Stockholm

Våren 2015 sätter Linus Fellbom upp Jaques Offenbachs opera »Hoffmans äventyr«, på Folkoperan. Det blir en bearbetad, nedstruken och annorlunda version, där vissa roller smälts samman. Offenbachs storslaget romantiska tongångar får möta andra musikgenrer, som klezmer, tango och chanson. Fellbom beskriver sitt uppdrag som »en delirisk dröm som går i uppfyllelse« och menar att denna opera är full av fantasier, groteskerier, mardrömmar, svartsjuka, ond bråd död och brinnande kärlek. Premiär den 4 mars 2015.

  Foto: Sören Vilks 

Göteborg och Helsingfors

Anna Takanens avskedsuppsättning på Göteborgs stadsteater handlar om ett av de finska krigsbarn som blev kvar i Sverige efter andra världskriget. »Fosterlandet« är en familjekrönika om smärtan hos en människa i exil, skriven av Lucas Svensson och i regi av Anna Takanen. De har båda finsk bakgrund, stoff som de använder sig av i uppsättningen. Anna Takanen säger i ett pressmeddelande att de inte bara vill spegla barnens perspektiv, utan också mödrarnas.

»Fosterlandet« är ett samarbete med Svenska teatern i Helsingfors. Premiär den 20 februari på Göteborgs stadsteater och den 6 april på Svenska teatern.

  Foto: Aorta

Hur påverkar entreprenörsanda och managementidéer teatern? Och vad innebär differentierad prissättning på teaterbiljetter? Det verkar bli allt vanligare att teatrar sätter olika priser beroende på vilken uppsättning och vilka platser i salongen biljetten avser. Vi finner att den ekonomiska analysen har klivit in i biljettkassan.

Vi har talat med Bengt Jacobsson, professor i företagsekonomi, för att ta reda på hur kulturpolitiken har förändrats sedan 70-talets idéer om att motverka kommersialismens negativa verkningar, till dagens, där kulturen ska vara en del av marknaden.

Den normkritiska dramatikern och scenkonstnären Isabel Cruz Liljegren vill väcka tankar om stora filosofiska frågor, som livet och döden. Vi har träffat henne.

Anna Takanen, ny teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern, berättar för oss att hon vill fortsätta arbeta för att alla ska känna sig välkomna på Stadsteatern. Och att hon önskar sig mer »konstpolitik« inom kulturpolitiken.

Nils Poppe var ett skrattets geni. En folkets företrädare, med en utsökt komisk tajming och en häpnadsväckande kroppskontroll. Läs vår essä om honom.

Missa inte heller essän om den franske scenkonstnären Joël Pommerat, som lyfter fram varje människas dröm om att få leva ett anständigt liv.

Lars Øyno, som leder Grusomhetens Teater, skriver om hur de tar avstamp i Artauds manifest och med sin scenkonst önskar revoltera mot vår resignerade tidsanda och kultur. Medan musikern och poeten Mattias Alkberg i teaterkrönikan ger sig i kast med begreppet intersektionalitet.

Numrets pjäs är Emma Roswalls »Don Juan was here«. I vår mejlintervju konstaterar Roswall att den idealiserade bilden av mannen som lever i nuet och konsumerar kvinnor är så överrepresenterad i vår kultur att den har blivit normaliserad.

I Teatertidningens senaste nummer inleder vi en serie intervjuer med färska teaterchefer. Först ut är Måns Lagerlöf, ny chef för Riksteatern. Han vill vitalisera Riksteaterns publikrelation och ser ingen motsättning mellan det publika och det konstnärliga.

Koreografer arbetar med text i sina föreställningar och teatrar anlitar koreografer som regissörer. Vad innebär detta för de två respektive konstformerna och för publiken? Det har vi undersökt.

Hur påverkas ett lands kulturliv när ekonomin är i fritt fall? Vi finner att den grekiska scenkonsten frodas, men det bygger på en vilja till ideella insatser hos de inblandade.

Nina Zanjani liknar skådespeleri vid problemlösning. I vår intervju säger Zanjani att hon är en »doer« som tycker om motstånd.

Vi undersöker hur regissörerna bakom tre av uppsättningarna som visades under BIBU resonerar kring att idag skildra unga mäns våndor på scen.

Vilka tar över stafettpinnen efter Carin Mannheimer? Och hur ser det arv ut som hon lämnar efter sig? Vi blickar bakåt i ett försök att ringa in samtidens politiska scenkonst.

Göteborg

Mattias Andersson sätter till hösten tänderna i Kent Anderssons och Bengt Bratts tre klassiska pjäser från slutet av 60-talet. Det blir en uppdaterad version: »Flotten, Hemmet, Sandlådan 2014« där Mattias Andersson, sin vana trogen, har startat ett intervjuprojekt där den publik som såg originaluppsättningarna berättar om hur deras liv har utvecklats sedan den tid då de fick uppleva dessa pjäser. Unga göteborgare har dessutom fått pjäserna återberättade för sig och har sedan reflekterat kring vad dessa säger om vår samtid. Själv betonar Mattias Andersson i ett pressmeddelande att hans uppsättning absolut inte kommer bli nostalgisk »utan snarare en startpunkt för att utforska var Göteborg, Sverige och teaterkonsten på Göteborgs stadsteater befinner sig just idag.« Premiär den 5 september.

  Foto: Jonas Kündig