I nummer 5/2023 publicerade vi en debattartikel av scenograferna Anna Ardelius och Annika Bromberg, som lyfter frågan hur det kommer sig att scenografistudenterna på Stockholms konstnärliga högskola inte fick möjlighet att förra året delta i den för scenografer stora internationella samlingspunkten: festivalen Prague Quadrennial. Här svarar Gunilla Pettersson Thafvelin, ämneschef för scenkonst på SKH, på den artikeln. Vi publicerar samtidigt Anna Ardelius och Annika Brombergs slutreplik.

»Vilken roll ska scenografin spela i framtiden?« är rubriken på en artikel från Teatertidningen, nummer 5/2023, där Annika Bromberg och Anna Ardelius beskriver sitt arbete kring hållbarhet och sin presentation på Prague Quadrennial 2023. Det här är viktiga frågor för alla oss som är verksamma inom fältet och roligt att se att fler väljer att lyfta arbetet med klimat och hållbarhet. Däremot dras väl långtgående slutsatser kring scenografins framtid och den utbildning som bedrivs inom ett tre-årigt scenkonstprogram på en konstnärlig högskola enbart utifrån att det detta år inte var möjligt för våra studenter att delta i PQ.

Undervisning på Stockholms konstnärliga högskola, som på alla högskolor och universitet, är en välplanerad verksamhet och en verksamhet som kontinuerligt också underkastas utvärderingar och granskningar av externa sakkunniga och Universitetskanslerämbetet för att säkerställa en utbildning av hög kvalitet. Det gäller alla utbildningar vi ger, scenografiutbildningen är inget undantag. För utbildningen ansvarar lektorer som anställts efter extern sakkunnigprövning och bedömning utifrån SKH:s anställningskriterier för lektorer, det vill säga: konstnärlig skicklighet, breda och djupa kunskaper inom sitt ämnesområde och pedagogisk skicklighet, samt förmågan att utveckla och genomföra utbildning av hög kvalitet på olika nivåer.  

Klimat och hållbarhet är angelägna frågor också för konstnärliga verksamheter, därför har det under många år varit en viktig del av vår undervisning. Hållbarhet och reflektion kring klimat är exempelvis inskrivet som lärandemål i alla kursplaner på scenkonstprogrammet och är examinerande. Forskning kring klimat i relation till vårt fält har bedrivits på SKH sedan många år av såväl doktorander som seniora forskare. Detta är mycket viktigt men långt ifrån det enda vi gör för att utbilda framtidens scenkonstnärer till ett starkt konstnärligt och engagerat yrkesliv.

Som nämnts ovan är SKH en välplanerad verksamhet med de konsekvenser det för med sig. Ambitionen är att vi ändå ska försöka vara så flexibla som möjligt. Därför diskuterades deltagandet för studenter på PQ trots att önskemålet om resa kom väldigt sent och underlag för beslut uteblev, kunskapen om PQ:s fyraårscykel till trots. En direkt felaktighet i artikeln är påståendet att rektor »inte ens övervägt att studenterna skulle få möjlighet att delta«, något som är helt taget ur luften. Beslut som dessa ligger inte på rektorsnivå utan oftast på lektorsnivå. Ansvaret för planering om deltagande låg denna gång inte på lektor för scenografi utan på en annan lärare.

Om jag som ansvarig chef för studenternas arbetsmiljö och utbildning ska kunna verka för studentdeltagande måste förutsättningarna vara rimliga. I det här fallet skulle det krävas att studenterna förberedde utställningsmaterial parallellt med annan stor kurs och att detta skulle kunna presenteras som ett skolprojekt från SKH. Dessutom låg nu perioden för när PQ pågick utanför terminstid med de komplikationer det innebär, inte minst för studenterna. Den tid som behövdes för att kunna ge rimliga förutsättningar för studentdeltagande detta år fanns inte. Det är tråkigt men som tur är står och faller inte våra utbildningar med dessa två veckor. Och i avsaknad av underlag för genomförande fattade jag som ämneschef beslutet att deltagande inte var möjligt denna gång.

Gunilla Pettersson Thafvelin

Slutreplik:

Vi är tacksamma för ett uttömmande svar från ämneschefen Gunilla Pettersson Thafvelin angående vår artikel i Teatertidningen.

Vårt huvudsyfte med artikeln var att visa på vikten av att svenska scenkonstnärer får möjlighet att möta branschen i en internationell kontext och då både som studenter och professionellt där Prague Quadrennial är en unik möjlighet.

Vår fråga är: vilka konsekvenser får det om studenterna fråntas en sådan chans till möte med den internationella scenkonstbranschen som PQ erbjuder? Om scenograf- och kostymdesignutbildningen ska fortsätta att vara relevant och ge studenterna den stimulans som behövs för att de ska nå internationell klass så behöver Stockholms konstnärliga högskola satsa på just internationella möten och det här är det absolut största evenemanget för just scenografer och kostymdesigner.

Vår kritik av SKH:s frånvaro på PQ handlade först och främst om att studenterna behöver få möta scenkonst i en internationell kontext.

Hållbarhet var vårt andra spår i artikeln och om SKH infört hållbarhet på alla olika studienivåer så är vi de första att applådera detta. Men desto viktigare är det då att studenterna får både berika andra och själva bli influerade av andra länders hållbarhetsarbete, som Storbritannien som infört en strukturerad användning av Theatre Green Book. 

Vi anser att hållbarhet är en global utmaning och vi måste samarbeta internationellt för att snabbt komma framåt.

Den »direkta felaktigheten« som ämneschefen skriver om i sitt svar är direkt taget ur ett mejl den 12 juni 2023, där hon skriver: »Tror inte att ett deltagande på PQ har varit något som vår rektor har haft tid till eller övervägt.« Övriga citat är också direkt hämtat ur mejlet.

Vi har inte tagit något ur luften, utan bara reagerat på det som ämneschefen svarade på vår fråga om varför studenterna inte var på plats i Prag.

Vi hoppas att vår artikel om att skapa möjligheter för scenkonstnärer att mötas internationellt – och denna dialog om studenternas möjlighet att få möta branschen internationellt redan under sin utbildning – bidrar till att nästa omgång av PQ har en stark svensk medverkan både av studenter och etablerade konstnärer!

Anna Ardelius och Annika Bromberg

Anna Ardelius och Annika Brombergs debattartikel finns att läsa här: https://teatertidningen.se/?p=3252