Hem

Ständigt denne Bergman

Nu är det dags för Bergmanåret. Hur har Ingmar Bergmans konstnärliga arv påverkat dagens regissörer? Det har vi frågat Linus Tunström, Frida Röhl och Stefan Johansson om. Tunström och Röhl problematiserar arvet efter Bergman, medan Stefan Johansson riktar in sig på Dramatens Bergmanfestival och uppmanar dem att »kapa navelsträngen«.

I det här numret inleder vi en ny serie med trendspaningar på olika företeelser inom scenkonstvärlden. Vår första spaning handlar om hur scenrummen kan komma att utvecklas. Fem scenografer och regissörer försöker blicka tio år framåt i tiden.

Sufflörernas yrkesroll är visserligen undanskymd men viktig, då de utgör en säkerhetslina för skådespelare och sångare. Vi reder ut vad sufflörerna fyller för funktion i dagens scenkonst.

Teaterkritikern Ylva Lagercrantz Spindler söker i den ena av numrets två essäer efter ett genusperspektiv på de självbiografiska monologer som har skrivits under 2000-talet, medan Christina Svens, lektor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, i den andra essän undersöker hur teater kan bryta ny mark när det gäller frågor kring mångfald och representation.

I vår chefsintervju berättar Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten, att hon dras till teater som i grunden rymmer något gränstänjande och smärtsamt, men där det samtidigt finns komik. 

 

 

Illustration: Adam Herlitz

 

 

Programledaren och komikern Annika Lantz tar i numrets teaterkrönika med läsaren på en resa genom olika minnesscener från sitt förflutna i scenljuset.

Efter den ryske, kontroversielle regissören Kirill Serebrennikovs gripande i somras är det idag oklart hur framtiden ser ut för den ryska teater som inte stryker regimen medhårs. Vi presenterar Serebrennikov och hans teaterestetik.

Numret pjäs är »Glängtan« av Stefan Åkesson, som har låtit sig inspireras av boken »Trädens hemliga liv« och kommit fram till att nyckelordet för vår överlevnad är solidaritet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kulturen och högerpopulismen

 

I det här numret tittar vi närmare på hur teatern och kulturen kan komma att påverkas om Sverigedemokraterna får ökat inflytande över kulturpolitiken efter valet 2018.

Journalisten och författaren Per Svensson skriver i sin essä om sanning, konst och populism och konstaterar att »demokratins fiender tar kulturen på blodigt allvar«. Vi har samtalat med Andreas Boonstra, konstnärlig ledare för Moment:teater, och Nisha Besara, vd för Unga Klara, om de hot som scenkonsten kan ställas inför, ifall SD får makt över kulturpolitiken, och på vilka sätt det går att göra motstånd. Vi har också intervjuat Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, om varför de denna säsong har begreppet svenskhet som tema.

Sara Cronberg, konstnärlig ledare för Unga Teatern i Malmö, berättar i vår chefsintervju att hon gärna blandar olika konstformer och önskar att teaterns uppsättningar ska leda till debatt.

I numrets teaterkrönika ger musikern Martin Hederos ett slags kärleksförklaring till teatern, med sin förmåga att skapa en känsla av sammanhang och tillhörighet.

Thomas Oberender, konstnärlig ledare för Berliner Festspiele, skriver om förhållandet mellan nycirkus och teater, 

Illustration: Adam Herlitz

 

och konstaterar att samtida cirkusartister gärna blickar mot dans och teater. Vi berättar om en uppsättning som hade premiär på teaterfestivalen i Avignon, »Unwanted« av Dorothée Munyaneza, som visar på de själsliga sår som sexuella övergrepp ger. Och vi rapporterar om hur Trumps politik påverkar teaterlivet i USA. Bland annat satsar Arena Stage i Washington på en serie politiska pjäser.

Numret pjäs är »Svea rikes lag«, av skådespelaren, regissören och dramatikern Jonas Österberg Nilsson, som tar avstamp i lagboken för att berätta en historia om vårt behov av att utse syndabockar.

 

 

 

 

 

 

 

Vilka behöver kritiken?

Detta dubbelnummer har temat teaterkritik. Vi har samlat regissörerna Frida Röhl, Dritëro Kasapi och Nils Poletti för att tala om vad kritiken fyller för funktion för dem som scenkonstnärer. Poeten och kritikern Magnus William-Olsson frågar sig i sin essä vad internetsamhället och den nya offentligheten betyder för kritiken och dess utvckling. Vi lyfter fram nätplattformen Kultwatch, som jobbar för att få in nya röster i kulturdebatten och kritiken. Och vi presenterar Kritiklabbet, som försöker hitta nya vägar för att bredda blicken på kritikerrollen och kritikerns arbetssätt. Även Uppsala stadsteater, som vi har talat med, driver ett projekt där de vill vidga vyerna för det kritiska skrivandet. Vi uppmärksammar också webbsidan Nachtkritik, som är en av Tysklands viktigaste instanser för teaterkritik. I vår enkät undersöker vi vad kritiken betyder för teater- och operahusen.

Vidare skriver vi om projektet Kroppsfunktion, som ger plats på scen åt människor med olika funktionsvariationer. Vi presenterar Teater Tillsammans, som enbart spelar tyskspråkig dramatik och gärna lyfter fram kvinnorna inom detta språkfält. I vår chefsintervju möter vi Petra Brylander, Uppsala stadsteaters nya chef och vd, som vill gripa tag i heta samhällsfrågor.

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Mats Bäcker

 

Dessutom skriver vi om Scandinavian American Theater Company som tar skandinaviska pjäser till New York, liksom om hur identitetspolitiken i USA påverkar det amerikanska teaterlivet. Och vi rapporterar från årets Theatertreffen i Berlin.I numrets teaterkrönika utmanar filmregissören och manusförfattaren Måns Mårlind scenkonstvärlden med ett förslag.Numrets pjäs är omdebatterade »Jihadisten«, som handlar om radikalisering och dess orsaker, skriven av Johan Gry, Wahid Setihesh och Joel Nordström.  

 

 

 

Vad lockar med dockteater?

I vårt sommarnummer tar vi bland annat en titt på dockteater. Regissören Erik Holmström började tillverka dockor, utan att invänta finansiering, och startade Malmö dockteater. Inom kort var succén »Funktionell dumhet« ett faktum. Vi intervjuar Holmström. Vidare tar teaterkritikern Margareta Sörenson oss med på en resa genom dockteaterns historia och påminner om dess stora inflytande på teater i stort.

Norska scenkonstnären Camara Joof medverkade under Bibu i Helsingborg med sin stand up-liknande föreställning »Pavlovs tispe«, där hon berättar om erfarenheter av rasism och exkludering. Vi samtalar med henne.

Kajsa Isakson, Erik Uddenberg och Mattias Brunn leder numera alla tre Folkteatern i Gävleborg. Vi undersöker hur deras samarbete kommer fungera och vad de vill åstadkomma?

Lin-Manuel Mirandas succémusikal »Hamilton« har hämtat inspiration från rap-musik och handlar om USA:s historia. Miranda upptäcktes av paret Obama. I våras höll han i en workshop i Vita huset. Vi var där.

En av världens största teaterfestivaler går av stapeln i Bogotá, Colombia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Marcus och Mattias Thernström Florin

 

Detta år var Uppsala stadsteaters uppsättning av »Fanny och Alexander« inbjuden. Regissören Linus Tunström och kommunikatören Anna-Karin Blomster skriver om deras resa.

I numrets teaterkrönika ringar samhällsdebattören Carl Tham in sin syn på scenkonst. Han vill gärna bli utmanad, men inte se föreställningar som försöker vara själva verkligheten.

Numrets pjäs är »Blod och eld«, av serieskaparen Liv Strömquist och regissören Ada Berger. Det är ett körverk om kuvade kvinnoroller, åldrande och död.

 

Vem bör berätta vad?

Det pågår en livlig diskussion om vem som bör spela vad och vilka historier som ska berättas. Vi har samlat regissören och dramatikern Jens Ohlin, dramatikern och kulturskribenten America Vera-Zavala och regissören och konstnären Karl Dunér för att samtala om representation.

Det konstnärliga ledarskapet på landets institutionsteatrar har förändrats där teatrarnas vd, snarare än deras konstnärliga ledare, har större makt än tidigare över den konstnärliga verksamheten. Vi undersöker vad detta innebär.

Dramatikern och författaren Henrik Bromander och regissören John Hanse ifrågasätter i sin artikel begreppet politisk teater, utifrån sitt arbete med uppsättningen »Våld och pedagogik«.

I höstas gjorde dramatikern och regissören Jens Peter Karlsson en debattartikel i Teatertidningen upp med den postmoderna teatern. I det här numret problematiserar dramaturgen Stellan Larsson några av Jens Peter Karlssons teser.

Improvisationsteatern har idag ett lågt konstnärligt erkännande, men uppskattas desto mer av publiken som strömmar till. Vi samtalar med några improvisatörer om denna konstform.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att vara konstnärlig ledare för Radioteatern idag innebär att stå mitt uppe i en teknisk revolution. Malin Axelsson berättar i vår intervju om sina planer att utveckla radiodramat.

I vår teaterkrönika skriver föreläsaren och pedagogen Jenny Åkerman hur man kan lära sig övervinna sin osäkerhet att tala inför en skara människor.

Regissören Georg Genoux har startat Flyktingteatern i ett krigshärjat Ukraina, för att ge flyktingar en plattform att delge sina egna berättelser. Vi intervjuar honom.

Numrets pjäs är »Förslag till framtiden«, av dramatikern och regissören Maja Salomonsson. Hon har baserat sin pjäs på intervjuer med barn i Malmöområdet, som har fått frågor kring deras drömmar och farhågor om framtiden.

 

ANNONSER
ANNONSER
Dramatik på liv och död!

 

SÖKES: Dramatik på liv och död! Och dramatiker som vill synas på Bokmässan.

 

Eftersom årets tema på Bokmässan är dramatik håller vi på att utforma en programpunkt vars primära syfte är att stärka dramatikens ställning och visa på konstformens kraft och potential. I ett stämningsfullt sammanhang där text kombineras med musik vill vi lyfta fram svenska dramatiker, via deras verk, inför Bokmässans besökare. Formen blir en iscensatt reading med fem skådespelare och två musiker.

 

Till detta söker vi nu utdrag eller scener på 2–15 minuter ur pjäser skrivna på svenska, i olika genrer av dramatiskt skrivande. Temat för texterna ska vara kopplat till Gud eller existensen, till de starkaste och djupaste frågorna som gör oss till människor. Gud kan, i denna kontext, få vara andlighet, kärlek och tröst men också tvivel, ambivalens och konflikt.

 

Vi hoppas att du vill vara med och hjälpa oss att hitta de allra starkaste och mest intressanta pjästexterna som finns därute så att vi gemensamt kan få Bokmässans besökare att inse att de behöver mer dramatik i sina liv! <3

 

Du får skicka in så många bidrag du vill, ur egna och andras texter! Vi kontaktar de dramatiker som blir utvalda med frågan om de vill medverka med sin text och hur de vill bli presenterade i det programblad vi planerar att trycka. Detta är ett ideellt initiativ och ett icke vinstdrivande projekt med stöd från Svenska kyrkan, Bokmässan och Teatertidningen, därför kan ingen ekonomisk ersättning utgå, men de utvalda dramatikerna kommer att marknadsföras i allt material kring projektet. Urvalet sker löpande från april och framåt.

 

Skicka ditt/dina bidrag till: cruzliljegren@gmail.com

 

TACK!

Stöd Teatertidningen!
Stöd Teatertidningen!
Här kan du swisha din gåva
Här kan du swisha din gåva
Löpande prenumeration

 

Det finns nu möjlighet att välja en löpande prenumeration, där kostnaden dras varje månad. Du betalar bara en krona första månaden, sedan tjugofem kronor per månad. Och du kan avsluta din prenumeration när du vill. Beställningen gör du via vårt prenumerationsformulär. Välj ”Löpande prenumeration” och sedan ”Återkommande kortbetalning”:

Nätverkstan Kulturtidskrifter (premium.se)

 

 

 

Scenpasset

Alla Riksteaterns medlemmar får rabatt på en ettårig prenumeration (fem nummer) av Teatertidningen. Erbjudandet gäller både papperstidningen och vår digitala utgåva.

Månadens citat

»Man hör ibland påståendet: ›Skådespelaren är sitt eget instrument.‹ Ingmar Bergman drog på sin tid till med att likna sin favoritskådespelerska vid en Stradivariusfiol. Bilden förutsätter väl att det är regissören själv som för den välhartsade stråken, gnider och knäpper. Jag anser att Bergman pratade i nattmössan.«

 

Staffan Göthe

 

Folkoperan