Följ med på festival

 

 

 

Fem artiklar i det här dubbelnumret med festivaltema tar avstamp i scenkonstfestivaler. Isabel Cruz Liljegren och Benjamin Wagner har båda besökt Avignonfestivalen, Cruz Liljegren för att intervjua spanska Angélica Liddell vars uppsättning Dämon – El funeral de Bergman inledde festivalen, medan Wagner intervjuade en av Belgiens mest omtalade skådespelare, Cédric Eeckhout, som medverkade i två uppsättningar under festivalen. Anna Hedelius tar oss med Festival d’Aix-en-Provence, och berättar om dess historia och årets höjdpunkter. Birgitta Haglund har dels besökt Festspillene i Bergen och intervjuat chilenska kompaniet Teatro La Re-sentida, som medverkade under festivalen och som är omtalade för sina politiskt laddade uppsättningar och kollektiva arbetsprocesser, dels varit på Göteborgs dans- och teaterfestival och där samtalat med tysksyriska Corinne Jaber om hennes Oh my sweet land och belgiska kompaniet Chaliwaté om Dimanche. Båda dessa uppsättningar närmar sig aktuella katastrofer – klimatförändringar och krigsflyktingar – men på olika sätt.


Birgitta Haglund skriver även om intimitetskoordinering och har träffat Malin B. Eriksson, Sveriges första intimitetskoordinator, liksom regissören Carl Johan Karlson och skådespelaren Razmus Nyström för att tala om arbetet med de intima scenerna i Arv, på Dramaten.


Sara Beer har träffat Unga Klara, som firar femtio år, och intervjuat dem om deras historia och framtid. Hon har även mött de tre initiativtagarna till seminarieserien Forum T på Turteatern, som vill utmana scenkonstens bildningskomplex. Medan Svante Aulis 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Ruth Walz

 

 

 

Löwenborg har träffat norska frigruppen De Utvalgte, som i sin senaste uppsättning tar sig an miljöskandaler i Norge.

 

Hedvig Weibull skriver om en perfomance av Bogdan Szyber, som han skapade som ett slags svar på att hans avhandling blev underkänd. Och Konträr skriver en krönika där de ger sin kulturpolitiska vision om framtiden.


I vår scenkonststafett skriver färgaren och patineraren Ing-Britt Sundin om kostymdesignern Lehna Edwalls betydelse för uttrycket i Våroffer på Kulturhuset Stadsteatern, medan Edwall beskriver hur dekormålaren Anneli Erikssons målningar påverkade stämningen i En handelsresandes död på Dramaten.


I numrets pjäs, Utbrända själavårdare, skildrar skådespelaren och dramatikern Hampus Hallberg på ett tragikomiskt sätt hur stressigt det ofta är att vara präst, särskilt om man har problem med att sätta gränser.

 

 

 

 

 

ANNONSER
ANNONSER
Här kan du swisha din gåva
Här kan du swisha din gåva
Löpande prenumeration

 

Det finns nu möjlighet att välja en löpande prenumeration, där kostnaden dras varje månad. Du betalar bara en krona första månaden, sedan tjugofem kronor per månad. Och du kan avsluta din prenumeration när du vill. Beställningen gör du via vårt prenumerationsformulär. Välj ”Löpande prenumeration” och sedan ”Återkommande kortbetalning”:

Nätverkstan Kulturtidskrifter (premium.se)

Månadens citat

»Man hör ibland påståendet: ›Skådespelaren är sitt eget instrument.‹ Ingmar Bergman drog på sin tid till med att likna sin favoritskådespelerska vid en Stradivariusfiol. Bilden förutsätter väl att det är regissören själv som för den välhartsade stråken, gnider och knäpper. Jag anser att Bergman pratade i nattmössan.«

 

Staffan Göthe

 

Folkoperan