Stockholm och Malmö

Malmöbaserade Potatotpotato scenkonst etablerar sig nu även i Stockholm. Terapisterna blir Potatopotato Sthlm:s första premiär, på biograf Capitol. Föreställningen kommer sedan spelas på flera andra biografer i Stockholm och Malmö.

Terapisterna beskrivs som en blandning av spelfilm och teaterpjäs, där Jenny M Jensen, Linda Kunze, Maria Jennefelt och Klara Bendz – som ligger bakom produktionen – vill undersöka biografen som plats för ett möte mellan film- och teaterkonst. Det ska bli en 90 minuter lång undersökning av det sköra och existentiella i våra liv. 

Föreställningen handlar om att gå i terapi, vad det är, hur det känns, vad det ger …? 

Är det sunt med lite förnekelse? undrar Potatopotato.

Premiär den 5 mars.

Foto: Alexandra Hall

Stockholm

Teater Galeasens kommande premiär är en dramatisering av Hassan Blasims bok »Irakisk Kristus«. Boken kom ut 2013 och Blasim, som bor i Helsingfors, ansågs med sin roman, som utspelar sig i Irak och Helsingfors, ha revolutionerat den arabiska kulturen. Han skildrar en rå verklighet, i ett gränsland mellan fantasi och verklighet. Det surrealistiska framstår här samtidigt som helt realistiskt. 

Lucas Svensson har i sin dramatisering tagit på fasta på romanens tematik kring exil, berättande, tro, krig och sex. Natalie Ringler regisserar denna föreställning – som är ett samarbete mellan Teater Galeasen, Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten – och på scen står bland annat Electra Hallman, Sandra Huldt och Ann Petrén.

Premiär den 12 mars.

Foto: Mats Bäcker

Form: Jan Larsson

I det här numret tittar vi närmare på ledarskap – i synnerhet delade sådana – när det gäller svenska teatrar. Vilka är för- och nackdelarna med delat ledarskap? Vi har samtalat med Petra Brylander, Michael Cocke och Carolina Frände som alla tre har lång erfarenhet av att leda teatrar. Vi intervjuar också regissören Staffan Valdemar Holm, som inte bara har lett Dramaten och Malmö stadsteater utan även varit konstnärlig ledare för tyska Düsseldorfer Schauspielhaus.

Hur har det varit med ledarskapet historiskt sett? Det undersöker vi genom några nedslag i teaterhistorien och genom att minnas teaterchefer som Vivica Bandler, Karin Kavli och Ingmar Bergman.

Malin Axelsson, som nyligen lämnade sin post som konstnärlig ledare för Sveriges Radio Drama, skriver i sin teaterkrönika att hon uppskattat att vara chef även om det inte alltid är lätt att fokusera på rätt saker.

Hélène Ohlsson, filosofie doktor i teatervetenskap, skådespelare och regissör, tar ett historiskt grepp i sin essä på den komplexa relationen mellan kvinnliga scenkonstnärer och deras officiella, eller inofficiella, chefer på Dramaten.

Vad händer med vårt samtal om teater, och med teatern som konstform, ifall de fast anställda teaterkritikerna försvinner helt från våra redaktioner?

  Foto: Leonard Stenberg

Det undrar teaterkritikern Lars Ring, som denna höst slutade sin fasta anställning på Svenska Dagbladet.

Rikard Hoogland, lektor i teatervetenskap, skriver om Den internationella Fossefestivalen på Det norske teatret i Oslo, och om Fosses dramatik.

I februari har regissören och dramatikern Jens Ohlin premiär på »Misantroperna« på Folkteatern Göteborg, som är hans bearbetning av Molières »Misantropen«. Vi har mejlintervjuat honom.

Numrets pjäs är »Lilla måsen« av Maria Olsson, teatervetare och dramatiker, där hon tar avstamp i Tjechovs klassiker »Måsen«, men ändrar slutet radikalt och koncentrerar pjäsen till två teman – kärlek och avundsjuka.

Göteborg

Göteborgsoperan spelar just nu hela Wagners »Nibelungens ring«, i ett fyraårigt projekt som avslutas 2021. Söndagen den 1 december hade Göteborgsoperan premiär på del två, »Valkyrian«, i regi av Stephen Langridge. I samband med denna svit har de startat en »klimatutmaning«, där de satsar på att bli fossiloberoende till 2030, i enlighet med målen för Västra Götalandsregionen. I en kalkylator kan man beräkna sitt klimatavtryck, lova att minska det med tio procent och i praktiken genomför förändringar kan vinna biljetter och grön meny för två personer, på Göteborgsoperan.

Såhär till jul framför Göteborgsoperan Dickens »En julsaga«, med premiär den

Foto: Lennart Sjöberg

13 december. Det blir en julmusikal för hela familjen, i regi av Erik Ståhlberg, fylld av humor, medmänsklighet och spöken. Dickens 1800-tal blandas med festkarneval, Stevie Wonder och blinkande disco – här ryms både opera, pop, rap och klassiska julsånger.

I det här numret vänder vi blicken utåt, mot andra länder. Vi har besökt två festivaler i Storbritannien, Wilderness och Fringefestivalen, och intervjuat två brittiska grupper – Handlebards och Silent Faces.

Vi lyfter i vår essä fram libanesiske dramatikern, regissören och teaterchefen Wajdi Mouawad och hans konstnärskap. Han är omtalad för sina politiskt laddade uppsättningar.

Under Scenkonstbiennalen i Sundsvall intervjuade vi libanesiske Hanane Hajj Ali – skådespelare, dramatiker, regissör och aktivist – om hennes föreställning »Jogging«, om hennes teatersyn och om teaterns situation i Libanon.

Vi skriver om hur Bauhausrörelsen, som i år firar hundraårsjubileum, har påverkat scenkonsten med sina idéer om totalteater, och intervjuar koreografen och regissören Arial Siegert som arbetar i Bauhaus anda.

Vi har besökt Byteatern Kalmar länsteater, som i september invigde sitt nya teaterhus, och samtalat med deras ledning – Daniel Rylander och Mia Carlsson – om hur de lyckades med att få ökade anslag och expandera, när i stort sett alla andra länsteatrar går på knäna.

I vår chefsintervju möter vi landets (än så länge) yngste konstnärliga ledare, Rikard Lekander på Örebro länsteater, som har gjort sig omtalad för sina uppsättningar med skräckteman.

  Foto: Anna Hedelius

I numrets spaning frågar vi några insatta i teaterbranschen hur Scenkonstbiennalen kommer fungera om 20 år, vad de tror och önskar ska känneteckna festivalen då.

Erik Ehn beskriver i sin teaterkrönika hur det är att lämna sin hemmascen Dramaten och möta en internationell publik, hur föreställningen förändras utifrån sin kontext.

Numrets pjäs är »Oscar Liljas försvinnande«, av författaren och dramatikern Sara Bergmark Elfgren, där en geniförklarad poet suger i sig av fyra unga människors liv och lust. En egenskap som Bergmark Elfgren i vår intervju lyfter till ett högre, samhälleligt plan.