder att folk måste investera lite tid, för att ta del av programmet. Samtidigt kan man då också vara ärlig med att det är lite internt, det får bli nördigt.

 

Turteatern planerar att fortsätta med seminarierna som de kallar Forum T.

 

Sara Beer

 

 

 

 

 

Osten och hopp (ur nummer 1/2022)

 

 

Foto: Lena Blomqvist

 

 

»För vissa människor är denna dag den sista.« Det kunde gälla vilken dag som helst, men nu kommer orden från Ukrainas premiärminister Zelenskyj. Han syftar på de ukrainare som kommer dö medan de försvarar sin rätt till ett fritt land, då han via länk håller sitt omtalade brandtal inför EU-parlamentet. När jag börjar skriva på den här ledaren har Rysslands krig mot Ukraina pågått under sju dygn. Än så länge står Ukraina emot. Det har varit en vecka där världen plötsligt ställts inför hot om kärnvapenkrig. På radion talar de om krisberedskap och att MSB:s hemsida inte går att nå på grund av alla besökare som vill leta upp sitt närmaste skyddsrum. Under kommande natt tar Ryssland kontroll över Europas största kärnkraftverk, beläget i Ukraina. Tillvaron känns just nu oroande och overklig och att här presentera ett nytt nummer av Teatertidningen känns kanske aningen … futtigt. Går världen att känna igen när detta nummer når dig?

 

Nåväl, här hittar du ett tema kring en teatergigant som inte går att komma runt när det gäller svensk scenkonst, såväl för barn som vuxna – Suzanne Osten. Personligen var I lusthuset en av mina första riktigt omtumlande teaterupplevelser. Kanske har du någon egen Osten-favorit? Vi publicerar ett utdrag ur hennes självbiografi, en recension av boken och inte minst ett samtal med Simon Norrthon, Gustav Deinoff, Tiina Rosenberg samt Hilda Hellwig (i en separat intervju) om Ostens betydelse och arbetsmetoder. De lyfter bland annat fram att hennes föreställningar i grunden förmedlar något hoppingivande.

 

Teatr Powszechny, en av Warszawas största teatrar, har gjort sig känd för att spela vass och provokativ politisk teater. En av deras tidigare uppsättningar fick högerpopulister att samlas utanför teaterbyggnaden i protest, teatern blev hotad. I vintras gästspelade de på Dramaten med sin iscensättning av Hitlers Mein Kampf – apropå despoter som startar krig – och jag träffade då regissören och biträdande teaterchefen. De talade om hotet mot demokratin, om växande nationalism, men ingen av oss trodde väl då att mängder av människor några månader senare skulle komma flyende över den polska gränsen, från grannlandet. Kanske är det i tider som dessa som vi verkligen behöver teater, ja, all form av kultur, för att samlas, få perspektiv och just hopp.

 

Birgitta Haglund

 

 

 

 

 

Bibu återstartar

Helsingborg

 

Bibu presenterar 37 produktioner, även internationella, den 17–22 maj i Helsingborg. Teman under årets scenkonstfestival för barn och unga är hållbarhet och återstart, där finns även ett temaspår kring begreppet funktion. Bland de utvalda föreställningarna märks bland annat Unga Klaras uppsättning av Gunilla Linn Perssons pjäs Buster Keaton på månen, regisserad av Suzanne Osten, Regionteatern Blekinge Kronobergs uppsättning av den interaktiva hörlursföreställningen Hör så tyst det är skapad av Nyxxx och det tvärvetenskapliga konstverket Undervattensflickan (bilden) av norska Katarina Skår Lisa.

 

 

 

 

 

Foto: Katarina Skår Lisa

 

 

 

 

 

 

Film på scen

I detta nummer ger vi pjäsen ett extra stort utrymme. Matrixen, av Hanna Nygren och Helle Rossing, är både intressant och omfångsrik. Till pjäsen länkar vi dessutom en längre artikel som undersöker fenomenet med kända filmer som transponeras till scen. Dramatikern Isabel Cruz Liljegren och filmskaparen Julia Thelin har tagit sig an tre filmer – Matrix, Amelie från Montmartre och Sound of Music – och jämfört dessa med sina tre scenversioner. Vad är det som lyfts fram på scen, vad förstärks och vad går förlorat?

Det finns inte många svenska skådespelarutbildningar på högskolenivå som förbereder sina studenter att spela barn- och ungdomsteater, samtidigt som det är där merparten av jobben finns. Men sedan i höstas satsar Högskolan för scen och musik i Göteborg på att utbilda sina skådespelarstudenter till att möta en ung publik, i ett samarbete med fyra Göteborgsteatrar. Vi har talat med pedagoger, scenkonstnärer och studenter på c/o Ung Teater.

Regidagboken står regissören, dramatikern och skådespelaren Lola Zackow för, som har satt upp Kötta på Ung scen/öst. Hon vill att ensemblen ska tillåta sig att slarva i arbetet och lyfter gärna fram en ostädad estetik.

Vi har intervjuat franska regissören och dramatikern Caroline Guiela Ngoyen, vars  

Foto: Micke Sandström

 

 

föreställning Fraternity – a fantastic tale gästspelade på Dramaten denna sensommar. Om hon har något budskap alls som regissör så är det vikten av att främja mångfald på scen.

Carolina Frände, regissör och doktorand i företagsekonomi, fortsätter sin serie med krönikor och fördjupar sig denna gång i begreppet kris. När uppstår en verklig kris och vem bestämmer vad som är en kris och inte?

Numrets teaterkrönika är skriven av skådespelaren Linn Mildehav och handlar om svårigheterna med att göra inhopp i en produktion, men också om möjligheterna som inhopparrollen rymmer.

.

 

Krossade drömmar

I det här numrets huvudartikel skriver vi om några av konflikterna kring Sara kulturhus i Skellefteå och hur Västerbottensteaterns visioner om de nya lokalerna grusades. Den kulturella delen i det som ska vara ett kulturhus tycks ha nedprioriterats för mer kommersiella events och hotellverksamhet. Kulturaktörerna upplever att politikerna inte förstår vad som krävs för att bedriva en professionell, kulturell verksamhet.

Skådespelaren Johan Holmberg skriver om sina krossade skådespelardrömmar och hur pandemi och publikrestriktioner påverkade honom i yrket och personligen. Hans tolkning av huvudrollen Tartuffe fick aldrig fick möta sin publik.

Vi intervjuar Mattias Andersson om hur hans visioner som konstnärlig ledare för Dramaten gick om intet när coronarestriktionerna kom, om hur föreställningen Den yttersta minuten växte fram under denna period och om kulturpolitik.

Paula McManus och Nadja Hjorton, konstnärliga ledare för Ung scen/öst respektive Regionteater Väst, kommer från olika håll inom scenkonsten men berättar i vårt samtal att de båda brinner för att öka mångfalden på sina scener.

Sigrid Herrault träffade dramatikern, översättaren och författaren Dmitri Plax för att tala om hur deras flerspråkighet påverkar deras skrivande. Medan Isabel

 

 

Foto: Sören Vilks

Cruz Liljegren funderat på kopplingarna mellan teaterns värld och hur sekter fungerar. Det utmynnade i ett personlighetstest: Vem är du i teatersekten?

Judith Hollander skriver om kompositören och musikern Kjell Westling, en essä som ingår i den nyutkomna antologin Kjell Westling och musiken. Medan Carolina Frände fortsätter sin serie av krönikor om sitt nya forskningsämne och dess koppling till teaterskapandet.

Numrets pjäs är monologen På jakt efter bibliotekstjuven, av Filip Alexandersson, där han försöker förstå motiven bakom de brott som »KB-mannen«, Anders Burius, begick.

.

 

 

 

 

 

 

 

1 2 3 13
ANNONSER
ANNONSER
Beställ digitala lösnummer

Nu kan du beställa en korttidsprenumeration av Teatertidningen, där du får tillgång till vårt senaste nummer och hela vårt digitala arkiv. Då får du cirka en månad på dig att läsa numret. Det kostar 50 kronor. Beställningen gör du via vårt prenumerationsformulär. Gå till ”prenumerera” (ovan) och klicka dig vidare.

Månadens citat

»Kanske är min ›regimetod‹ att vara tvärsäker på hur jag vill ha det – att från första repsekund försöka få skådespelarna att utföra allt precis som jag drömt det. Just därför att det är omöjligt och dumt. Men om jag inte starkt påstår något, får jag inga starka svar – varken från mig själv eller medarbetare. Jag måste tömma ut min första idé in absurdum.«

Jens Ohlin

Folkoperan