Nyheter

Krossade drömmar

I det här numrets huvudartikel skriver vi om några av konflikterna kring Sara kulturhus i Skellefteå och hur Västerbottensteaterns visioner om de nya lokalerna grusades. Den kulturella delen i det som ska vara ett kulturhus tycks ha nedprioriterats för mer kommersiella events och hotellverksamhet. Kulturaktörerna upplever att politikerna inte förstår vad som krävs för att bedriva en professionell, kulturell verksamhet.

Skådespelaren Johan Holmberg skriver om sina krossade skådespelardrömmar och hur pandemi och publikrestriktioner påverkade honom i yrket och personligen. Hans tolkning av huvudrollen Tartuffe fick aldrig fick möta sin publik.

Vi intervjuar Mattias Andersson om hur hans visioner som konstnärlig ledare för Dramaten gick om intet när coronarestriktionerna kom, om hur föreställningen Den yttersta minuten växte fram under denna period och om kulturpolitik.

Paula McManus och Nadja Hjorton, konstnärliga ledare för Ung scen/öst respektive Regionteater Väst, kommer från olika håll inom scenkonsten men berättar i vårt samtal att de båda brinner för att öka mångfalden på sina scener.

Sigrid Herrault träffade dramatikern, översättaren och författaren Dmitri Plax för att tala om hur deras flerspråkighet påverkar deras skrivande. Medan Isabel

 

 

Foto: Sören Vilks

Cruz Liljegren funderat på kopplingarna mellan teaterns värld och hur sekter fungerar. Det utmynnade i ett personlighetstest: Vem är du i teatersekten?

Judith Hollander skriver om kompositören och musikern Kjell Westling, en essä som ingår i den nyutkomna antologin Kjell Westling och musiken. Medan Carolina Frände fortsätter sin serie av krönikor om sitt nya forskningsämne och dess koppling till teaterskapandet.

Numrets pjäs är monologen På jakt efter bibliotekstjuven, av Filip Alexandersson, där han försöker förstå motiven bakom de brott som »KB-mannen«, Anders Burius, begick.

.

 

 

 

 

 

 

 

Från corona och framåt

I det här dubbelnumret lyfter vi flera teman, varav ett par har en gemensam koppling – coronapandemin. Eric Stern skriver om hur det är att stå på Dramatens lilla scen med bara 50 personer framför sig i publiken, på grund av publikrestriktioner. Vad gör det med skådespeleriet? Sara Bergsmark och Therese Johnson skriver utifrån ett motsatt perspektiv – vad har restriktionerna betytt för publikupplevelsen?

Anna Hedelius undersöker också hur skådespelare och regissörer påverkades när produktioner inte fick möta sin publik – när premiärer blev skjutna på framtiden och ett antal roller inte fick sätta sin fot på scen.

Den digitala scenkonsten har fått ett uppsving under pandemin. Jörgen Dahlqvist ringar in vad teatrarna lärt sig under den här perioden, medan Robin Jonsson i sin teaterkrönika skriver om hur det digitala kan vara en väg framåt för scenkonstens del.

I januari i år avled Lars Norén. Björn Gustavsson lyfter i sin artikel fram kärnan i Noréns dramatik. Medan Lidija Praizović, Dimen Abdulla och Sara Abdollahi i ett rundabordssamtal berättar om på vilka sätt Lars Norén har påverkat deras skapande och dem som människor.

Margareta Sörenson presenterar Ing-Marie Tirén, Dockteatern Tittuts

.

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Wikimedia Commons/Linda Ikse

 

grundare. Hon var en föregångare när det gällde att skapa scenkonst även för de allra yngsta. Och Maria Lönn skriver i sin essä om hur teatern på flera sätt liknar en spökvärld. Till exempel när det gäller hur en roll lever kvar i en skådespelare.

I numrets regidagbok berättar Helena Sandström Cruz om arbetet med Kleopatra på Regionteater Väst. Medan Carolina Frände fortsätter sin serie av krönikor. Den här gången fördjupar hon sig i gruppdynamik och metoden »grundad teori«.

Numrets pjäs är Innan jorden blev rund, av Sophie Helsing, som handlar om asagudarna och deras förmåga att ständigt ställa till problem för andra och sig själva

 

 

 

 

 

Bob hund i ny musikal

Helsingborg

Spelåret 2021/2022 fyller Helsingborgs stadsteater 100 år. Det firar de bland annat med nyskrivna Bobhundmusikal. Det blir en hyllning till misslyckandet och en föreställning om hur det är att inte passa in, men på alla sätt ändå försöka passa ihop. En musikal för folk med tinnitus i hjärtat i regi och koreografi av Kajsa Giertz, med manus av Hanna Nygren och musik av Bob hund.

Foto: Anna Brånhede

Bandet står själva på scen, tillsammans med fem skådespelare. Premiär 9 oktober.

Trippelpremiär i Göteborg

 

Göteborg

Den 18 september öppnar Göteborgs stadsteater på nytt efter renovering och ombyggnation, med hela tre premiärer. William Shakespeares Stormen i bearbetning och regi av Ossian Melin blir en maximalistisk föreställning som siktar på att både manipulera och beröra. Pontus Stenshäll regisserar och dramatiserar Selma Lagerlöfs Kejsarn av

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Ola Kjelbye

 

Portugallien, där det blir. Och Samuel Becketts Slutspel, i regi av Ronny Hallgren, kommer rymma både galghumor och förtvivlan.

 

 

 

 

Digital biennal

Sverige

18-20 maj är det dags att bänka oss tillsammans framför datorerna, då startar Scenkonstbiennalen. I år utan fysiska möten – men däremot digitala i form av seminarier, paneldebatter och workshops. Givetvis ingår även de utvalda, elva biennalproduktionerna. Bland dem märks bland annat Teater Galeasens Är det krig än? (bilden), i regi av Nathalie Ringler, Folkteaterns Don Quijote, i regi av Erik Holmström, Unga Klaras För att jag säger det, i regi av Farnaz Arbabi och Orionteaterns På spaning efter den tid som flytt, med manus och regi av Maja Salomonsson och Nina Jeppsson.

Allt kommer vara gratis att ta del av.

Foto: Jens Sethzman

ANNONSER
ANNONSER
Beställ digitala lösnummer

Nu kan du beställa en korttidsprenumeration av Teatertidningen, där du får tillgång till vårt senaste nummer och hela vårt digitala arkiv. Då får du cirka en månad på dig att läsa numret. Det kostar 50 kronor. Beställningen gör du via vårt prenumerationsformulär. Gå till ”prenumerera” (ovan) och klicka dig vidare.

Månadens citat

»Det finns ­­– med risk för att framstå som den kvasiintellektuella humorsnobb jag troligen är, samt låta aningen dramatisk – inget mer nedslående, ingen starkare känsla av mänskligt misslyckande (givet de kreativa, nyfikna och innovativa varelser vi är), än att höra ett slitet, förutsägbart skämt reproduceras samtidigt som skrattsalvorna rasar runtomkring en.«

 

David Wiberg

 

Folkoperan