Senaste numret

Ondskans boningar

I vårt nya nummer av Teatertidningen har vi ett tema kring »Faust«. Skådespelaren Hannes Meidal och regissören Jens Ohlin har för vana att ta avstamp i välkända pjäser och mejsla fram egna, samtidskommenterande tolkningar. Den här gången handlar det om »Faust« och frågor kring ont och gott. Vi har samtalat med dem om deras samarbete och deras nyskrivna pjäs. Vidare dyker Lars Ring, teaterkritiker vid SvD, ner i några tidigare omtalade »Faust«-tolkningar och funderar kring vad som lockar regissörer att ta sig an detta verk och hur de går tillväga.

Dramatikern och regissören August Lindmark avslutar den debatt han påbörjade i förra numret kring arbetsförhållandena inom Teatersverige, och landar i ett par uppmaningar till läsarna.

Frida Röhl, konstnärlig ledare för Folkteatern Göteborg, har intervjuat skådespelaren Petra Fransson om hennes avhandling »Omförhandlingar. Kropp, replik, etik«, där Fransson bland annat väcker frågan hur stor potential en skådespelare som insisterar på självständighet har att få äga sitt eget konstnärskap.

Vår internationella utblick handlar om begreppet storefront-teatrar (storefront theatres), som har fått Chicagos teaterliv att blomstra sedan länge. 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Markus Gårder

 

 

Dramatikern Charlotte Jung berättar om dessa små teaterscener, ofta belägna i stadens ytterområden, och med en tydlig inriktning på sin repertoar.

I teaterkrönikan resonerar Birgitta Ohlsson, tidigare riksdagsledamot för Liberalerna, om vikten av att vi alla, oavsett våra föräldrars bakgrund, får tillgång till kulturupplevelser redan i unga år. Och i numrets trendspaning ställer vi frågan hur regissörsrollen ser ut om 20 år.

I »Den stora branden« skildrar dramatikern och dramaturgen Jerker Beckman tragedierna som följde i spåren av branden i Västmanland, sommaren 2014. När han började skriva på sin pjäs hade han ingen aning om att Sverige skulle drabbas av ännu värre bränder denna sommar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månadens citat

»Tron på rätt och fel, att ett geni sitter inne på alla svaren och ska förlösa dem ur skådespelarna genom våldsamma manipulationer, brukar inte vara frigörande för lek«.

Linus Tunström

Folkoperan