I det här numret skriver vi om teaterns överlevnad i samhällen där yttrandefrihet och konstnärlig frihet är under attack. Spanien är det land där flest konstnärer i världen fängslades under 2019. Astrid Menasanch Tobieson skriver om den nya »munkavlelagen«, som inskränker demonstrationsrätt och yttrandefrihet, och hur den påverkar spanska konstnärer. David Isaksson presenterar Rysslands mest kontroversiella teater, Teater.dok, som inte bara är politiskt utan också estetiskt medvetna. Medan Dmitri Plax fördjupar sig i teaterns situation i Belarus, där han menar att teaterarbetare ofta är extra utsatta.

Improvisationsteater är en teaterform som ofta behandlas styvmoderligt på de etablerade teaterscenerna, men som samtidigt används rätt flitigt av en del regissörer som arbetar där. Det menar Sara Beer som inviger oss i improns förtjänster och svårigheter.

Hur ser egentligen skådespelarens relation till sin loge ut? Ludvig Josephson berättar om sina egna minnen från Dramaten och teaterns loger, i sin essä om boken En etta på Nybroplan.

I höstas startades Radioteatern – en ny scen för dramatik som når oss via det digitala. Anna Hedelius har samtalat med gruppen om repertoar och inriktning.

Foto: Igor Berezin 

Isabel Cruz Liljegren chattar med Stina Kajaso, bildkonstnär och performanceartist, om hur moderskapet har påverkat deras skapande.

I sin teaterkrönika skriver Gunilla Heilborn om ett projekt som stötte på patrull i och med coronapandemin. Lösningen blev att göra en föreställning om en havererad föreställning.

Numrets pjäs är Luciakandidaterna där Johanna Svalbacke berättar om tre unga tjejer som tävlar om att bli Trollhättans lucia. Det handlar om vänskap, konkurrens, sökandet efter en identitet och övergrepp.

I det här numret har vi ett litet tema kring robotar och marionetter på scen, ur ett filosofiskt perspektiv.

Magnus Florin skriver i sin essä om hur han fascineras av marionetter, och vad de berättar för oss om vad det innebär att vara människa. Han möter bland annat några självrörliga dockor som ingår i utställningen Karl Dunér – Öar på Prins Eugens Waldemarsudde, och beskriver hur dockorna tycks andas.

Sigrid Herrault undersöker hur robotar används på scen, alltifrån människor som får gestalta robotar till en föreställning där en humanoid AI är uppbyggd som en kopia av författaren Thomas Melle – som får möta sin dubbelgångare.

Henrietta Hultén tar oss med in i fäktningens värld och skriver om hur skådespelare närmar sig denna teknik. Det krävs mycket träning för att få fäktningsscener att se trovärdiga ut. Vill det sig illa kan man skada sig.

I numrets regidagbok skriver Nancy Ofori – som varit regiassistent på uppsättningen av Varsel, Uppsala stadsteater, i regi av Josette Bushell-Mingo (som intervjuas i dagboken) – om deras gemensamma arbete som tog tvärstopp bara några dagar innan premiären: corona.

Nina Jeppsson har blivit omtalad för hur hon bygger upp sina egna världar på scen. Vi samtalar med henne om konstnärligt mod och motstånd, om drivkrafter och om att lyssna aktivt på scen.

Foto: Chrisander Brun

Koreografen Sasha Waltz bryter upp genregränser och kombinerar existentiella teman med politiska. Vi har intervjuat Waltz om hennes interdisciplinära dialogprojekt och om att skapa närhet på distans. 

I sin teaterkrönika skriver Svante Weyler om hur coronapandemin har påverkat teaterlivet. Kommer publiken tillbaka när restriktionerna lättas?

Numrets pjäs är Trollkarlen från Chicago –Dag Thelanders musikal om den nyliberala nationalekonomen Milton Friedman – som ger både pedagogiska och roliga inblickar i vad som får världsekonomin att snurra.

Det här numrets två huvudartiklar handlar om vad som hände när Radioteatern omstöptes till SR Drama. En tredje nationalscen som har lagts ned eller en nödvändig förändring för att behålla lyssnarskaran? Kulturjournalisten Betty Skawonius tittar närmare på vad det innebär att Radioteatern idag inriktar sig på att enbart producera serier att lägga i poddar. Varför öppnar de inte upp sitt stora arkiv av radioteaterklassiker, och varför har alla singlar försvunnit? Det är frågor som Skawonius ställer till bland annat Simon Norrthon, ordförande i Teaterförbundet, Pia Gradvall, ordförande i Dramatikerförbundet och Peter O Nilsson, områdeschef för kultur och samhälle på Sveriges Radio.

Vi inleder i detta nummer vår nya serie, regidagboken. Hur går en regissör tillväga för att förverkliga sina visioner? Ada Berger, konstnärlig ledare för Unga Dramaten, låter oss blicka in i hennes arbete med Liv Strömquist tänker på sig själv.

Vi intervjuar Östgötateaterns chef Nils Poletti. Som konstnär var han inte nämnvärt intresserad av publiken, men som teaterchef har publiken däremot blivit hans största intresse.

Vi samtalar även med den begåvade danska regissören Helle Rossing. Hon vill inte att teater ska vara något »trevligt«, utan vill istället tänja teaterns former till det yttersta.

Foto: Anders Roth/Sveriges Radio

Form: Adam Herlitz

Just nu pågår utställningen Frispel – scenkonst i förvandling 1960-2000 på Göteborgs stadsmuseum, där besökarna får följa utvecklingen för stadens frigrupper. Vi skriver om utställningen.

Lo Kauppi – skådespelare, dramatiker och regissör – står för numrets teaterkrönika, där hon resonerar kring svårigheten för ideella föreningar att nå ut på samma sätt som teatrar med större ekonomiska muskler.

Numrets pjäs är Kul med en kvinna! av författaren och dramatikern Alma Kirlic. Hon tar avstamp i en arbetsplats för att, med hjälp av satir, blottlägga hierarkier och härskartekniker som är lätta att känna igen.

Det här dubbelnumrets tema är dubbelt: scenkonst för barn och unga ur en kulturpolitisk vinkel och coronapandemins påverkan på scenkonsten.

Svenska teatrar kan ha svårt att nå ut till skolorna med sina barn- och ungdomsföreställningar. Urvalet blir lätt godtyckligt eftersom det oftast är upp till teatrarna själva att ringa runt till skolorna och försöka hitta rätt person att sälja in sina föreställningar till. Det menar Michael Cocke, ordförande i svenska Assitej, som vi har intervjuat tillsammans med tre kulturpolitiker om hur barnteater kan göras mer tillgänglig för sin publik.

Norska Scenekunstbruket ser till att teaterföreställningar för barn och unga får möjlighet att spelas över hela landet. Vi har intervjuat Ådne Sekkelsten, verksamhetsansvarig för Scenekunstbruket, om hur de går till väga.

Vi har även träffat tre frigrupper i söder som spelar för barn och unga – Teater Sagohuset, Banditsagor och Teater 23, och talat med två länsteatrar norröver om deras barn- och ungdomsverksamhet – Teater Västernorrland och Västerbottensteatern. Vidare gör vi några nedslag i brittisk barnteater och berättar lite om hur deras system fungerar.

Den tyske dramatikern och regissören Roland Schimmelpfennig skriver om vad som händer när teatrarna måste stängas ner för att hindra smittspridning. Ja, hur överlever scenkonsten egentligen coronan? Det frågar sig kulturjournalisten och teaterkritikern Anna Hedelius i sin artikel. Medan Hélène Ohlsson – filosofie 

Foto: Manuel Harlan

doktor i teatervetenskap, skådespelare och regissör – i sin essä undersöker hur pandemier genom århundradena har påverkat teaterlivet.

Theatertreffen blev i år digital, av förklarliga skäl. Vi rapporterar om hur det fungerade. Och vi har även besökt Stanislavskijs ryska dramatiska teater i Jerevan, Armenien.

I vårt personporträtt berättar skådespelaren Evin Ahmad att hon tycker konsten behöver förändras, men också om hur coronan har påverkat henne.

I vår spaning frågar vi några insatta personer om hur scentekniken kommer utvecklas om 20 år. Och i teaterkrönikan skriver konstnären och filmregissören Anna Odell om sin smitträdsla som barn och hur hon i sina verk ofta undersöker vad verklighet egentligen är.

Numrets pjäs, Blod och ben, av regissören och skådespelaren Oskar Thunberg, väcker frågan vad det är som verkligen betyder något när hela vår tillvaro ställs på ända.