Hem

Stötestenar på våra teatrar

I det här numret fortsätter Ragna Wei debattera problemen på Borås stadsteater och utvecklar tankarna i sin artikel i förra numret. Wei menar att teaterns högsta ledning, kulturförvaltningen i Borås, inte ser sin egen roll utan istället placerar problemen på personalen.

Sara Beer kompletterar Ragna Weis artikel genom att gräva i följderna av den bolagiseringsvåg som svept över landets teatrar. Beer ser likheter med de problem som Borås stadsteater brottas med – även om den teatern inte ingår i ett bolag utan i kulturförvaltningen.

Svensk teater brukar ses som vänstersinnad när det gäller repertoar, men tittar man på de arbetsvillkor som svenska teaterarbetare är ställda under är det andra värden som styr –de nyliberala. Det menar August Lindmark i sin debattartikel.

Ylva Lagercrantz Spindler har spanat in höstens repertoar för barn och unga och hittar inte särskilt många spår av aktuella ämnen, men desto mer av tidlösa och existentiella frågeställningar.

Falck Richters föreställning »Safe« öppnade årets Bergmanfestival på Dramaten, en dansant och livfull dystopi över vår nutid. Marie Starck samtalar med Richter om bland annat vår tids rädslor.

Birgitta Haglund presenterar den brasilianske teater- och filmregissören Christiane Jatahy, som besökte Göteborgs dans- och teaterfestival med sin laddade tolkning av Strindbergs »Fröken Julie«.

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Tobias Walka

 

 

Birgitta Haglund presenterar den brasilianske teater- och filmregissören Christiane Jatahy, som besökte Göteborgs dans- och teaterfestival med sin laddade tolkning av Strindbergs »Fröken Julie«.

Münchener Biennale är en av de mest tongivande festivalerna för ny musikteater. Andreas Engström upplevde en festival som ställde frågor kring sin egen konstform.

I numrets trendspaning undrar vi vilket inflytande Sverigedemokraterna kommer ha på kulturpolitiken om tjugo år. Och i teaterkrönikan önskar Rosanna Dinamarca att de höga trösklarna in på teaterinstitutionerna ska sänkas.

Tove Olsson tar i sin pjäs »Det nya riket«, som vi publicerar, avstamp i sitt eget liv och interfolierar det i dokumentära berättelser från hela Sverige, för att ta temperaturen på tillståndet i landet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ständigt denne Bergman

Nu är det dags för Bergmanåret. Hur har Ingmar Bergmans konstnärliga arv påverkat dagens regissörer? Det har vi frågat Linus Tunström, Frida Röhl och Stefan Johansson om. Tunström och Röhl problematiserar arvet efter Bergman, medan Stefan Johansson riktar in sig på Dramatens Bergmanfestival och uppmanar dem att »kapa navelsträngen«.

I det här numret inleder vi en ny serie med trendspaningar på olika företeelser inom scenkonstvärlden. Vår första spaning handlar om hur scenrummen kan komma att utvecklas. Fem scenografer och regissörer försöker blicka tio år framåt i tiden.

Sufflörernas yrkesroll är visserligen undanskymd men viktig, då de utgör en säkerhetslina för skådespelare och sångare. Vi reder ut vad sufflörerna fyller för funktion i dagens scenkonst.

Teaterkritikern Ylva Lagercrantz Spindler söker i den ena av numrets två essäer efter ett genusperspektiv på de självbiografiska monologer som har skrivits under 2000-talet, medan Christina Svens, lektor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, i den andra essän undersöker hur teater kan bryta ny mark när det gäller frågor kring mångfald och representation.

I vår chefsintervju berättar Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten, att hon dras till teater som i grunden rymmer något gränstänjande och smärtsamt, men där det samtidigt finns komik. 

 

 

Illustration: Adam Herlitz

 

 

Programledaren och komikern Annika Lantz tar i numrets teaterkrönika med läsaren på en resa genom olika minnesscener från sitt förflutna i scenljuset.

Efter den ryske, kontroversielle regissören Kirill Serebrennikovs gripande i somras är det idag oklart hur framtiden ser ut för den ryska teater som inte stryker regimen medhårs. Vi presenterar Serebrennikov och hans teaterestetik.

Numret pjäs är »Glängtan« av Stefan Åkesson, som har låtit sig inspireras av boken »Trädens hemliga liv« och kommit fram till att nyckelordet för vår överlevnad är solidaritet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kulturen och högerpopulismen

 

I det här numret tittar vi närmare på hur teatern och kulturen kan komma att påverkas om Sverigedemokraterna får ökat inflytande över kulturpolitiken efter valet 2018.

Journalisten och författaren Per Svensson skriver i sin essä om sanning, konst och populism och konstaterar att »demokratins fiender tar kulturen på blodigt allvar«. Vi har samtalat med Andreas Boonstra, konstnärlig ledare för Moment:teater, och Nisha Besara, vd för Unga Klara, om de hot som scenkonsten kan ställas inför, ifall SD får makt över kulturpolitiken, och på vilka sätt det går att göra motstånd. Vi har också intervjuat Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater, om varför de denna säsong har begreppet svenskhet som tema.

Sara Cronberg, konstnärlig ledare för Unga Teatern i Malmö, berättar i vår chefsintervju att hon gärna blandar olika konstformer och önskar att teaterns uppsättningar ska leda till debatt.

I numrets teaterkrönika ger musikern Martin Hederos ett slags kärleksförklaring till teatern, med sin förmåga att skapa en känsla av sammanhang och tillhörighet.

Thomas Oberender, konstnärlig ledare för Berliner Festspiele, skriver om förhållandet mellan nycirkus och teater, 

Illustration: Adam Herlitz

 

och konstaterar att samtida cirkusartister gärna blickar mot dans och teater. Vi berättar om en uppsättning som hade premiär på teaterfestivalen i Avignon, »Unwanted« av Dorothée Munyaneza, som visar på de själsliga sår som sexuella övergrepp ger. Och vi rapporterar om hur Trumps politik påverkar teaterlivet i USA. Bland annat satsar Arena Stage i Washington på en serie politiska pjäser.

Numret pjäs är »Svea rikes lag«, av skådespelaren, regissören och dramatikern Jonas Österberg Nilsson, som tar avstamp i lagboken för att berätta en historia om vårt behov av att utse syndabockar.

 

 

 

 

 

 

 

Vilka behöver kritiken?

Detta dubbelnummer har temat teaterkritik. Vi har samlat regissörerna Frida Röhl, Dritëro Kasapi och Nils Poletti för att tala om vad kritiken fyller för funktion för dem som scenkonstnärer. Poeten och kritikern Magnus William-Olsson frågar sig i sin essä vad internetsamhället och den nya offentligheten betyder för kritiken och dess utvckling. Vi lyfter fram nätplattformen Kultwatch, som jobbar för att få in nya röster i kulturdebatten och kritiken. Och vi presenterar Kritiklabbet, som försöker hitta nya vägar för att bredda blicken på kritikerrollen och kritikerns arbetssätt. Även Uppsala stadsteater, som vi har talat med, driver ett projekt där de vill vidga vyerna för det kritiska skrivandet. Vi uppmärksammar också webbsidan Nachtkritik, som är en av Tysklands viktigaste instanser för teaterkritik. I vår enkät undersöker vi vad kritiken betyder för teater- och operahusen.

Vidare skriver vi om projektet Kroppsfunktion, som ger plats på scen åt människor med olika funktionsvariationer. Vi presenterar Teater Tillsammans, som enbart spelar tyskspråkig dramatik och gärna lyfter fram kvinnorna inom detta språkfält. I vår chefsintervju möter vi Petra Brylander, Uppsala stadsteaters nya chef och vd, som vill gripa tag i heta samhällsfrågor.

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Mats Bäcker

 

Dessutom skriver vi om Scandinavian American Theater Company som tar skandinaviska pjäser till New York, liksom om hur identitetspolitiken i USA påverkar det amerikanska teaterlivet. Och vi rapporterar från årets Theatertreffen i Berlin.I numrets teaterkrönika utmanar filmregissören och manusförfattaren Måns Mårlind scenkonstvärlden med ett förslag.Numrets pjäs är omdebatterade »Jihadisten«, som handlar om radikalisering och dess orsaker, skriven av Johan Gry, Wahid Setihesh och Joel Nordström.  

 

 

 

Vad lockar med dockteater?

I vårt sommarnummer tar vi bland annat en titt på dockteater. Regissören Erik Holmström började tillverka dockor, utan att invänta finansiering, och startade Malmö dockteater. Inom kort var succén »Funktionell dumhet« ett faktum. Vi intervjuar Holmström. Vidare tar teaterkritikern Margareta Sörenson oss med på en resa genom dockteaterns historia och påminner om dess stora inflytande på teater i stort.

Norska scenkonstnären Camara Joof medverkade under Bibu i Helsingborg med sin stand up-liknande föreställning »Pavlovs tispe«, där hon berättar om erfarenheter av rasism och exkludering. Vi samtalar med henne.

Kajsa Isakson, Erik Uddenberg och Mattias Brunn leder numera alla tre Folkteatern i Gävleborg. Vi undersöker hur deras samarbete kommer fungera och vad de vill åstadkomma?

Lin-Manuel Mirandas succémusikal »Hamilton« har hämtat inspiration från rap-musik och handlar om USA:s historia. Miranda upptäcktes av paret Obama. I våras höll han i en workshop i Vita huset. Vi var där.

En av världens största teaterfestivaler går av stapeln i Bogotá, Colombia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Marcus och Mattias Thernström Florin

 

Detta år var Uppsala stadsteaters uppsättning av »Fanny och Alexander« inbjuden. Regissören Linus Tunström och kommunikatören Anna-Karin Blomster skriver om deras resa.

I numrets teaterkrönika ringar samhällsdebattören Carl Tham in sin syn på scenkonst. Han vill gärna bli utmanad, men inte se föreställningar som försöker vara själva verkligheten.

Numrets pjäs är »Blod och eld«, av serieskaparen Liv Strömquist och regissören Ada Berger. Det är ett körverk om kuvade kvinnoroller, åldrande och död.

 

Månadens citat

»Tron på rätt och fel, att ett geni sitter inne på alla svaren och ska förlösa dem ur skådespelarna genom våldsamma manipulationer, brukar inte vara frigörande för lek«.

Linus Tunström

Folkoperan